Gör som Daddy – vägra ligga lågt!

Jag antar att de flesta av er som läser min blogg också läser Daddys. Några av er följer tydligen också Maja Lundgrens blogg, som såvitt jag begriper var helt ointressant tills hon började bråka med Monica Antonsson och fortsatte med att angripa Daddy för att han kämpar för sin dotter. Bloggen är fortfarande helt ointressant, Maja har inte mycket eget att komma med men gillar tydligen att få många kommentarer och eldar på dem vars åsikter är mest rabiata. Följaktligen följer jag inte hennes blogg, men eftersom hon tydligen hade kallat mig sadistkärring häromdagen var jag tvungen att kolla in vad hon menade.

Det begriper jag fortfarande inte. Det har tydligen något att göra med att jag värnade så pass mycket om pojkarna Valettes mamma att jag inte la ut hennes virriga försvar i Nyköpings tingsrätt. Jag tänkte att det räckte med det där julaftonscitatet för att ni skulle förstå varför hon miste vårdnaden om barnen och varför hennes enda chans att vara heltidsmamma var att kidnappa sina barn. Men min omtankte om mamman tolkade Maja Lundgren som sadism. Någon som förstår logiken och kan upplysa mig om denna?

Själv är Maja uppenbarligen bra på att känna av vilka människor som är pedofiler genom att läsa deras bloggar. Så här ”eftertänksamt” skriver hon i en kommentar i natt:

Första gången jag läste Daddys blogg kände jag ett spontant NEJ, fy fan. En viss övertygelse om att han var pedofil. Sättet att skriva om dottern, exhibitionismen du talar om. Sedan tänkte jag mig tanken att han var oskyldig, bland annat var det att anklagelsen dök upp såpass sent som fick mig tveksam. Samtidigt har jag sällan kunnat läsa den bloggen utan att få starka känslor av obehag. Jag har förlitat mig på att samhället står pall för påtryckningar. Sedan har det framkommit mer och mer, och jag ska säga att videon du nämner är sådan att jag hoppas att Daddy absolut inte får vårdnaden om dottern ens enstaka helger.

Ursäkta mig, vem är det som är elak och sadistisk? Jag tror inte att Maja Lundgren har läst tillnärmelsevis så många vårdnadsutredningar och domar som jag och jag tror inte att hon (i likhet med de flesta människor) någonsin sett ett videoförhör med ett barn som påstås vara utsatt för sexövergrepp. Ändå kan hon tydligen ta jobb hos polisen och peka ut vilka som är pedofiler och incestförövare. Men för Majas och er andras skulle tänker jag nu berätta lite grand för er om hur det kan gå till i polisens förhörsrum.

I Göteborg finns en inrättning som heter Barnhuset. Så här fint beskriver de sin verksamhet på sin hemsida:

Barnhuset arbetar med barn upp till 18 år som utsatts för olika övergrepp. Det kan handla om fysisk misshandel, sexuella övergrepp eller kvinnlig könsstympning.

Barnhuset samlar alla utredningar och insatser under ett och samma tak så att barn slipper slussas runt mellan olika myndigheter. På Barnhuset träffar barnet de olika personer som behöver ställa frågor om det jobbiga som har hänt. Här gör vi också upp en plan för hur det ska bli bättre i framtiden.

Tanken må vara god, men resultatet är förfärande. För vad händer när en massa myndighetspersoner samlas på ett ställe och vill vara barnens riddare? Jo, de utgår från att alla barn som kommer till dem har varit utsatta för övergrepp, de vill ju så gärna hjälpa barnen, inte ifrågasätta deras mammor och vänder därför ut och in på sig själva för att få ungarna att säga det som deras mammor påstår att de sagt därhemma. Om det inte vore så förfärligt, så är det nästan komiskt att se de här poliserna in action.

För en tid sedan åkte jag till Göteborg för att tillsammans med en god vän som lika länge som jag varit engagerad i alla dessa rättsskandaler, försöka hjälpa en falskanklagad pappa. Vi gick igenom förundersökningen och kunde som vanligt konstatera att pappan råkat illa ut därför att hans försvarare hade missat flera viktiga saker. I förundersökningen fanns också videoförhören med pappans dotter, en liten flicka i samma ålder som Rania, Daddys dotter. Har de inte redan gjort det så ska väl Barnhuset snart slå klorna även i henne.

Den lilla flickan på videon vi såg hade en både smart och genomtänkt metod för att slippa svara på den kvinnliga polisens äckliga frågor. När hon förstått att polisen inte tänker ge sig utan bara fortsätta ställa frågor om pappas snopp, så börjar flickan springa runt i rummet, skratta högt och vara allmänt störig. Poliskvinnan blir alltmer besvärad men ger sig inte: Men kommer du inte ihåg att du sa till den andra polisen, förra gången du var här, att pappa hade gjort någonting med sin snopp? Du sa ju det till henne, varför vill du inte säga det till mig?

– Kommer inte ihåg, kommer inte ihåg, sjunger flickan och tar några varv till runt stolen. Till sist ger poliskvinnan upp, åtminstone tillfälligt, och lämnar rummet för att dryfta sina problem med flickans mamma. Nu händer något helt obetalbart – så fort polisen lämnar rummet sätter sig flickan ner och börjar stillsamt måla en teckning. Gud så skönt att den där hysteriska tanten gick ut ur rummet så att jag fick lite lugn och ro, verkar hon tänka. Efter ett par minuter kommer polisen tillbaka, samma scener som tidigare utspelar sig framför kameran och efter nästan en hel timmes tortyr lämnar de äntligen den lilla flickan i fred.

DETTA, MINA VÄNNER, ÄR BARNMISSHANDEL AV TREDJE GRADEN!!!

Kärleksfulla pappor som Joakim Ramstedt hotar mammor i deras tidigare så odiskutabla roll som Bästa Föräldern. Det finns alldeles för många mammor som anser att pappor är fullständigt oviktiga och behandlar dem därför som kasserade relationsrester. Möjligen kan han få finnas i barnens liv, men bara om han ställer upp till hundra procent på hennes villkor. Gud nåde honom om han börjar ta plats, har synpunkter på mammans sätt att vara mamma och till och med vågar hävda att barnet har det bättre hos honom. Då ska han bort till varje pris. Och blir de inte av med honom kidnappar de barnen, ett brott som blivit allt vanligare.

Dessa mammor är givetvis inte i majoritet, men de är tillräckligt många för att utgöra ett allvarligt problem i vårt land. De drar sig inte för att anklaga sina barns pappa för det skamligaste av alla skamliga brott – incest. Inte för ett ögonblick reflekterar de över hur deras eget barn påverkas av att behöva prata om pappas snopp, att utsättas för timslånga förhör i ”jakten på sanningen” eller den sorg barnen känner när de inte längre får träffa sin pappa. Sådana mammor borde ögonblickligen fråntas vårdnaden och inte få träffa sina barn oövervakat förrän de insett vidden av sina brott.

Jag vet inte vad Ranias mamma säger till sitt barn, men betänk bara det faktum att hon kom dragandes med en incestanmälan som svar på att Joakim skickade ett långt brev till socialförvaltningen med sina farhågor för hur dottern har det hos sin mamma. Delar av hans brev har jag tidigare publicerat här på bloggen men då under fingerade namn. Men det handlar om Joakim och Rania. Den här beskrivningen säger i mina ögon allt om vem av dessa båda föräldrar som har mest kärlek och klokskap ett erbjuda:

När vi kommer ut har Lisbeth gått och satt sig i bilen. Molly ropar mamma… mamma… och tittar sig omkring, undrandes varför hon inte är där. När vi gått halvvägs till bilen kliver Lisbeth ur. Hon hälsar på Molly utan någon större entusiasm medan jag hämtar hennes ryggsäck i min bil. När jag ger Molly ryggsäcken säger jag till Lisbeth att Molly har två tavlor i den som hon vill ha på väggen i sitt rum. Molly blir då ivrig att visa upp dom och ber mig ta fram dom vilket jag gör. Molly visar sedan lysande av stolhet upp sina fina tavlor för mamma som bara slänger en blick på dom och säger ”det blir nog inte så käckt”. Så lång tid tog det henne att släcka ljuset jag lyckats tända i Mollys ögon denna gång. Jag utbrister spontant ”varför då?” Innan jag kommer på mig själv och snabbt kysser Molly på pannan och säger hej då och vi ses snart igen, innan jag snabbt går därifrån, för att undvika ännu en scen. Jag gråter i bilen på väg hem.

Vet ni vad Joakim är anklagad för att ha gjort? Jo, han har duschat tillsammans med sin dotter och låtit henne sova bredvid pappa i dubbelsängen! Fullständigt normala aktiviteter för vilken förälder som helst, kanske särskilt för en som får träffa sin dotter så lite som Joakim fått sedan han trädde in i stadiet kasserad relationsrest.

På Majas blogg har det diskuterats om Daddy gör rätt eller fel som går ut med namn och bild på sig själv och dottern. Jag är helt övertygad om att han gör rätt – åtminstone för dotterns skull. En dag kommer hon att vilja veta varför hennes pappa ”svek” henne och försvann ur hennes liv och en bättre kärleksförklaring än den han leverar dag efter dag på sin blogg finns bara inte. Men jag förstår att mamman är förbannad, fram tills nu har de flesta mammor kunnat begå sin brott i det tysta och kamma in sympatier bara de slänger ur sig ordet incest.

Det absolut sämsta råd incestanklagade och vårdnadstvistande pappor kan få är det som nästan alla advokater ger dem: Ligg lågt. Att ligga lågt är förödande, när pappan legat lågt tillräckligt länge (av omsorg om barnet och för att advokaten sa det) så har mamman redan hunnit hjärntvätta barnet till att tycka illa om pappa och vara rädd för honom. Då är han redan en loser.

Det enda som oroar mig är hur myndigheterna reagerar på Joakims bloggande. Risken är att de känner sig utpekade som inkompetenta idioter och det är få myndighetspersoner som står ut med att avslöjas som sådana. Men eftersom ligga lågt-konceptet ändå är dömt att misslyckas och att öppenhet alltid är bäst, så hoppas jag att Joakim ändå får rätt. Jag hoppas också att han startar en ny trend – en ”jag ger mig aldrig-trend” bland landets bortvalda och kasserade pappor.

Vägra ge er! Vägra ligg lågt!