Är det 2009 eller 1909?

Ibland blir man både chockad och ledsen över hur många mörkermänniskor det fortfarande finns i vårt land. Sådana som tycker att homosexuell kärlek är så vedervärdig att barn måste skyddas från reportage om dem. Som tar sig tid att ringa en tidning och beklaga sig över att vi haft fräckheten att skriva om bögar i en ”familjetidning”.

I måndags kom Villaliv nr 3 och på omslaget hade vi inredningsdesignerna Simon Davies och Tomas Cederlund. Killarna är omåttligt populära bland tv-tittarna som i flera säsonger sett dem inreda och göra om svenska hem, först i programmet Från koja till slott och nu i egna programmet Design: Simon & Tomas.

Eftersom vi hade haft de söta tjejerna Pernilla Wahlgren och Carolina Gynning på 1:an och 2:an var jag beredd på att vissa inte skulle tycka lika bra om 3:ans omslag. Det är en gammal hemlighet i magasinsbranschen att både kvinnor och män föredrar att titta på bilder av kvinnor. Men aldrig hade jag kunnat tro att Sverige fortfarande rymmer sådana fördomsfulla och hatiska individer som hört av sig till oss, sådana som på fullt allvar anser att homosexuell kärlek är äcklig och bör gömmas undan. Så här skriver norrländske Jan:

I No: 3 av villaliv så finns det ett reportage på sidorna 18-21 som jag har synpunkter på.

För det första så är det väl uppenbart att detta rör sig om homo, man blir ju spysjuk bara man ser eländet och dessa fula äckel!

Varför i hela friden gör Ni reklam för denna onormala företeelse?

Har Ni totalt tappat Ert omdöme?

Antingen så går Ni i nästa nummer ut med en dementi och talar om att detta är onormalt och att artikeln var ett olycksfall i arbetet gjord av en omdömeslös medarbetare.

I annat fall förbjuder jag Er att skicka mig denna tidning i fortsättningen.

Herregud, är det 2009 eller 1909?

Lilla My har startat ett upprop som jag genast kastade mig över! Det går ut på att man inte vill att våra skattepengar ska gå till kvinnoföreningar som Roks och Kobra som propagerar för att alla män är djur och inte arbetar för jämställdhet åt alla. Det är inte lite pengar det rör sig om – 2008 satsade regeringen 800 miljoner kronor på att ”bekämpa mäns våld mot kvinnor”. Visserligen skulle en del av pengarna gå till att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, men lejonparten av pengarna går till det förstnämnda eftersom även den borgerliga regeringen gått på myten om att partnervåld beror på ”könsmaktsordningen och de patriarkala strukterna”.

Statsbidragen till kvinnojourerna ökades så sent som i januari från 19 till 29 miljoner kronor per år. Därutöver ger staten bidrag till kommunerna för att utveckla skydd och stöd, 109 miljoner kronor per år, som kommunerna delvis fördelar vidare till kvinnojourer och andra organisationer. Dessa skattepengar används förutom att skydda de kvinnor som verkligen behöver skydd, till att gömma undan kvinnor som falskanklagar pappan för övergrepp, misshandel och våldtäkter. Barnen göms också och hjärntvättas till att uppfatta sin egen pappa och alla andra män som ondskefulla monster. Ni minns väl Mr Galahads starka kommentar om hur han vuxit upp på en kvinnojour och fick lära sig att pappor är livsfarliga? Med pengarna kan de också fortsätta sitt hittills så framgångsrika lobbyarbete inte minst mot riksdagsledamöterna som de ofta servar med färdigskrivna motioner.

Gör som jag – skriv på!