Ett smakprov ur Mellan himmel och jord

De två veckorna i Marocko gjorde susen. Jag har just satt punkt för boken Mellan himmel och jord, skickat manuset till Benny Rosenqvist och om allt är till belåtenhet så kommer boken ut senare i år på Forma Publishing Group och blir månadsbok hos bokklubben Livsenergi.

Den första boken jag skrev tillsammans med Benny heter Ljusfolket och blev en riktig succé – på förlaget sa de att de aldrig hade skickat ut så många månadsböcker någonsin och befarade massreturer. Men de fick nästan inga böcker alls i retur! Många människor finner stor tröst i Bennys berättelser om hur allt funkar på andra sidan och varför vi lever många liv här på jorden.

Nya boken handlar mera om hur vi lever våra liv. Om ödmjukhet och tacksamhet, om att se möjligheterna i stället för problemen, om att undvika offerrollen genom att förstå att det finns kunskap i allt vi går igenom. Även sorgen och smärtan.

Även om du inte tror på gud, ödet och andra sidan så kommer du att ha stor glädje av boken, det garanterar jag. Benny är en sådan otroligt klok och god människa och hans budskap är så vackert. Här ett litet smakprov ur kapitlet om barn och föräldrar:

Att man själv känner sig sviken av sitt barns pappa eller mamma, har inte med barnet att göra. Det är svårigheter som du själv måste hantera och absolut inte dra in barnen i. Om du kritiserar dina barns pappa så kritiserar du samtidigt dig själv, det var ju du som valde honom, inte sant? Om han nu plötsligt inte är vatten värd så betyder det att du har dålig smak och dåligt omdöme som skaffade barn med honom.

Ändå värre är att du också kritiserar dina barn när du hackar på deras pappa. Barnen består ju till femtio procent av hans gener så när du gör ner pappan gör du även ner dem. Var i stället tacksam för att just den mannen eller just den kvinnan skaffade barn med dig för annars hade ju just era barn inte funnits. Låt aldrig barnen lida för att de blivit till, knäck inte deras självkänsla genom att tala illa om deras far eller mor och ge dem aldrig känslan av att hälften av deras gener inte duger.

Om ni inte lyckades hålla ihop ert äktenskap och förbli en kärnfamilj så är ni ändå skyldiga era barn att göra bästa möjliga av situationen. Du är skyldig dina barn att inte förtala deras andra förälder och du får inte ge dem skuldkänslor för att de älskar er båda lika mycket. Du måste till och med finna dig i att det kommer att finnas perioder i era barns liv när de älskar den andra föräldern mer eller har mer behov av den andra föräldern.

Visa aldrig barnet att du blir ledsen för att du inte är universums mitt just då, glöm inte att din kärlek ska vara villkorslös och det är den inte om du tvingar barnen att avstå från det de har störst behov av just då. Barnen måste få möjlighet att rusta sig för vuxenlivet och om det innebär att de just då behöver bo mera hos den andra föräldern så måste du finna dig i det. Annars är det inte villkorslös kärlek.

Om du tycker detta låter tufft och omöjligt så försök sätta dig in i vad som händer med barn som tvingas välja bort en förälder. Sådana barn dras med ständiga skuldkänslor och kommer att ta dessa med sig in i vuxenlivet. De får problem i relationer till vänner och kärlekspartner på grund av skuldkänslorna som sitter djupt. Det värsta med de här skuldkänslorna är att barnet inte hade någon verklig möjlighet att påverka det som hände. Det skapar en känsla av hjälplöshet som man tar med sig i livet.

Tro inte att du bara sårar barnen genom att förneka dem deras andra förälder – du dödar deras biologiska band och skapar livslånga problem för dem. Du tvingar barnen att ta vuxna beslut och gör dem olyckliga. Den som förlorar banden med en biologisk förälder som fortfarande är i livet, kommer alltid att titta tillbaks och sörja det man förlorat.

Som förälder är du skyldig att skydda dina barn från vuxenproblemen. Givetvis kan du inte dölja att du själv är besviken och ledsen om deras pappa lämnat dig för en annan kvinna, men låt inte din egen sorg även bli barnens sorg. Lyft fram det positiva du fick av deras pappa – barnen själva! Se dem som den mest fantastiska gåva du fått av någon människa och påminn dem om att deras föräldrar faktiskt älskade varandra en gång. Det är bra för barns självkänsla att få veta att de är en produkt av kärlek, även den kärlek som bara varade en stund!

Att få barn är ett mirakel som faktiskt inte är alla förunnat. Tänk på alla dem som inte får några barn, trots att de inget högre önskar, och inse hur idiotiskt det är att inte vara tacksam för de barn du fått. Och att du samtidigt måste vara tacksam mot den person du fått dem med, utan honom eller henne hade just de barnen inte funnits.

PS. Snart ska jag skriva om varför jag tycker att det är oerhört viktigt att bevaka rättegångar mot kvinnor som kidnappar sina barn, varför det inte alls handlar om en vårdnadstvist och varför man inte alltid kan lita på att traditionella medier gör sitt jobb. Jag ska också skriva om att mitt engagemang för de två fosterbarnen inte har ett spår med deras mammas romska ursprung att göra utan till hundra procent grundar sig på hennes oförmåga att ta hand om dem. Men just nu vill jag fira påsk i lugn och ro och inte förgifta mitt sinne med de många hatiska personer som har svårt att skilja ärtorna från morötterna.

Glad påsk!