Lina Lundin på Saknade Barns Nätverk gör ett fantastiskt arbete för föräldrar som råkar ut för den värsta mardrömmen av alla – att få sitt barn bortrövat av den andra föräldern. Ingen, och jag menar verkligen ingen, har rätt att kidnappa sina barn. Det spelar ingen roll om man är en mamma som fått för sig att pappan utsätter barnen för sexuella övergrepp och anser sig motarbetad av myndigheter och domstolar eller om det är en pappa som menar att mamman med falska anklagelser om sexuella övergrepp gör barnen illa och anser sig motarbetad av myndigheter och domstolar.
INGEN HAR RÄTT ATT TA SINA BARN FRÅN SIN INVANDA MILJÖ, TVINGA DEM ATT LEVA GÖMDA OCH FRÅNTA DEM ALL KONTAKT MED EN ÄLSKAD FÖRÄLDER. INGEN!
Om jag bara hade tid skulle jag skriva om alla de barn som SBN hjälper. Ni ser säkert att det rullar en banner här på bloggen med bild på försvunna Linda Agnvall. Det gör mig så ont om henne och hennes pappa Pär som inte sett sin tös sedan oktober 2007. Då försvann mamma Helena med henne sedan hon förlorat vårdnaden. Helena är efterlyst av polisen och anhållen i sin frånvaro, misstänkt för grov egenmäktighet med barn, ett brott som kan ge fängelse i flera år.
Ni som vet var Helena och Linda befinner sig – använd ert civilkurage och ring polisen! Linda har rätt till en normal uppväxt hos den förälder som domstolarna funnit mest lämplig. Hon ska inte gömmas undan av en icke frisk mamma som inte ens kan ta Linda till sjukhuset om hon skulle skada sig eller bli allvarligt sjuk. Så fort hennes personnummer knappas in kommer efterlysningen nämligen att poppa upp. Ni som gömmer denna egoistiska kvinna och dömer Linda till ett halvt liv, hur försvarar ni er? Vad ska ni säga till Linda den dagen hon blir stor nog att ställa er till svars? Lyft luren och ring 11414 och berätta var Helena och Linda finns.
Jag har alltid tyckt att kristdemokraterna är ett konstigt och udda parti och det har aldrig fallit mig in att lägga min röst på dem. Men något underligt har hänt: Kd är nu det det enda parti i Sveriges riksdag som INTE anslutit sig till feminismen och tramsteorierna om könsmaktsordningen. Dessutomhar tidningen Kristdemokraten har bett mig att skriva krönikor och riksdagskvinnan Annelie Enochson slogs i dag för att denna utmärkta motion skulle gå igenom:
Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av möjligheten att inrätta en myndighet med ansvar för samordning av ärenden om bortförda barn samt med ansvar för förebyggande arbete och utgivande av handlingsplaner.
Motivering
Barn som kidnappas av en främling eller av en förälder, vårdnadshavare eller ej, far alltid illa. Ett barn som plötsligt får hela sin värld vänd uppochned, speciellt barn som tas ut ur sitt hemland, där språk, kultur och levnadssituationen snabbt byts ut, mår dåligt fysiskt och psykiskt. Ju längre barnet måste leva med sin bortförare, desto sämre mår det. Snabba åtgärder måste därför vara en prioritet i ett samhälle som säger sig värna om barn och barns rättigheter.
Sverige behöver en samordningscentral som hanterar barnbortföranden. Problemet är stort och allvarligt och det växer för varje år genom en ökande internationalisering och en mer rörlig värld. Samordningscentralen bör ordnas som en myndighet och vara tillgänglig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, på ett journummer. Personalen som ska arbeta här skall vara specialutbildade inom barnbortföranden och gärna själva ha personlig erfarenhet av vad detta innebär. Det betyder mycket att som drabbad individ få tala med någon som verkligen vet vad du känner och går igenom. En sådan samordningscentral behöver stå i direkt kontakt med bl.a. UD, ambassader, advokater verksamma inom området, polis, socialtjänst och kommunerna, m fl och verka för samordning av relevanta kontakter både i och utanför Sverige.
Idag är det endast UD som hanterar dessa ärenden genom enheten för konsulära och civila ärenden. Personalen som idag handlägger dessa ärenden på UD har en rent administrativ roll och upplevs av många föräldrar som mycket passiva. De får inte ta ställning och aktivt verka för att barnet skall återföras, vilket av de drabbade upplevs som att de inte får all den hjälp de behöver och en brist på engagemang från handläggarnas sida. UD har inte resurser att i tillräcklig utsträckning träffa föräldrarna till de barn vars ärenden de handlägger i tillräcklig utsträckning. Det behövs därför en samordningscentral som kan sköta samarbetet mellan olika myndigheter och även upprätta handlingsplaner för att förebygga och åtgärda olovliga bortföranden av barn.
Om en förälder känner ett hot att barnets andra förälder kan föra bort barnet så måste det finnas en akut handlingsplan hos samordningscentralen för att hantera detta eventuella hot. Detta är ett centralt och återkommande problem, då de olika myndigheterna bara pekar på varandra och ingen vet vad man egentligen ska göra eller hur och när. Många ärenden går på grund beroende på att drabbade föräldrar råkar ut för okunniga personer på olika myndigheter eller hos polisen, personer som inte vet vad det hela handlar om eller som viftar bort problemen som ”privata vårdnadstvister” eller som ”familjegräl”.
Barnen är det viktigaste vi har. Det tar inte lång tid att förebygga dessa brott, eller att samordna inför dem. Men det tar en livstid att reparera livet för ett barn som bortförts. Jag vill därför föreslå att en översyn görs gällande möjligheten att inrätta en samordningscentral med ansvar för upprättandet av handlingsplaner, både preventiva och sådana för det fall ett bortförande av ett barn har skett.
Stockholm den 30 september 2009
Annelie Enochson (kd)
Tyvärr blev det avslag, men det blir det visst på 99 procent av alla riksdagsmotioner. Är det någon som begriper hur ledamöterna ids skriva motioner som bara kastas i papperskorgen? Antagligen måste alla förslag väckas den vägen för att sedan förhoppningsvis ändå hitta vägen till utskotten och där bearbetas. Men varför dra saker i långbänk? Ett sådant utomordentligt vettigt och klokt förslag som Enochsons kunde väl ha klubbats igenom på en gång? Jag vet att George Pesor ställer sig bakom förslaget med en sådan myndighet, förslaget bygger till stor del på hans erfarenheter av UD:s maktlöshet/ovilja att hjälpa honom. Ni som bor i Stockholm eller råkar befinna er där 22-23 februari kan titta in till Svea hovrätt. Där ska nämligen Pesors före detta fru än en gång ställas inför rätta för grov egenmäktighet med barn. Tingsrätten dömde henne till tio månaders fängelse, ett straff som hon överklagat. Även åklagaren har överklagat.
Och har ni inte redan läst boken Inte utan mina söner så är ni välkomna att beställa ett signerat exemplar av mig. En läsare av bloggen ringde i går och berättade att han legat vaken hela natten och sträckläst boken. Därefter åkte han till förlaget och köpte en hel kartong med 40 böcker! Den skulle han dela ut till alla de myndighetspersoner som trott på hans psykiskt sjuka fru och hennes galna anklagelser och som fortfarande tror på henne. Trots att domstolarna nu gett honom ensam vårdnad och slagit fast att barnens mamma utsatt dem för svår PAS. Vilket bra initiativ! Det är en nåd att stilla bedja om att min bok blev obligatorisk läsning på vartenda socialkontor i Sverige.
Man kanske skulle dra iväg en liten enkät till våra folkvalda. Ställa frågor som:
1. Tror du på könsmaktsordningen?
2. Vet du att partnervåldet är jämnt fördelat mellan könen?
3. Känner du till att pappor diskrimineras i vårdnadstvister?
4. Visste du att mellan 100 000 och 200 000 svenska barn växer upp utan sin biologiska pappa?
5. Känner du till att dessa barn är överrepresenterade i skolk, missbruk och kriminalitet och har dålig självkänsla?
Kan inte ni kloka läsare tycka till om dessa frågor och bidra med flera? Då kanske vi alla får lite hjälp med att välja parti i höstens val …!
PS. Ni måste titta in på den nya sajten Daddys-Sverige. Där kan ni läsa mig och Daddy och några andra bloggares artiklar och skriva själva om ni vill.
INGRID CARLQVIST 
Ping: Sveriges Riksdag sviker de kidnappade och gömda barnen igen « Ann-Mari's Blogg
Jag går och väntar på en tingsrättsförhandling där jag inte ser annat än att jag får ensam vårdnad eftersom mamma struntar i det umgänge Tingsrätten beslutat. (Bup är tydligen hennes anförvant i detta – de talar t ex om att hon har ett ”mammaansvar” att inte göra som en dom säger ifråga om umgänge..). Men när man läser om lilla Linda Agnvall blir man förstås orolig. Förutom sorgsen för hennes skull!!! Detta har verkligen blivit vårt relativt framskridna samhälles förbisedda och mörka baksida.
Hej Ingrid!
Frågan är om politikerna tycker det är för mycket JOBB att fastslå en motion. Det skulle ju innebära ARBETE för deras del istället för att sprida löften till höger och vänster. De känner säkerligen till problematiken för snart går det inte att blunda längre!!
Allmänheten vaknar förhoppningsvis också till liv snart. Ser fram emot er föreläsning i Kristianstad och hoppas vi får gensvar på alla de inbjudningar vi skickat ut. Hela maillistan är inte klar än och redan är jag uppe i drygt 500 mail!! 😀
Vi var idag och hade möte med studiesamordnaren på Högskolan som ansvarar för socionomutbildningen och hon lovade att skicka dit både elever och lärare samt tipsa om föreläsare till oss om vi tipsade henne. Förhoppningsvis kommer vi att göra en studie tillsammans med de socionomstuderande som kommer skickas till samtliga barn i Kristianstads kommuns skolor.
Kvinnan vi träffade hade jobbat inom socialförvaltningen tidigare men kände inte att hon platsade in i deras ”tänk” vilket gjorde att hon bytte jobb. Hennes tankar och inställningar var riktigt sunda och jag hade önskat att fler jobbade som hon gör!
Hon var samtidigt förvånad över att jag som kvinna var med i föreningen trots att jag inte hade något egenintresse. Barnens rätt är mitt intresse och allt käbbel om jämställdhet från kvinnor verkar bara gälla på de områden de själva godkänner…eller har jag fel??
Cicci:
Du anar inte hur många gånger jag har fått höra att detta inte är något jag har med att göra.
När jag frågar varför då, får jag ofta veta att det beror på att jag har ett fungerande sammarbete (efter svåra år har mitt ex och jag uppnått något som är bättre än när vi levde ihop) samt att jag inte har något med min sambos son och tillika storebror till min och min sambos son.
Det är så som dessa människor får en liten kort föreläsning av mig där jag förklarar var min drivkraft ligger.
Det är mycket globalare problem än vad dessa människor tror.
Jag förstår hur de tänker först, för de vet ju inte.
De vet inte hur det egentligen är när det inte fungerar när tvisten blir svår.
När barnen får sitta emellan.
När barnen är de absoluta förlorarna.
Härligt Cicci med kontakten du berättar om 🙂
Ingrid:
Tack för denna viktiga infromation om KDS och deras motion.
En mycket bra och väldigt intressant motion.
Jag vet ju inte hur det fungerar, men det skulle vara intressant att veta varför det är så många (!!) motioner som åker i papperskorgen utan att passera gå.
Läser de överhuvudtaget det som avslås tror ni?
Eller läses de första raderna och sedan bort, bort, bort.
Vad händer sedan?
Hur går det tillväga i nästa steg, för inte stannar dessa motioner kvar i papperskorgen?
Visst måste det vara så att de plockas upp igen.
Kanske det är så att det är som i skolan dvs upprepning, upprepning och upprepning för att det skall sitta ordentligt.
Linda kan utan problem uppsöka sjukhus vid behov.
Sjukvården agerar inte angivare och har heller inte tillgång till polisens uppgifter om efterlysta personer. Det finns alltså ingenenting som ”poppar upp” när Lindas uppgifter slås in på vårdens datorer.
För övrigt har sjukvården inte tillåtetelse att lämna ut uppgifter om patienter. Det finns en lag som hindrar detta och den kallas för sekretesslagen.
Läs på bättre!
Det behövs alltså en ändring i sekretesslagen om man ser till ”BN”:s upplysning.
En skyldighet för sjukvården o.a. andra instanser att anmäla om de får kännedom om var efterlysta personer befinner sig.
Det finns faktiskt undantag från sekretessen. Så här står det på vårdguiden.se:
”Inom sjukvården gäller samma sekretesskydd för alla patienter och oberoende av om du har rätt att vistas i Sverige eller inte. Sjukvårdspersonal får inte ta kontakt med myndigheter eller andra om det skulle skada patienten.
Det finns några begränsade undantag från tystnadsplikten.
Undantag
I princip kan tystnadsplikten bara brytas om:
* du själv går med på det
* det står klart att du inte tar skada av att uppgifterna lämnas ut
* till exempel ett barn riskerar att fara illa. Då är personalen skyldig att göra en anmälan till annan myndighet
* vissa myndigheter begär att få ut uppgifter med stöd av lag.
Hälso- och sjukvårdspersonalen är enligt lag skyldig att berätta om en namngiven person vistas på en hälso- och sjukvårdsinrättning eller inte, om uppgiften begärs av domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet. Det gäller alla patienter.”
Som jag ser det så gör detta sjukvårdspersonalen skyldig att underrätta polisen om att en kriminell och efterlyst person söker vård för ett barn som far illa. Om det INTE är så att Lindas personnummer poppar upp när hon söker vård så har vi ett allvarligt fel i systemet. Det finns ingen som helst anledning för myndigheter att skydda kriminella föräldrar som utsätter sina barn för grova brott.
Men visst är det inte klokt att en människa kan hålla sig undan sedan 2007, dessutom med ett barn.
Att som mamma (som i detta fallet) göra på det här viset är för en människa som inte på något sätt agerar som en mamma.
De som hjälper henne borde straffas mycket hårt.
Hade det handlat om en människa som hade mördat någon, tror ni att det hade varit lika lätt då att hålla sig undan?
Lever de?
Lever barnet?
Madde!
Sprid infon om Linda vidare !
På Saknade Barns Nätverk finns det en mapp med Lindas fall och olika artiklar samt foton.
Och förövrigt så är det skamligt att Sveriges Riksdag är så ivriga att totalt ignorera bortförda barns rättigheter till en ordentlig organisation betald av staten som söker efter dem.
Är det månne för att procentuellt sett så är de flesta fallen med bortförda barn mamman som är förövaren och barnen och pappan offren ????
BN pratar pösmyndiga dunheter/oriktigheter liksom han gjorde på Daddys tidigare blogg.
Har alla vårdinrättningar i varje landsting i Sverige ett popupsysten som visar vilka personer i Sverige som är efterlysta?
Är det verkligen tillåtet, vad säger datainspektionen?
Intressanta frågor, har aldrig tänkt på dem förut.
Som sagt, sjukvården delar inga datasystem med polisen. Så långt har vi ännuinte kommit i storebrors- och övervakningssamhället.
Till skillnad från både Ingrid och Alexis har jag erfarenhet av fall där polsen sökt vissa personer och där sjukhusets jurister meddelat hur sekretesslagen gällt vid dessa tillfällen. Sekretesslagen är en kraftfull lag och det bör alla som söker vård vara mycket tacksamma över.
Vårdpersonalens arbetar med vård av skada eller sjukdom och omfattar absolut inte angiveri. Skyldigheten att släppa på sekretessen har tagits från fall till fall.
Kolla upp det ordentligt innan du fantiserar om något som ”poppar upp”. Vårdguiden är inte tillräckligt uttömmande i något avseende, varken när det gäller sjuvårdsinformation eller juridisk information.
Såg just detta!!! 😦
För väl att det är slut på insamlandet men det är sjukt att dom fortsätter hetsjakten utan att blinka!!
http://piatyckerochtanker.wordpress.com/2010/02/14/den-182-avslutas-namninsamlingen-for-matilda/
Ping: Avslag för vår motion 2009/10:C256 : SBN – Saknade Barns Nätverk
Ping: 1 av alla barn som saknas; Linda Agnvall « Ann-Mari's Blogg