Tionde gången gillt för Billy Butt

I dag utsågs de fem justitieråden som ska granska Billy Butts tionde resningsansökan. De är Dag Victor (ordförande), Stefan Lindskog (referent), Agneta Bäcklund, Johnny
Herre och Göran Lambertz. Den sistnämnde är förre JK, justitiekanslern, som satte igång ett stort rättssäkerhetsprojekt som bland annat utmynnade i boken Felaktigt dömda. Hans-Gunnar Axberger, docent i straffrätt och professor i medierätt, ledde projektet vars syfte var att ta reda på om rättssäkerheten är tillräckligt väl tillgodosedd i brottmålsprocessens olika delar: hos polis, åklagare och i domstol.

Gruppen konstaterade snart att det inte fanns någon statistik över resningsärenden. Läs den meningen en gång till: Gruppen konstaterade snart att det inte fanns någon statistik över resningsärenden.

Vi talar om Sverige, landet där det finns statistik på allt. Med några enkla knapptryckningar kan man få reda på vad medelsvensson tjänade förra året, hur många barn som går på dagis, hur många personer som anmäldes och dömdes för våldtäkt och hur många som flyttar in och ut ur landet. Men vi har ingen statistik över en så makalöst viktig sak som som hur ofta rättsväsendet fallerar och dömer oskyldiga till fängelse. Eller förlåt, det var slarvigt uttryckt, jag menar förstås hur ofta de som råkat ut för ett fallerat rättsväsende har lyckats med det omöjliga konststycket att bevisa sin oskuld och dessutom lyckats klämma sig igenom nålsögat och få resning beviljad.

Första gången jag upptäckte att det saknas statistik var på 1990-talet när jag ringde Högsta Domstolen och bad att få ut en lista över alla resningar de senaste 15-20 åren. Det finns inte, sa de. Haha, vad kul, försökte jag. Det finns inte, sa de.

Men vad menar ni? Det är väl fullständigt omöjligt att landets högsta domstol inte gör en anteckning någonstans när ett mål kommer så långt som till resning? Det är ju ändå det ultimata beviset på rättsväsendets haveri och borde ni inte till och med tillsätta en haverikommission varje gång det inträffat så att ni kan förstå vad som gick fel och så långt möjligt undvika liknande misstag i framtiden. Vi talar ju ändå om oskyldiga människor som av staten fråntas sin frihet och kastas i fängelse. Kan det bli värre? Vad är en flygolycka jämfört med det?!

Högsta Domstolen hade ingen lust alls att diskutera sådana spörsmål med mig. Tjänstemannen i luren lät bara meddela att om jag var intresserad av att gräva fram varenda resning fick jag själv komma dit och sätta mig och leta igenom deras arkiv. Jojo, det är ju också ett sätt att dölja sina misstag.

Nåväl, Axberger och hans gäng hade ju betalt för att leta fram resningarna så det var det första de satte igång med – ett tidsödande arbete där de manuellt fick söka igenom arkiv och register av olika slag. Till sist hade de hittat alla resningsärenden från 1950 och framåt och beslöt därefter att närmare granska de fall där en person dömts till tre års fängelse eller mer för att sedan beviljas resning och helt frikännas. Nästan alla dessa fall hade inträffat efter 1990 så granskningen begränsades till dessa ärenden. Gruppen upptäckte snart något intressant. Så här står det i rapporten Felaktigt dömda, sidan 99:

För tiden före nittiotalet har de beviljade resningsansökningarna avsett skilda brottskategorier utan att något mönster kan skönjas. Från och med nittiotalet har dock sexualbrotten kommit att dominera resningsstatistiken avseende de grövre brotten. Ca 60 % av de beviljade resningsansökningarna har under denna tid avsett sexualbrott. Det handlar då företrädesvis om incest och andra sexuella övergrepp mot barn.

En av alla dem som dömdes för sexualbrott på nittiotalet var Billy Butt. 1993 stod han på toppen av sin karriär som skivbolagsdirektör och hade producerat stora artister som Tommy Körberg och Lisa Nilsson. Som de flesta män med pengar och makt använde han dessa afrodisiaka för att locka unga, vackra flickor i säng. Han lovade dem roller i videor med stora rockstjärnor och liknande, löften han sällan hade några planer på att infria. Oschyst? Ja. Omoraliskt? Nja, de flesta tjejer vet nog att oddsen är små men tar frivilligt chansen. Brottsligt? Nej!

Sedan första dagen han greps har Billy Butt försökt förklara för rättvisans representanter att han aldrig våldtog någon av flickorna. Och han har kunnat rada upp mängder med bevis: Flickan som gick och tog ut tampongen för att ”våldtäkten” skulle kunna genomföras, flickan som rekommenderade sin bästa väninna till Billy för att han var så trevlig och schyst och det hårresande faktum att allt började med ett polisförhör där fyra flickor hördes samtidigt och satt och övertygade varandra om att det verkligen varit våldtäkt.

Billy hade dessutom oturem att inte bara vara man, utan äldre man. Så här skrev Svea Hovrätt i sin dom:

”… även om flickornas kontakter varit föranledda av hans yrkesverksamhet och av deras förhoppningar om att genom honom få arbete i musik- eller reklamsammanhang, så framstår tanken att en ung flicka frivilligt skulle vilja inlåta sig i ett tillfälligt förhållande med en så avsevärt äldre, i det närmaste obekant man inte som näraliggande”.

Vilken planet kom de domarna ifrån? Hade de aldrig sett Hugh Hefner på Playboy Mansion? Einar och Katarina von Bredow, han född 1931 och hon 1967? Jösses, världen är full av unga flickor som gör vad som helst för att få sitta i knäet på en äldre och inflytelserik karl. Ibland är det äkta kärlek, ibland är det pengar och kändisskap som lockar. Se här en alldeles vanlig svensk flicka som skriver till Amelia och frågar vad hon ska göra med sin 50-årige pojkvän.

Många har engagerat sig för Billy Butts sak genom åren: Jan Malmsjö och Bert Karlsson för att nämna några. Bert Karlsson skrev en bra debattartikel i DN för fyra år sedan som hade den talande rubriken: ”Hon var tyst under våldtäkten av hänsyn till Butts grannar”

I dag fick vi alltså veta vilka justitieråd som ska granska Billys tionde resningsansökan. Att en av dem är Göran Lambertz som under sin tid som JK visade stort rättspatos bådar gott. Resningsansökan har den här gången inte skrivits av Butt själv – eftersom han fick rättshjälp kunde han anlita skicklige Björn Hurtig för att få rätt på alla juridiska finesser. Billy Butt skickade för säkerhets skull över ett litet citat till justitieråden i dag, som han hittat på min blogg. Det kommer från förra sommarens två HD-domar som slog fast att man måste ha bevis för att fälla någon för våldtäkt. Citatet lyder:

För en fällande dom i ett mål om sexualbrott krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsäganden därvid bedöms väga tyngre.

Så skrev justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff och Lena Moore i båda domarna som ni kan läsa mer om här.

Måtte HD leva upp till sina egna ord. Ge nu för Guds, rättvisans och rättssäkerhetens skull Billy Butt resning. Städa undan ett av de värsta misstagen svenskt rättsväsende gjort sig skyldigt till och låt honom få upprättelse och kompensation för sitt förstörda liv.