Sedan Liza Marklund skrivit sin åttonde krönika i syfte att ta heder och ära av Pappa C, skrev hans advokat Jan Kyrö ett brev till Expressen. Förhoppningen var att få tidningen att uppmana Liza Marklund att hålla sig till sanningen (haha!) men de bevärdigades inte ens med ett svar. Här är brevet:
Jag tänker på en oskyldig pappa
Han misstänktes för något så oerhört allvarligt och stötande som våldtäkt på sitt eget barn. Åtal väcktes. Han fälldes i tingsrätten. Han frikändes i hovrätten. Det var en lättad pappa som försattes på fri fort och återförenades med sin sambo. Han visste att vägen tillbaka till ett normalt liv skulle bli lång, dels på grund av den oerhörda oro, stress och maktlöshet han känt under tiden som frihetsberövad, dels på grund av att anklagelsen var den värsta tänkbara och fullständigt overklig, våldtäkt på sitt eget barn. Pappan var under lång tid efter den frikännande domen sjukskriven. Han gick, och går fortfarande, i terapi. Han har ett mycket mödosamt arbete framför sig.
Pappan har efter en tid påbörjat arbetet med att försöka återupprätta kontakten med sitt barn. Även detta arbete är mödosamt eftersom mamman vägrar låta honom träffa barnet. Även detta är tragiskt. Liksom hela historien. Både för pappan och för barnet.
Det som är mycket anmärkningsvärt – tillika skälet till att jag idag tänker på denna pappa – är att det alltjämt, ett och ett halvt år efter hovrättens dom, skrivs om detta ärende samt att det hävdas att den friande domen mot pappan är felaktig. Jag kan ha förståelse för att det kan röra upp känslor att en domstol fäller och en annan domstol och högre instans, friar. Särskilt i ett mål som rör något så oerhört stötande och upprörande som påståenden om våldtäkt på sitt eget barn. Vad jag inte har förståelse för är att inte ens de som skriver om ärendet i media tillåter sina känslor med tiden kylas av. Känslor kan nämligen enligt min uppfattning ofta grumla ens förmåga att objektivt värdera fakta. I synnerhet om de som skriver påstår sig ha fakta i målet som visar att hovrättens dom är felaktig. De som har fakta i målet, bland annat undertecknad advokat som försvarade pappan samt hovrättens ledamöter, har analyserat och bedömt att den bevisning och de omständigheter som lagts fram i målet, inte har räckt för en fällande dom. Åklagaren synes ha delat denna analys och bedömning eftersom denne inte har överklagat hovrättens dom.
Det skrivande som alltjämt förekommer i media om detta fall syftar, dels till att allmänt undergräva allmänhetens tillit till svenska domstolar, dels till att specifikt undergräva den i den civiliserade världen allmänt antagna principen att var och en av oss skall betraktas som oskyldig. Skyldiga är vi först när det finns en laga kraftvunnen dom från en domstol som efter en fair trial har prövat skuldfrågan.
Underminerandet består konkret i att i detta fall inte redogöra för faktiskt relevanta omständigheter som har haft betydelse för värdering av bevisningen i målet. Bland annat har det i hovrätten visats motiv från barnets mamma i målet att medverka eller i vart fall förstärka påstått lämnade uppgifter. Mamman har sedan flera år innan pappan åtalades anmält honom för olika brott. Samtliga har lagts ned. Mamman har begärt besöksförbud vid tre tillfällen vilka ogillats eller hävts sedan pappan inte längre var misstänkt för det brott mamman anmält honom för. Parterna har under denna tid även tvistat i domstol om barnet eftersom mamman inte ville att pappan skulle få träffa barnet, särskilt inte sedan pappan träffat en ny kvinna.
Det finns en vårdnadsutredning från familjemålet som gjordes i slutet av den period som våldtäkterna påstods ha ägt rum som fastslog att det inte fanns något anmärkningsvärt i fallet och att det inte fanns några invändningar mot att pappan har umgänge med barnet. Någon rättsmedicinsk bevisning finns inte som bevisar att någon våldtäkt över huvudtaget har förekommit. Barnets egna uppgifter var vidare sådana att de saknade detaljer som barnet ? även med hänsyn till hans mognad och ålder ? uppenbart hade kunnat redogöra för om påståendenas innehåll varit självupplevt.
Kritik mot domstolar och andra rättsvårdande myndigheter och aktörer skall givetvis få förekomma. Sådan måste dock vara riktad åt rätt håll och så långt som möjligt vara grundad på fakta. Ett sådant krav bör i vart fall kunna ställas på det skrivande som skett i detta fall; särskilt då det är uppenbart att den bevisning och de omständigheter som hovrätten har haft att ta ställning till uppsåtligen förvrängts och utelämnats. En läsare får intrycket att uppgifterna i artiklarna bygger på objektiva fakta. Detta är lika vilseledande som tragiskt. För allmänhetens syn på våra domstolar, för den mänskligrättsliga principen att vi alla är oskyldiga, för den pappan som jag tänker på som aldrig får ro, för det barn som inte får träffa sin pappa.
2009-02-06
Jan Kyrö
Nedlagda anmälningar
Ofredande 050225-26
Olaga hot 050225-26
Skadegörelse 050313
Olaga hot 050313
Sexuellt ofredande 030826
Misshandel 2000 som preskriberats
Begärt besöksförbud avvisat 031027
Besöksförbud 050408, upphävt 050610 pga C inte längre misstänkt för brott
Överklagat av mp. Ogillat av HovRn.
Vårdnadstvist 050405
Stämt 050305
Misstankar misshandel nedlagt 050530, TR beslut 050822
Vårdnadsutredning 060809, A helt OK. Föreslår utökat umgänge.
INGRID CARLQVIST 