Författare i solen!


I går kväll bad vi en servitör ta en bild av oss två innan vi åkte in till Ayia Napa för att shoppa. Carolina är i desperat behov av necessärer och då menar jag verkligen DESPERAT! Det ligger krämburkar, linsvätskor, smink, solskyddskrämer, nagellack, puder, ögonskuggor och tusen andra prylar strödda över vartenda utrymme i vårt rum. Jag stödjer alltså helhjärtat Carolinas jakt på necessärer!

Vi är två kvinnor som sällan misslyckas med det vi satt oss för, men vi fick faktiskt se oss slagna i går kväll. Necessärer är tydligen inget som turister vanligtvis är ute efter, för vi hittade inte en enda. Nu ska det dock sägas att inte många butiker är öppna i Ayia Napa. Det är verkligen pre season, vilket är extremt skönt med tanke på vilka horder med tonåringar som tydligen brukar dra gatorna upp och ner här.

Men bäst vi går där och högljutt diskuterar bristen på necessärer, blir Carolina nedsprungen av två tonårstjejer. De hoppar upp och ner, tjoar och tjimmar och viftar med sina kameror. Carolina, som vanligt snäll och tillmötesgående, ställer upp och posar för tjejerna. Så kommer två tjejer till och två till! Och en som inte har mer än en handduk på sig … Vad är det här för några?

– Vi går turismprogrammet på en skola i Stockholm och är här på studieresa, förklarar en av dem. Vi bor här uppe (pekar på huset vi står utanför) och när vi satt där så hörde vi din röst!

– Det var JAG som kände igen den, säger en av de nytillkomna. Jag sa: Det måste vara Carolina Gynning!!! Och så sprang vi ut!

När alla tjejerna blivit fotograferade med Carolina och alla fått ge henne en kram, var de nöjda och belåtna och vi kunde vandra vidare. Jösses, sa jag, vilken tur att vi inte är här under sommarlovet. Det hade inte gått, konstaterar Carolina. Men den och andra liknande incidenter sporrar oss båda att jobba ännu hårdare med boken och få den ännu bättre.

Jag tycker det är fantastiskt att se den kärlek unga flickor känner för Carolina och att hon utstrålar sådan värme att ingen drar sig för att komma fram och be om ett foto och en kram. En dag kanske hon inte orkar med den uppmärksamheten längre, men en av de finaste sakerna med den tösen är att hon har ett sådant fantastiskt stort hjärta! Hon är en verkligt bra förebild för unga flickor och jag hoppas att min egen 14-åriga styvdotter Alexandra blir lika underbar, lika mångbegåvad och lika framgångsrik som Carolina!

I love you, Carolina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s