Recension av Inte utan mina söner


Corren har en recension av min bok i dag. Recensenten har lite svårt med svepande formuleringar, skriver hon:

För högt tonläge är det. Redan i bokens förord förmedlas bilden av hur radikalfeminister indoktrinerat samhället att bli mansfientligt. Sverige tycks styrt av galna kvinnojourkvinnor och förslagna mammor som ljuger inför domstolar men ändå får rätt.

Jag försöker bortse från de svepande formuleringarna. Jag vet att de är lika vanliga i det andra lägret. Där anklagas personer som, likt Carlqvist, försvarar enskilda män för kvinnofientlighet eller pedofili. Ett slags krig pågår och i bloggosfären viner beskyllningar och hatord.

Samma krig startade mellan Georg Pesor och hans före detta fru när hon i samband med skilsmässan gjorde allt hon kunde för att hindra honom från att vara med deras två söner. ”Inte utan mina söner” är en skicklig skildring av en pappa som tidigt bestämmer sig för att behålla lugnet hur absurda anklagelser som än riktas mot honom. Paniken bubblar i stället upp hos läsaren som undrar får det verkligen gå till så här?

Just det! Får det verkligen gå till så här? Jag är inte förvånad över att recensenten värjer sig mot sanningen och kanske tror att det hon kallar svepande formuleringar betyder att det inte är riktigt så här det går till. Och det är inte så konstigt. De allra flesta människor utgår från att man kan lita på myndigheterna och att allt går rätt och rättvist till. Det är bara de som själva varit utsatta och vi som orkat sätta oss in i hur vårdnadstvister hanteras i Sverige, som vet att det jag skriver faktiskt är alldeles sant.

Läs hela recensionen här.

Jag vill också påpeka att bokens omslag inte alls är menat som en triumferande signal till mamman. Tanken är att man ska se kärleken mellan George och hans söner. Killarna hade gärna velat vara med under sina riktiga namn, men George och jag och förlaget valde bort det. Killarna mår så bra man nu kan må efter att ha varit fången i sex månader utan att veta när och om man någonsin ska få återgå till sina vanliga liv. De får all den hjälp och kärlek de behöver hemma i Melbourne och eftersom George inte är det minsta hämndlysten är det hans innerliga förhoppning att de en dag kan återuppta kontakten med sin mamma.

Men det kräver förstås att hon inser att hon gjorde fel. Innan dess är nog försoning och tillit mycket svårt att återupprätta.

Annonser

17 svar till “Recension av Inte utan mina söner

  1. Jo Ingrid så där ska man skriva om man är recensent, annars kan ju nån tro att denne är köpt av dig eller bokförlaget. Det var det jag menade att när jag skrev om din bok så var det ingen recension, utan det jag upplevde och detta skrev jag om. Själv har jag aldrig velat bli recensent, för det är ett så märkligt jobb.

    Och omslaget kan uppfattas som både och förstås. Beror på vad man tycker om saken. Jag har endast uppfattat det som att de var så glada att ha varandra.

    Det där med att återuppta kontakten med mamman verkar svårt tycker jag. Hon framstår som sjuk i din bok och pojkarna kanske kan ta kontakt själva så småningom. På sina villkor.

  2. Man får nog kanske vara glad att den blir recenserad öht. Det sämre alternativet är ju att den negligeras helt och blir osynliggjord även den .
    Annars är det nog ganska vanligt, som du säger, att människor i allmänhet inte har en aning om hur det går till i vårdnadstvister.
    Pratade så sent som igår med en kvinnlig bekant, jag har sen länge, om just det här. Mest om det jag själv gått igenom. Vi blev nästan ovänner av att hon kunde inte förstå eller inse hur det fungerar. Hon tror benfast fortfarande på att män och kvinnor blir lika behandlade av myndigheter i vårdnadstvister.
    Automatiskt började hon leta och argumtera i vad det var för fel jag eventuellt kunde ha gjort.

    Där ser man vad lång och trogen prägling av radikalfeminismen ideér genom media har skapat.
    Det är ju inte så konstigt kanske eftersom den andra sidan aldrig blivit belyst.

  3. Jag är jätteglad över recensionen! Och den ligger tydligen i topp över en halvsida i papperstidningen.

  4. Inget ont som inte har något gott med sig! Recensionen verkar ha föranletts av nyheten om det förlorade uppdraget för Villaliv. Till på köpet uppmärksammas din blogg. Detta kommer att sprida sig som ringar på vattnet!

  5. Ingrid det är svårt för många att inse att vårdnadstvister går till på det sättet som du beskriver trots att det bara handlar om sanningen och verkligheten. Sanningen är så smärtsam att höra att många sätter upp försvarsmekanismer för den. Det är extra svårt i vårt land då många vill tro att vi lever i det bästa av världar. Dessutom att det är en mycket liten politisk grupp eller agenda som verkar ha styrt 2006 års vårdnadslag. De flesta vill bara inte tro att en liten sekt kan ha fått detta genomslag i vår lagstiftning. Skummar man däremot igenom remissyttrandena så blir detta mer uppenbart och tittar man på de som gjorde utredningsdirektiven och förarbetena så blir det ju än mer uppenbart. Tar man Rubars TV inslag därtill… Men vem gör det? (Samma profil finns på remissyttrandena om kvinnofridslagen, ungefär). Denna vårdnadslag av 2006 har mycket av sitt ursprung i en radikalfeministisk agenda, tyvärr. De flesta i Sverige förstår inte detta. Din bok blir ett hjälpmedel i denna förståelse och i den process som pågår i vårt samhälle nu.

    Det finns ingen samklang mellan Barnkonventionen och vårdnadslagen av 2006, snarare står de i motsats till varandra. Våra barn får lida av vårdnadslagstiftningen och applikationen av kontinuitetsprincipen. Ibland verkar det som om Riksdagen skäms så mycket av sitt misstag och störs av låt oss kalla det skräckpropaganda att ingen gör något. Jo det finns undantag, Fredrik Schulte och Camilla Lindberg och några andra.

    Vissa kvinnojourer som Kobra och den i Tranås har vissa medlemmar som verkligen verkar med en agenda som får en att ifrågasätta deras motiv. Vissa medlemmar verkar ju också segla under falsk flagg, rent politiskt alltså. Många kvinnojourer fyller däremot en viktig funktion. Vi bör däremot få en ändring till stånd där mansjourer får lika mycket stöd som kvinnojourer. Idag får mansjourer i praktiken inget allmänt stöd alls. Både mans- och kvinnojourer bör stå under någon form av oberoende revision, både av verksamhet och pengar. ROKS agenda är uttalat könsdiskriminerande men SKR är inte alls lika könsdiskriminerande. Det borde vara förbjudet att ge allmänna medel till organisationer som diskriminerar på grund av genus, (vilket det faktiskt kanske är också). Jämställdheten när det gäller det allmännas stöd till kvinnor och män borde vara en självklarhet.

    Verkligen bra att Corren ändå recenserade din bok, synd bara att recensenten inte tydligare såg det underliggande budskapet i din bok och gjorde det till huvudtemat. Och andra sidan så blir säkert många intresserade och läser din bok. Nu när Corren har brutit isen så jag fram till fler recensioner och kommentarer om din bok.

    Det finns kanske bara finns förlorare i en vårdnadstvist, men barnens skada måste minimeras. Intressant var det, att höra recensenten se det mer ur mammans perspektiv och inte se vilken skada barn kan lida av att bli bortrövade (barnarov) och hållas inlåsta utan större kontakt med omvärlden eller sin far. Nu får de vara hos den förälder som mest verkar bry sig om deras väl och ve och som verkar respektera sina barn som individer. Det ger barnen de bästa förutsättningar att utvecklas tror jag.

    För övrigt intressant att en annan journalist inte försvarar dig utan använder ord som ”högljudd chefredaktör”. Jag hörde en gång på ett Transparency International möte Inga-Britt Ahlenius säga att hon ville inte ha media som ”maktens sällskapshundar”. Synd att kåren inte följer Ahlenius råd.

    Du visar en okränkbarhet som få andra. Journalistisk integritet hör intimt samman med detta. Torgny Segerstedt skulle ha skrivit en hyllningskrönika till dig, tror jag. Han verkade också i en tid då sanningssägare var sällsynta.

  6. Men vad underbart 🙂
    Detta har även jag väntat på.
    Den borde ligga på topplistan som årets julklapp.

  7. Jag måste dock småle vid tanken på att rescensenten här har tolkningsrätten om att tonläget är för högt.
    De som varit eller är i tvist kan nog tycka, till motsats till rescensenten, att det är precis så här även om det är ytterst sällan det spårar ur så till den milda grad så att en förälder blir ett fall för kriminalvården.

  8. Vill dela med mig av en stark låt om det inte finns de som lyssnat:

    Hoppas barnen får en möjlighet.

    Träffa varandra och sina föräldrar.

    Leroy

  9. Senaste 2 åren har jag återkommit och lyssnat till den starka låten.

    Leroy

  10. Men även den tillägnad sonen. :

    Leroy

  11. Varför har landets alla rescensenter missuppfattat detta med opartiskhet så kapitalt? För att passera yttrandefrihetsspärren måste varenda skrift belysa båda sidor HELA TIDEN. När du skriver om ett VERKLIGT fall, måste du även ta med den OVERKLIGA parten för att bli trodd.

    Ett demokratiskt samhälle måste tillåta alla tänkbara sidor av alla tänkbara saker, men inte är det väl meningen att just varenda skrift ska göra det? HELA SKRIFTEN IGENOM? Varannan sida måste motsäga den förra, annars är det inte rättvist. I synnerhet när det är en journalist som skriver.

    Tur att rescensenten ändå varnar läsaren i förväg, annars kan ju någon av rent misstag läsa din bok.

  12. Varje recension, dålig eller bra, är kanonbra! Då får fler upp ögonen för boken.

    Många är de som också blir extra intresserade av boken om recensenten skriver ner den.

    Grattis Ingrid!

  13. Jag vet att jag är dålig på att stava men att inte ens i inläggen kunna skriva recension rätt och fortsätta att påstå och göra utfall utöver det man gjorde då du fick skriva på Expressen.

    Förhoppningsvis så finns det nu duktiga grävande journalister som kan följa hur en del väljer att agera, påstå med mera. Följer de diskussioner som pågår ser vem som Tiger och ser skillnaden mellan Ax och limpa.

    Leroy

  14. Tänker då på KÅB och det som skrivs på hans AB blogg hur vännerna som länkas till agerar :

    http://blogg.aftonbladet.se/bjurkvist/2009/12/en-kritisk-recention-av-en-partisk-forfattare-vems-parti-tar-du-ingrid-c-k-a

    Ser gärna att du får möjlighet att svara öppet på den bloggen och föra en diskussion, man låter dig svara öppet på det som skrivs om man nu vågar tala om öppenhet inför skranket.

    Det borde nog få tillåtas handla om vilja , lämplighet och förmåga och att föräldrar får den möjligheten.

    Inte om att andra tillåts skicka e-post till arbetsgivare eller starta namninsamlingar och föra agendor eller sänka lämpliga föräldrar.

    En del borde nog tänka om utifall att.

    För det är många som läser och ser hur en del beter sig.

    Frågan är för vems skull?

    Synd om det visar sig att rättvisan fördröjs och att tvister drar ut på tiden i stället för att föräldrar kommer till insikt.

    Undrar vem som gett dem mandat att föra talan, eller om dom tar sig rätt.

    Det är beteendet jag reagerar på.

    Leroy

  15. Leroy. Först fattade jag inte alls vad du menade, nu såg jag vad KÅ skrivit på sin blogg. Jag går inte i polemik på en sådan korkad, illa skriven och patetisk blogg. Det är han helt enkelt inte värd.

    Men jag kan säga att han yrar om att jag skulle ha sparkat mig själv. För den som undrar så hade Fredrik Lindblahd avpolletterat Förlaget AGI och bett mig att leverera hela det redaktionella innehållet till sju nummer av Villaliv under 2010. Vi var överens om betalning och hade planerat vartenda nummer. Den som inte tror mig kan ju ringa Fredrik och be om mediaplanen för 2010. En viss chefredaktör är på stor bild på den …

  16. Går och väntar på min dom i vårdnadsmålet. Domstolen har skjutit upp den till den 22 december. Fyra barn ska alltså få besked om var de ska fira jul så sent som den 22 december. Var är barnperspektivet där? Jag frågade modern om vi inte skulle bestämma hur vi skulle göra – för barnens skull. Hon tyckte inte det. Hon är övertygad om att få vårdnad och boende och jag antar hon har rätt. Statistiken talar för henne. PAS-strategin var framgångsrik och inte fullt genomskådad. Jag ska önska mig ”inte utan mina söner” i julklapp. Är den lika bra som ”pappa utan barn”?

  17. Ping: polymeriska tankar » Blog Archive » Du sa att han va…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s