Tyvärr hinner jag inte skriva de viktiga inlägg jag planerar om justitiemordet på ”styckmordsläkarna” (där Christian Diesen är inblandad) eller om det idiotiska förslaget (från Christian Diesen) om att män och kvinnor ska skriva knullkontrakt med varandra innan de ägnar sig åt sex. Det enda jag hinner så här på fredagskvällen är en liten fundering kring skillnaden mellan mäns och kvinnors hjärnor.
Jag är helt fascinerad av varför vissa blir så upprörda över forskning som visar på skillnader mellan män och kvinnor. Varför är det helt okej att symptomen på hjärtinfarkt skiljer sig åt mellan kvinnor och män, att män kan utveckla större bicepsmuskler än kvinnor, att bara kvinnor har en livmoder och förmågan att föda barn och att färgblindhet är vanligare hos män än hos kvinnor medan det utlöser fullständigt raseri att säga att det finns skillnader i våra hjärnor? Varför skulle det INTE finnas skillnader i våra hjärnor när det finns tusentals skillnader i alla andra kroppsdelar? Jag fattar helt enkelt inte vad problemet är.
Jag antar att det beror på att väldigt många människor saknar förmågan att förstå skillnaden mellan grupper och individer. Det faktum att det finns betydligt fler manliga genier än kvinnliga betyder ju inte att det INTE finns några kvinnliga genier alls eller att du som enskild kvinna måste vara mindre begåvad än en enskild man. Vad är problemet?
Om vi för ett 
ögonblick slutar att tänka på oss själva som upplysta 2000-talsindivider och i stället tittar på de biologiska varelser vi varit under 99,9 procent av den tid homo sapiens funnits, så kanske vi är några stycken som förmår inse att naturen ordnat oss lite olika. Det har ända tills nu behövts en kvinna och en man för att göra barn och naturen tyckte antagligen att det var smart att ge pappan och mamman lite olika egenskaper. En av dem blev stark och äventyrlig för att våga och kunna ge sig ut och skaffa mat och den andre blev hemmakär och vårdande för att palla stanna hemma i grottan och se till att barnen fick värme och kärlek. Naturen valde att ge männen de förstnämnda egenskaperna och kvinnan de senare. (Men inte ens då var hundra procent av männen modiga jägare och hundra procent av kvinnorna milda hemvårdare – det har alltid funnits sådana som varit annorlunda än majoriteten.)
Att de senaste hundra årens jämställdsdebatt inte i någon nämndvärd utsträckning lyckats ändra på vårt nedärvda beteende, är det som bland andra professorn i neurobiologi Annica Dahlström visat i sin forskning. Hon konstaterar då att de flesta kvinnorna är mer omvårdande än de flesta männen och att de flesta männen är mer karriärinriktade än de flesta kvinnorna. Men hon säger INTE att ALLA kvinnor är omvårdande eller att ALLA män är karriärinriktade. De individuella skillnaderna är stora och det finns gott om kvinnor som har en mera manlig hjärna (hon själv till exempel) och många män som har en mera kvinnlig hjärna. Varför är detta så svårsmält?!
Jo, för att den svenska statsfeminismen har bestämt att det inte finns några skillnader mellan oss, utom möjligen könsorganen. Könet är en social konstruktion heter det och enda vägen till Nirvana är att det finns exakt lika många män som kvinnor inom vartenda område i samhället. Alltså:
* Hälften av brandmännen måste vara kvinnor även om det betyder att vissa av oss blir innebrända för att de kvinnliga brandmännen inte orkar bära ut oss från brinnande byggnader.
* Hälften av dagisfröknarna måste vara män även om det betyder att vi måste tvångsrekrytera unga grabbar som inte har den minsta lust att ta hand om barn.
* Hälften av professorerna vid svenska universitet måste vara kvinnor även om de inte har kompetens eller relevant forskning bakom sig. (Det är då man får stolleprofessorer som Liz Kelly och Eva Lundgren.)
Av kommentarerna att döma verkar det finnas läsare av denna blogg som tror att jag anser att det inte finns några skillnader mellan könen eller möjligen att män är bättre än kvinnor på allting, även på att ta hand om barnen. Detta vill jag härmed dementera! Eftersom jag är ett stort fan av vetenskap och beprövad erfarenhet tror jag att mammor i större utsträckning än pappor är lämpade att ta hand om små barn och att pappor i större utsträckning än mammor är lämpade att ta hand om tonåringar.
MEN DET BETYDER INTE ATT ALLA MAMMOR ÄR BÄTTRE PÅ ATT TA HAND OM SMÅBARN OCH ALLA PAPPOR ÄR BÄTTRE PÅ ATT TA HAND OM TONÅRINGAR!!!
Vi får inte låta fördomar och/eller kunskaper om hur de flesta människor är funtade överskugga det faktum att vi alla är individer. Det är därför det är så otroligt viktigt att poliser, socialsekreterare och domstolar inte kör på gammal rutin utan i varje fall föreställer sig att de två människor de har framför sig kanske är undantag från regeln om hur kvinnor och män är. Alla människor har rätt att bli bedömda för just hur DE är, inte efter hur de flesta kvinnor eller män är, men det är ju inte samma sak som att det är ointressant att veta hur de flesta kvinnor och män är! Är ni med, eller?!
Men detta betyder inte att vi inte kan vidta åtgärder för att ändra invanda beteenden och det är förklaringen till att jag numera tycker att vi borde individualisera föräldraförsäkringen. Jag tror faktiskt inte att det skulle leda till att alla barn slängs in på dagis i förtid utan att fler män finner det självklart att vara hemma med sina spädbarn, vilket i sin tur leder till att arbetsgivare inte tvekar att anställa kvinnor utan helt enkelt tvingas acceptera att alla människor i barnalstrande ålder med stor sannolikhet kommer att vara borta från jobbet i sex-åtta månader. Detta kommer också att leda till att män inte automatiskt anses som sämsta alternativet i vårdnadstvister.
Nu får det räcka för i kväll! Ha en skön helg.
INGRID CARLQVIST 