Jag har semester!

Det är kul och stimulerande och otroligt jobbigt att blogga! Det är fantastiskt roligt att få skriva om precis vad man vill (utan en chef som bestämmer att man ska bevaka en hundutställning i stället), stimulerande att få så mycket respons, nya idéer och ibland befogad kritik. Men det är för jävla jobbigt när man får besök av troll vars enda intresse är att förstöra, sprida illvilja och elakheter. Och som kräver att jag ska sitta vid datorn 24/7 och besvara varenda kommentar på stört. Moon har på ett par dagar fått mig att tillfälligt tappa sugen – och det var väl det som var meningen …

Nu har jag bestämt mig för att njuta av min semestervecka i Stockholm och för att kunna göra det har jag stängt kommentarerna. Moon, L och ni andra som antingen inte kan eller inte vill förstå vad jag skriver, ni får sticka och brinna och sprida er antiintellektuella dynga någon annanstans.

Ni andra förstår säkert att syftet med denna blogg är att lyfta fram sanningar som förtigs i gammelmedia och visa exempel på hur förfärligt det kan gå till på ställen som Barnhus där folk påstår sig arbeta för barnens bästa men i själva verket bidrar till att inplantera falska minnen hos dem och hjälper hatiska mammor att beröva sina barn deras pappor. Som är så övertygade om att de gör rätt att de aldrig stannar upp och ser vad de faktiskt gör. Känner du igen dig, Moon?

Ni förstår också att detta inte betyder att jag tror att ALLA som jobbar på Barnhus gör ett dåligt jobb, att ALLA mammor som skiljer sig från sina barns pappor har för avsikt att slänga dem på sophögen för kasserade relationsrester eller att ALLA socialarbetare automatiskt ställer sig på mammornas sida. Men det är tillräckligt många som gör det för att detta ska ha blivit ett stort problem i vårt samhälle – ett problem som inte många uppmärksammar och ett problem som många gör allt för att dölja.

Men det finns undantag. Två moderata riksdagsledamöter skrev en mycket bra debattartikel i DN i går, som ett par av er länkade till i kommentarerna. De säger så klokt att man borde fokusera på problemlösning i stället för att medverka till att föräldrarna sitter och höjer sig själva till skyarna och anklagar den andre för alla möjliga hemskheter. Tänk om det fungerade så på socialförvaltningarna och familjerätterna? Att det första som hände när en mamma (det är oftast det) kommer dit och vill ha enskild vårdnad INTE var att soctanterna la huvudet på sned och undrade hur de kunde hjälpa henne att bli av med en hemsk pappa, utan sa åt henne att barnets pappa är lika viktig som du och att det här handlar om ert barn, inte om dig. Ditt barn har rätt att få älska och vara lika mycket med sina föräldrar och ska slippa fyllas med skit om den person som bidragit med hälften av barnets gener.

Jag tycker att man borde börja redan under graviditeten. Vid första ultraljudet borde barnmorskan spänna ögonen i de blivande föräldrarna och poängtera att detta är ERT barn. Inte ditt och inte ditt. Ni har gjort det här tillsammans och ni ska ta hand om det tillsammans. Om ni inte klarar att leva tillsammans så ska ni vända ut och in på er själva för att inte låta detta drabba barnet.

Misströsta inte, ni som gillar min blogg och gotta er inte, ni som avskyr den – jag är tillbaka om en vecka igen! Jag ska bara ge mig själv tillåtelse att njuta av min ledighet tillsammans med min kära sambo och min älskade bonusdotter utan att gå omkring och undra vilken dynga som sprids i kommentatorsfältet under tiden.