Socialen uppmanar pappor att ge upp


Jag hinner tyvärr inte uppdatera bloggen lika ofta som jag skulle önska, men det positiva är att det betyder att jag har artiklar att skriva!

Nästa vecka ska jag till Stockholm och bevaka hovrättsförhandlingarna mot George Pesors exfru. Hon ska återigen försöka förklara varför hon ansåg sig ha rätt att kidnappa deras två söner och hoppas förstås på sänkt straff i stället för de tio månaders fängelse tingsrätten dömde henne till. Hon ska också försöka undvika ett större skadestånd. Detta bevisar ju tydligt att hon själv inte tycker sig ha begått något brott alls mot sina barn, att de inte påverkats negativt av att leva under jorden i ett halvår, att inte få tala med sin pappa, att inte få gå i skolan och inte träffa sina kompisar. I tingsrätten menade hon tvärtom att de ”hade julafton varje dag”! Överklagandet är skrivet av hennes advokat Susanne Ekberg Carlsson, t h, som (vilket ni som läst min bok vet) uppmanade sin klient att hålla sig undan med barnen tills äldsta pojken fyllt tolv år. Tyvärr anser sig inte åklagaren Thomas Malmenby kunna bevisa detta, annars hade den goda advokaten själv kunnat se fram emot en rättegång …

Den ömma modern har inget till övers för barnens lidande. I överklagandet skriver hon att de begärda beloppen för sveda och värk är ”ej medicinskt påvisbart vare sig beträffande George Pesor eller barnen, utöver de belopp som vitsordats”.

Ni som tror att kidnappade barn har ”julafton varje dag” bör titta in på Saknade Barns Nätverk, som i dag publicerat en översättning av Ph D Nancy Faulkners artikel som hur barn skadas av föräldrakidnappning: ”Bortförda barn lider känslomässigt, och ibland fysiskt i händerna på kidnapparföräldern. Många barn får höra att den andra föräldern är död eller inte längre älskar dem. Barnet har ryckts upp från familj och vänner, och bortförda barn får ofta nya namn av sina kidnappare. De instrueras av kidnapparföräldern att inte avslöja sina riktiga namn eller var de bodde förut. (Hoff, 1997)”

I slutet av artikeln finns också en lista över farliga föräldrar. Titta noga på den:

1. Har hotat att kidnappa eller har bortfört tidigare;
2. Är misstänksam och misstrogen på grund av en övertygelse om att övergrepp har förekommit;
3. Har paranoid-vanföreställningar;
4. Är sociopatisk;
5. Har starka band till ett annat land, och;
6. Inte känner sig ålagda att följa rättsordningen.

Om landets socialarbetare lärde sig denna lista utantill, särskilt punkterna 2-4 skulle de ganska snabbt kunna avgöra vilka föräldrar som kommer att vara bråkiga och totalt oresonliga i vårdnadstvister. Om de i stället för att dansa efter dessa föräldrars pipa började ifrågasätta dem, sätta tydliga gränser för hur man uppför sig och tydligt markerat att barnen inte mår bra av anklagelser som kastas hit och dit utan av att föräldrarna blir sams och lägger undan sina egna konflikter för barnens skull – ja, då skulle vi snart få en mycket bättre värld.

Men i stället verkar deras strategi vara – barnen åt mamman till vilket pris som helst. En av alla de många förtvivlade pappor (och deras lika förtvivlade flickvänner) som ringer mig berättade något ganska fantastiskt. När pappan kom till första mötet på Familjerätten som skulle göra deras vårdnadsutredning satt socialtanten med ett färdigifyllt papper framför sig och bad pappan skriva under:

– Kan inte du ge upp vårdnaden, så slipper vi allt det här? löd hennes käcka uppmaning.

Jo, det är ju också ett sätt att utföra ett uppdrag som tingsrätten ålagt en. I stället för att utreda vem som är den mest lämpliga vårdnadshavaren bestämmer man sig bara för att mamman är bäst och uppmanar pappan att ge upp i stället för att bråka med den stackars mamman och orsaka en massa onödigt arbete för socialsekreterarna. Tänk så mycket lättare livet hade varit för dem alla om bara papporna gav upp!

Nja, kanske inte för barnen som riskerar hamna hos den paranoida, sociopatiska och falskanklagande föräldern. Men vadå, det här handlar väl inte om barnen? Det handlar ju om mammorna och deras överlägsenhet som föräldrar!

27 svar till “Socialen uppmanar pappor att ge upp

  1. Uuuh, jag mår illa!! Fy fan, på ren svenska! Klart som korvspad att barn som rycks upp från sin miljö till att hamna nån helt annanstans mår dåligt! Tänk som barn att behöva komma ihåg hela tiden vad det är för sanning de ska upprepa – en sanning och fakta som föräldern pumpat i dem. Fatta vilket trauma att som barn behöva koncentrera sig på det istället för att få vara just de barn de är; leka med sina vänner, gå i sin skola, träffa sina släktingar osv.

  2. Det är ju helt sinnessjukt! Här tjatar man om jämställdhet tills det går hål i huvudet, men den ska bara gälla ”åt ett håll”.

  3. Så klart skall utredningar fungera bättre i framtiden. Inte som nu att man tar parti utifrån påståenden utan man väljer att sätta ner foten och granska redan från dag 1.

    Ifrågasätta de som påstår och att det skall bevisas.

    LEroy

  4. Ifrågasätta de som bara påstår, skall det så klart vara.

    Leroy

  5. Det där problemet har Yakida delvis löst genom att konstruera några anmälningsblanketter.

    http://www.yakida.se/anmala.html

    och

    http://www.yakida.se/separera.html

  6. I mina ögon handlar det sällan om jämställdhet utan om barnens rätt till båda sina föräldrar men att pappor ska behandlas så här är SJUKT!! Ställer mig frågande till om de någonsin kommer att vakna upp och se dessa manipulerande mammor och kvinnor som TROR sig veta att barnen har det bäst hos sin mamma!! Varför skulle jag som kvinna vara det självklart bästa för min son? Jag vet själv vilken sida jag hade valt om mina egna föräldrar hade skiljt sig och inte hade det varit mammas!! Förstår inte heller hur man kan basera utredningar på enbart mammans utsagor och falska anklagelser utan några som helst bevisande underlag och att de dessutom försvarar alla dessa desperata mammor. Hoppas innerligt att lagarna ändras så att föräldrar ALDRIG ska ha ekonomisk fördel av att vara ensamstående förälder! Synd bara att regeringen blundar för alla motioner och verkar vägra ta tag i sanningen….
    Blir bara argare och argare på alla uppgifter jag lyckas hitta kring alla onödiga vårdnadstvister som eskaleras av socialtanterna. Vill de ha krig så kan de få det men inte så att barnen kommer i kläm!!

  7. ”Nja, kanske inte för barnen som riskerar hamna hos den paranoida, sociopatiska och falskanklagande föräldern. Men vadå, det här handlar väl inte om barnen? Det handlar ju om mammorna och deras överlägsenhet som föräldrar!”

    Jag nickar igenkännande.
    Vid den muntliga förberedelsen
    sa domaren till mig ”det gäller faktiskt
    att komma ihåg att det är ett litet barn vi
    talar om här – inte en hundvalp som
    man flyttar runt på hur som helst”.

    No, sh*t. Could have fooled me…….
    Jag har flyttat EN gång, medan min dotter
    hade blivit folkbokförd på sin NIONDE
    adress någon månad efter sin 10-årsdag.

    Tack för att du orkar att uppmärksamma
    dessa saker. Många kramar till dig från

    Uffe

  8. Cicci, jag är helt med dig, i varje ord!!

    Ulf, jag vet inte vad jag ska säga men fy fasen att de inte SER det??

  9. Kanske skulle förtydliga att jag bara har flyttat en gång sedan SEPARATIONEN mellan dotterns
    mamma och mig, medan mamman har flyttat
    7 gånger (9 gånger med utredningshem och”mamma-barn placering” inräknat).

    Jag tackar för ditt stöd
    och din förståelse, Rospiggen.

  10. Det som ska till som jag ser det är ett ”vittne” som följer processen hela vägen. Tycker därför att detta är en lovande början på ett nytt sätt att se på och ”behandla” de svåra vårdnadstvisterna oavsett vilken av föräldrarna som är ”oresonlig”.

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/koordinator-tyglar-tvister-om-barnen_3124377.svd

  11. Du väcker hemska känslor hos mig… jag får lust att göra nåt drastiskt… men det får man inte… nänänä… vi ska uthärda tillsammans med de stackars barnen i min släkt som inte har fått träffa sin pappa på över tre år, mamman falskanklagade för sexuella övergrepp, pappan drogs inför rätta, frikändes och under tiden hade socialen och hon bestämt att han inte längre skulle varken få se dem eller träffa dem… eller överhuvudtaget ha någon kontakt med dem… stackars barn… de är skadade för livet.

    Och i den världen, socialens, har både Gudrun Schyman och Susanna Alakoski befunnit (eller befinner sig). Fi tusan säger jag! Susanna är gift med Mats Söderlund Författarförbundets ordförande, men det talar ingen högt om. De är alla kommunister. Korruption någon?

  12. Ingrid:

    Det är superpositivt att du har en del att skriva 🙂

    Jag har ju läst boken (mer än en gång kan man minst sagt säga. Jag har två, en för finläsning och en för en massa kommentarer och tankar dvs klottrad en aning ;)) och jag har inte alls svårt att förstå att mamman till barnen försöker igen.
    Just för att hon rätt och slätt inte fattar vad hon har gjort.

    Total avsaknad av empati och sympati – utom för sig själv förstås – för barnen.

    Åhhh, vad jag vill vara där.
    Jag vill, jag vill…

    Vad det gäller hennes advokat så kan jag bara skriva att hennes tid kommer.
    Beter man sig som hon gjort och säkert fortfarande gör, då trampar man snett tillslut och faller ner i gropen.

    George: Alla mina tankar till dig nu när allt skall rivas upp igen.

  13. Fast det där med barnafödande är ju inte särskilt rättvist. Vi mammor skall först bära barnet i 9 månader och sedan föda fram det – vilket kan vara en riktig pärs. Männens del i barnafödandet rent praktiskt är ju rätt enkel…Kanske därför en del mammor tycker att de har större ”rätt” till avkomman….

  14. @ ina

    It takes two to tango,
    och det krävs även två för att göra ett barn.
    Det låter inge´ vidare att du försvarar mammor som enbart vill hämnas på barnens pappor genom att använda barnen som vapen.

    Uffe från PappaRättsGruppen

  15. Jag ”försvarar” inte mammor som bryter mot lagen. Eller som utnyttjar en man för att skaffa sig barn utan tanke på att han (fadern) oxå kommer att ha föräldrarättigheter! Jag är själv innerligt tacksam att jag och mina barns far aldrig har känt ngt behov av att slåss om våra barn! Måste vara förfärligt. Ordet hämnd använde jag inte heller. Men eftersom ordet rättvisa slängs omkring hejvilt i vårdnadsdiskussioner, så kan jag inte hjälpa att jag ibland undrar hur ni män skulle ha betett er om ni burit och fött fram kidsen….

  16. @ ina

    Det finns bättre bloggar och sajter
    att diskutera ryggmärgsbedövning (epidural),
    smärtan att föda, förlossningspsykos, bristningar –
    ja allt som har med graviditet att göra.
    Jag föreslår bland annat Aftonbladet Wendela
    😉

    Kram från Uffe

  17. Uffe – var inte barnslig – varför skall jag behöva gå till den kassa Wendela- siten och fräscha upp mina kunskaper i gynob??????? Jag är nämligen övertygad om att det jag tog upp har en hel del med den aktuella problematiken att göra! Jag tycker dessutom absolut att de män som känner sig förfördelade skall kämpa för sin rätt. Dock blir jag alltmer förvånad över varför somliga uppenbart inkompatibla kvinnor o män väljer att skaffa barn med varandra….Har man diametralt olika uppfattning om föräldraansvar, uppfostran, etik,moral etc etc så kan jag faktiskt inte fatta att man ens för ett ögonblick överväger att bilda familj tillsammans.

  18. ina
    ”Dock blir jag alltmer förvånad över varför somliga uppenbart inkompatibla kvinnor o män väljer att skaffa barn med varandra…”

    Det är inget man vet i förväg.
    Människor förändras med tiden i en relation.
    Jag har efteråt fått reda på att dotterns mamma
    hade planerat att göra mig till pappa mot
    min vilja. Även om jag känner till detta,
    älskar jag min dotter mest av allt i världen!

    Jag har snart avtjänat halva strafftiden på mitt livstidstraff som icke självvald frånvarande pappa. Bara 7,5 år kvar……….

    Uffe

  19. Tänk att det ändå finns fler helt samvetslösa advokater än den jag träffat på som min f d frus ombud… Jag häpnar över att synbart vanliga människor har som höginkomstbringande yrke att gå in för att förstöra livet för sina klienters barn – för att sen kunna shoppa guldsmycken för feta arvoden, ofta betalade av skattepengar genom statlig rättshjälp.

  20. Ja , Ulf – jag undrar ofta chockad hur den människa är funtad som tar sig rätten (utan synnerligen grava bevis på olämplighet) att neka den andra föräldern möjligheten att lära känna sitt barn och tar ifrån sitt barn möjligheten att lära känna en av sina föräldrar! DET är hårresande, liksom att det finns föräldrar som i en vårdnadstvist använder sig av falska anklagelser om incest etc!
    Det som du beskriver att du drabbats av är givetvis fruktanvärt (understatement) Om man har den extrema oturen att bli förälder tillsammans med en människa (jag tvekar att öht använda ordet människa här) som är kapabel att planera och genomföra en sådan ondskefull! handling så befinner man sig självklart i en fasansfull situation!
    Däremot står jag fast vid min åsikt att alltför många människor verkar ha alltför bråttom att kasta sig in i oöverlagda relationer och skaffa barn med en motpart de knappast känner!

    Förälskad, glad och kåt är en sak ,men att ge sig in i ett mer eller mindre livslångt åtagande tillsammans med sin partner- som ett föräldraskap innebär – utan att ha tänkt noga igenom vad man håller på med, det har jag svårt att förstå…..Det är så egoistiskt och omoget, klart risken är stor att det uppstår konflikter när verkligheten dimper ner i skallen !

  21. Håller med Ina… En person med anlag för att uttrycka sig förment klokt o med stor visdom titta mig djupt i ögonen en gång för länge sedan när det begav sig. Modern till vårt barn hade självsvådligt bestämt sig för att flytta med dottern 60 mil bort. Inte skiljas direkt. Bara flytta lite..Jag gav väl någon slags uttryck för min desperation och undran över varför jag var så korkad att jag inte steriliserat mig (åtgärdat nu:-) no more gidder) Nåväl den ”kloke” tittade mig djupt i ögonen och sa (fritt citerat) Om en kvinna kommer till dig och säger att hon vill föda ditt barn så är det stort. Mycket stort…(ja, vi snackar new age flum) Senare har jag kommit att hitta en mer sann och mycket roligare sammafattning av det aktuella scenariot. Om en kvinna utan barn och över di 30 vill ha barn med dig finns en uppenbar risk att man kan betrakta det som att en paniknödig människa kommer fram till den minst dåliga toaletten hon uppfattar finns att tillgå just då. Visst är det lite tillspetsat och aningen cyniskt. Och jag vill verkligen inte skriva det på alla medelålders barnlösa kvinnors näsor. Men jag hävdar ändå att om jag som man faller för det försåtligt innerliga i en dylik invit, riskerar att stå med mycket lång näsa och i en ruskigt brant uppförsbacke när den nödiga ämnar lämna skutan med barnet.
    Tyvärr har jag varit med om det en gång tidigare. Oftast när jag berättar det så känns det som att folk börjar betrakta mig underligt. Som att det måste ligga något lurt bakom det där. Så gör man väl inte om man inte har anledning? Mödrarna hade säkert sina anledningar.
    Jag hoppas och tror att jag i praktiken har haft oflyt som varit med om det två gånger. Däremot tror jag det finns alltför många kvinnor (och män) som har den förutfattade meningen att mammorna är viktigare för barnet än papporna. Det är precis samma sinnesförvirring som i en stor del av genusdebatten. Huruvida man är en bra förälder för sitt barn har extremt lite att göra med kön utan lämplighet på andra sätt.

  22. Ina

    Tack för din sympati och förståelse.
    Tyvärr är jag bara EN av många pappor som
    har drabbats av mammornas hämnd.

    Jag hoppas att det kommer en dag då man verkligen ser till barnens bästa och behandlar män och kvinnor som jämlika föräldrar och vårdnadshavare.

    Anledningen till att PappaRättsGruppen finns,
    är just problemet ovan. När den dagen kommer då samhället, soc och tingsrätterna uppfyller
    kriterierna vi menar att de inte gör idag –
    då fyller vi ingen funktion längre.

    Kram Uffe

  23. Antar att fler än jag känner den där tröttheten över ”kriget” mellan könen. Ett sätt att förhålla sig skulle kunna vara att se allt som en naturlig rekyl efter sekel av grovt förtryck av kvinnor. Med ”helikopterperspektiv” kan det ju kännas logiskt. Men när jag blir drabbad personligen av en rekyl som jag själv inte uppfattar jag varit upphov till blir det lätt skruvat. En tanke som slog mig när jag klickade på länken till artikeln om koordinatorer vid konflikter mellan separerande föräldrar är att det måste bli fler män som jobbar i branschen. Samma sak gäller nästan i högre grad där än motsvarande när det gäller kvinnor och näringsliv. Jag sa till efter första samarbetssamtalet att jag absolut vill att det ska vara två personer och helst en man och en kvinna. Gick inte att ordna. Så länge vi har de här motsättningarna så tror jag det är viktigt. Det kan ju kännas som en paradox. Om nu könet inte ska ha någon betydelse så spelar det väl ingen roll om koordinatorn/coachen/familjerådgivaren är en kvinna. Men i praktiken tror jag det kommer att ha betydelse flera generationer framöver. Vilket inte hindrar att jag naturligtvis hellre har att göra med en vettig kvinna än en korkad man.

  24. Nisse

    Jo jag tror faktiskt att pappor kan ha större nytta av moderna unga kvinnliga koordinatorer än av en övervintrad äldre stofil som fostrats i den gamla skolan sas.

    Men kan bara hålla med, trött på könskriget och ser också fram mot fler män i traditionellt kvinnliga branscher.

  25. veli caglayan

    Hej!Jag heter Veli och har gått igenom en vårdnads tvist i snart i 5år.Blev anklagad för en massa saker och domstolen begärde en utredning naturligtvis,men denne utredning pågick i hele 3 år och under dessa år fick jag träffa min son endast i 6 timmar varannan vecka,utredningen visade att allt var en lögn men vi hamnade åter i domstol.Där gjorde jag mitt stora misstag på frågan om jag kunde tänka mig att avsäga vårnaden om min son så vi kunde gå vidare och lämna denna historia bakom oss.Jag var så trött på vårdnadstvisten så jag var så naiv ocg trodde att om mamman fick ensam vårnad så skulle allt lugna ned sig,för att mig var bara en sak viktig just då,att få vara pappa till min son att se honom växa upp,utvecklas.Mamman fick då vårdnaden med mitt medgivande alltså inget domstols beslut och jag skulle ha umgänge med min son som vanligt varann helger,lov osv.3 månader efter detta så beslutar mamman att jag inte mer ska få träffa min son mer,nu anklagas jag för att ha slagit min son,jag har i nu läget ett domstolsbeslut att jag ska ha umgänge med min son men ingen myndighet bryr sig om det.Så den 4 April är det 1 år sen jag inte har träffad min son,han har även inte fått eller får träffa sina äldre bröder,sina kusiner osv,kontentan just nu är att mamman också har lyckas att vända honom mot mig….Så nu ger jag upp efter snart 5 år….

  26. Naturligtvis är det fruktansvärt när föräldrar kidnappar barn och tutar i dem diverse vidrigheter. Jag skulle dock vilja veta hur mycket av de anklagelser som kan komma fram som verkligen stämmer. Har nämligen sett på nära håll hur fel det kan bli när socialen struntar i att lyssna på misshandlade kvinnor, deras barn och den nye mannen. Min bror är gift med en kvinna som varit gift innan med en man som misshandlade både henne och ett av barnen. Han har även försökt att misshandla brorsan. Barnen har haft kontakt med barnpsyk på orten och de har inget positivt att säga om deras far. ÄNDÅ VALDE SOC PÅ ORTEN ATT LÅTA PAPPAN HA UMGÄNGE MED SINA BARN! Detta trots att barnen inte ville! Det hela vände inte förens pappan hotade, den av soc utsedda, kontaktpersonen till livet! Då började de bry sig minsann!

    Blott en fråga: Vem på denna socialbyrå skulle ha tagit ansvaret om pappan hade kidnappat barnen? Och bakom hur många fall av föräldrar som klagar kan det ligga åratal av misshandel?

    Kan också berätta att en före detta väninna till mig blivit utsatt för ett våldtäktsförsök av en saudiarabisk man. Han hade ett barn med en annan svensk kvinna. Trots att han hade misshandlat henne och utsatt min f.d. väninna för ett allvarligt våldsbrott blev han inte utvisad och fick fortsätta ha umgänge med sin son. Detta bedömdes vara det bästa för barnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s