Eva-Britt Dahlström ljuger

Det tog två timmar. Två timmar efter det att jag skrivit inlägget ”Sanningen om Flickan E” kom det första hotmejlet. Den här gången kallar sig hoterskan Betty Henriksson men hon skäms inte det minsta för att hon sprider lögner under falskt namn. Hon skrev till och med ”vi har haft kontakt tidigare, men då hade jag ett annat namn”. Jag har knappt ord för att beskriva vad jag anser om den här sortens fega kräk, så jag avstår helt enkelt från att skriva något mer än: Skäms!

Bland dem jag misstänker finns den socialdemokratiska politikern Eva-Britt Dahlström och kretsen kring henne. De som trooooor på kvinnor och barn, som vänder ryggen åt forskning och vetenskap och som i sin självgodhet är övertygade om att de står på det godas sida. Att de i sin kamp för ”barnens bästa” fullständigt trampar ner barn, är de för upptagna med att berömma sig själva och varandra för att se. Nu har EBD börjat skriva på sin blogg att min bok Inte utan mina söner är falsk och lögnaktig. Jag la då in den här kommentaren:

Eva-Britt Dahlström. Jag tror faktiskt aldrig att jag har stött på en mera lögnaktig människa än du. Att du innehar förtroendeuppdrag är stötande och man kan bara hoppas att det går riktigt dåligt för socialdemokraterna i Karlskrona.Min bok ”Inte utan mina söner” är visserligen skriven ur George Pesors perspektiv, men den bygger på de tusentals dokument som belägger hela vårdnadstvisten och allt runt omkring den. Du kan förstås fortsätta påstå att boken inte är sann (till skillnad från dig tror jag på yttrandefrihet), men för alla som orkar sätta sig in i fallet är sanningen enkel att se. Barnens mamma har under flera år drivit en besinningslös och fullständigt lögnaktig kampanj mot pappan som myndigheterna tack och lov genomskådat. Det är verkligen inte vanligt att de gör det, de allra flesta ”köper” mammors lögner rakt av.

Att du har mage att påstå att du är väl insatt i fallet och att jag inte är det, är bara ytterligare ett bevis för din grandiosa självbild. Har du läst alla handlingarna? Satt du med vid rättegången mot mamman? Man skulle kunna rycka på axlarna åt en sådan okunnig person som du, men kommentarerna på din blogg visar att du tyvärr inte är ensam. Och dessutom är du nämndeman. Stackars de människorna som ska dömas av en sådan fördomsfull och lättlurad människa som du.

Denna s-kvinna har nu raderat min kommentar fyra gånger. Jag envisas dock med att lägga in den på nytt efter varje radering. Egentligen bryr jag mig inte ett dugg om vad Eva-Britt Dahlström tycker om min bok, sådana fanatiker som hon kommer aldrig att låta sig övertygas om att de haft fel. Hur många barn som ska fråntas sina pappor innan denna vansinnesvåg klingar av vete gudarna, men om inte EBD & Co får sina straff för vad de gör mot barnen i detta livet så kommer det i nästa. Karma! 😉 Men jag tycker att Leif GW Perssons beskrivning av deras idol Monica Dahlström Lannes är klockren: Blid och vän och med ett svart hål där normala människor har sitt hjärta.

(Nu har jag lagt in min kommentar för sjätte gången!)

För att det nu inte ska råda något tvivel någonstans: Jag skyddar inga pedofiler, jag har inget emot mammor i allmänhet, jag tar inte alltid pappors parti bara för att de är pappor och jag är inte ute efter att skada någon. Men det systematiska avskiljande av pappor som nu pågår ute på socialförvaltningar, familjerätter och domstolar är den största rättsskandal vi någonsin haft i det här landet. Det är värre än Thomas Quick eftersom det i hans fall ”bara” handlar om en (1) oskyldigt dömd och ett antal verkliga mördare som gått fria. Rättsskandalen mot papporna berör de hundratusentals barn som i dag växer upp utan nära kontakt med sina biologiska pappor – ett faktum som man enligt forskning VET leder till en påtagligt ökad risk för skolk, dåliga skolresultat, missbruk och kriminalitet. Läs gärna fil mag Peter Österbergs studie om hur barns emotionella relationer till de egna föräldrarna påverkar deras interna och externa anpassning samt skolprestation.

Sedan jag lagt in min kommentar till EBD för sjunde och åttonde gången stängde hon av för kommentarer på det inlägget. Se där vad som händer när någon ifrågasätter den socialdemokratiska nämndemannen och fullmäktigeledamoten Eva-Britt Dahlström. Ynkligt. Sådana som hon klarar inte att ta en offentlig debatt, de föredrar att i anonymitetens namn hota folk till tystnad. Lägg för guds skull inte er röst på socialdemokraterna i Karlskrona. Läs dock gärna hennes partikollega Mikael Karlsson som också censurerades av EBD.

Det finns fortfarande en bok att vinna för den som gissar vilka två partier som inte automatiskt dömer ut pappor som våldsverkare!

Vinn en bok!

Ni missade ju alldeles tävlingen jag utlyste häromdagen! Den försvann nog i hela tragiken kring lilla Evelina. Nu gör vi ett nytt försök: Gissa vilka två riksdagspartier som var de enda som vid en enkät 2003 svarade att de tyckte det var fel att förutsätta att pappornas frånvaro i barnens liv berodde på papporna själva. Bara ni som inte var i Kristianstad och hörde mig tala om detta, får vara med! Men om någon av er andra svarar rätt skickar jag en bok i vinst.

Ni som bor i eller kring Malmö, vet ni om att Carolina Gynning och hennes mamma Agneta Gynning har utställning i Västra hamnen i helgen? Ett gyllene tillfälle att köpa fantastiskt vackra julklappar till någon man tycker om. Själv har jag Cat Power (till vänster) på väggen, en tavla jag älskar extra mycket för att Carolina sa att hon tänkte på mig när hon målade den.

Jag har också en liten skulptur av Agneta, som påminner lite i formen om en av de här figurerna till höger. Om jag hade haft 40 000 kronor över hade jag genast köpt mig en större skulptur av Agneta, de är så underbart fantastiska! Missa inte de här två begåvade konstnärerna som ställer ut på World Trade Center, Ljungmansgatan 12. Vernissage i morgon, öppet fredag, lördag och söndag. Passa på, för det kan nog dröja ett tag innan Carolina ställer ut igen.

Sanningen om flickan E

Är sanning någonting viktigt? Är det okej att ljuga om man tjänar på det, om man anser att man har ett högre syfte och att detta bara kan uppnås om man förvrider sanningen till oigenkännlighet?

Jag är övertygad om de flesta av er som läser min blogg enhälligt svarar nej, men för många människor är lögnen ett alternativ så gott som något annat. Det är de självgoda, hycklarna, skrymtarna. Det är inte ofta jag hänvisar till Bibeln, men eftersom ordet skrymtare är sorgligen bortglömt och eftersom det är så klockrent beskrivet lägger jag här en länk till Evangelium enligt Matteus, 23 kapitlet. Vill ni inte läsa hela så kommer här en höjdare av Jesus:

23. Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

24. I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

Vår tids skrymtare är de som är övertygade om att mammor alltid är bäst. Barn ska vara hos sina mammor, punkt slut. Denna tingens ordning måste bevaras till varje pris – att det i befolkningen finns psykiskt sjuka mammor, elaka och hämndlystna mammor, drogande mammor, supande mammor, våldsamma mammor, psykopatiska mammor eller bara mammor som inte tar lika bra hand om sina barn som papporna gör, spelar dem ingen roll. Dessa mammors barn får finna sig i att växa upp i misär och misshandel, de offras för den goda sakens skull. Den goda saken är förstås att låta kvinnor fortsätta styra i hemmen och stoppa allt ifrågasättande av mammornas gudagivna och lagstadgade förtur till barnen. Skrymtarna VET att mammor alltid är bättre än pappor, de VET att kvinnor alltid är godare än män och de VET att de själva alltid har rätt. Vetenskap, forskning och bevis är småsaker som väger lätt i skrymtarnas värld. Lögner, hot, förtal och psykisk tortyr/hjärntvätt av barn är inte bara i undantagsfall tillåtna medel för skrymtarna – de är vardagsmat.

För oss andra är dessa människor skrämmande. Men ännu läskigare än skrymtarna själva är kanske det faktum att den stora massan är så beredd att tro dem. Ju högre skrymtarna skriker, ju otroligare deras historier är, desto fler människor ansluter sig till dem. I dag har så gott som alla myndigheter som möter barn anammat tankesättet att mammor är bättre, godare och mera sanningsenliga än pappor. I nästan alla fall räcker det att en mamma slungar ur sig en anklagelse mot pappan för att tjänstemännen (oftast andra mammor) ska ställa sig på hennes sida och hjälpa henne att bli av med den där irriterande mannen som av någon outgrundlig anledning tror sig ha rätt att finnas kvar i barnens liv efter att han haft mage att ta ut skilsmässa från deras mamma.

Ibland räcker det att säga att pappan inte kan samarbeta – det finns en prejudicerande dom från Högsta domstolen om att samarbetsproblem räcker för att få ensam vårdnad. För en mamma i alla fall. Räcker inte det så anklagar mamman honom för misshandel, gärna av både henne själv och barnen. Släng in några våldtäkter också så blir mannen åtalad för kvinnofridsbrott och mamman får skyddat boende via kvinnojouren och skyddad identitet så att pappan aldrig kan hitta sina barn igen. Och så har vi ju trumfkortet – incestanklagelsen. När den kommer ryker det sista vettet och förnuftet. Inte många socialsekreterare, familjerättsutredare, poliser, åklagare eller domare vågar hålla huvudet kallt när orden sexuella övergrepp har utslungats. För skrymtarna tvekar inte att peka finger – om du inte tror oss så är du själv en pedofil! En barnaskändare! En samhällets värsta paria! Ni vet ju vad som hände mig på min förra blogg. Lögner är ett effektivt vapen när det gäller att smutskasta människor och det här kommer inte att ta slut förrän vanliga människor slutar följa skrymtarna.

Se bara hur många helt ovetande människor som tror på de galna lögnerna som Flickan Es mamma och mormor nu sprider om pappa Johan. På några dagar har över tusen personer skrivit under en namninsamling som kräver att flickan E än en gång ska slitas från sin pappa, genomgå ännu fler traumatiserande förhör och undersökningar och flyttas tillbaka till sin kriminella mamma som i augusti kidnappade henne.

Namninsamlingen startades av samma kvinna som låg bakom bloggen Adams vänner där man hetsade mot pappa C och vägrade tro på det som Svea hovrätt kom fram till – att pappa C inte hade våldtagit sin son. Varför har många människor så mycket lättare att tro på konspirationsteorier än på pappor? Varför är orimliga påståenden om myndigheter som skyddar pedofilpappor så mycket mera lockande än det enkla faktum att vi här har att göra med en synnerligen olämplig mamma och en frisk, trygg och älskad pappa? Det finns säkert någon forskning på varför folk föredrar stolligheter framför enkla odramatiska fakta, men ibland blir man bara trött på den obotliga dumheten.

Ända sedan skilsmässan har pappa Johan utsatts för ett systematiskt förtal och mängder av falska anklagelser från dotterns mamma och mormor. Så fullständigt utan grund har anklagelserna varit att Johan till sist fick ensam vårdnad och hela boendet – trots att han är pappa, en sort som myndigheterna redan på förhand är misstänksamma mot. Hans fall är helt i paritet med George Pesors, det är väl bara mordanklagelsen som fattas. (Fast på namninsamlingen påstås faktiskt att Johan hotat dödat Flickan Es mamma …) När mamman greps i Köpenhamn för drygt en vecka sedan, trodde Johan att det äntligen skulle bli lugnt. Men då eskalerade det hela och lögnerna når nu nya vidrighetshöjder.

Med mamman i häkte är det mormor som agerar. Hon ringer runt till tidningar som skrivit om fallet och radar upp lögnerna: Att Johan har tiotusen barnporrbilder i sin dator, att läkare hittat skador på flickan som tyder på misshandel och att Flickan E skrek av skräck när pappa hämtade henne i Köpenhamn. I stället för att ringa barnhemmet där Flickan E tillbringade en natt, utgick tidningarna från att mormor talade sanning och tog ”för säkerhets skull” bort artiklarna från nätet.

Lina på SBN, (Saknade Barns Nätverk som hjälpt till att efterlysa flickan), ringde däremot till barnhemmet för att ta reda på vem som ljög. Var det som mormor påstod att ”Flickan E skrek av skräck” eller var det som Johan påstod att ”Flickan E kastade sig om halsen på honom och sa jag älskar dig, pappa”? Barnhemmet bekräftade Johans version och berättade också att Flickan E hade gråtit sig till sömns men när hon vaknade på morgonen då pappa skulle komma och hämta henne, var på gott humör. Hon sa:

– Jag drömde om en liten häst som gått vilse i skogen och var jätterädd och jätteledsen. Men då kom den lilla hästens pappa och hittade henne och då blev den lilla hästen jätteglad!

Såhär skriver pappa Johan själv:

Det går jättebra med Flickan E. Känns så skönt att få rå om henne ordentligt
för första gången på två år egentligen. Hon saknar mamma väldigt lite och det känns inte som om hon tagit så mycket stryk av kidnappningen. Allt känns faktiskt helt som vanligt.

Anna släpptes i dag och har direkt bett att få träffa Flickan E. Min advokat
avråder från det då både Anna och hennes föräldrar faktiskt kan vara direkt skadliga ( i dagsläget) när de nu har sådan panik. De åker utanför mitt hus konstant och de har skickat ett massmail om hur hemsk jag är. Mailet hittades av min bror på en blogg. Det riktar sig mot regeringen att de ska göra något. Samtidigt fortsätter de att polisanmäla mig. De ger mig ingen ro. Jag har begärt besöksförbud för att överhuvudtaget kunna släppa Flickan E.

Min advokat tror att risken är mycket stor att hon kan kidnappas igen. Mötet ställde jag in av två anledningar. Dels att jag inte mår bra just nu och dels att det faktiskt inte skulle ge något i dagsläget. De har ju bestämt
vilken linje de vill attackera mig på och inte förrän de lägger ned det hela
så tror jag att det går att diskutera, om ens då. Det hela har nu gått till
prestige för dem där barnet inte alls spelar någon roll längre.

Så det är mycket funderingar. Hur ska jag orka med jobbet? Vågar jag låta
Flickan E gå på dagis? Ska jag flytta? Samtidigt som jag just nu inte har
någon energi alls efter lunginflammationen.

Kul i Kristianstad+vinn en bok!

Vi har haft två mycket lyckade dagar i Kristianstad där Pappa-Barn ordnade ljusvaka med anledning av att FN:s Barnkonvention fyllde 20 år. Trots att Sverige var ett av de första länderna att ratificera konventionen, har vi fortfarande inte upphöjt den till lag. Det betyder att medan Barnkonventionen slår fast att barns vilja ska beaktas i till exempel vårdnadstvister så säger svensk lag bara att barnens inställning ska inhämtas –  i de fall där det anses lämpligt …

I går kom fyra riksdagspolitiker till Lilla torg i Kristianstad: Kerstin Engle (S), Gunnel Wallin (C), Göran Montan (M) och Marianne Berg (V) och höll tal om Barnkonventionen. Efteråt ställde jag några, förhoppningsvis vassa, frågor till politikerna. Kerstin och Marianne talade mycket om de så kallade papperslösa barnen som far så illa i Sverige för att de inte har exakt samma rätt till sjukvård som barn med papper. I och för sig behjärtansvärt, men jag passade på att fråga vad de anser om de hundratusentals PAPPALÖSA barnen. De som har ingen eller dålig kontakt med sin biologiska pappa. Jag påminde också politikerna om att den gemensamma nämnaren för barn som gör dåligt ifrån sig i skolan, börjar missbruka och hamnar i kriminalitet är just att de saknar en nära relation till sin biologiska pappa.

Alla fyra var faktiskt väldigt positiva och lovade att sätta sig bättre in i pappafrågorna. Göran Montan lovade att genast ta kontakt med sin partikollega Fredrik Schulte som skrivit flera mycket bra motioner om pappors rättigheter och alla köpte min bok! I och för sig efter lite påtryckningar från mig, men jag fick känslan av att de alla kommer att läsa den. Alla höll med om att gemensam vårdnad ska gälla vid barnets födsel även för ogifta föräldrar och lovade att verka för en lagändring

I dag höll jag själv tal. Det var riktigt roligt – om jag inte kan försörja mig på journalistik och böcker så kan jag nog ge mig in i politiken, haha! Vi får se vad Afrodite/Madde ger mig för betyg  – hon och hennes Calle var där och lyssnade. Frågan är bara vilket parti jag skulle satsa på. Min farmor Ingeborg var riksdagskvinna för socialdemokraterna mellan 1951 och 1968, men sossarna känns alldeles för mossiga och feministiska för min smak. Jag har inte röstat på dem på ganska länge. Nej, det skulle i så fall bli det parti som stryker ordet feministisk från sitt partiprogram och i stället lovar att jobba för jämställdhet. Det vill säga kvinnors och mäns lika möjligheter att bli vad de vill – inte kvotering och 50/50-fördelning överallt. Nästa gång någon föreslår att vi ska kvotera in kvinnor i styrelserummen och till professurerna, ska jag kontra med att vi  så fall genast måste börja kvotera in kvinnor som sopgubbar, byggnadsarbetare och gruvarbetare. Varför ska vi kvinnor bara ha det roliga och inte det tunga och farliga?

I dag var ordföranden för Grön Ungdom Skåne också i talarstolen. Hampus Algotsson hade inte funderat så mycket på pappafrågor men däremot svarade han rätt på frågan om vilka två partier som vid en enkät 2003 var de enda som ställde sig positiva till papporna. Kan du gissa vilka partier det är? Den som svarar rätt och har bäst motivering till varför han/hon vill läsa min bok, kommer att vinna ett dedikerat exemplar av Inte utan mina söner. Kom igen och skicka in ditt svar som en kommentar! (Madde – du får inte vara med!)

Vad skönt det var att skriva ett helt igenom positivt inlägg. Nästa blir tungt – det ska handla om hatkampanjen mot Evelinas pappa som äntligen fått hem sin tös igen. Evelina mår bra, men hennes mamma och mormor kommer inte att ge sig förrän de har trasat sönder flickan eller tvingat pappa att flytta till andra sidan jordklotet …

Hela Fars Dags-bilagan

Länken jag la upp i förra inlägget innehöll bara sista sidan av Carina Glennings fantastiska Fars Dags-bilaga. Jag hade inte själv läst hela bilagan och nu när jag gjort det måste jag säga att Carina har gjort ett strålande arbete! Det känns skönt att det är åtminstone några andra journalister som förstått hur det ligger till med diskrimineringen av pappor i vårdnadstvister. Här är länken till hela bilagan. Läs den!

Jag har inte fått kläm på wordpress-bloggandet ännu och därför syns inte vissa kommentarer. Tror att jag la ut samma inlägg två gånger och några försvann. Suck. Så fort jag får tid ska jag läsa igenom Maukonens fina bilaga till mig om hur jag ska bemästra wordpress! Kan inte ni som kommenterat och inte ser era kommentarer lägga in dem igen?

I kväll har vi presentation av boken Ljusfolket på Rival i Stockholm. Till detta har över 600 personer köpt biljett! De kommer för att höra Benny Rosenqvist tala om vår bok och givetvis är den stora attraktionen det som kvällen avslutas med – storseans! Tänk om det vore lika lätt att samla människor till en presentation av Inte utan mina söner!

Recensioner

Det är inte lätt att bli recenserad på tidningarnas kultursidor – tur att det finns vanliga läsare som recenserar böcker här på nätet! Madelene Björk har lagt in sin recension av Inte utan mina söner på flera olika ställer:

http://www.bockeronline.se/visa_recension.asp?RID=64

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=8749

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197738263

http://www.bokia.se/bok/9789197738262/inte-utan-mina-soner-ingrid-carlqvist/

Jag vill förstås att boken ska säljas i tusentals exemplar, men det är som sagt inte lätt att synas och finnas i den enorma bokflod som strömmar ut varje vecka. Så ni som tycker att boken är viktig får mer än gärna sprida budskapet till era vänner, på recensionssajter, på bloggar och gå ut i bokhandlarna och fråga efter den. Vill ni köpa dedikerade exemplar så går det utmärkt att beställa sådana av mig! Skicka ett mejl så fixar vi det – bra julklappstips, va?!

Ni vet väl att Pappa-barn Kristianstad ordnar Barnkonventionens dag 20-21 november? Barnkonventionen fyller 20 år men fortfarande är den inte upphöjd till lag i Sverige och för att uppmärksamma detta ska ett stort antal människor hålla tal och belysa svenska barns rätt till båda sina föräldrar. Jag är en av talarna, så har ni vägarna förbi Kristianstad så kan ni väl komma dit!

Tvärtemot barnkonventionens anda fungerar det i Sverige så att familjerätter och BUP-mottagningar har fullt upp med att avskilja pappor från sina barn. Om en mamma vill bli av med barnens far behöver hon i princip bara viska sexövergrepp i örat på någon av dessa myndighetspersoner och vips är pappan ett minne blott. Några av de få undantagen från denna regel är faktiskt de tjänstemän som George Pesor träffade när hans barns mamma kom med sina falska anklagelser. Om det berodde på att dessa tjänstemän var ovanligt intelligenta eller på att mamman kom med ovanligt stolliga anklagelser, är svårt att säga. Kanske var det en kombination av dessa båda ting.

För allra vanligast är att familjerätterna, socialförvaltningarna och BUP-mottagningarna jobbar efter samma princip – ta det säkra före det osäkra (vilket jag här ska bevisa i själva verket är att ta det osäkra före det säkra). I deras värld betyder det att eftersom sexövergrepp är så vanligt förekommande (osant) och eftersom barn får så fruktansvärda störningar av att ha dragit sin pappa i snoppen (osant), så är det bäst att hindra pappan från att ha någon som helst kontakt med sitt barn. Utan att det finns minsta bevis för att övergrepp har skett och utan att ha en aning om vad detta avskiljande leder till. Myndigheterna gör nämligen inga uppföljningar av dessa barn! Hur gick det för Lisa ett år efter att hennes pappa försvunnit ur hennes liv, tre år efteråt, fem år, tio år efteråt? Ingen vet och ingen bryr sig.

Men det finns kunskap om hur det går för barn som växer upp utan kontakt med sin biologiska pappa. Peter Österberg, fil mag i socialpsykologi, har t ex gjort en studie om hur barns emotionella relationer till de egna föräldrarna påverkar deras interna och externa anpassning samt skolprestation, den kan laddas ner via hans hemsida. Den och många andra studier visar att en bedövande majoritet av de barn som hamnar snett i missbruk, kriminalitet, skolk etc är just de som har dålig eller ingen kontakt alls med sin biologiska pappa. Men trots att det alltså är bevisat skadligt för barn att avskiljas från sin pappa är det just det som familjerätter, socialförvaltningar och BUP-mottagningar ägnar sig åt. Alltså tar man i själva verket det osäkra (tron att alla barns mammor talar sanning när de anklagar pappan för övergrepp) i stället för det säkra (att barn blir tryggare och lyckligare individer när pappa finns i deras liv). Hur väl rimmar det med barnens bästa?

I Amerika har man nyligen uppmärksammat Scott Becker som efter 30 år fick kontakt med sin dotter April. Mamman försvann med henne när hon var väldigt liten och i alla år har de sökt efter varandra. Det var inte förrän April googlade ”Scott Becker looking for April” som miraklet plötsligt inträffade. Det finns ett inslag på msnbc men jag hittar det inte just nu. Men här är i all fall en länk som berättar om deras återförening. Den lycklige Scott blev inte bara pappa utan även morfar till två barn …
http://www.lugaluda.com/2009/11/07/scott-becker-looking-for-april-scott-robert-becker-looking-for-april/

Undrar inte också ni vad dessa tjänstemän och myndigheter ska säga den dagen då alla barn som miste sina pappor kräver svar på frågan: ”Varför förstörde ni våra liv genom att ta våra pappor ifrån oss?”

Politikerna är i alla fall totalt omedvetna om vad om försiggår ute på socialförvaltningar, familjerätter och BUP-mottagningar. När reportern Carina Glenning i Östgöta-Correspondentens Fars Dags-bilaga frågar Ulrik Lindgren, som är sakkunnig hos folkhälsominister Maria Larsson, varför socialen systematiskt gynnar mammor i samband med separationer och skilsmässor, svarar han såhär:

”Det låter som ett för bestämt värderande av vad socialtjänsten gör. Det överlägset vanliga är gemensam vårdnad. Enligt BO:s rapport ‘Upp till 18’ har 94 procent av de som skiljer sig gemensam vårdnad. Bland det stora flertalet av dem som inte har det har mamman ensam vårdnad i drygt 90 procent av fallen.”

Eeh …? Att mammor och pappor i de flesta fall, utan myndigheters inblandning, klarar av att ta gemensamt ansvar för sina barn har ju över huvud taget inte med saken att göra. Frågan gällde varför socialen systematiskt gynnar mammor i vårdnadstvister. Ulrik Lindgren är uppenbarligen medveten om att mammorna får vårdnaden i 90 procent av dessa fall, men förstår ändå inte frågan. Och tycker uppenbarligen inte att det är ett problem. Suck.

Läs Paus Fars Dag-special, i pdf

Häxjakten extremt aktuell

Jag var och såg Häxjakten, Artur Millers fantastiska pjäs, på Malmö stadsteater i går. Där hade man kortat ner det nästan fem timmar långa manuset till cirka två, vilket jag tycker var lite väl mycket, men pjäsen är lika aktuell som någonsin. Miller skrev den när kommunistjakten pågick som värst i 1950-talets Amerika men det är inte svårt att se att vi människor bär oss åt på samma sätt oavsett i vilken århundrade eller årtionde vi lever i. På 1600-talet var det häxor som pekades ut, på 50-talet kommunister och i vår tid incestförövare. Gemensamt för dem alla är att det inte finns några andra bevis än ordet från den som pekar finger och anklagar, att blotta misstanken räcker för att bli anklagad och att även om man frias så kommer ett stort antal människor att tro att man nog ändå var skyldig.

Sajten minpappa.nu och framförallt Facebook-gruppen med samma namn växer lavinartat. Facebook-gruppen startades lördagen 31 oktober och börjar närma sig 1000 medlemmar! Har ni inte redan gått med så gör det nu! I min förra blogg skrev jag ett inlägg om att jag tyckte det var dags att papporna gick samman och protesterade mot alla dessa myndigheter som hjälper elaka och egoistiska mammor att skilja pappor och barn åt. Jag är väl medveten om att det finns flera olika pappagrupper, men hittills har de inte lyckats nå ut med sitt budskap. Per Frennbros idé med en sajt där pappor kan beskriva sina egna erfarenheter av familjerätter och domstolar är briljant i sin enkelhet. Snart kanske till och med gammelmedierna upptäcker den och då är pappaupproret nära.

Anton tog med sig fem exemplar av Inte utan mina söner till ett möte med Pappa-barn i Malmö i går och fick alla sålda! Ni som läst boken får gärna fortsätta skicka in kommentarer. Och givetvis tipsa era vänner och bekanta om boken. Det finns så få bilder av bra och kärleksfulla pappor i vårt samhälle just nu och jag hoppas att boken kan medverka till en förändring. Vill ni höra mig berätta lite om hur boken blev till så kommer jag att delta vid Pappa-barn Kristianstads arrangemang Barnkonventionens dag 21 november.

Människojourerna är här!

Ni som läste min gamla blogg kanske minns förslaget från Carstoned (tror jag det var) om människojourer. Jag skrev då att jag tyckte det var en strålande idé eftersom lika många män som kvinnor drabbas av våld i nära relationer. Vilket bara de vet som själva gjort sig besväret att ta del av internationell forskning, vanliga svenskar som endast läser gammelmedia har förstås ingen aaaning om att det förhåller sig så utan tror att partnervåld stavas kvinnomisshandel. På kvinnojourerna är männen portade, men i Karlstad driver kommunen sedan nyår ett stödboende kallat Nyckeln. Dit är alla misshandlade välkomna och sedan starten har 71 boendenätter utnyttjats av män, fler än de ansvariga hade räknat med. Antalet boendenätter för kvinnor är förstås mycket mer eftersom kvinnomisshandel sedan många år tillbaka är ett uppmärksammat problem och inte längre så stigmatiserat att bli utsatt för. Även om rikspolischefen tror något helt annat, liksom juryn för Stora Journalistpriset …

I går kväll uppmärksammade Värmlandsnytt detta icke könsdiskriminerande boende med att intervjua en våldsutsatt – kvinna! Suck. Det är svårt att höra vad hon säger eftersom rösten gjorts om till Kalle Anka-prat, men man förstår i alla fall att den här kvinnan hade flyttat till Karlstad med sina två barn för att leva med en ny man. Efter något år började han slå henne och barnen och de fick fly till Nyckeln. Igenom hela inslaget undrar jag – var finns barnens pappa? Vad tycker han om att hon flyttade med barnen och utsatte dem för en våldsam man och flyttade in på skyddat boende i stället för att skicka flickorna till sin pappa?

Men se ändå inslaget, det ligger kvar i en vecka. För till sist uppmärksammar ändå reportern att även män får söka sig hit. Reportaget börjar ca 5.40 in i programmet.

http://svtplay.se/v/1756613/varmlandsnytt/3_11_22_15

Jag har nu hört från flera håll att trots att regeringen öst hundratals miljoner över kvinnojourerna så får ideella mansjourer inte en krona om de jobbar med män som blivit slagna av kvinnor. En mansjour får endast pengar om den lovar att bara jobba med män som slår kvinnor! Jag tycker därför att Karlstads kommun har gjort en banbrytande insats som öppnat en människojour för misshandlade kvinnor OCH män. Förhoppningsvis sprider sig företeelsen och vi kanske slipper de värsta avarterna till kvinnojourer, som exempelvis Kobra i Helsingborg. Ni har väl inte missat avsnittet i boken om Carina Sällberg och hur hon grundlurade Sveriges riksdag? Daddy har bloggat om det, men jag vill så klart att ni köper boken och läser alltihop!

http://svtplay.se/v/1756613/varmlandsnytt/3_11_22_15

Stora Journalisttramset

I dag presenterades de nominerade till Stora Journalistpriset. I klassen årets avslöjande fanns givetvis Monica Antonsson som med sin bok Mia – Sanningen om Gömda avslöjade att boken som Liza Marklund byggt sin framgångsrika författarkarriär på och som dessutom fått långtgående politiska konsekvenser, är en enda stor bluff. Den ”sanna” historien är så fylld av lögner att inte mycket återstod när Monica Antonsson dissekerat dem.

Åh, vad jag önskar att ovanstående vore sant. Det är det inte. Monica är inte alls nominerad. Det är i stället Aftonbladets Kerstin Weigl och Kristina Edblom, två reportrar som är insyltade i hela härvan kring ”Mia Eriksson”. Kerstin Weigl har skrivit en av böckerna i den oändliga serien om stackars Mia, nämligen Mias systrar. Kristina Edblom är reportern som skickades till Amerika för att låta Mia gråta ut i Aftonbladet och påstå att lögnerna inte alls var lögner utan sanningar. Sedan (som för att visa att även om Mias historia var fejk från början till slut så spelar det ingen roll för det kunde ha varit sant) så gjorde de en artikelserie som kallades ”153 kvinnor” och handlade om det sedan minst tjugofem år tillbaka EXTREMT GENOMLYSTA OCH VÄLBEVAKADE fenomenet kvinnomisshandel. För detta nomineras de i kategorin ”Årets avslöjande”. Men hallå! Är ni både döva och blinda i juryn?

Om Weigl och Edblom i stället avslöjat det bara ett antal bloggare vet – att partnervåld drabbar lika många män som kvinnor – då tycker jag de hade varit värda både nominering och pris. Tänk om de hade berättat att siffror från BRÅ visar att antalet dödade kvinnor minskat med 20-30 procent sedan 1970-talet, att 80 procent av mördarna är psykiskt sjuka och att det faktiskt är konstigt att inte fler män än kvinnor slår sin partner med tanke på att män faktiskt är åtta gånger mer våldsamma än kvinnor, generellt sett. Men förresten, varför skulle de det? Bättre att hålla sig till den politiska korrekta fåran – då får man klappar på kinden och priser att hänga på väggen. Om man som Monica Antonsson avslöjar att den främsta ”hjältinnan” bland de misshandlade kvinnorna ljugit ihop hela sin historia, på bekostnad av sina barn och deras pappor, då får man utstå spott och spe.

När 153-serien gick i Aftonbladet skrev den kloke läkaren och genusbloggaren Pelle Billing denna debattartikel på Newsmill. Jag instämmer i vartenda ord.

Över huvud taget tycker jag att ni ska lägga till Pelle Billings blogg på era listor. Han har skrivit ett fantastiskt kompendium som han kallar Från feminism till jämställdhet vilket han tänker lägga ut på bloggen inom kort. Helt briljant! Där finns så mycket intressanta fakta att man slås av tanken att alla som läser detta måste förstå hur tokig feminismen är och varför vi genast måste kasta ut genusvetenskapen från universiteten och genuspedagogiken från förskolorna. Sedan minns man vem som nominerats till Stora Journalistpriset och inser att det är långt kvar att vandra.

Läs och skriv på minpappa.nu!

Jag vill tipsa er om en fantastisk hemsida som sett dagens ljus – minpappa.nu.

Den har startats av några pappor i Lund som tröttnat på att behandlas som odugliga föräldrar och betraktas som oviktiga inslag i sina barns liv. Det började med att Per Frennbro träffade några andra pappor vars vårdnadstvister utretts av familjerätten i Lund och därefter avgjorts av Lunds tingsrätt. Vill ni veta hur fördelningen blev mellan pappor och mammor? Vårdnaden gick till mammorna i … 100% av fallen!

När Per & Co insåg att deras fall var otroligt lika varandra och att familjerätten behandlat dem på samma sätt, beslöt de sig för att undersöka om fler är drabbade. Först och främst vill de samla pappor från Lund omkring sig, men målet är att kartlägga hela Sverige. Så om du känner dig orättvist behandlad av familjerätt och/eller tingsrätt någonstans  i Sverige så gå in på minpappa.nu och dela med dig av din historia.

Det finns också en Facebook-grupp som på bara någon vecka fått över 500 medlemmar!  Där kan man läsa kommentarer som:

Michaela Söderlund Min pappa har alltid tagit hand om mig, hade min mamma fått vårdnaden hade jag haft ett helvete… Den bäst lämpade föräldern ska få vårdnaden. Jag vet ett par mammor som totalt skiter i sina barn. Min pappa är bäst!

Christian Christensen Jag har en del problem med att min dotters mor vill inte att jag skall träffa min dotter så ofta. mor hör inte av sig när bestämda dagar inte hålls och skyller på att man glömmer och att ön

skar att du inte vart pappa till mitt barn. men jag är en av många pappor som bryr sig 😛

Linda-stefan Hurtig jag är en pappa i mängden som kämpat i 5 år för mina barn utan att komma någon vart antingen är det mamman som slår imot eller så är det socialen eller familjerätten så frågan är när jag som pappa ska få en chans tydligen aldrig och det känns fruktansvärt jobbigt mvh en pappa som bryr sig

Jag tror faktiskt att stora saker är på gång. Jag känner mig mer positiv än på mycket länge – det är dags att alla goda krafter nu går samman och utmanar bilden av den heliga, ofelbara modern och KRÄVER könsopartiska vårdnadsutredningar. Kanske kan min bok bidra såtillvida att människor får upp ögonen för att det finns mammor som inte alls är lämpliga som vårdnadshavare, särskilt inte ensam vårdnad. Det är dags att sätta barnen och inte mammorna i centrum!