När en mamma skadar sina barn


George Pesor har mejlat över alla handlingar till mig, så jag har ägnat flera timmar åt att läsa igenom allt som har med hans och pojkarnas mammas vårdnadstvist att göra. Jag är chockad. Nog för att jag vet att det finns både mammor och pappor som skiter fullständigt i sina barns väl och ve och utsätter dem för alla möjliga grymheter för att driva igenom sin egen vilja, men det här är riktigt ruskigt.

Vad Frank, 11, och André, 9, går igenom just nu måste vara fasansfullt. De var oroliga redan när de åkte till Sverige, rädda för att aldrig få komma hem till Australien igen. Inte få återvända till pappa och skolan och livet i Melbourne. För det hade deras mamma sagt i telefon till dem. Hon avslöjade för båda sina söner att hon bara ljög för myndigheterna och domstolarna när hon lovade att sätta dem på planet hem till Australien igen. Flera gånger försökte därför George Pesor via en australisk familjerättsdomstol stoppa barnens resa till Sverige. Och det råder ingen tvekan när man läser protokollen därifrån att barnen ÄR oroliga, att det INTE är deras pappa som förmått dem att säga så och att de ABSOLUT inte vill bo med sin mamma. De ville att hon skulle åka till Australien som förut, ett par gånger om året och umgås med dem där. Men i september förra året beslöt ändå domstolen att mamman hade rätt att träffa sin barn i Sverige.

Nu har hon gjort precis som hon sa till barnen. Hon har gått under jorden med dem, de får inte gå i skolan och gud vet vad som sägs till dem. För att ni ska förstå hur sjuka fantasier vissa människor har, ska jag citera ett utdrag ur den totalvrickade anmälan som kvinnojouren Kobra i Helsingborg skickade till svensk polis, australisk polis och Interpol. Här beskrivs vad Georges svåger gör med barnen:

He locks the children in the bathroom and takes their clothes off. They do things everywhere, on the toilet, on the washbasin, in the Jacuzzi without water, the brother-in-law lies on the floor, face down and face up. The children say that they must ha (sic) their tongue straight into his bottom ”you know between the stretch in the bottom”. He locks the childrens heads between his thighs and moves his lower part up and down. The can’t get away. The children cries, screams as high as they can and his wife usually knocks on the door ”it’s enough!”

Det finns ingen tid att förlora. Mamman är efterlyst och häktad i sin frånvaro och någon hjälper henne att gömma sig och barnen. Om inte barnen snart får återgå till sina normala liv, om de vistas länge i en miljö med de fanatiska människor som skrev polisanmälan ovan, kan de bli skadade för livet.

George fruktar att han aldrig mer får se sina barn. Han har fått uppgifter om att kvinnojouren Kobra bedriver en organiserad verksamhet för att hjälpa mammor som förlorat vårdnaden om sina barn att kidnappa dem. Hur ska den svenska polisen kunna hitta mina pojkar om det är sant att Kobra har cirka 30 gömställen i Sverige samt kontakter i Danmark och Tyskland? skriver han i mejl.

Kobra hör till ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer), precis som Tranåsjouren gjorde när de hjälpte en mamma att kidnappa sina barn och hålla dem gömda i sex år. Jourkvinnorna dömdes till sex månaders fängelse och mamman till tio månader. ROKS har inte på något övertygande sätt tagit ställning mot den brottsliga verksamhet deras medlemmar ägnade sig åt. När jourkvinnorna friades i tingsrätten, skickade de ut pressmeddelanden om hur glada de var och hur de måste jobba vidare för att ”förbättra och förändra situationen för våldsutsatta kvinnor och tjejer”. När den fällande domen från hovrätten kom var det ”mycket allvarligt och ska inte kunna hända i en kvinnojour”, enligt ordföranden Lina Ploug.

Jaså, inte? Kan ROKS garantera att Kobra inte har hjälpt mamman att kidnappa Frank och André? Att Kobra (som så sent som 2006 mejlade George för att meddela att de var ett nätverk som hade regelbunden kontakt med pojkarnas moder), inte har en aning om var polisen kan hitta pojkarna?

Jag tror att polisen behöver allmänhetens hjälp. Här i bloggvärlden finns hundratusentals människor vars ögon och öron kan komma väl till pass. Känner du någon som känner någon som kan veta något om var Frank och André hålls gömda, så hör av dig! Polisen nås alltid på telefonnummer 114 14 och du får gärna mejla mig anonymt om du inte vill ringa dit.

ingridcarlqvist@gmail.com

Se TV4:s inslag om jakten på barnen här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s