Sätt inte fler pappalösa barn till världen!


I går beslutade Allianspartierna att inte säga ja till insemination för ensamstående kvinnor. Det var ett bra beslut tycker jag, även om frågan ska utredas och det antagligen slutar med med ett ja i alla fall. Men alltför många svenska barn har redan blivit berövade sina pappor och att sätta ännu fler pappalösa barn till världen skulle bara göra problemet värre.

Ibland tror jag att hela världen blivit galen. Varför anser så många att pappor är helt onödiga? Varför hyllas kvinnor som dömer sina barn till ett pappalöst liv medan det skrivs spaltkilometer om alla ansvarslösa pappor som ”skiter i sina barn”? Förklara det den som kan. Det skulle vara otroligt intressant om någon ville samla in statistik på hur många barn som blivit pappalösa på grund av att papporna inte vill ha med dem att göra och hur många som blivit pappalösa på grund av att mammorna inte ville ha med papporna att göra. Jag är beredd att sätta en slant på att den senare gruppen är betydligt större än den första.

Visst finns det skitstövlar till karlar som struntar i sina barn. En del därför att de aldrig ville ha barn med just den kvinnan och inte kan acceptera att detta blev följden av ogenomtänkt sex. En del därför att de helt enkelt är skitstövlar. Och de får sina fiskar varma i tidningarnas insändarspalter varje dag.

Men vem är förbaskad på alla mammor som vägrar papporna att ta hand om och älska sina barn? Det finns över 300 000 ensamstående mammor i Sverige. 40 000 av deras barn har ingen som helst kontakt med sin pappa och 150 000 av dem träffar pappa en gång i månaden eller mindre. Allt enligt pappa-barn.se.

Tills för ett par år sedan dömde domstolarna i regel till gemensam vårdnad om barnen. Mammorna och papporna fick helt enkelt hitta ett sätt att lösa sina konflikter för att gemensamt ta ansvar för sina barn. Den som saboterade umgänget för den förälder som inte bodde med barnet, kunde till och med fråntas vårdnaden. Lagen fungerade utmärkt i de allra flesta fall.

Men detta jämställda sätt att se på mammor och pappor, kunde inte radikalfeministerna tåla. De letade efter något som kunde övertyga politikerna om att ändra lagen, att återställa den gamla ordningen där mammorna bestämde över barnen och papporna reducerades till familjeförsörjare – utan tillgång till sin familj. 2005 höll hela planen på att gå i kras. Då sände SVT de två dokumentärerna Könskriget (se dem här) som utlöste en mindre folkstorm mot Roks och den dåvarande socialdemokratiska regeringens jämställdhetsexpert Gunilla Ekberg. Det var hon som väste till reportern Evin Rubar i hissen, när hon trodde att kameran var avslagen:

– Tro inte att du ska få någon hjälp av oss om du blir misshandlad.
Får jag ingen hjälp av er då?
–Nej, så går det ju när man sviker.

Gunilla Ekberg var också inblandad i att två barn gömdes undan i Norge där dom skulle skyddas från en manlig satanistisk sexsekt …

Folkstormen la sig märkligt nog så fort Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt hade avgått. Kort därefter satte jämställdhetsmininster Jens Orback igång att snabbutreda vårdnadslagen och – Simsalabim! Ett par månader före valet 2006 antog riksdagen den nya lagen som påstods gynna barnen. För det fanns nämligen situationer där ensam vårdnad (utläses mamma får vårdnaden) var att föredra framför gemensam vårdnad.

I lagrådsremissen nämndes en situation där det var bäst för barnet med ensam vårdnad – när en förälder utsätter barnet eller någon annan familjemedlem för våld eller andra övergrepp. Domstolarnas och socialnämnderna fick i uppgift att bedöma risken för våld och övergrepp mera noggrant än förut.

Detta ser ju både rätt och riktigt ut vid ett första påseende. Men om man vet hur otroligt enkelt det är för en gråtande (men ljugande) kvinna att övertyga myndigheter om att hennes man är en sadistisk våldsverkare, är den nya lagen rena rama katastrofen. Det behövs varken bevis eller vittnen – om mamman SÄGER att mannen slår och våldtar har han inte en chans att få vara med och ta ansvar för sitt barns uppväxt.

Hur kunde detta gå igenom bara ett år efter Könskriget-chocken? Hur kunde politikerna bli övertygade om att det var kvinnorna i Roks som hade rätt när de påstod att var och varannan pappa slog både mamma och barn och utsatte dem för sexövergrepp? Dessa uppenbart hatiska och stolliga damer var nu sanningsvittnen av bästa sort?

Ett av deras starkaste vapen var den ”sanna berättelsen” När blodsbanden brister. Så här lyder bokens baksidestext:

Hanna var säker på att hon hade mött mannen i sitt liv. De gifte sig nio månader efter att de hade träffats. Veckorna innan bröllopet visade Peter upp sina aggressiva sidor och sitt onormala kontrollbehov. Hon gav, trots allt, äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade. Efter två års äktenskap tvingas Hanna ge upp drömmen om kärnfamiljen. Hennes liv förvandlas till en riktig mardröm efter separationen. När Lukas börjar träffa sin pappa på egen hand mår han sämre och sämre. Vid tre års ålder kunde han sätta ord på, och berätta vad som faktiskt hände hemma hos Peter. Hanna tvingas lägga ett fasansfullt pussel. Följ Hannas kamp för att skydda sitt barn, utan stöd från samhället.

Inte ett öga var torrt. Ännu en tapper kvinna som ensam i motvind slogs mot myndigheter som inte FATTADE att pappan var en galen våldtäktsman. Klart som tusan att lagen måste ändras! Kvinnor och barn måste skyddas från galna män! Kasta ut barnen med badvattnet – bara de inte badar hos papporna!

I morgon ska jag berätta en del av sanningen om Peter, Hanna och Lukas. Det är en fruktansvärd historia om en uppenbart instabil mamma som när hon väl fått sitt barn, gör allt hon kan för att skära bort fadern ur sonens liv. Tragedin börjar när Lukas är drygt ett år gammal och fullbordas när Peter sex år senare ger upp kampen om sitt barn. Knäckt av så många års hopplös kamp för att upprätthålla kontakten med Lukas skriver han under ett papper på att aldrig mera försöka umgås med Lukas. Som tack för att han försvinner skriver mamman under på att inte kräva underhåll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s