Bloggkollegan Carstoned har ett bra förslag: Inför människojourer där könet inte spelar någon roll. Jag hakar genast på förslaget och utvecklar det en smula: Till människojouren kan både män och kvinnor som är utsatta för partnervåld söka sig och ingen behöver känna sig diskriminerad. Bögar som får stryk av sin kille, tjejer som får stryk av sin fru, män som får stryk av sin flickvän och kvinnor som blir slagna av sin man men för den sakens skull inte avskyr alla män och inte tror att män slåss för att de vill upprätthålla patriarkatet. Kort sagt, alla människor som förstår att människor som tar till knytnävarna har någon slags psykisk störning och att de som drabbas av detta våld måste få hjälp.
Kanske skulle det också vara lättare för våldsverkare att söka hjälp om det dessutom fanns människomottagningar för dem? Dit de kunde komma för att prata om sina problem, om vad det är som triggar igång dem och få stöd och hjälp att sluta slå. Om de som kom dit var av alla kön och all slags sexuell läggning kanske stigmat kunde släppa en smula. För handen på hjärtat, hur många män som slår tror ni blir hjälpta av att få veta att anledningen till att de slår, är att de är i full färd med att upprätthålla könsmaktsordningen?!
– Jaså, är det därför jag bär mig åt som en vettvilling? Jag är en del av patriarkatet? Jamen då så, då ska jag genast konvertera till feminismen och sedan vill jag aldrig mera slå någon. Halleluja!
Det finns två stora riksorganisationer för kvinnojourer i Sverige. Den ena är Roks som sedan mitten av 1980-talet varit den viktigaste ideologiska plattformen för radikalfeminism i Sverige. Deras teori om kvinnomisshandel ser ut så här:
Vi lever i ett samhälle där män har makt över kvinnor. Ett uttryck för denna makt är mäns våld mot kvinnor. Men också, ett sätt för män att upprätthålla denna makt är genom våld. Med våld avses bl a partnermisshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, könsstympning, pornografi och prostitution, samt vissa former av sexuellt beteende.
Debattören och författaren Petra Östergren (bilden) var en gång en varm anhängare av radikalfeminismen men har, sedan hon upptäckte att partnervåld är lika vanligt i homo
sexuella förhållanden, övergivit dessa stolliga teorier. Det gjorde förstås att hennes popularitet i feministiska kretsar sjönk ner till fryspunkten. På sin egen hemsida skriver hon om hur hon som självförsvarsinstruktör på 80- och 90-talen pläderade för att man skulle överge komplexa psykologiska och sociala förklaringsmodeller (till våldet) till förmån för radikalfeministiska – män slog och våldtog eftersom de hade makt över kvinnor, punkt slut.
Hon skriver också om hur Roks spridit sina åsikter. Medlemmarna har genom kvinnojourerna och kurser, litteratur och slagord fått lära sig teorin och politiker har uppvaktats med färdigskrivna motioner! Petra Östergren:
Roks har enbart tagit in utländska forskare med radikalfeministisk analys och tillsammans med doktorander från radikalfeministiskt håll anses nu dessa vara de enda ”experterna” i frågan. Även media har de senaste tio åren kommit att föra fram den radikalfeministiska teorin som enda förklaringsmodell till varför män misshandlar och våldtar kvinnor. Radikalfeminister har alltså fört ett framgångsrikt lobbyarbete vilket lett till rådande diskurs och regeringspolicy. Några alternativ finns inte och aktörerna i denna cirkel, vars själv kitt är ideologin, är nu beroende av varandra.
Den andra kvinnojoursorganisationen heter SKR, Sveriges kvinnojourers riksförbund. Den har enligt hemsidan 67 medlemsjourer i landet medan Roks verkar ha något fler. SKR framstår som vettigare än Roks eftersom de även uppmärksammar lesbiskt våld. Men trots det skriver de högst upp i sina mål att de vill ”motverka mäns våld mot kvinnor”. En märklig självmotsägelse – för inte menar de väl att det är män som misshandlar de lesbiska våldsoffren?
Båda dessa organisationer får miljontals skattekronor varje år. Om dessa bara gått till att hjälpa kvinnor på flykt, hade jag inte sagt något om det, men en ansenlig del av pengarna går väl till alla de anställda som sprider sina stolliga teorier om partnervåld. Kobra i Helsingborg fick för övrigt en halv miljon kronor 2006 av länsstyrelsen i Skåne som totalt delade ut nästan 8 miljoner kronor det året för att ”öka stöder till våldsutsatta kvinnor och deras barn”.
Det är nu en vecka sedan jag mejlade Kobra och bad om svar på dessa frågor:
1. Är det sant att Kobra hjälper kvinnor att i strid med lagen kidnappa sina barn?
2. Är det sant att ni har ett stort antal ”säkra hus” i landet där dessa mödrar och barn göms undan?
3. Om svaren på ovanstående är ja, hur försvarar ni er medverkan i brottslig verksamhet som grov egenmäktighet med barn?
Eftersom de inte svarade vidarebefordrade jag dem till Roks (som Kobra tillhör) och kompletterade med dessa frågor:
1. Tillåter Roks att deras medlemsjourer hjälper kvinnor att kidnappa sina barn? Om svaret är nej, vilka sanktioner drabbade kvinnojouren Helga i Tranås sedan två av dess medlemmar dömts till fängelse för medhjälp till egenmäktighet med barn under sex år?
2. Känner Roks till om det finns ”säkra hus” i landet där dessa barn och mödrar göms undan?
3. Om svaren på ovanstående är ja, hur försvarar Roks att ni känner till (ev sanktionerar) brottslig verksamhet som grov egenmäktighet med barn?
Förutom att pressekreteraren meddelade att hon skickat frågorna till alla Roks styrelsemedlemmar, har jag inte fått några svar. Däremot har en australisk journalist som följer fallet med de kidnappade barnen Frank och André fått detta svar av Roks ordförande Gunilla Westny:
Roks is a national member’s organisation for women’s shelters in Sweden. We have about 100 shelter members. Kobra is one of them – they reside in Helsingborg.
Roks has received information about the case of these missing boys, from Mr Pesor and also from one of his friends. This information has been forwarded by us to all our members. Our ambition has been to inform everyone in our organisation, in case anyone should have any knowledge at all about these children. This includes Kobra, who have now specifically told us they are not involved in this situation.
Roks has no further knowledge of the circumstances regarding the disappearance of these children. We want to make it very clear, however, that we expect all our members to respect and follow the law. This is of utmost importance. We have also advised Me Pesor to immediately contact the police for further investigation if he still suspects any particular person or organisation to be a part of his children’s disappearance.”
Jag känner mig inte helt övertygad. Precis som George Pesor tycker jag att det är märkligt att Kobra inte kallat till presskonferens för att slå fast att de INTE är inblandade i kidnappning. Som jag skrev i ett tidigare inlägg skickade de blommor och hyllade de jourkvinnor i Tranås som hjälpt en mamma att gömma sina barn från vårdnadshavaren i sex år. ”Ni är modiga! Sådana som ni behövs!” Så tyckte Kobra i maj 2007 – om de verkligen så radikalt ändrat åsikt i de här frågorna, vore det på sin plats med ett offentligt uttalande från dem.
Ni kan ju hjälpa till att sätta press på Kobra genom att mejla dem: juridikjour@foreningenkobra.com
INGRID CARLQVIST 