Monica Antonsson gjorde en fantastiskt bra sammanställning i går över hur det gick till när extremfeminister och/eller dumma och obildade människor fick införa ett system som lett till en katastrof för barn och deras pappor. Med fantasifulla damer som Eva-Britt Dahlström i spetsen spred de sina vanföreställningar om hurdana kvinnor och män är. Genom att ständigt upprepa mantran som ”mäns våld mot kvinnor och barn” och ”kvinnor som lever som flyktingar i sitt eget land” lyckades de påverka inte bara den vanliga allmänheten utan även myndigheter om att Sverige är befolkat av pappor som slår sina kvinnor och utsätter sina barn för sexuella övergrepp och att detta är så vanligt att det är lika bra att ”befria” barnen från deras pappor, bevis eller inga bevis.
Jag tycker det är ganska obegripligt att en människa som Eva-Britt Dahlström fått så stort inflytande. Ska vi tro hennes egna ord så är hon ju bästis med Thomas Bodström och ett antal andra s-märkta exministrar och genom sitt Projekt G(l)lömda har hon antagligen bidragit till att det är otroligt enkelt för en kvinna att ordna skyddad identitet för sig och sina barn i dag. Missförstå mig inte, det är givetvis bra att människor (både kvinnor och män) som är hotade till liv och hälsa får en chans att gömma sig, men problemet är ju att detta skydd missbrukas av mammor som vill göra sig av med papporna. En vän till mig har inte sett sina barn på ett och ett halvt år. Han har visserligen gemensam vårdnad och är inte dömd eller ens åtalad för någonting, men eftersom mamman sprang till Kvinnojouren och påstod saker fick hon skyddad identitet och kunde (mot alla regler) skriva in barnen på en skola utan deras pappas underskrift.
En av de saker som Eva-Britt Dahlström och hennes meningsfränder är allra mest rädda för är att kunskapen om PAS, Parental Alienation Syndrome växer. Egentligen är det synd att vi inte hittat något bra svenskt ord för detta och egentligen kanske vi, som amerikanerna, borde gå över till att bara kalla det PA. Det där ordet syndrom väcker konstiga känslor, som att barnen drabbats av någon obotlig sjukdom. Egentligen är det barnsligt enkelt. Alla vet att barn är lättpåverkade, somliga mer än andra, det ska medges. Det finns gott om forskning som visar hur lätt det är att få barn att hitta på detaljerade historier om saker som aldrig inträffat. Professor Steven Ceci på Cornell University gjorde till exempel The Mousetrap Study där han visade att en enkel fråga som leder till att barn tänker sig in i en situation kan skapa långa och läskiga ”minnen”. I studien ställde forskarna frågor som: ”Har det någon gång hänt att du fastnat med fingrarna i en musfälla och fått åka till sjukhus?” och ”Har du sett en alligator på bussen med ett äpple i munnen?” Frågan ställdes neutralt och intervjuaren påverkade inte barnen i någon riktning, de bara bad barnen att berätta mera.
Efter tio veckor (en intervju i veckan), där barnen fått tänka på både verkliga och påhittade händelser visade det sig att:
58 procent av förskolebarnen återgav falska minnen angående en eller flera av de påhittade händelserna.
25 procent återgav falska minnen av en majoritet av de påhittade händelserna.
Och det handlade inte om enstaviga svar – berättelserna innehöll genomtänkta och utbroderade beskrivningar av händelser som aldrig inträffat och barnets känslor inför dessa läskiga händelser. Tänk er själva att träffa en alligator på bussen, mitt i morgonrusningen!
De människor som vill behålla den rättsosäkra och för barnen så förödande situation som råder nu, har ett favoritord för mig och Monica Antonsson och de få andra som vågar lyfta fram vetenskap som talar emot deras enkla slagord som ”Vi måste tro på barnen!” De kallar oss ”förnekare”. Som om det som driver oss är att gömma undan, snarare än att lyfta fram, fakta. Inget kunde vara mera fel. Jag förnekar inte att incest och andra sexuella övergrepp existerar, men jag hävdar att det finns gott om forskning som visar att det inte är på långa vägar så vanligt förekommande som ”överlevarsekten” påstår. Och eftersom vi vet hur dåligt det är för barn att växa upp utan kontakt med sin biologiska pappa, så måste vi med all kraft försöka stoppa den massavskiljning av fäder som pågår ute på våra socialkontor.
Men hur ska vi sprida kunskap om PAS när papporna inte vågar träda fram av hänsyn till barnen? Det finns en man som vågar – Hollywood-stjärnan Alec Baldwin. 2008 kom han ut med boken ”A Promise to Ourselves” som handlar om hur före detta frun Kim Basinger alienerade dottern Ireland från honom. Jag har just beställt boken och lovar återkomma med en recension. Tills vidare kan ni se den här mycket intressanta intervjun med honom på CNN. Bildkvaliteten är lite dålig men det är väl värt att se!
INGRID CARLQVIST 
Märkligt egentligen.
Inte skulle en obildad persom få utföra en operation.
Det räcker inte med att det finns läkare i släkten.
Studerande av operationer genom att titta på program som handlar om operationer, räcker inte för att få operera.
Eller själv ha varit opererad osv.
Inte någonstans skulle en sådan person få utföra operationer.
Inte får jag börja jobba som lärare och hänvisa till att jag gått i skolan.
Inte får jag bli pilot genom att hänvisa till att jag har åkt till Mallorca flera gånger.
Inte får jag bli tandläkare och hänvisa till mina egna nu lagade tänder.
Inte får jag bli barnmorska och hänvisa till mina två barn och deras födelse.
Inte får jag ett körkort och hänvisa till att jag åkt bil sedan spädbarnstiden.
Det finns nog bara inom en yrkeskategori som det är möjligt att jobba med något så viktigt som våra barn och deras rättigheter utan att han någon utbildning alls.
Där är det möjligt att till och med ändra en lag genom att skicka en massa vykort till rätt personer.
Lättlurade personer.
Det är möjligt att stå över lagen utan att bli straffad tex medhjälp till kidnappning.
Det är möjligt att nästla sig in likt ormar i en stenmur och sitta och bestämma över människors framtid, helt utan utbildning.
Helt utan utbildning kan man avsätta en förälder, i vissa fall indirekt avrätta en förälder.
Helt utan utbildning får man utbilda domare i Sverige.
Det var intressant att det faktiskt finns forskning som ”The Mousetrap Study”. Det ger ju verkligen stöd för PA.
Och Alec Baldwin var ju också mycket intressant att lyssna på. Varför kan inte en sådan diskussion få förekomma här också? (och då menar jag naturligtvis inte här på bloggen, för det är ett av de få ställena det verkligen diskuteras, utan här i vårt sammhälle)
NisseNyfiken !!
Jodå. Man har allt försökt tidigare och det slutade så här. Vilket i sin tur bevisade hur fel systemet är.
http://www.nodaddy.nu/start2.html
Tja, antagligen för att det som brukligt bara finns plats för ett perspektiv i medierna. Ett av de stora problemen i Sverige har ju varit ”mäns våld mot kvinnor” och därför har det inte funnits plats för att diskutera kvinnors våld mot män, och då menar jag mest psykiskt våld. Leroy funderade under ett tidigare inlägg vilken forskning som gjorts om ”sjuka kvinnor som påstår bortom vilja,lämplighet och förmåga”. Alltså problemformuleringen kan man arbeta vidare med men jag tycker att det är intressant att så gott som all forskning handlar om att kartlägga mäns våld mot kvinnor medan jag inte sett något exempel på kurser eller utbildning i hur män ska skydda sig mot kvinnligt våld. Har någon mer information om detta?
Vad var syftet med studien? Att ge belägg för att barn har fantasi?
Alec Baldwins erfarenhet är ett viktigt dokument för att förstå sammanhangen. Studierna där man ser hur man kan påverka barn likaså.
När vissa människor och grupper förnekar dessa viktiga fakta som kommer fram i studierna så börjar man ju undra. När psykologiska tekniker används för att skapa panikångest hos människor i gemen är det allvarligt. Särskilt i de fall det påverkar politiker och lagstiftning och i slutändan skadar våra barn. När grupper använder grova och förvrängda schabloner för att uppnå som det verkar ett helt annat syfte så måste vi vara uppmärksamma och reagera. Som tur är har vi i Sverige journalister som Ingrid och Monica bland andra som lyfter frågan.
När barn utsätts för psykologiska tekniker, för att alienera det från en förälder, då är det psykisk barnmisshandel, i alla fall i mitt sinne. (Exempelvis, som när man utnyttjar ett barns fantasi, säger att det är sanning och att det sedan inte får ifrågasättas). När då motivet är att driva en av deras föräldrar från deras uppväxt så borde det vara sanktionerbart. När tekniken för att få bort en annan förälder lärs ut bland jurister och sedan praktiseras är det mer än upprörande. Avarterna manifesteras också hos våra myndigheter i vissa fall. Det är alltid bättre att lyfta enskilda fall än att generalisera, för i Sverige har vi i mångt och mycket ett av de bästa sätten att utöva myndighet som finns, tycker jag, jo jag vet att många inte delar mitt tyckande. Samtidigt så är jag den första att förslå en bättre revision av myndighet är vi har idag och utökade befogenheter att sanktionerna felaktig myndighetsutövning.
Internet börjar utvecklas till att bli ett mycket bättre granskningsinstrument för oss medborgare. Låt oss vårda detta instrument på ett civiliserat sätt.
Det sätt som exempelvis Daddy har blottlagt ett i mina ögon korrupt sätt att utöva myndighet är beundransvärt. När hans dotter förstår hela vidden av hans kamp för henne så kommer det nog inte att finnas en stoltare dotter (och far).
Läs studierna och Alec Baldwins bok, bilda er en egen uppfattning och påverka gärna era politiker så att de får upp ögonen också. De flesta politiker som jag har träffat från alla olika partier har goda avsikter. Barns rätt till sina båda föräldrar ska inte vara en partiskiljande fråga. Vårdnadslagen av år 2006 är en lag som i praktiken har inneburit en mycket stor skada för våra barn. Motiven för att driva igenom den blir dunklare ju mer vi granskar denna process, de som påverkade processen och de som lever ”gott” på ändringen, (som liten amatörpsykolog så verkar det ju som om vissa känner att marken börja gunga redan nu).
När man hör att förfalskad och påhittad propaganda litteratur har används för att påverka våra riksdagsledamöter år 2006 så blir man ju skrämd.
Ping: Positiv särbehandling blev för negativt, också för Dagens Nyheter « Kimhza Bremer
B. Nicklasson. Har du missat att ett av överlevarsektens främsta argument är att barn aldrig ljuger? Genom The Mousetrap Study visas att man inte ens behöver påverka barnet medvetet och lära det en historia. Det enda man behöver göra är att tio gånger fråga:
”Har din pappa någon gång pillat dig i rumpan så att det gjorde ont och kändes äckligt?”
Efter tio gånger har de flesta barn föreställt sig detta så många gånger i fantasin att de har en detaljerad och ruggig historia att berätta. En historia som Frida Lundh och överlevarna säger att vi måste tro på, för varken mammor eller barn skulle kunna hitta på, fantisera ihop eller direkt ljuga samman något så fasansfullt.
Remember this?
Bara som en liten refresher om hur det troligen lät från DET hållet ibland…också…angående skitsnack om en expartner bl.a
Även förnekelse går att plantera in.
Om Låt säga ett barn påverkas att ljuga med ett mantra i ett par månader.
Barnet självt kanske undrar i en viss mogen ålder
”Det här är ju inte sant” ”Nu ljuger ju jag”
Då går det säkert för en manipulerande förälder att lägga till mantrat: ”Du ljuger inte” ”Barn ljuger inte”
i ett par månader.
Å vips så har man ”en överlevare” som KÅ och ME. Som blint far fram i samhället och upprepar mantrat från barndomen.
MO. Jodå, jag minns Alec Baldwins samtal och det är givetvis inte bra av en förälder att bli så arg. Men jag tror att vi alla inte är mer än människor, någon gång brister det för oss, när vi kämpat och kämpat men bara mött oförståelse och frustration. Det faktum att detta var det enda samtal som Kim Basinger offentliggjorde säger mig att det nog var enda gången.
Han verkar ha enorma problem karln. Kanske han ljuger om att han är pasad. Jo män kan ljuga de med.
Det är väl ett naturligt steg för män att kontra att de är pasade, fast de egentligen hålls utanför för att de inte är riktigt kloka. Jag menar, lyssna bara vad han säger till barnet.
Arg får väl en förälder bli och det var väl inte det värsta att han var arg. Det var ju vad han sa som var illa, illa.
Det räckte bra med ett offentliggörande och han fick sig en tankeställare säkert!
Det var säkert ingen engångsföretelse även om det nu inte finns fler inspelningar!
monalisa
Det finns ju alltid två versioner i såna här sammanhang.
Alec Baldwin försvarar inte sitt eget beteende efteråt, bara det hedrar honom. Han ångrar sig efteråt och erkänner det. Bara det är stort i sig. Det är faktiskt värre med människor som begår fel och sedan inte vill erkänna det.
Baldwins barns mors advokater har nog verkligen vinnlagt sig om att hitta saker att smutskasta med. De vet säkert också att vem som helst bryter ihop om man sätter dem under psykisk press under så lång tid. Med telefonsamtalet lyckades de. Egentligen lyckades de bara visa att Alec Baldwin var en människa med sina fel och brister som alla andra. Många vårdnadstvister handlar tyvärr inte om barnets bästa utan blir en ”skönhetstävling” mellan föräldrarna. Barnets behov av sina båda föräldrar glöms bort.
Jag känner till ett bra fall där en man kunde uthärda psykologisk krigföring under lång tid och det är Amiral James B Stockdale. Till och med John McCain gav efter till slut under psykisk press.
Från Wikipedia;
In August 1968, a program of severe torture began on McCain. He was subjected to rope bindings and repeated beatings every two hours, at the same time as he was suffering from dysentery. Further injuries led to the beginning of a suicide attempt, stopped by guards. After four days, McCain made an anti-American propaganda ”confession”. He has always felt that his statement was dishonorable, but as he later wrote, ”I had learned what we all learned over there: Every man has his breaking point. I had reached mine.”
jojo, det finns ju alltid ursäkter för de stackars karlarna!
MO, det där var en fånig kommentar. Precis som Cuben skrev så har vi alla vår breaking point. J
Vad jag vet har 11-12åringar egna öron att höra med och ögon att se med. Behövs nog inget Pasande.
Vem vet vilken psykisk press frun levt under och som Baldwin utsatt henne för?
Att han ber om ursäkt är väl inget som hedrar. Eller är det för att han är man det ses som så exeptionellt att normalt beteende hedrar. Som om man egentligen inte hade kunnat förvänta sig det av en man. Att be om ursäkt.
Ja det finns två sidor, finns inget i det här som inte säger att båda två har betett sig fel och nu inte kan lösa det för att de är ofriska.
Som sagt, vem vet vad frun utsatts för, alla har vi vår breaking point.
Att han bad om ursäkt kan ju bara vara taktik, det var ju offentligt så vad skulle han göra?
Att tycka att det är hedrande är ju löjligt.
För den som vill läsa så har Wikipedia en rätt så bra artikel på svenska om “empati” faktiskt;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Empati
Monalisa
Precis, vad hade han för val liksom när han stod där med skammen inför hela världen. Det var väl självklart att en ursäkt skulle komma om den sen var äkta eller ej…förhoppningsvis äkta…att han hörde själv hur jävlig han lät och hur hemskt han betedde sig mot dottern.
Mon dieu! Cuben du e rolig du! *S*
Kanske Bassinger kommer med en motbok – vi får väl se.
Men MO!
[Vad jag vet har 11-12åringar egna öron att höra med och ögon att se med. Behövs nog inget Pasande]
Vad vill du säga med det? Är inte 11-12-åringar påverkbara eller?
MO och Monalisa. Den nivån som era kommentarer ligger på vill jag inte ha här. Har ni inget bättre att komma med så ber jag er sluta skriva.
Jag tror nog att hans beteende har gjort dottern alienerad, men att skylla på frun och göra sig till offer är ganska vanligt bland män.
Nej Ingrid förstår att du föredrar att titta på omvärlden genom en monokel…Det passar Din agenda.
Utgår
Monalisa och MO.
Om ni nu har så myket att säga.
Vore det inte bättre att släppa dagistjaffset nu.
Det ni gör är inget annat än att göra bort er fullständigt.
Jag minns för ett tag sedan, på ett annat ställe där det var samma nivå mellan två stycken som egentligen inte hade något att säga.
Det var deras nöje.
Men vad vi bedrog oss.
Nej inte för att vi såg dagisnivån utan för att vi trodde det var två stycklen liknande personer som visade sig enbart vara en person.
Vad det har med er att göra.
Tja, jag vet inte.
Bara kände att jag ville säga detta.
Detta oerhört barnsliga sätt gör att jag förstår mer och mer varför det blir som det blir, där det är som det är.
Här kan man läsa ett par sidor ur hans bok
http://abcnews.go.com/Entertainment/story?id=5814332&page=1
Vad som är uppenbart är att om man på denna plats ifrågasätter PAS så blir man betraktad som ovetande, inkompetent och ”att man för ett dagistjafs”.
Att däremot hänga ut mammor som, ur enbart en vinkel, – onda – är helt OK.
Om en förälder skadar sitt barn, vilket tyvärr alldeles för många föräldrar gör. MÅSTE vi förstå att barnet inte vill träffa den förälder som skadar dom! Att då säga att barnet ljuger, att det är utsatt för PAS ger ju fruktansvärda konsekvenser för barnet.
Jag anser att de enda ni vill skydda är papporna och gärna på barnens bekostnad – och vad gäller mammorna vill ni kasta dom på sophögen.
Det är inte bara på dagisnivå det är på en ond nivå!
Ja, CT om man förnekar att en förälder kan få ett barn att ta avstånd och i vissa fall avsky och hata den andra föräldern utan att denne har gjort något, så är svaret ja. Då betraktas man som ovetande och inkompetent. Läs exvis Cecis forskning.
Men slutsatsen att det betyder att vi ”skyddar” papporna är felaktig. Vi försöker skydda barnen från att bli berövade de pappor de så väl behöver.
Förresten är PAS inte könsbundet. Jag har en historia om en utfryst mamma, ska kolla med källan om jag får återge den.
CT ingen förnekar att det finns dåliga pappor såväl som det finns dåliga mammor.
Men man kan inte blunda för PAS enbart för att det finns fall (oavsett hur många) där barnet har skäl att hata sin mamma eller pappa.
Tittar man på de proffs som forskar kring PAS och som i sitt dagliga arbete möter människor i just denna situation. Så får man ganska snart klart för sig att det ingalunda handlar om föräldrar som betett sig illa mot barnen utan om helt vanliga pappor och mammor vars barn utan någon rimlig förklaring (ofta kan inte ens de själva ge något ljus över skälen) och ofta ganska plötsligt börjar hata dem eller i vart fall inte vill ha med dem att göra och i princip alltid efter en vårdnadstvist.
Rimligen så borde barnen, om de varit utsatt för brott, övergrepp eller annat, ha uppvisat avståndstagande innan samt kunna uppge skäl till varför de inte vill vara med mamma eller pappa. Eller hur?
Citat som ”Jag hatar honom och hoppas att han vore död” återkommer men på frågan om varför så är svaret ofta mycket luddigt. ”Jag bara hatar honom” eller ”Han är dum” etc.. Några konkreta svar på varför ”han är dum” eller så är svåra att få ur de barn som innerst inne inte har några skäl. Det är då som man måste dra öronen åt sig och ifrågasätta varför barnen utan några synbara orsakar och ganska plötsligt börjat att avsky den individ som de tidigare haft en god relation med.
Vi kan säga så här. Det finns alltid ett eller flera skäl till att en individ börjar hata en annan individ. Ibland är detta pga ageranden ifrån den individen men ibland är det pga helt andras påverkan på individen och det kallas manipulation.
När en förälder manipulerar sitt barn till att få sådana känslor för den andra, i syfte att skada den andre föräldern så är det enkelt uttryck ett övergrepp på barnets egentliga känslor för den andre föräldern.
Ett övergrepp som är helt i paritet med andra mer fysiska övergrepp då de bägge ger svåra mentala skador som kan påverka barnet under hela dess liv.
//Mr G
Jag tror du missförstod min fråga , Ingrid.
Min fråga gällde studiens syfte, inte din tolkning av den. Det är två olika saker.
Den beskrivning du ger av en studie som visar på barns förmåga att fantisera har ingenting med de övergrepp som barn utsätts för att göra.
Ingrid
Innan du kommenterade nivån på MO´s kommentarer kan jag inte se något fel på nivån.
MO pekade på att det alltid finns två sidor av saken. Naturligtvis kan det vara så att det brast för Alec. Det gjorde det även för mig (med mitt barns pappa). Och jag trodde folk skulle se och förstå men icke, det var bara jag som framstod som hysterisk. Mitt barns pappa ”använde” förutom psykisk misshandel även hot och fysiskt ofredande. Nu blev han inte filmad så han nekar. Hade det funnits inspelning/vittnen hade han antagligen också (indirekt) bett om ursäkt, att han blivit provocerad? Och det är just ett av råden. Behåll lugnet vilka provokationer du än utsätts för av en manupulativ och lögnaktig (och PAsande) förälder.
Ja man kan förlora fattningen om man utsätts för psykisk misshandel men det faller även lätt tillbaka på en själv. Men det kan även vara så att den som står för den psykiska misshandel och samarbetssvårigheterna får sig själv att framstå som offer (oavsett kön!).
Som sagt, jag avundas inte de som ska rådda i detta. Oftast behöver det gå en tid innan mönster och sanningar framträder. Under tiden ska dock ingen förälder ha tolkingsföreträde, och inget barn förlora kontakten med sin ena förälder. MEN om den samarbetsovillige inte sansar sig (umgängessaboterar, bryter avtal, PAsar) så är det min åsikt att den andra föräldern och barnen ska slippa den maktlöshet man känner inför den personens ”samarbetsovilja”. Nånstans påvägen ska man kunna få enskild vårdnad pga samarbetssvårigheter.
Fö förefaller det ibland som att PAs främst skulle vara falska anklagelser om övergrepp och inplanterade minnen om sådana. Det är väl extremfallen? Vanligare men minst lika allvarligt är väl den PA som ”bara” resulterar i att barnet tycker illa om, anklagar, hatar eller inte vill träffa den ena föräldern.
Önskar så att man kunde sluta titta på detta ur ett köns(krigs)perspektiv och istället se att det handlar om störda/knepiga/samarbetsovilliga föräldrar vs de som febrilt bara försöker hantera tokigheterna.
Nicklasson. Studiens syfte var att kontrollera hur lättsuggererade barn är. Det har gjorts liknande studier med vuxna, det skrev jag om på min gamla blogg. Bl a har världens kanske främste minnesforskare, Elisabeth Loftus gjort en studie där man frågat vuxna om de någon gång i barndomen kom bort på ett nöjesfält. Man visste alltså att de inte gjort det, men bara tanken på det skapade falska minnen hos många. Du kan nog hitta det här:
http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/search?q=loftus
Orkar inte kasta mig in i ytterliggare en diskussion på de här bloggen för precis som någon i kommentarerna ovan påpekade så betraktas man som idiot och blåögd om man inte tycker precis som ni.
Att du skriver ut mitt namn och använder det som exempel finner jag ganska lustigt, speciellt när antagligen de flesta som läser din blogg inte vet vem jag är om de inte läst tidigare blogginlägg där jag var med och diskuterade.
Hoppas ni bara inser barnets trauma när det tvingas träffa sin pappa fast de inte vill bara för att man aldrig lyssnar eller tror på barn.
Det finns många olika forskningar som säger olika saker, sen beror det ju på vilket man väljer att tro på och finner mest trovärdigt, och hur man är som människa då såklart.
Frida, eftersom ditt namn länkar till din blogg så är du inte hemlig. Jag tycker det vore bra om vi alla kunde vara öppna med våra identiteter men förstår att alla inte kan/vill. Om du vill vara hemlig kan du inte logga in med ditt googlekonto.
Jag är beredd att slå vad hur mycket som helst att den situation du beskriver (barn som är livrädda för pappa men tvingas träffa honom) är minst tusen gånger ovanligare än den situation jag beskriver (barn som egentligen längtar efter pappa men påverkas av mamma att inte vilja eller våga säga att de vill träffa honom). Det ämnar jag bevisa under de närmaste månaderna!
Frida!
En fridsam fråga!
Bara för att du har upplevt det du har upplevt, skulle det vara förbjudet att visa upp att motsatsen finns , tycker du?
Borde inte huvudsaken vara att du får rätt i din situation och pappor som blir förfördelade också får sin rätt tillgodosedd?
Frida!
Glömde att tillägga!
Det allra viktigaste är väl att BARNEN får sin rätt tillgodosedd och det är i de allra flesta sammanhang fri tillgång till bägge sina föräldrar.
Tycker du inte det, även om just du verkar ha problem med pappan?
Jag vill bara förtydliga att jag inte blivit sexuellt utnyttjad av min pappa utan jobbar med sexuellt utnyttjade barn. Jag har aldrig haft sådana problem inom min familj och alltid träffat båda mina föräldrar trots att de var skilda.
Om man skulle se till barnens bästa skulle det inte finnas lika mycket problematik kring detta område. Barnen ska få ha ett ord med i laget anser jag.
Ingrid: Jag ser fram emot dina bevis och som jag skrev tidigare: det finns alltid olika forskning som visar på olika saker sen kan man välja vilken mann själv anser vara mest trovärdig. Jag vet vad jag hör och ser och jag väljer att tro på det med en grund från forskning jag även läst.
Jag tror inte vi kommer mycket längre än såhär utan vi har olika åsikter helt enkelt.
För att återgå till det här med överlevare. Eftersom det är ett begrepp kopplat till personer som överlevt övergrepp i barndomen så låter det väldigt obehagligt när ni skriver om dem.
Vad ni menar är ju egentligen personer som är missriktade barnhjälpare.
Dessutom så talar ni om överlevarsekt vilket faktiskt när man kommer utifrån och läser här får en känsla av att ni är lika goda kolsupare som de som talar om ritualslakter på barn och är pedofilhysteriska. Nu förstår jag att ni inte är det, men känslan finns där ibland som ni uttrycker er när ni pratar om sekter och som jag läste massavskiljningar på barn och fäder. Ni låter också hysteriska. Ett litet tips bara.
Kanske ett mindre nedtonat ord för de som i missriktad välvilja försöker hjälpa barn skulle hjälpa er sak?
Att som jag, tro att ni är på de som ”överlevt” och plågas av att de har utnyttjats sexuellt i barndomen kan ni ju inte vinna något. Det är ju inte i den meningen ni refererar till den så ett annat ord kanske skulle funka bättre.
Som den kommentaren att de borde glömma är jag skrev att pappor kunde det med. Sånt är ju bara trams och kanske kunde undvikas?
Och allt prat om sekt, det kan få en att tro att ni tror att det sitter dolda organisationer i mörka källare för att ta barn från sina pappor. Lite det intrycket får man alltså.
Men ni väljer ju själva om ni hur ni vill uppfattas. Men alla är ju inte lika engagerade som ni och då låter ni väldigt hysteriska (ibland) själva. Och det färgar av sig på helhetsintrycket. (även om det bara är ibland) Och det är svårt att gå in i det när fokus förhållandevis ofta ligger på överlevare, överlevaresekter och vad ni uppfattar vad de vill.
Varje gång jag läser om överlevare känns det som en rejäl plump i protokollet och får svårt att ta till mig resten på ett neutralt sätt.
Med det menar jag inte att de ska kritiseras, men de behöver väl inte kallas överlevare och det här med sekter och sånt kan man väl skippa?
Några tankar från mig, som tycker att det här är viktigt men att fokus behöver stramas upp.
En fråga bara, Richard Gardner har väl inga vetenskapliga bevis för PAS? Dessutom får det ju inte användas längre i USA för det finns ingen grund för det? Dessutom undrar jag varför det inte inkluderar pappor som snackar en jävla massa skit om mamman, eller det gör det kanske?
Dessutom samma man som tyckte att det fanns en pedofil i oss alla och att kärlek och sex mellan förälder och barn är någonting vackert….
Frida, jag tror du har läst på dåligt. Gardner jobbade som barnpsykiater i 40 år och upptäckte plötsligt att de incestdrabbade barnen på 1980-talet betedde sig helt annorlunda än de alltid tidigare gjort. I stället för att vara plågade av skam och skuld berättade de nu om vad som hänt ”in a sing song way”. Detta fick honom att börja granska vad som hade hänt.
Han insåg snart att skillnaden var att de nya barnen aldrig hade varit med om några övergrepp, det var därför de kunde dra sina historier så glatt och som om det inte alls berörde dem. Och det gjorde det ju inte. Han lade märke till att de mammor som lärde barnen en övergreppshistoria var beredda att gå mycket långt för att bli av med pappan. Inte bara att sätta falska minnen av övergrepp i barnets hjärna, utan också att förgifta dess sinnelag mot pappan.
Att det går att påverka barn kan inte vara ett okänt fenomen för dig, Frida. Om du jobbar med barn och inte känner till detta är du på helt fel plats i livet. Inte konstigt att så många barn misstolkas när sådana som du möter dem och deras, i vissa fall, blåljugande mammor. Eller pappor, PAS är inte könsbundet men det används i mycket större utsträckning av mammor.
Det är också en ren lögn att Gardner hyllade pedofili. På en fråga från om varför Gud hade skapat pedofiler, svarade han hypotetiskt att det möjligen kunde vara så att barn som blir tidigt introducerade i sexuallivet, blir produktiva. Det var en akademisk fråga, eftersom Gardner inte var Gud …
Det är fullständigt fel att PAS skulle ha förbjudits i USA. Här får du två länkar:
chttp://www.paao-us.com/
Klicka på Parental Alienation: The Court’s View
För att förstå vad Frye Test är:
http://en.wikipedia.org/wiki/Frye_standard
Mer REproduktiva, menade jag förstås! 😉
Ping: Fria ord « Ann-Mari's Blogg