Sydsvenskan recenserar Inte utan mina söner!


Hurra, hurra! I dag recenserar Sydsvenskan Inte utan mina söner på en helsida och med puff på förstasidan. Visserligen hatar recensenten Oline Stig min bok, men det spelar faktiskt ingen roll. Hon avskyr den för att hon inte tror på den, trots att hon själv har en bekant som befinner sig i en uppslitande vårdnadstvist och inte fått träffa sina barn på fyra år. Trots detta och trots George Pesors öde, vägrar Oline Stig att tro att vårt fina, jämställda svenska system skulle ägna sig åt att systematiskt diskriminera män.

Och man kanske inte ska klandra henne, det ÄR svårt att förstå hur fruktansvärt det går till ute på landets socialförvaltningar och familjerätter om man inte själv kommit i närkontakt med problemet. Och George Pesor i boken hade ju faktiskt tur – han träffade socialtjänstemän som förstod att hans exfru ljög och falskanklagade och då kan det vara lätt att tro att hans fall är mera regel än undantag.

Oline Stig skriver:

Om det faktiskt är så att pappor inte har samma rättigheter som mammor i vårdnadstvister vill jag veta varför. Fakta på bordet. En seriös undersökning av rättsläget. Historik, juridik, statistik, tack.

På den här punkten kan jag lugna Oline Stig. I och för sig var det inte just den boken jag hade som uppdrag att skriva, jag ville skriva en berättelse som satte fokus på frågan och beskrev en älskande och kämpande pappa till skillnad från de monster som oftast målas upp  i sanna (?) berättelser från livet-böcker. Men det kommer, Oline, det kommer!

Just nu ägnar sig drabbade pappor åt att ta fram statistik över svenska domstolars diskriminering. I Lunds tingsrätt gick till exempel 100 procent av alla vårdnadstvister mammornas väg … Flera nya böcker är på gång i ämnet och jag ska själv, tillsammans med en forskare och en jurist, skriva en ny bok som har arbetsnamnet Varför är  mamma så arg på pappa?

Hia dig bara lite, Oline Stig. Snart kommer varken du eller någon annan samhällsintresserad medborgare att kunna undvika att se den bistra sanningen om hur barn och pappor skiljs åt på grund av samvetslösa mammor och ett system som förutsätter att mammor är svaga och sanningsenliga och att pappor är grymma och ljugande. Det blir ingen rolig upptäckt för någon av er, men förhoppningsvis leder den till att alla barn i Sverige får åtnjuta FN:s Barnkonvention och dess paragraf om att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Och jo, Oline, debatten som förhoppningsvis äntligen är på väg att dra igång kommer att gagna såväl din vän som alla andra pappor och deras barn. Det vågar jag sätta tusenlappar på.

Jag använder ingen som slagträ i mitt korståg mot feminismen. I och för sig är jag övertygad om att feminismen en dag kommer att hamna på samma historiens sophög som nazismen och kommunismen, men det är inte min främsta drivkraft. Det som driver mig är rättspatos och den enorma sorg jag känner för alla barn som berövas sina pappor och tvingas växa upp med en hatisk förälder som tar varje tillfälle att baktala den som gett upphov till halva barnets genuppsättning. Att all forskning dessutom visar att barn som växer upp utan biologisk pappa är kraftigt överrepresenterade i missbruk, kriminalitet och annat elände gör inte saken mindre angelägen.

En sista sak, Oline. Du förstod inte resonemanget som professor Marcus Felson (bilden) gör om kvinnors och mäns våld. Det hela är ganska enkelt. Män är enligt all tillgänglig statistik och forskning cirka åtta gånger mer våldsamma (våld på stan etc) än kvinnor – främst på grund av testosteronet. I rimlighetens namn borde det då vara åtta gånger vanligare att män slår sina hustrur/sambor än det är att kvinnor slår sina män/sambor. Men det är det inte! Forskning enligt conflict tactics scale visar att våldet är helt jämnt fördelat mellan könen. Det kan rimligtvis bara bero på en sak – att män uppfostrats till att det är mycket fult och skamligt att slå kvinnor och därför inte gör det lika ofta som de i motsvarande situation skulle slå en man.

Tyvärr uppfostras unga flickor till att det är helt okej att slå sina män, färskaste hjältinnan heter Elin Woods. Detta riskerar att leda till ett upptrappat partnervåld mot män som oftast inte vågar förstå att de är misshandlade. Inte ens när de får lampfötter av glas i huvudet och får åka till sjukhuset och sy. Hoppas att du får recensera Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann som snart kommer ut på Anomar Förlag, Oline. Den kanske får upp dina ögon en smula!

PS. Forskning visar också att kvinnor som slår sina män blir värre skadade än de som inte gör det, om han slår tillbaka. Det finns alltså all anledning att vara lika fördömande mot kvinnors våld mot män som man är mot mäns våld mot kvinnor. Om man vill att varken kvinnor eller män ska skadas allvarligt av partnervåld, vill säga.

22 svar till “Sydsvenskan recenserar Inte utan mina söner!

  1. Rätt i prick igen

  2. Här var det svar på tal 🙂
    BRA.

    Det går ju inte att kommentera recensionen i Sydsvenskan och det finns ingen plan på att ändra på det tydligen.
    Konstigt att det går att föra denna envägskommunikation tycker jag.

    Jag måste i ärlighetens namn ställa mig frågande till om Oline verkligen har läst boken, då det förefaller som att hon (ja Ingrid jag vet, det är en HON ;)) mest skummat genom vissa valda stycken och sedan försökt sig på en recension.

    Jag ställer en fråga öppet till Oline nu:
    Hur VET du att Kobra inte hade något med kidnappningen av barnen att göra?
    Du skriver väldigt tydligt att du VET det.

    Du skriver även så här:
    ”Men efter att ha läst både Carlqvists bok och blogg känner jag mig mer beklämd än indignerad”

    Då du läser denna blogg så antar jag att du skulle kunna svara på denna fråga?
    Det är lite svårt att förstå vad du menar i klartext.

    Du skriver också:
    ”Barnen förblir bifigurer boken igenom”

    Hur tänker du här?
    Så här är ju verkligheten, barnen är tyvärr bifigurer i vårdnadstvister.
    Se bara på vilka det är som äger rätt till advkater?
    Jo, mamman och pappan.
    I hur många fall är det barnen som har advokater som ser till deras intresse allena?

    Sedan kanske det hade varit osmakligt att ge barnen huvudrollerna i boken, även om de indirekt är huvudrollsinnehavarna och själva anledningen till att boken skrevs dvs inga barn = ingen bok, samt ingen tvist = ingen bok, samt ingen kidnappning = ingen bok.

    Du skriver:
    ”Varför han över huvud taget blev ihop med henne är en gåta. ”

    Hallå Oline, har du eller har du inte läst boken?
    Om du inte har det så rekomenderar jag dig att läsa början av boken då det tydligt står beskrivet vad som hände i början av förhållandet.

    Jag kan ta hur många exempel som helst på hur tydligt det är att du antingen har svårt med läsförståelen eller helt enkelt inte har läst boken utan möjligtvis skummat genom den som hastigast.

  3. Korrigering:

    Jag skrev så här:
    Du skriver även så här:
    ”Men efter att ha läst både Carlqvists bok och blogg känner jag mig mer beklämd än indignerad”

    Då du läser denna blogg så antar jag att du skulle kunna svara på denna fråga?
    Det är lite svårt att förstå vad du menar i klartext.

    Skall självklart vara:
    Då du läser denna blogg så antar jag att du skulle kunna utveckla detta?

  4. Bra att din bok blir recenserad. Det vore bra att i undersökningarna också kartlägga om det är vissa advokater som särskiljer sig i de fall där ena föräldern får enskild vårdnad.

    Sedan bör det också bli en skärpning av revisionen av de organisationer som åtnjuter stöd av samhället i olika former. Fallet i Tranås där ROKS-kvinnojouren delvis med samhällsmedel medverkade till barnarov borde vara en väckarklocka för många politiker.

    Den uppenbara diskrimineringen där mansjourer inte får något stöd alls och kvinnojourer får allting måste rättas till.

    Problemen som leder till att dessa behövs måste objektivt granskas, inte bara ses på från olika propagandasynvinklar eller dolda agendor. Det är individer som drabbas och fortsätter att drabbas om vi inte börjar se på problematiken på ett nyktert sätt.

    De undersökningar som är på gång hoppas jag verkligen kommer att belysa dessa frågeställningar. Det är våra barn och deras rättigheter det hela ju egentligen handlar om.

  5. Jag har OCKSÅ läst Inte utan mina söner och i såfall måste Oline Stig missat de första fyrtio sidorna… Peros berättar om hur kära de var och hur mycket han tyckte om henne. Om han inte hade tyckt om henne hade han naturligtvis inte kommit tillbaka till Sverige.

    Tack för tipset förresten. Jag har skickat ett mejl till Oline Stig om en förfrågan om önskat rec.ex.

  6. Glömde säga GRATTIS!

    Och upptäckte också att Sydsvenskan redan begärt ett rec.ex.

  7. Kul Ingrid!

    Ingen kul recension, men kul att det rör på sig.
    Du har min beundran som vanligt!
    Den behöver du inte misströsta om. 🙂

  8. Det som är bra med Oline Stigs ampra recension är att hennes andtrutna ”förnekelser” bl a av ROKS Helsingborgs roll) på väldigt många läsare får samma effekt som ”förnekelserna” i polisens märkliga presskonferens om jämställdhetsivraren och feministfiguren Kapten Klänning. Dvs: här ligger något lurt bakom!

  9. ”Barnen förblir bifigurer boken igenom” skriver alltså rescensenten.

    Om Oline Stig verkligen har läst boken så torde hon också uppfattat min eftertext där jag uttrycker uppfattningen att lagstiftarnas intentioner allt mer börjar bli att bevaka konfliktdrivande föräldrars rättigheter framom barnets bästa. Och i så fall borde det vara rimligt att en 5-wattare hade tänts även hos Oline, nämligen att barn är bifigurer i tvister och inget annat.

  10. Hoppas att ni alla hoppar in och läser våran vän Evas inlägg om den gode farbror polisen:

    http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/02/n-r-ska-vi-erk-nna-att-polischefen-bara-r-som-andra-m-n

    Icke förvånande att hon naturligtvis uppfattat honom som ”slemmig” redan från början och inte blivit förvånad av vad som hänt, det är iaf med något sådant hon avslutar artikeln…

  11. Förvånar mig inte.

    Det är väl inte undra på att hon skriver så då hon själv skrivit för Bonnier och inte väljer att lyfta eller visa på skillnad mellan sanning och lögn.

    Väljer att blunda för saker som faktiskt sker.
    Förneka, försöka förminska eller tysta via media och politik i stället för att som journalist lyfta saker i ljuset. :

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Oline_Stig

    Förr eller senare så inser man, då borde man snabbt som bara den be om ursäkt eller förlåt.

    I övrigt så anser jag att du har fingret på och ser fram emot den nya boken.

    Mvh

    Leroy

  12. Spännande med dina framtida projekt och att fler böcker i ämnet nalkas. Jättebra svar till recensenten. En fråga bara, för jag tappade bort mig i det sista:

    ”Forskning visar också att kvinnor som slår sina män blir värre skadade än de som inte gör det, om han slår tillbaka. ”

    Kan du formulera om det där för jag förstår inte vad du vill säga?

  13. Ingrid, du skriver ”I Lunds tingsrätt gick till exempel 100 procent av alla vårdnadstvister mammornas väg.”

    Vet du själv vad det betyder?

    I så fall kan du väl förtydliga vad som avses, om du vet alltså. Under vilken tidsperiod avses och av vilka vårdnadstvister är det 100% som går mammans väg?

    Är det bara under en dag till exempel är ju uppgiften ganska meningslös och samma sak om det är vårdnadstvister där pappan är dömd för våld mot barn och/eller mamman.

    Men du kanske inte har de här uppgifterna du heller, och då är vi ju minst två i så fall som inte vet.

  14. Lena. Jag tror att all nödvändig info finns på minpappa.nu, men i minnet har jag för mig att de kartlagt från 2007 och framåt och då funnit att alla vårdnadstvister vanns av mamman. Inom en nära framtid kommer alla siffrorna att presenteras i media.
    Vad menar du med ”vilka vårdnadstvister”? Alla de som hamnat i Lunds tingsrätt, givetvis!

  15. Tack Ingrid, då får jag avvakta. Jag tänkte att det kanske var nån viss typ av vårdnadstvist. Märkligt att inte en enda vårdnadstvist går åt pappans håll eller att föräldrarna fått delad vårdnad. Det var förvåningen över det som fick mig att tro att det inte gällde ALLA vårdnadstvister i Lund. Sen 2007 säger du. Ska bli mycket intressant att se.

  16. kimhZa Bremer

    Håller med, bra att det skrivs om din bok!

    Jag blir dock lite uppgiven av Oline Stigs resonemang – jag känner igen det från hundratals kommentatorer här bland bloggarna också.

    Man lyssnar, men man vill inte tro på det man hör. Det tar emot, allt för mycket. Man säger att man är intresserad av fakta! Men man anstränger sig inte det minsta för att vare sig ta till sig fakta eller söka denna själv.

    Istället vill man finnas kvar i den trygga förvissningen om att någon orättvisa säkert inte finns. Hur skulle det kunna vara möjligt? Feminismen är ju ”god”, eller hur? Den vill ju bara gott… Demoniseringen av män är väl inget större problem, eller hur, vi vet ju alla att det finns män som är skitstövlar!

    Och jag håller med någons analys, att det värsta Stig faktiskt gör är att misstänkliggöra George Pesor (och hela historien), genom att ifrågasätta hur han kunde vara en sådan idiot som gängade sig med den här mamman (om hon nu var så knäpp)!?

    Jag har hört den många gånger förut, i min egen historia.

    Detta med att barnbidraget bara betalas ut till mamman t ex. En vanlig kommentar är just att ”hur kunde du vara så dum att skaffa barn med en kvinna som beter sig så?”.

    Och precis, bland de som är utsatta för relationsvåld är det ju en vanlig och cynisk kommentar; ”Hur kunde du bli ihop med honom/henne som behandlar dig så illa?”.

    Därför tycker jag att det är en ganska sjaskig och oseriös recension.

    Men ändå bra att Ingrids bok lyfts fram.

  17. På tal recensioner, har ni läst det sista om Liza M?

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6544449.ab

    Ja vad säger man?

  18. ”Jag använder ingen som slagträ i mitt korståg mot feminismen. I och för sig är jag övertygad om att feminismen en dag kommer att hamna på samma historiens sophög som nazismen och kommunismen, men det är inte min främsta drivkraft.”

    Hamnade på din blogg av en slump för att jag blev intresserad av fallet med fosterbarnen i mark. Jag förstår att du även kämpar för pappors rätt till sina barn men blir väldigt konfunderad när du pratar om ett ”korståg mot feminism” och jämför feminism med nazism.

    Feminister är ju den grupp som traditionellt sett förespråkat just pappors rätt till sina barn, så varför denna brutala fientlighet?

  19. Neige, de gulliga feminister du pratar om existerade på 70-talet, inte nu! Numera anser de att pappor är farliga för sina barn, att pappor så fort de får en chans utsätter kvinnor och barn för misshandel och sexuella övergrepp och att mammor alltid bör få ensam vårdnad om sina barn, utan annan anledning än att de vill det.

    Tyvärr har jag inget till övers för feminismen som jag anser har spårat ur och blivit människofientlig. Här ser du lite av vad jag menar:

    http://www2.unt.se/artikelprint/1,5070,MC=2-AV_ID=989193-SC_ID=28,00.html

  20. Inte vet jag om feministerna var så gulliga på 70-talet heller!!

    Jag har aldrig känt mig trakasserad av NÅN egentligen, förutom av just feminister!! Och då t.ex just på 70-talet när mina söner var små och jag helt och hållet valde bort dagis och levde på väldigt knappa ekonomiska premisser, för att kunna vara hemma med dom… Jag blev rejält bespottad kan jag säga!! Så ända sedan dess har jag envetet hävdat att jag är anti-feminist!! Och det finns sannerligen ingen anledning att ändra på det år 2010!

  21. Jag är inte helt övertygad Ingrid. Tyvärr hittade jag ingenting som tyder på att feminismen blivigt människofientlig i artikeln du länkade till. Det enda jag såg var en grinig gammal gubbe som gnällde över att saker förändras. Det var ju inte som om den den certifieringen skulle innbära att hela undervisningen läggs om, utan bara att det ska finnas litteratur som belyser det perspektivet, vilket i praktiken antagligen kommer att betyda en uppkopierad tidningsartikel som delas ut under en lektion och eventuellt disskuteras under 10 min av nästa.

    Själv har jag aldrig stött på några feminister som stämmer in på beskrivningen du ger. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att personer som kommer i kontakt med många misshandlade eller hotade kvinnor och barn skulle kunna utveckla den typen av fördomar.

    Synen att mamman skulle vara det bästa för barnen är ju knappast feministisk, utan snarare traditionalistisk. Precis som Bitten påpekar så är väl det vanligare att feminister överdriver ät andra hållet, det vill säga att de tittar snett på mammor som vill vara hemma med barnen (och därmed låter pappan ta hand om försörjningen, något som i förlängningen gör att han får mindre tid med barnen).

    De feminster jag känner disskuterar hur man kan få pappor att börja ta större ansvar för barnen, inte mindre. De vill att pappor ska vara hemma med barnen lika mycket som mammor. Har båda föräldrarna varit lediga lika länge med barnen och tagit lika stort ansvar för deras uppfostran borde båda två, teoretiskt sett, ha lika stora chanser vid en eventuell vårdnadstvist. Detta kan dock ta lite tid eftersom även domare är människor med fördommar. Men då är det bra att det finns människor som du som kan väcka debatt, det kan förhoppningsvis göra att de tänker till en gång extra, istället för att fatta beslut på ren slentrian.

    Jag tror att vi alla verkar för samma sak – en bättre och mer rättvis värld. Så varför titta snett på varandra och snacka skit på vägen?

  22. Ping: Kvinnor slåss och kidnappar- vad än radikalfeministerna säger « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s