Chefskobran själv – Carina Sällberg


Minns ni Carina Sällberg? Ordförande för kvinnojouren Kobra i Helsingborg, ledamot i folkpartiets avdelningsstyrelse i samma stad och nämndeman vid Helsingborgs tingsrätt. På min förra blogg upprepade jag flera gånger de tre frågor jag skickade till Kobra om deras eventuella inblandning i kidnappningen av George Pesors barn. Hon svarade aldrig – i stället gick hon till attack mot mig genom att skriva till alla ordföranden i Publicistklubbarna runt om i Sverige och försökte hindra mig från att använda mig av min yttrandefrihet. (Jösses, när jag tänker efter så är listan över de misstänkta damerna bakom mejlen till Villalivs annonsörer ganska lång …)

Nåväl. När jag skrev boken Inte utan mina söner fick jag anledning att granska Carina Sällberg i sömmarna. Hon var ju en av dem som var mest aktiv i kampanjen som gick ut på att riva upp den välfungerande vårdnadslagen från 1998, den som förutsatte att gemensam vårdnad var det bästa för skilsmässobarn. Genom en helt igenom lögnaktig kampanj, där våra riksdagsledamöter lurades ända upp på läktaren lyckades Sällberg, signaturen Hanna Svensson bakom boken När blodsbanden brister och några till lobba fram vårdnadslagen 2006. Den som Thomas Bodström & Co snabbklubbade igenom riksdagen precis innan de förlorade valet samma år.

Hur lyckades de med detta? Jo, genom att beskriva papporna till sina barn som psyksjuka misshandlare och incestförövare, sig själva som tappra och uppoffrande mödrar UTAN NÅGOT SOM HELST STÖD FRÅN MYNDIGHETERNA! Med darrande underläppar och kämpaglöd i ögonen beskrev de ruggiga scenarion för våra folkvalda. Socialtanter, familjerätter, poliser, åklagare och domare lät sig alla bländas av deras barns fäder och var beredda att skicka de stackars små liven till ”sina förövare”. I sista stund lyckades de på något hjältemodigt sätt till sist övertyga domstolen om att mannen var en första klassens skurk som för evigt borde bannlysas från sina barns liv och att de själva var de bästa av mödrar. Och så fick vi en ny lag som ger mammor rätt att vägra samarbeta med pappor och på så vis få ensam vårdnad om barnen.

Här kommer ett utdrag ur Inte utan mina söner som beskriver hur det egentligen låg till med Carina Sällbergs skilsmässa och vårdnadsutredning. Är det sådana här kvinnor vi vill dömas av i våra domstolar? Är det sådana här människor som ska forma framtidens politik? Vet folkpartiet i Helsingborg om att Carina Sällberg varit med om att ändra lagen genom att ljuga sig blå om sin egen vårdnadstvist?

Givetvis hade Carina Sällberg, som märkligt nog kallar sig
journalist i en del intervjuer, inget för att hon skrev till Publicistklubben.
I föreningens första paragraf slås fast att Publicistklubbens
främsta uppgift är att slå vakt om tryckfriheten
och yttrandefriheten, så blotta tanken på att de skulle göra
sig av med mig för att jag bloggade om viktiga samhällsfrågor
var fånig. Men Carina Sällbergs hätska utfall mot mig
och hennes vägran att svara på enkla frågor om sin hållning
till lag och rätt, gjorde mig nyfiken. På nätet hittade jag »Dokumentation
från Vänsterpartiets hearing om vårdnad, boende
och umgänge den 29 april 2005 i riksdagens förstakammarsal
«, där hon berättade om sin kamp för att få ensam
vårdnad om sina barn. Föredraget presenterades dramatiskt:
»Carina Sällbergs berättelse om mötet med socialsekreterare
och domstolar är en formlig skräckskildring av rättslöshet.«
Och visst var det en skakande skildring Carina Sällberg
gav av sitt liv och sin kamp mot barnens pappa, en person
hon utan tillstymmelse till bevis kallar psyksjuk. Likt en tigrinna
har hon kämpat mot socialtjänstemän som inte förstod
att pappan utsatt dottern för ett sexuellt övergrepp, mot familjerätten
som bara pratade om barnens rätt till båda sina
föräldrar och mot domstolen som utdömt gemensam vårdnad
och därmed lät »pedofilen« få fritt tillträde till sitt offer.
Trots att hela världen var emot henne och för »pedofilpappan
« hade hon till sist lyckats tvinga fram ensam vårdnad.
Nu vädjade hon till riksdagsledamöterna att ändra vårdnadslagen
så att ingen annan mor skulle behöva vara med om det
som drabbat henne.


En lika ryslig historia fick ledamöterna höra från pseudonymen
Hanna Svensson vars bok När blodsbanden brister
blivit en storsäljare och övertygat många läsare om vilket kräk
hennes exman var. Svenssons situation var densamma som
Sällbergs, myndigheterna trodde inte på hennes anklagelser
utan försökte tvinga henne att låta sonen träffa sin pappa.
Problemet med dessa hårresande historier är att de inte
är sanna. Eftersom Carina Sällberg har använt sin egen historia
till att påverka lagstiftarna i Sveriges riksdag, eftersom
hon själv är kommunalpolitiker i Helsingborg, eftersom hon
i sitt uppdrag som nämndeman dömer i mål om anklagelser
om övergrepp av olika slag och eftersom hon åker runt och
föreläser om det hon kallar kvinnors och barns rättssäkerhet
och rättstrygghet, menar jag att hon får tåla en granskning
av sin historia.
I domen från Helsingborgs tingsrätt om makarna Sällbergs
vårdnadstvist växer en helt annan historia fram. Den om en
kvinna som inte kunde acceptera att hennes man ville skiljas
och som straff för detta beslöt sig för att ta hans barn ifrån
honom. Domstolen går systematiskt igenom allt som talar
mot Sällberg: att hon utan fog påstått att även äldsta dottern
varit utsatt för sexuella övergrepp (av dagmammans make),
att den fyraåriga flickans uttalanden om att pappan kissat
henne i håret föreföll påhittade, att Sällberg betett sig obalanserat
på förskolan och förorsakat stor oro bland personalen
och att hon verkade vara den av parterna som bäst behövde
stöd och hjälp. De skriver också:
»Tingsrätten känner sig ganska övertygad om att (pappan)
kommer att utestängas från insyn i och inflytande över barnens
liv om Carina Sällberg ensam får vårdnaden om barnen.
Det skulle vara en katastrof för barnen. Det är bäst för barnen
att (pappan) i fortsättningen ges goda möjligheter till kontakt
med dem och inflytande under deras uppväxt. Det är därför
uteslutet att Carina Sällberg får ensam vårdnad om dem.«

«Hanna Svenssons« historia påminner mycket om Sällbergs.
Båda är upprörda över att deras anklagelser mot barnens
pappor inte togs emot som sanningar. De blev indignerade
över att socialtjänstemännen inte genast tog deras parti
och hjälpte dem att kasta papporna på sophögen för kasserade
relationsrester. Inför intet ont anande riksdagsledamöter
och sedermera bokläsare, påstod de att myndigheterna
hjälpte pedofiler att få tillgång till sina barn. Trots att ingen
av dem har några som helst bevis för att övergrepp ägt rum,
krävde de att alla myndighetspersoner de mötte skulle kasta
rättssäkerheten överbord och lita på just deras ord. Varför
deras ord skulle vara mer värt än pappornas framkommer
inte – inte mer än att de är kvinnor och mammor och per
feministisk definition vill sina barns bästa. Vilket uppenbarligen
inte papporna vill, inte i Sällbergs och Svenssons värld.

Många män känner sig diskriminerade i vårdnadstvister
eftersom socialsekreterarna oftast är kvinnor. Kvinnor förstår
kvinnor, de talar samma språk. Men i Sällbergs och
Svenssons fall hade papporna turen att träffa socialsekreterare
som var fördomsfria nog att inte döma någon av föräldrarna
enbart på grundval av deras kön och på löst utslungade
anklagelser.
Trots stödet från myndigheterna gav dessa pappor upp.
»Hanna Svenssons« exman slogs för sin son i sex år, sedan
lät han henne vinna. För att inte förlora förståndet och för att
inte hålla sorgen och såret efter den förlorade sonen ständigt
öppet, skrev han på ett papper där han avsade sig alla krav
på umgänge med pojken som i boken kallas Lukas. För ett
par år sedan stämde pappan Norstedts förlag (som gav ut
boken) för att han utpekats som alkoholist och pedofil, men
förlorade målet med hänvisning till att han inte pekades utmed namn. I dag sitter han och skriver på en bok som han
hoppas ska ge honom upprättelse.


Carina Sällbergs före detta man har bytt efternamn, gift
om sig och skaffat ny familj. Ett par månader efter tingsrättens
dom beslöt hovrätten att pappans umgänge med barnen
inte fick verkställas och efter det drog han tillbaka alla sina
yrkanden. Han ville inte längre ha gemensam vårdnad, inte
ha något umgänge med sina barn och hela målet fick avgöras
utan huvudförhandling. I domskälen står: »Hovrätten är
förhindrad att förordna om gemensam vårdnad om (barnen),
emedan parterna har motsatt sig sådan.«
Så här skrev mannen i ett mejl till mig:
«Jag måste deklarera att min inställning ej är att jag blivit
könsdiskriminerad. Jag har blivit utsatt för en person som
ej respekterar lagar och normer. Rättssystemet och de övriga
systemen har mycket svårt att hantera den här typen av
rättshaverister, sedan må de vara av vilket kön som helst.
Det är snarare så att ett antal mammor utnyttjar sina barn
i vårdnadstvister och tar då till anklagelser om incest, vilket
obstruerar processen. Jag kan dock tänka mig att en viss
könsdiskriminering sker hos socialtjänster där integriteten är
betydligt lägre än hos våra domstolar.
Könsdiskrimineringen eller snarare vrångbilden av män
sker snarare i andra forum såsom i media och i politiken
bland populistiska partier/politiker. Denna bild behöver motarbetas
och nyanseras eftersom dessa vrångbilder har fått allt
större spridning och utrymme.«

Sanningen är uppenbarligen inte ett begrepp som står högt i kurs hos kvinnojourskvinnor som Carina Sällberg. För ”den goda sakens skull” får man ljuga och bedra Sveriges riksdag och man får sitta som nämndeman i tingsrätter trots att man åkt runt med föredrag som haft titeln ”Ingen beskyddande mor är illegal”.

38 svar till “Chefskobran själv – Carina Sällberg

  1. Kanske är Sällberg en av de personer som borde ställa sig i kön och be poliserna om ursäkt som blev utskällda av vissa kvinnoorganisationer efter att de anklagats att inte göra tillräckligt i ett våldtäktsfall som slogs upp stort i media, tv och radio, vilket nu har visat sig vara en LÖGN!

    Läs mer om det på min blogg där jag har lagt ut artikeln som skrivits av Jimmy Fredriksson på GT.

  2. Mycket intressant det Sällbergs exmake skriver. Att han inte känner att domstolen könsdiskriminerar men att de har svårt att hantera ”den här typen av rättshaverister”.

    Såhär skriver en Marketta Joutineimi

    ”När det gäller vårdnadstvister kan narcissisten slå blå dunster i ögonen på såväl domare, advokater som myndigheter inom barnavården. Narcissisten bryr sig inte om sina barn. Det enda han eller hon är ute efter är hämnd och ett totalt tillintetgörande av sin partner. Det gäller då för alla som deltar i beslutsfattandet att inte låta sig vilseledas, eftersom barnen inte kommer att ha det bra hos den narcissistiska föräldern.”

    http://dialogi.stakes.fi/SV/artikel/406.htm

    Har diskuterat detta på din gamla blogg och jag är fortfarande av den uppfattning att det inte är lagen det är fel på.

    Det nya i lagen 2006 var att man skulle fästa avseende vid om barnet eller någon annan i familjen ”far illa” (vilket barnet/man gör om man har med en störd individ att göra) samt att man skulle kunna döma till enskild vårdnad om det förekommer samarbetssvårigheter (vilket det gör om man har med en störd individ att göra). Så långt är lagen 2006 till fördel för alla som kämpar med en samarbetsovillig/störd förälder (i teorin).

    För även en pappa som har att göra med en störd mamma gynnas av att man tar hänsyn till om barnet (och han själv) riskerar fara illa samt kan behöva enskild vårdnad pga samarbetssvårigheter med en störda mamma.

    Problemet är mycket riktigt att störda mammor utnyttjar vrångbilden (att denna typ av beteende är könsbundet).

  3. Det är något jag inte får ihop här. Skriver du att Sällberg ÄR Hanna Svensson? Och att Sällbergs make nu filar på en egen bok?

    Blodsbanden brister var en mycket intressant bok att läsa. När man fått hintat att den inte var helt sann så såg man så tydligt genom hela boken hur mammans agerande inte stämde med verkligheten.

  4. Mia,

    Vi kom väl fram till att även om 2006 års lag inte tydligt kan sägas vara för kvinnor/mot män så är den en flerstegsräkmacka – har man boendet så kan man hävda samarbetssvårigheter = ensam vårdnad till den som har boendet. Detta dels genom skrivning i lagen, men framförallt genom HD’s prejudicerande dom. Så 2006 års lag är körd, den måste ändras.

    DOCK är det så att (enligt duktigt advokat jag talat med) det skall oerhört mycket till innan domstolar dömer till ensam vårdnad pga samarbetssvårigheter i dessa dagar.

    Vilket i sin tur antagligen är skälet till att den nya lagen lobbas för, den att en boendeförälder i praktiken skall bli ensam vårdnadshavare.

    Allt utgår från moderskapspresumptionen – att mödrar är viktigast från dag ett.

  5. MoaLinn. Nej Sällberg och Hanna Svensson är två olika personer, men med samma typ av lögnaktiga historier. Och båda framträdde inför Sveriges riksdagsledamöter och påverkade dem att ändra lagen.

    Mia. Du har rätt i beskrivningen av narcissister, men jag menar ändå att lagen är fel. Framförallt sedan Högsta domstolen slog fast att det räcker att en hävdar att de inte kan samarbeta och att denna förälder då belönas med vårdnaden. Det måste vara bättre för barnet att inte vara helt i händerna på en förälder som sätter sig själv i främsta rummet.

  6. Hur var det nu förresten, sades det inte att Kvinnojouren Kobra skulle byta namn till Kvinnojouren Fästingarna?

  7. Enskild vårdnad borde vara ett undantagstillstånd. Att lida av narcissism eller borderline borde väl inte automatiskt leda till att man inte får umgås med sina barn. Barn älskar även en störd förälder. Vad samhället borde lära sig att se är hur man kan stötta dessa individer i sitt föräldraskap istället. Och att fortsätta envisas med samarbetet borde kunna vara en bra väg.

    Därför är det nya lagförslaget etter värre där boendeföräldern ges allmakt i förhållande till umgängesföräldern. Vad säger du om det förslaget Ingrid?

  8. Michael

    Ja jag la ju till ”i teorin”. Vad jag kom fram till var att man ska ”fästa avseende särskilt vid föräldrarnas (var och ens) förmåga att samarbeta” och inte som nu utgå från boendet (och ej heller att alla som säger att barnet/de ”far illa” gör det bara för att de säger det).

    För mig skulle den nya lagen att ge boendeföräldern beslutanderätt vara guld (lugn och ro utan vårdandstvist). Men jag ser samtidigt vilken katastrof det bli för de som inte är boendeförälder och kämpar med en samarbetsovillig individ.

    Så vad jag helst ser är att alla föräldrar som kämpar med ett stört ex får ”stöd” från samhället snarare än att de med störda ex lämnas åt sitt öde. Och då pratar jag inte lite tjafs. Alternativet är att man tilldelas en personlig medlare (vittne). För frågan är vad skriver man i en lagtext för att komma tillrätta med de som inte följer normer och avtal? Som ”slarvar bort” det den andra ger barnet, som är elak mot barnet för att den vet att det gör den andra föräldern illa, som vill göra ändringar i scheman och gör det även om man inte är överens, som hotar och straffar den andre på olika sätt om den inte får
    sin vilja fram, en PA förälder…?

    För Ingrid det allra bästa vore om ingen behövde vara i händerna på dessa individer.

  9. MoaLinn

    ”Enskild vårdnad borde vara ett undantagstillstånd. Att lida av narcissism eller borderline borde väl inte automatiskt leda till att man inte får umgås med sina barn.”

    Vårdnad och umgänge är två skillda saker. Man kan ha enskild vårdnad och växelvist boende.

  10. Och eftersom störningar är könsneutrala, så innebär den föreslagna ändringen ett förstärkande av dagens situation:

    Barnen tillhör modern, vilket i 50% av fallen är bäst (eller lika illa, om båda är störda). Med andra ord har barn en rättsäkerhet som är lika god som att singla slant.

    Så varför i herrans namn struntar vi då inte i allt detta tjafs med vårdnadsutredningar, tingsrätter etc och singlar slant istället?

    För barnens vidkommande blir det ju samma utfall, rätt i hälften av fallen.

  11. MoaLinn

    ”Vad samhället borde lära sig att se är hur man kan stötta dessa individer i sitt föräldraskap istället.”

    Dessa individer har sällan insikt och behöver definitivt inte stöd (de vet bäst och alla som inte håller med är idioter).

  12. Michael

    ”Så varför i herrans namn struntar vi då inte i allt detta tjafs med vårdnadsutredningar, tingsrätter etc och singlar slant istället? ”

    Intressant…men näää, ger mig tusan på att de skulle lyckas manipulera singlandet 🙂

  13. Ang prejudicerande dom. Undrar om en slipad advokat skulle kunna lyckas driva att man inte tolkar lagen rätt om man dömer enskilt till boendeföräldern utan att man mycket riktigt ska utgå från föräldrarnas förmåga att samarbeta, dvs var och ens.

  14. Tack för en mycket intressant blogg och för att du vågar skriva om ”obekväma” ämnen!

  15. kimhZa Bremer

    Vårdnadslagen från 2006 är en katastrof. Och det som nu håller på att hända – att jämställa boendeföräldern med enskild vårdnad – är att jämställa med ett episkt svek mot en hel generation barn, som aldrig kommer att se röken av sina pappor.

  16. Så rätt kimzha.

    Tråkigt att detta gäng radikala feminister fortfarande håller på att förstöra för Kvinnojourer och utsatta genom sina tveksamma ageranden, uttalnaden och skriverier. Där de driver sakfrågan utifrån eget agerande inte från ett nuetralt perspektiv i de possitioner de lyckats tillförskansa sig.

    De förstör mer än de bygger.

    Leroy

  17. KimhZa

    ”en hel generation barn, som aldrig kommer att se röken av sina pappor”

    Hur menar du då? De allra flesta mammor vill att papporna ska vara delaktiga, och många gör även allt de kan för att göra frånvarande pappor delaktiga. Att säga att en hel generation barn skulle drabbas=alla mammor vill göra sig av med alla pappor låter i mina öron minst sagt överdrivet. Men kanske missförstod jag dig?

  18. Jo exakt detta förfarande har också använts mot min släkting. Hans barn har tagits ifrån honom och han har inte sett dem på flera år, dvs ganska exakt sedan denna nya vårdnadslag kom.

    Detta är en maktkamp som pågår mellan vuxna och samhället står bredvid och tittar. Därför borde barnets rätt stärkas. Det ska handla om dem och inte föräldrarna:

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/kungaparet-st-r-p-barnens-sida

  19. Bra inlägg !

    Nu får vi se när nästa anmälan till publicistklubben kommer ! 😉

  20. Jag ser framemot när dessa pappor som offentligt har blivit anklagade för att vara predetatorer i sin värsta form berättar sin sida av detta.

    Jag önskar att ni skulle vilja träda fram och sätta strålkastaren på dessa kvinnor.

  21. Det krävs ett otroligt mod att våga gå emot dessa kvinnor.
    Jag skulle vilja påstå att de skulle kunna gå över lik för att vara de som står högst på toppen och delar ut order om hur det skall vara.

    Det finns flera personer som bloggar och vågar sätta sig upp mot dessa fanatiker som inte ser något annat alternativ än det som de själva förespråkar.

    Ni har väl sett att när det gäller Kobra så vill de gärna ha bidrag, men bara av kvinnor.
    Män är inte välkomna att lämna en slant.

    Jag själv skulle hellre elda upp pengar än att ge så mycket som en 50-öring till denna rörelse/sekt.

  22. Mia:

    Jag tror man förvärrar katastrofen även för personlighetsstörda föräldrar som det ser ut idag. Med stöd menar jag att det sätts gränser för den skada deras beteende får åsamka andra så kanske de sen kan klara av att hantera själva umgänget med barnen. Man kan väl vara störd i högre eller mindre grad?

  23. MoaLinn

    Jo det kan man. Frågan är hur man sätter gränser utan konsekvenser? Om en förälder inte tex riskerar att förlora vårdnaden vad hindrar dem från att sätta sig på tvären och vägra samarbeta? Eller om de är mer störda hota, misshandla och umgängessabotera?

    Gemensam vårdnad tills…?

  24. kimhZa Bremer

    Mia;

    Ja, jag menar att det nästan handlar om en kommande generation – även om jag givetvis inte menar alla barn. Däremot tror jag att det kommer att bli så (om lagen införs), att varenda liten kotte kommer att känna någon eller några i klassen, som aldrig får se röken av sina pappor. Detta är ju redan delvis en verklighet, men det kommer att bli värre. Mycket värre. Många fler barn som kommer att drabbas.

    Vi vet ju att många mammor i efterspelet av en separation inte gärna släpper ifrån sig någon vårdnad – ibland knappt något umgänge. Om lagstiftaren uppmuntrar detta beteende, alltså att mota bort de biologiska papporna, så kommer många, många fler att använda sig av den möjligheten. Garanterat, vill jag påstå.

  25. Kimhza

    Som jag hoppas att du vet vid det här laget så är jag överens med dig att det inte är bra om den nya lagen går igenom. Att däremot prata om en hel generation och många mammor som inte släpper ifrån sig vårdnad tycker jag kan jämföras med uttryck som ”mäns våld mot kvinnor”. De flesta har gemensam vårdnad, många jag känner har vv, en del mammor är förtvivlade över ”svikarpappor” och genom min egen erfarenhet har jag även lärt känna pappor som motarbetas. Problemet är stort och medvetenhet behövs. Men liksom jag inte gillar vrångbilden av män/pappor så reagerar jag på vrångbilder av kvinnor/mammor. Jag tror man är förtjänt av att inte överdriva och generalisera.

  26. Varför inte ett reportage i P1’s Kaliber? Uppdrag granskning? Såna här politiker ger mig en otäck känsla.

  27. Länken ovan ”Ingen beskyddande mor är illegal”. Deltagarlistans första namn ger onekligen förskräckande associationer.

  28. Mia 23.45: ”Ang prejudicerande dom. Undrar om en slipad advokat skulle kunna lyckas driva att man inte tolkar lagen rätt om man dömer enskilt till boendeföräldern utan att man mycket riktigt ska utgå från föräldrarnas förmåga att samarbeta, dvs var och ens.”

    Nej, man hänvisar bara till HD’s prejudikat, sen kan advokaten vara hur slipad som helst. TR mfl har att rätta sig efter HD.

  29. Adam Weisshaupt

    Bra och intressant skrivet Ingrid!
    Beträffande lagen så skulle jag vilja ta det ett steg längre, varför är detta en juridisk fråga överhuvudtaget?
    Lagen skall finnas där för att samhället har normer därför ska det ges konsekvenser när man bryter mot dessa överenskomna normer (lagar, regler)

    Vilka lagar är det fäder bryter mot som samhället måste ge konsekvenser på?
    Om Ni frågar mig så är det tvärtomspråket som är rådande och i just dessa vårdnadsmål/tvister så gäller tesen att man är skyldig tills motsatsen bevisats. Detta är naturligtvis ej hållbart i en domstol eller i ett rättssamhälle så man låter familjerätterna göra lagmännens skitjobb samt dessutom hävdar man att det är barnperspektivet man tar. essa två ovanstående argument är de som utgör grundbulten till varför domstolar kan göra såhär.

    Att det sedan (som i exemplet ovan) inte är lätt för pappor att kämpa då man så att säga har barnen i en snara och de används som utpressning mot fadern (vilken far som är god inser inte att det är bäst att lugn får råda p g a barnens skull t ex )

    Det märkligaste av allt är att barnens bästa är synonym med pappans sämsta fast om du frågar barn så säger dom alltid lika mycket tid är bäst. Då gäller så att säga inte barnperspektivet längre!?
    I tid och rum varefter det passar låter man små hemska principer användas för att själva kidnappningen ska gillas, den värsta av dem alla är kontinuitetsprincipen som kan liknas vid Status Quo och är en av anledningarna till IPRED , ACTA, terrorism och det kalla kriget. Orkar inte tömma ut mig mer, låt Oss bara säga kort att det inte är några snälla herrar eller goda ideologer som står bakom dessa.
    Kontinuitetsprincipen döms ut av flera psykologer som anser dessa snömos men socionomer använder dem flitigt även om dom inte fattar vad dessa innebär vilket ter sig rätt så skrämmande.
    Den största faran för samhället är att vi invånare anser systemet otillräckligt då rättssäkerheten för barn och föräldrar ej finns, kanske är det någon som snart gör en Rosa Parks om det nu är det som måste till för att kunna förändra situationen?
    Nu måste jag sova, God Natt alla nattsuddare!

  30. Jaha Ingrid…vad ska jag säja om detta….jo, att jag nu för första gången varit inne här på din ”nya” blogg och läst allt det du hittills skrivit….och mitt omdöme….jodå, vi har (nu när du kan skriva ”fritt” igen) fått tillbaks en URKRAFT !!!
    Om du vore jurist och jag skulle få välja vem som helst i detta land som min försvarare i mitt ”vårdnadscase” och någon som jag vet skulle kunna gräva fram ”sanningen” om spelet bakom kulisserna som gjort att jag, trots att jag hela tiden haft och fortfarande har gemensam vårdnad gällande mina två barn, nu inte har fått någon som helst kontakt med mina underbara söner på över 16 månader ….ja, då skulle jag välja DEJ INGRID…framför vilken advokat som helst i hela Sverige…inget snack !

    Du har en helt fantastisk förmåga att gräva fram fakta, avslöja lögner och sedan skriva om detta på ett logiskt, klarsynt och lättbegribligt sätt !

    Logiskt tänkande, modig, mycket starkt rättspatos,varmt hjärta och en sjuhelvetes intellektuell emotionell och moralisk integritet…allt detta plus en förbenat vass penna (eller tangentbord som det är nuförtiden) gör att jag är så himla glad att vi har dej på ”rättvisans” sida…önskar att det fanns många fler ”Ingrid Carlqvist” i det här landet !

    Du är en förebild för hur en ”riktig” journalist och medmänniska bör vara Ingrid !

    Tack för att du finns och vågar !

    Varma Kramar !

    Christer C.

  31. Michael

    Ja jag är inte så insatt i vad ett prejudikat egentligen innebär. Du säger att man tydligen blivit mer restriktiv att döma till enskild vårdnad pga samarbetssvårigheter. Går man då emot prejudikatet? Eller är HDs dom riktlinjen för att enskild vårdnad ska tillfalla boendeföräldern? Kommer vi till följd av detta och det nya lagförslaget i framtiden se boendetvister ist för vårdnadstvister?

    Hur formulerar man en lag som inte är konfliktdrivande utan samarbetsdrivande? Som ”straffar” den som vill vinna och ”belönar” den som vill samarbeta?

  32. EP

    Skrev innan jag hunnit läsa din kommentar.

    Ja jag tror mer på att titta på samarbetsvilja (förmåga) än kön som sagt. Ge föräldrarna gemensam vårdnad och ett avtal att hålla sig till. Vill (kan) sen en part inte acceptera eller hålla sig till detta så är det dit man bör rikta sina granskande blickar tror jag.

  33. Nämen kolla, Peter Delshammar har läst vad jag tjatat om länge 🙂

    Mia,

    Nej, HD har skapat prejudikat. Sen har det över tid utvecklats praxis att inte ta det så långt som att utnyttja prejudikatet – man envisas med att inte låta det gå dithän.

    På ett sätt kan man säga att de lägre domstolarna därmed undviker den hårda tolkningen (som ju gagnar störda mödrar) och därmed låter alla slåss själva även efter domstolsbeslutet (vilket drabbar såväl normala fäder som mödrar och ger störda fäder en möjlighet att fortsätta).

    Det som skulle behövas – som jag ser det – är att man vid första gnället om förhandling ges ett 50/50 deal med specade lov och jular och gud vet allt. Sen bevakas det av utomstående, och kärvar en part ligger den risigt till i slutlig bedömning ett år senare.

    Men utgångspunkten är ett deal som är könsneutralt.

  34. Hej vi har pratat och kommer att göra det igen, jag beklagar om jag väljer anonymiteten här och nu,

    Jag vet och har källa till sanningen om boken ”när blodsbanden brister”

    Den är ett hopkok i syfte att påverka lagförslaget och lagen 2006.

    Daddy hjälpte mig med ett utkast i sambandet med PK mötet i kulturhuset ang Antonssons bok.

    Det är en helt ihodiktad story, boken delades ut gratis till alla berörda politiker.

    Jag citerar en av våra idag populäraste politiker ”om jag hade vetat vad jag vet idag skulle jag aldrig röstat för den lagen”

    Keep up the good Ingrid

    Frida

  35. Frida!

    Det stämmer inte helt det du säger, eftersom pappan i boken känt igen sig själv och faktiskt stämde Norstedts förlag för att han pekats ut som alkoholist och incestförövare. Norstedts friades eftersom mamman skrev under signaturen Hanna Svensson.

    Så personerna finns i verkligheten men hela story är ju så skruvad att jag inte förstår att någon tror att det var så det gick till. Och jag tror att du har helt rätt i syftet med boken.

    Du får gärna mejla mig Frida, vi har nog en del att snacka om!

    ingridcarlqvist@gmail.com

  36. Ping: Jag och Daddy i Debatt i kväll! « Inteutanminasoner's Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s