Ännu en oskyldigt dömd


Den här storyn kan verka typiskt amerikansk. En korrumperad polis med världens bästa spårhund köps av åklagarmyndigheten för att ”bevisa” att den misstänkte är skyldig. Mot sitt nekande dömdes Bill Dillon 1981 till livstids fängelse för mord, sedan den fantastiska schäfern Harrass 2 hade ”avslöjat” hans lukt på mördarens blodiga t-shirt.
Redan tre år senare anade en domare i Florida att allt inte stod rätt till med Harrass 2 och lät testa hunden – som inte lyckades spåra någonting i ens trettio meter! Men i stället för att ta om alla mål där hunden fällt avgörandet lät man den oskyldige Bill Dillon ruttna i fängelset. Av en slump fick Dillon höra talas om skandalen 2006 och nu kunde DNA visa att han är oskyldig.

Jaja, i Amerika är de inte kloka men sånt händer inte i Sverige, tänker nog en del av er. Men det gör det visst. Den gemensamma nämnaren är myndighetspersoner som är så övertygade om att de har rätt att de inte längre förmår hålla huvudet kallt och ifrågasätta sina egna teorier. De omger sig med ja-sägare och har glömt att anställa en djävulens advokat som ifrågasätter allt de gör och säger. De arbetar bara för att få fram bevis som talar mot den misstänkte och bortser från allt som talar för honom/henne. Är de dessutom övertygade om att den här misstänkte är av en särskilt obehaglig sort (pedofil, kvinnomisshandlare, våldtäktsman etc) kan det hända att en del av dem frestas att hjälpa sanningen en smula på traven. Och när tröskeln väl är passerad kan uppenbarligen vad som helst hända.


Ett av de mest upprörande fall jag stött på var en lastbilschaufför i Halmstad som av sin tonårsdotter anklagades för sexövergrepp. Tjejen hade fått anorexi och hamnat hos en terapeut som ”lärt sig” att anorexi utlöses av bortträngda sexövergrepp. Så dottern började i hypnosterapi och efter hand växte anklagelserna fram. En dag mindes hon till och med hur hon blivit åsyna vittne till att hennes far slagit ihjäl en ung tysk flicka. Dottern var med honom i lastbilen under en jobbresa, på kvällen hade hennes far plockat upp en flicka och mitt i natten vaknade dottern av att någon skrek. När hon tittade ut genom fönstret såg hon sin pappa slå ihjäl den tyska flickan.

Halmstadspolisen blev som tokiga. Vilket spännande mål! Här hade de något att bita tag i. Dåvarande chefsåklagaren i Halmstad, Kristian Augustsson, (bilden, numera omstridd chefsåklagare på Riksenheten för polismål där han lägger ner anmälan efter anmälan mot poliser) såg kanske sin chans att göra sig ett namn i juristvärlden för han skickade ner förfrågningar till sina tyska kolleger: Haben Sie bitte några olösta flickmord från 1980-talet?

Jodå, det hade tyska polisen. Två stycken för att vara exakt och de skickade över bilder på flickorna samt bilder på de smycken de haft på sig. Man kan tänka sig att hela polishuset darrade av förväntan när lastbilschaufförens dotter kom dit för en fotokonfrontation. Tänk, nu kunde de skriva polishistoria!

Jag antar att ni alla vet att polisen måste förevisa ett antal bilder för att en fotokonfrontation ska ha något värde. Ett foto duger ju inte: Var det den här flickan du såg bli mördad? Och två foton på två mördade flickor duger ju inte heller: Var det någon av de här flickorna du såg bli mördad? Sannolikheten för dottern att peka ut en mördad tysk flicka är i det läget 100 procent. Men det var så det gick till. Två bilder på mördade tyska flickor las fram på bordet och dottern pekade på en av dem. BINGO! Halmstadspolisen är supereffektiv och deras chefsåklagare Kristian Augustsson ett geni!

I häktescellen satt nu pappa lastbilschauffören och fick veta att han skulle åtalas för mord. I förhör efter förhör pressades han att ”berätta sanningen”: – Erkänn nu att du mördade den där flickan! Din egen dotter såg det ju! Kommer du inte ihåg det? Nähä, men då har du förträngt det, ser du! Gå nu tillbaks till din cell och begrunda dina handlingar, det kommer att kännas mycket bättre när du väl erkänner.

Efter ett stort antal månader i häktet var lastbilschauffören färdig att hänga sig. Han började ifrågasätta sitt eget förstånd och undrade om det faktiskt var sant det som åklagaren och poliserna sa till honom – kan man mörda någon och sedan glömma bort det? Han var svindlande nära att erkänna för att få dem att sluta plåga honom. I det tillståndet befann han sig när Tomas Eriksson, dåvarande häktesläkare i Göteborg, besökte honom.

– Varför sitter du här? frågade Tomas Eriksson (bilden).
– De säger att jag har mördat en tysk flicka, sa den plågade mannen.
– Har du det då?
– Nej, inte vad jag minns i alla fall. Men de säger att min dotter var vittne och att hon har pekat ut en mördad tysk flicka och att jag har förträngt alltihop!

Tomas Eriksson tittade lastbilschauffören djupt i ögonen och sa:
– Min vän, en sak kan du vara helt förvissad om. Om du inte kommer ihåg att du har slagit ihjäl en flicka, så har du inte det.

Lokaltidningarna hade redan dömt mannen, Aftonbladet hade skickat en reporter till Tyskland för att intervjua den mördade flickans pappa som förstås hade börjat hoppas på att äntligen få veta vad som hänt hans dotter och alla, säger alla, var övertygade om att lastbilschauffören var ett monster. Nu skulle han bara naglas fast av tingsrätten, sedan kunde man kasta bort nyckeln för det svinet.

Förundersökningen var nästan tusen sidor tjock men jag ägnade en ledig helg åt att läsa den och Kvällsposten kunde därefter avslöja hur polis och åklagare med bland annat den riggade fotokonfrontationen fått fram sina bevis. Germund Hesslow (bilden) , professor i neurofysiologi vid Lunds universitet, vittnade om hur vårt minne fungerar och varför man inte kan fästa någon som helst vikt vid så kallade minnen framtagna under hypnos och chauffören friades av såväl tingsrätt som hovrätt.

Jag har ingen aning om hur det sedan gick för lastbilschauffören eller hans dotter. Eller om mordet på den tyska flickan någonsin löstes. Men en sak vet jag – det är sannerligen ingen omöjlighet att bli oskyldigt dömd i Sverige, framförallt i mål som gäller sexuella övergrepp.

2 svar till “Ännu en oskyldigt dömd

  1. Det är skillnad på "ingen omöjlighet att bli oskyldigt dömd" och "lätt att bli dömd".

  2. håller med författaren till den här dabattartikeln det är verkligen på tiden att de som drabbats av falska minnen efter tvivelaktiga terapiformer får upprättelse. Terapi på gott och ont är en form av manipulering av människor dags att terapiformerna utsätts för samma kontroll som läkemedelsutprovning. http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/09/offren-ritualmordsfantasierna-maste-fa-upprattelsesusanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s