Jag utlovade ju en rapport från måndagens PK-debatt på Konsthallens restaurang Smak i Malmö. Jag kan inte recensera det hela eftersom jag själv var så delaktig, men jag tror att intervjun jag gjorde med Monica Antonsson blev rätt bra och framförallt informativ.
Det var svårt att veta vilken nivå jag skulle lägga frågorna eftersom jag inte visste hur insatt publiken var i hela Marklundsfejket. Det var antagligen en blandning av folk som knappt följt med i debatten alls, sådana som visste en hel del och några som var lika insatta som jag.
Bland de sistnämnda fanns charmige Staffan Heimerson, den legendariske reportern som vid 73 års ålder är lika frustande entusiastisk och ivrig som någonsin förr. Min väninna Kajsa, 36, flirtade styggt med honom! Det var Heimerson som myntade uttrycket Marklundsfejket i en kolumn i Aftonbladet 3 januari, men det går inte att länka till den eftersom man måste vara Plus-ansluten för att läsa kolumnisterna. Precis som i den kolumnen upprepade han i går det osmakliga i:
* Att chefredaktören för en av Sveriges största tidningar (Thorbjörn Larsson på Dagens Nyheter) sitter i Piratförlagets styrelse.
*Att en ansvarig utgivare på en tv-kanal stoppat Marklund-kritiska inslag från att sändas (Jonas Gummesson på TV4) trots eller på grund av att han är en nära vän till Liza Marklund och har bott i hennes hus flera gånger.
*Att Piratförlagets advokat Peter Althin lånat sig till att skriva den JK-anmälan där ”Mia Eriksson” påstår att Monica Antonsson röjt hennes källskydd.
Och så föreslog han det fullständigt självklara – att Monica Antonsson ska ha Stora Journalistpriset 2009, klassen Årets Avslöjande! Jag kan tillägga att hon dessutom bör ha Guldspaden. Vem kan passa bättre in på beskrivningen av pristagaren än hon: ”Som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till. Undersökningen ska vara ett originalarbete, självständigt utfört.”
En av de mest fantastiska sakerna med avslöjandet är faktiskt att det var en rar veckotidningsfarmor som lyckades sticka hål på den pompösa och uppburna kvällstidningstuffingen Liza Marklund! I ett helt år gick hon omkring och drog på storyn, innan hon till sist spottade i nävarna och sa till sig själv: Jag gör det! Och så kollade hon varenda liten detalj i Gömda, gick i Mias fotspår, och avslöjade lögn efter lögn. Har ni inte redan köpt och läst Mia, sanningen om Gömda så beställ den genast. Det är inte förrän man själv läst den som man inser hur grundlurade alla Gömda-läsarna varit.
Och det kunde man möjligen stått ut med, betydligt värre är det att Gömda och Asyl och efterföljare som När blodsbanden brister, har fått våra riksdagsledamöter att ändra vårdnadslagen. Sedan 1 juli 2006 är det inte längre gemensam vårdnad som är huvudregeln. Nu räcker det att en mamma påstår att föräldrarna inte kan samarbeta för att få ensam vårdnad. Vad lagändringen fått för konsekvenser kan man läsa i det här reportaget i Fokus.
Efter intervjun med Monica Antonsson vidtog en mer allmän debatt om litteraturkritik. Per Svensson, bokredaktör på Sydsvenskan, förklarade varför det tog så lång tid för landets kultursidor att recensera Mia, sanningen om Gömda. För det första berodde det på att den kom ut i mitten av december, när kulturredaktörerna redan gått på julledighet. För det andra berodde det på att nämnda redaktörer inte begrep vad ståhejet handlade om – inte en enda av dem hade läst Gömda och inte hade de en aning om att det är en av Sveriges mest sålda böcker, någonsin …
Nu när Per Svensson fått klart för sig hur det ligger till, medgav han att detta varit en brist. Kulturredaktörer bör hålla sig någotsånär à jour med vad folket läser och bemöda sig om att dra igång intellektuella debatter när en bok får så genomgripande konsekvenser för samhället. Efter att nu ha läst Gömda, konstaterade Per Svensson att den islamofobi som genomsyrar snart sagt varje sida, antagligen kommer att vara den enskilt största orsaken till att sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen 2010.
Sug på den, ni som fått för er att bråket om Gömda är en storm i ett vattenglas och att vi som kritiserar Liza Marklund, gör det för att hon är en ”kaxig, framgångsrik och vacker kvinna”. Vi kritiserar henne för att hon medvetet skadat enskilda personer som Mias barn och Osama Awad (mannen med de svarta ögonen), att hon medvetet varit med om att skära bort papporna från barnens liv och för att hon inte skäms det minsta, ens när hon blir ertappad med att ha ljugit sina läsare rakt upp i ansiktet. Så agerar bara en ovanligt kallhamrad människa.
PS. Ni måste gå in på Gunillas blogg och rösta på dummaste inlägget i Gömda-debatten. Det blir svårt att välja mellan alla dessa pärlor!
INGRID CARLQVIST 