Kvinnan som startade incestpaniken


1984, året som George Orwell gjorde odödligt, tröttnade en kvinna på sin make. Hon ville inte längre ha honom i sitt och dotterns liv och tog sig den för kvinnor numera självklara rätten att göra sig av med barnafadern. Hon tyckte inte att han skötte flickan på rätt sätt och uppskattade inte att han hade synpunkter på hur länge hon ammade och att hon ville att flickan skulle sova i deras säng i stället för i sin egen. Hon tog ut skilsmässa, men för att vara säker på att bli av med honom anmälde hon honom också för incest. Den anmälan skulle några år senare leda till en av Sveriges största rättsskandaler – styckmordsrättegångarna mot två fullständigt oskyldiga läkare. Där gick också startskottet för den incesthysteri och moralpanik som nu nått sådana proportioner att pappor i princip är rättslösa när en incestanklagelse utslungas. Den apparat som sätts igång för att avskilja pappan är näst intill omöjlig att kämpa emot. Även om pappan senare frias från alla misstankar fungerar socialtjänsten som en egen domstol utan möjlighet för medborgarna att granska. Socialtjänsten behöver inte ens dokumentera sitt arbete – de får själva välja vad de vill anteckna om det som sägs och görs. Och om socialen bestämmer sig för att pappan nog ändå var lite skyldig, så rekommenderar de ensam vårdnad för mamman och vips har ännu en pappa förlorat sitt barn.

I Attunda tingsrätt pågår just nu en förhandling som kommer att återupprätta läkarna Teet Härms och Thomas Allgéns förlorade heder. De har stämt staten på 40 miljoner kronor för att de fick sina liv förstörda när de pekades ut som skyldiga till att ha styckat Catrine da Costa. Visserligen friades de från mordanklagelsen men vad spelade det för roll när alla ändå var övertygade om att de mördat och styckat den prostituerade Catrine? Den mobb som anfördes av rättsläkaren Jovan Rajs (bild) och författaren Hanna Olsson (bild), piskade upp en stämning som inte stod 1600-talets häxjägare efter i styrka och illvillighet. Frilansjournalisten Anders Carlgren bevakar rättegången på sin blogg och berättar i dag om hur TT förfalskar rapporteringen därifrån. Det är många som nu försöker dölja sina egna gamla misstag …

Bakom rättsskandalen låg Thomas Allgéns före detta fru. Hon som var så besatt av att skaffa fram bevis för att lilla Karin varit utsatt för övergrepp att hon själv begick fyra allvarliga övergrepp mot flickan. Fyra gånger släpade hon henne till gynekologiska undersökningar – den sista skedde under narkos! Att söva ett så litet barn med narkos är riskabelt och absolut inget som ska göras om inte man måste på grund av operation. I förra veckan vittnade Thomas Allgéns pappa, den pensionerade läkaren Lars Göran Alldén, 85:

– Karin fick genomgå fyra undersökningar trots att man varje gång kom fram till att inget hade skett. Men mamman var inställd på att det skulle ha skett och ville aldrig tro något annat än att Thomas gjort det här. Hon utsatte sitt barn för risker för att bevisa sin förutfattade tes.

Han berättade också om hur det gick till när Thomas kom för att besöka sjukhuset där mamman lagt in sig själv tillsammans med Karin.

– När Thomas kom in i rummet gick mamman genast till angrepp mot honom, på ett mycket provokativt sätt. När Thomas blev upprörd och gick därifrån brast Karin ut i förtvivlad gråt: Åh, min pappa, min pappa!

Anklagelserna ledde ingen vart den gången men ett par år senare var mamman drivande i att övertyga polisen om att Karins pappa varit med om att mörda och stycka Catrine da Costa. Som ”bevis” anförde hon saker som Karin skulle ha berättat för henne om hur hon varit med pappa och ”Tomt” och sett hur de ”borrade i tantens huvud och åt upp ögonen”. Hur någon enda människa kan tro att ett barn på tre år och sju månader kan berätta om något som skulle ha hänt när hon var ett och ett halvt år gammal är obegripligt. Men icke desto mindre vittnade ett stort antal ”professionella” om att att Karins berättelse var trovärdig, bland dem psykologen Frank Lindblad som i rätten tvingades medge att det givetvis påverkar ett barn om hela hennes omgivning ägnar stor uppmärksamhet åt hennes underliv och stjärt.

Psykiatern Tomas Eriksson smulade i sitt vittnesmål i Attunda tingsrätt fullständigt sönder Karins berättelse (egentligen mammans påstående om Karins berättelse) när han förklarade varför vi som barn har infantil amnesi, att vi inget minns före 3-4-årsåldern. Det beror på att hjärnan inte är tillräckligt utvecklad och därmed inte kan tillgodogöra sig information eller lagra den. Infantil amnesi beror på:

1. För att kunna minnas det man är med om måste man förstå det som sker. Barns hjärnor är inte så utvecklade vid 1,5 års ålder att de kan förstå komplicerade skeenden och sammanhang.

2. För att kunna minnas måste man ha tillräcklig minneskapacitet i hjärnan och det har inte 1,5-åringar. Det är som att försöka använda en dator utan hårddisk.

3. För att kunna minnas måste man ha ett tillräckligt utvecklat språk för att kunna redogöra för händelse. Det har inte så små barn.

– I slutet på 1980-talet rådde moralpanik i samhället inför allt som hade med sexuella upplevelser att göra. Det finns gott om bevis för hur psykologer framkallade falska, suggererade minnen som ledde till rättegångar där människor dömdes helt oskyldiga. Det brinner ett skammens ljus över den tidens barnpsykiatri, sa Tomas Eriksson.

– Det är konstigt att de här förhören någonsin beaktats. Människor har alltid känt till att det som små barn säger är rent nonsens. Att detta har kunnat vandra hela vägen genom rättsmaskineriet är konstigt, det borde ha avfärdats omedelbart.

Men det avfärdades inte, tvärtom togs det på största allvar och ansågs som ett bevis för att Allgén och Härm varit på rättsläkarstationen och styckat Catrine, medan lilla Karin tittade på. Förutom att det förstörde livet för Thomas Allgén och Teet Härm, betydde det att Karin förlorade sin pappa och alla andra släktingar på hans sida och att den som verkligen mördade Catrine da Costa kom undan. Och dessutom – det la grunden för den omänskliga behandling av pappor som våra myndigheter i dag ägnar sig åt. Genom att helt felaktigt tro att det är vanligt förekommande att pappor utsätter sina barn för sexövergrepp, genom att helt okritiskt lyssna på mammor som vill ha ensamrätt på sina barn, genom att nonchalera pappors betydelse i barnens liv och genom att gömma sig bakom sekretessregler kan socialtjänst och familjerätter fortsätta förstöra liven för tiotusentals barn och deras pappor.

Någon enstaka gång blir det uppenbart även för socialtjänsten att de har att göra med en mamma som ljuger. När allt hon anklagat pappan för visar sig vara felaktigt, händer det faktiskt att de rekommenderar ensam vårdnad för pappan. Så var det för George Pesor i min bok och så var det för Johan, Flickan  E:s pappa. Hans före detta fru gick över alla gränser men var så segerviss att hon inte ens begärde något umgänge med sin dotter i det fall pappan skulle få vårdnaden! Det kunde helt enkelt inte inträffa i hennes värld. När Johan fick vårdnaden hade hon inte en tanke på att lägga ner sin förtalskampanj och börja samarbeta för dotterns skull – i stället tog hon lagen i egna händer och kidnappade Flickan  E.

Hon greps i Köpenhamn för någon månad sedan men släpptes tyvärr ur häktet. Om hon hade suttit inlåst hade hon inte kunnat fortsätta sin vidriga och smutsiga kampanj mot Johan, den som skadar deras dotter så oerhört mycket. Godtrogna och lättlurade människor läser nu den sjuka och lögnaktiga pamfletten hon och Marina Engan lagt ut på namninsamling.se och skriver på för att förmå myndigheterna att utreda det som redan utretts ett flertal gånger. Johan har INTE haft barnporrbilder i datorn, Flickan  E är INTE rädd för sin pappa, det har ALDRIG funnits några bevis för den misshandel och de sexövergrepp mamman yrar om och hennes fanatiska kampanj för INGET gott med sig för tösen. En mamma som inte kan se att hennes främsta ansvar är att samarbeta med pappan och låta barnet älska och få vara med dem båda, är faktiskt ett allvarligt hot mot barnets möjligheter att växa upp till en harmonisk människa.

Det är sådana mammor som är de verkliga förövarna. Det är sådana mammor som gör allt för att dölja sanningen, exempelvis genom att skicka anonyma mejl till en tidnings annonsörer för att tysta den som berättar sanningen. Så här skriver en sådan mamma på Facebook:

Barnens Röst: Intressant för reklamvärlden – kolla in Resumé! Vad som helst är inte tillåtet som alla vet – skönt att VD på Mediagruppen har agerat. Tack Fredrik!!!

Bland alla de uppmuntrande mejl och telefonsamtal jag fått sedan jag i förra veckan blev av med uppdraget som chefredaktör för Villaliv, kändes ett extra trösterikt. Det var från Rurik Holmberg, som skrivit den här debattartikeln på Newsmill, och han citerade Stanislaw Jerzy Lec, 1906-1966:

”Många som skyndat före sin tid tvingas invänta den på obekväma tillflyktsorter.”

Annonser

26 svar till “Kvinnan som startade incestpaniken

  1. Det bästa du har skrivit hittils Ingrid du har så rät så det var styckmordmålet som slog in sista spiken i kistan för rättssäkerheten i det här landet. De senaste 25 åren har rättssäkerhetens varit ordentligt igenspikad med domstolar som dömt utifrån könsmaktordning och mediaopinioner i stället utifrån de bevis som finns i fallen.

  2. Ojojoj va bra du sätter ord på händelser och skeenden. Rurik Holmbergs artikel i Newsmill är också väldigt upplysande och tänkvärd, tack för länken i din artikel.

  3. ”Genom att helt felaktigt tro att det är vanligt förekommande att pappor utsätter sina barn för sexövergrepp, genom att helt okritiskt lyssna på mammor som vill ha ensamrätt på sina barn, genom att nonchalera pappors betydelse i barnens liv och genom att gömma sig bakom sekretessregler kan socialtjänst och familjerätter fortsätta förstöra liven för tiotusentals barn och deras pappor.”

    Klockren kommentar. Frågan är hur länge det dröjer innan vi får någon som granskar dem opartiskt?

  4. Carlgren är en saklig journalist och hans blogg är mycket läsvärd. Den kan kompletteras med följande rapportering från det pågående skadeståndsmålet: http://catrine2009.blogspot.com/

    Bakom signaturen Barnens röst döljer sig väl ingen annan än Marina Engan, som lär vara mamma till en pojke som inte får träffa sin far.

    För övrigt är det upprörande att en så välskrivande och angelägen röst i bloggvärlden som du Ingrid ska få sparken pga ditt bloggande. Det ger en signal till alla bloggare att aldrig avslöja sin arbetsgivare för då riskerar man att mista sin försörjning. Ynkligt av din f.d. arbetsgivare att inte kunna skilja på de två olika rollerna och att vika ner sig för anonyma skitsnackare. Spåra upp dem och sätt dit dem! Mycket bra dock att du kunde öppna upp din gamla blogg så att alla kan se vad som skrivits och själva göra en bedömning av innehållet. Vem vet, kanske kan detta som nu inträffat och som i förstone kanske upplevs som ett bakslag leda till något intressantare och mer givande uppdrag i framtiden. Jag uppmanar härmed alla presumtiva arbetsgivare som ser Ingrids kvaliteter att ta dem tillvara!

  5. Jag skriver som Maukonen skrev häromdagen.
    NU är pandoras ask öppen.

    Det hade den fega uslingen inte räknat med.

    Det kommer igen sa kärringen som gav grisen fläsk.

  6. kimhZa Bremer

    Fantastiskt välformulerat och bra inlägg!

  7. Inger Ramstedt

    Det är fantastiskt att läsa dina mogna och kloka inlägg, det ena bättre än det andra. Det är mycket deprimerande att inse hur grunt och dumt det svenska folkmedvetandet ändå är, när åsikter som Marian Engans och hennes gelikar når ut och godtas i den omfattningen de gör. Mot dumheten kämpar gudarna förgäves. Skönta att du inte lägger dig utan fortsätter att stå för det som är rätt för barnen, för det goda samhället. Civilkurage har du, jag beundrar och högaktar dig.

  8. Mycket bra!
    Hoppas bara att det är många som hittar hit och läser detta.

    Kör hårt Ingrid!
    I love you!

  9. ”Många som skyndat före sin tid tvingas invänta den på obekväma tillflyktsorter.”

    Så sant så sant.
    Men de människorna möter förhoppningsvis också nirvana tidigare än andra

    Tur ialla fall att det finns dom som ändå gör det.
    Sanna hjältar i mina ögon

  10. Som jag sa i det sms som jag knappade iväg till dig Ingrid, du tänker som jag !

    Bra inlägg och som vanligt otroligt bra analyserat och underbyggt med fakta.

  11. Maria: Jag kan bekräfta att det är Marina som står bakom Barnens röst.

  12. PA i sin mest extrema form.

    Och en teori om orsaken, dvs de föräldrar som inte ”går att nå”.

    http://shrink4men.wordpress.com/2009/02/25/why-parental-alienation-is-the-act-of-an-emotionally-abusive-bully/

  13. Katarina Folmer

    Touché.

  14. Hej Ingid! Jag säger som Legionen vid Camerone: ”We might die, but we never surrender”.
    Utan att – till skillnad från ”överlevare ” – ta ställning i skuldfrågan när det gäller pedofilanklagande förskolläraren i Växjö undrar jag:
    1.De mammor/familjer som anmält honom p g a sina barns berättelser – känner de varandra/umgås sedan tidigare? Eller är det fråga om helt fristående/kontaktlösa uppgiftslämnare i något/några fall??
    2.Har någon/några av anmälarna FÖRE anmälan skrivit på Engans fruktansvärt lögnaktiga namninsamling för ”Matilda”? (Kan kollas med namninsamling, inte med Engan!)
    Försvarsadvokaten borde kolla det här, för att åtminstone kunna ge vissa synpunkter på vittnesmålens ev ”färg”.
    Återigen, jag kan och vill INTE uttala mig i skuldfrågan utan inväntar domen i det fallet.
    Mvh
    Alexis

  15. Jag läste både din artikel på sidan 4 och kommentarerna. Funderar på hur en del skriver:

    ” Postat av Kjell-Åke 51 den 12 dec 2009 kl 08:05
    Vad gnäller du över du har vju begått ett kontraktsbrott så? ”

    Ju mer man läser ju mer förstår man. Alla påståenden men inga raka svar.

    Önskar så klart att andra riktiga media och grävande journalister undersöker hur det förhåller sig med det du utsatts för och de hemsidor och insamlingar du visar!! :
    http://www.facebook.com/group.php?gid=27829700320&ref=share

    Det vore ju inte så svårt att utreda hur det gått til och vilka som försöker ändra på verkligheten.

    Så dåligt att ingen vågar ta tag i saningen undersöka 2 olika sidors tolkning av den.

    Leroy

  16. Hej Ingrid!
    Jag har varit inne på din gamla blogg och läste lite mer om vad denna Marina Engnan och hennes medbrottslingar har sysslat med och jag orkar inte läsa mer.
    Jag blir mer och mer förbannad. Det börjar koka av ilska inom mig, samtidigt som tårarna trillar av sorg över dessa barn.
    Har inte dessa människor något som helst empati och medkänsla inom sig. Hur ska det gå för dessa stackars barn framöver i livet? Och pappan med förresten.

    Nä!
    Dessa människor borde vara inlåsta på evig tid och förhindrade att kunna skada några mer barn.

  17. Så här blev domen mot mamman som misshandlade sina barn.
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6298551.ab

  18. Bernt.
    Det enda som driver dessa människor är deras eget hat mot sin egen barndom.
    Märkligt bara att de inte kan förstå att det är barn de straffar.
    Kanske det är så att i deras värld skall de barn som dessa människor kan sätta klorna i bli bestraffade och få känna det som de själva fått känna.

    Men likt en mamma, pappa eller någon annan som misshandlar barn och inte kan förstå att de faktiskt misshandlar barn forstätter de sitt korståg och manipulerar omgivningen att tro att de gör det för barnens skull.

    Det fanna en tid så barnaaga var tillåtet då synsettet var annorlunda än nu.

    Det är bara att hoppas att dessa barn de använder för att själva få publicitet en dag inser sanningen och det är dessa barn som kommer att lyfta upp sanningen.

    En dag får de stå till svars och jag är helt säker på att domen kommer att bli hård, mycket hård.

    Det spelar ingen roll vad någon annan säger, förde vet bäst och gömmer sig bakom manupulerad psykologiskt synsett genom att vända det på ett sätt som passar deras syften.

    Marina är verkligen en människa som kan spela på känslor, hon är så gull av självömkan som driver henne framåt och får andra människor att tycka så synd om henne.
    Då trivs hon och spinner som en katt.

    Jag anser dessa männsiskor vara hycklare av värsta sorten, så till vida att de inte är sjuka.
    Då förstår de inte bättre.

  19. Ping: Tankar om en rättskandal « Trollan’s Tankar om stort och smått

  20. Detta jag citerar här från Ingrids inlägg vill jag särskilt belysa:
    ”– Karin fick genomgå fyra undersökningar trots att man varje gång kom fram till att inget hade skett. Men mamman var inställd på att det skulle ha skett och ville aldrig tro något annat än att Thomas gjort det här. Hon utsatte sitt barn för risker för att bevisa sin förutfattade tes.”

    Alldeles speciellt detta:
    ”Men mamman var inställd på att det skulle ha skett och ville aldrig tro något annat än att Thomas gjort det här.”

    Detta är något jag både läser och hör så ofta.

    De vill inte tro.
    De vill inte veta.
    De förstår inte.
    De förstår sannerligen inte.
    Men skulle vi inte då kunna förlita oss på att myndighter skall förstå?
    Jo, det skall vi.
    Men det går inte.
    För de förstår inte heller.
    De vill inte veta.
    Det är så mycket enklare att likt en ko gå in i samma bås dagligen och vid minsta avbrott i vardagen så blir det kaos.
    Ett kaos det går att råda lugn över, så länge koskötaren vet hur kor fungerar.

  21. Vill bara påpeka en sak angående lilla Karins mamma (styckmordsrättegången är en så vidrig rättsskandal att jag lämnar den därhän): Mamman verkar lida av ‘Munchhauser-by-proxie-syndromet’. Ingen normal människa släpar iväg sitt lilla barn på 4 gyn-undersökningar när inget felhittas vid den första! Bara en enda gynundersökning utan narkos är som ett övergrepp i sej för ett litet barn. Fy så vidrigt att man ens gick med på det och inte insåg att kvinnan måste varit störd!
    Och om ett litet barn på 1½ pratar mycket om underliv/stjärt är det kanske inte så konstigt, eftersom man ju byter blöjor på och tvättar barnet och sen är det potträning.
    Sen är det som sagt lätt att ‘plantera’ in en massa snickesnack i huvudet på ett litet barn just genom hjärntvätt…det är inte alls svårt och det går dessutom väldigt fort….

  22. margareta Hedelius

    Det liknar mest häxprocesserna under 1500-16oo-talet: den bevisbörda som läggs på mannen påminner om den som lades på kvinnan.För att bevisa om hon var skyldig slängde man henne i vattnet. Sjönk kvinnan var hon oskyldig och alltså var hon skyldig om hon inte gick till botten.

  23. Måste berätta att jag har fem olika minnen från tiden före tre års ålder. Att jag är så säker beror på att vi flyttade då. (Åren närmast efter flytten kommer jag inte ihåg någonting från, utom en sak. )
    Det handlar inte om minnen som kan länkas till fotografier eller andras berättelser. Det är bara jag som minns dem. Jag gräver ner en sak i sanden som jag inte hittar igen, jag står i spjälsängen och min mamma försvinner för att öppna dörren, jag får komma upp och rita hos snäll tant, jag ser stenmangeln i källaren och den är läskig, min bror slänger igen dörren framför mina ögon och jag blir rädd.

    Googlar man på infantil amnesi så hittar man en tidskrift för norsk läkarförening som sammanställt kunskapsläget kring minneskapaciteten hos små barn.

    ”Mycket talar faktiskt för att vi måste flytta fram startpunkten för när vi har ett explicit minne, när vi medvetet kan ta fram minnen av specifika händelser, till sex månaders ålder, kanske ändå tidigare. Här pågår forskning och vi har idag inte det slutliga svaret. Men ett av de områden som hittills varit bland dem som gett klarast indicier på att små barn har större minneskapacitet än vad man tidigare trott, är det som inom utvecklingspsykologin kallas ”fördröjd imitation”. Detta är studier där man låter små barn observera specifika aktiviteter med objekt/leksaker barnet inte sett tidigare och inte själva fått undersöka tidigare (6, 9 – 12). Barnet kan bara lära sig hur objektet skall hanteras genom att aktivt och medvetet observera och lagra den aktivitet som en vuxen utför. När barnet sedan t.ex. en vecka senare för första gången själv får möjlighet att handha leksaken, så finns inga andra ledtrådar än den egna minnesbilden. Det handlar här om kontrollerade studier där specifika presentationer av flera olika aktiviteter använts och där man uteslutit möjligheten att situationen eller leksaken i sig får barnet att svara korrekt. Dessa studier visar sammantaget att barn redan vid sex till nio månaders ålder har ett specifikt händelseminne som flera forskare idag är benägna att kalla ett non-verbalt episodiskt minne.

    Dessa undersökningar har förändrat vår syn på barns förmåga att minnas och att lära sig via observation. Traditionellt har fördröjd imitation setts som en viktig milstolpe som inte kan observeras förrän vid 18 månaders ålder (13, 14). Exakt vilka konsekvenser dessa nya iakttagelser får för vår förståelse av infantil amnesi och eventuell hågkomst av tidiga traumatiska händelser vet vi inte än. Men redan under andra levnadsåret minns barn det de fått se vid ett enskilt tillfälle i flera månader (15). Och detta i experimentella studier som inte inneburit någon starkare känslomässig upplevelse för det lilla barnet. Vi kan bara spekulera kring vad denna förmåga innebär för minnen av mer personlig karaktär, som även är starkt emotionellt färgade, eller för tidiga traumatiska upplevelser.

    Någon klar och entydig konklusion blir det inte. Kliniker och forskare måste utveckla dialogen sig emellan och systematiskt utveckla sin kunskapsbas. Men framför allt måste vi inta en ödmjuk hållning. Vår förståelse för hur tidiga minnen lagras och exakt hur de påverkar utvecklingen är fortfarande bräcklig och osäker. ”

  24. som vanligt skall vi helt strunta och negligera vad barn säger. Barn ljuger. speciellt om de talar illa om sin pappa. Ingrid gör världen enkel för oss.

  25. Lysande artikel

    Såg på veckans brott idag om det du skriver och på det sätt som GW sågade allt som skett så håller han nog med dig till 100% i vad du skriver. Se bara till att det blir en stämning och att detta fall kan användas till att ändra alla j-a sjuka vårdnadslagar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s