Sommaren 2006 ändrades vårdnadslagen. Efter många års propaganda från högljudda radikalfeminister i Roks, i böcker som Gömda, När blodsbanden brister och Den tusende gången hade riksdagsledamöterna övertygats om att svenska pappor är farliga och ondsinta. Att låta sådana monster ha gemensam vårdnad om barnen gick inte för sig, nu var det dags att gå tillbaka till den lyckliga tid när mammorna bestämde allt om barnen, inklusive hur mycket kontakt de skulle få ha med sina pappor.
Hur gick det till? Hur kan så många människor drabbas av samma vanföreställning och helt sluta tänka själva? Det gick till på precis samma sätt som när Hitler övertygade tyskarna om att judarna var roten till allt elände i världen. Men orsaken till kvinnornas olycka är inte den judiska världskonspirationen utan den internationella manskonspirationen: Patriarkatet upprätthåller könsmaktsordningen med hugg och slag i syfte att förtrycka kvinnorna.
Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger, citeras i tv och tidningar och framförs av ”goda” människor som ”arbetar för utsatta kvinnor och barn”, kommer de flesta människor att tro på den. Så här står det till exempel på kvinnojouren Kobras hemsida:
Idag tvingas barn som är utsatta för våld och övergrepp till umgänge med förövaren. Våldsamma män får ofta enskild vårdnad om barnet. Mammor som kämpar för att skydda sina barn utsätts för upprepade övergrepp från såväl sin före detta man som från samhällets olika instanser. Allt detta vill föreningen Kobra ändra på!
I detta lilla stycke har Kobra lyckats få in tre försåtliga lögner samt tala om hur goda de är.
LÖGN 1: Idag tvingas barn som är utsatta för våld och övergrepp till umgänge med förövaren. Det finns inte en domstol i världen som skulle tvinga ett barn som bevisligen varit utsatt för våld och övergrepp av sin pappa, att umgås med honom. Men före lagändringen hände det att domstolar dömde till gemensam vårdnad trots att mamman ANKLAGAT pappan för våld och övergrepp. De tyckte nämligen inte att en kvinnas lögner om en man skulle belönas på så sätt att hon fick enskild vårdnad.
LÖGN 2: Våldsamma män får ofta enskild vårdnad om barnet. Att våldsamma män ofta får enskild vårdnad om sina barn är ett ännu mer befängt påstående. Däremot hände det före lagändringen att domstolarna straffade den kvinna som falskanklagat sin före detta man, genom att ta vårdnaden ifrån henne och ge den till pappan. Att bo hos den förälder som hatar den andre föräldern ansågs nämligen inte vara för barnets bästa.
LÖGN 3: Mammor som kämpar för att skydda sina barn utsätts för upprepade övergrepp från såväl sin före detta man som från samhällets olika instanser.
Detta påstående är ett mycket bra exempel på en blind tro på den internationella manskonspirationen. Sanningen är att det före lagändringen fanns några få socialtjänster och domstolar som krävde bevis om en kvinna förde fram anklagelser om våld och sexövergrepp. Att inte omedelbart godta en kvinnas påståenden är i Kobras värld ett övergrepp från samhällets instanser. Enligt den logiken behövs inga bevis för att döma en man: alla vet ju redan att män är maktgalna monster som slår och våldtar sin familj i det heliga patriarkatets namn. (Byt ut män mot judar och se parallellerna. Först demoniserar man en grupp människor och sedan är det lätt att ta ifrån dem alla rättigheter.)
Allt detta vill föreningen Kobra ändra på!
Ja, det var i alla fall sant. Eller i alla fall nästan. För sanningen är ju att de redan varit med om en förändring. Sedan vårdnadslagen ändrades 2006 döms alltmer sällan till gemensam vårdnad. 2007 kom dråpslaget då Högsta Domstolen gav ensam vårdnad till en mamma, enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigheter. Domen är prejudicerande så nu är det fritt fram för mammor som vill skära bort pappan ur barnens liv, att krångla och bråka så mycket som möjligt och vägra all form av samarbete. Sedan går hon till domstol och begär enskild vårdnad på grund av samarbetssvårigheter. Simsalabim så är den oönskade mannen borta. Men för alla som läser Kobras programförklaring framstår det som att lagen är helt och hållet på pappornas sida.
Kobra är den kvinnojour som George Pesor menar är inblandad i kidnappningen av hans söner Frank och André. Fortfarande vet han ingenting om var barnen finns eller hur de mår, men häromdagen inkom en besynnerlig begäran till Högsta domstolen. Via sin advokat begär mamman rättshjälp för att kunna få till stånd en ny rättegång angående vårdnaden om barnen. Som skäl anger hon att hennes mänskliga rättigheter åsidosattes när tingsrätten 2004 avgjorde målet om vårdnaden utan att hon var på plats. Hon nämner inte att tingsrätten dessförinnan hade jagat henne i sex veckor – utan resultat.
Ingenting talar för att HD går kvinnan till mötes. Om de beviljar en kidnappare rättshjälp för att försöka göra kidnappningen laglig, skulle Sverige bli ett framtida paradis för människor som rövar bort sina barn. Och utskrattat i hela världen.
George oroar sig dag och natt för sina pojkar. Han tror inte att de går i skolan för då skulle de ta kontakt med någon vuxen och berätta om sin situation. När jag frågade honom om han tror att modern gömmer undan barnen, svarade han:
This is the scary part, my kids are independent, they know what they are to do if the mother kidnaps them. The fact the children have not been able to get help or at least let us know or someone else what is happening, is really frightening.
This only leaves a few scenarios open,
1) * The children do not want anything to do with their father or family in Australia.
2) * They are coerced with help from professionals such as Kobra
3) * They are isolated with no access to any form of communication
4) * They are incapacitated.
The Police and Aklagare are very concerned.
Jag har ännu inte fått svar på mina frågor till Kobra – om de är inblandade i pojkarnas bortrövande eller ej. För ett par dagar sedan skickade jag frågorna till Roks och bad dem ge sin syn på saken. Svaret kom ganska snabbt:
Hej Ingrid,
Tack för dina frågor. Jag har vidarebefordrat dem till samtliga ledamöter i Roks styrelse.
Bästa hälsningar,
Ingetora Gumbel, pressekreterare
Tror ni de kommer att svara?
INGRID CARLQVIST 