Ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor


Ett av de värsta brott man kan utsätta en medmänniska för är att falskt anklaga henne eller honom för att ha begått ett allvarligt brott. Det är så grymt, så iskallt beräknande och kallhamrat att jag förmodar att bara de personlighetsstörda kan leva vidare med detta på sitt samvete. Tyvärr har brottet falsk tillvitelse blivit vardagsmat när det gäller våldtäkter och sexuella övergrepp mot barn. Och det kommer att fortsätta öka explosionsartat eftersom rättsväsendet struntar i falska anklagelser och i princip aldrig åtalar för dessa brott.

Varför pekar fler och fler människor finger och påstår att oskyldiga är skyldiga? Är de personlighetsstörda fler än förut eller kan det finnas andra förklaringar? Jag tror att svaret finns här:

1. Den massiva propagandan om hur våldsamma och knappt mänskliga män är.

2. De många lagändringarna som gjort nästan vad som helst till våldtäkt nuförtiden.

3. Kvinnojourerna och Barnhusen som hjälper kvinnor så att deras historier blir ”trovärdiga”.

När det gäller nummer ett behöver man bara slå upp en tidning eller öppna tv:n för att se hur misandrin härskar. (Läs den här vidriga DN-artikeln och pröva att byta ut ordet män mot judar eller invandrare, så får du en chock.) För er som missat ordet misandri så är det alltså motsatsen till misogyni som funnits i ordlistan åtminstone sedan Strindbergs dagar. Han anklagades ju ofta för att ha varit en misogynist, alltså en som hatar kvinnor. Nu tror jag i och för sig inte att så väldigt många av dem som förr kallades mulliga mansgrisar verkligen hatade kvinnor. De tog inte kvinnor på allvar, de förlöjligade kvinnors ambitioner utanför hemmet, men älskade säkert kvinnor och ville leva med dem.

Många feminister däremot, hatar män. De kan inte skilja kollektivet från individerna och gör alla män ansvariga för allt elände som någonsin drabbat kvinnor i världen. De framställer kvinnor som goda och milda och män som elaka och våldsamma. De tycker att alla män ska lida för att ett litet fåtal slår, våldtar och mördar kvinnor. Gudrun Schyman jämför svenska män med talibaner och krävde 2004 en extra mansskatt:

– Det måste bli tydligt för var och en att vi har ett gigantiskt samhällsproblem som heter mäns våld mot kvinnor och att detta kostar, sa Schyman.

Det faktum att kvinnor också slår och mördar tystas ner. Kvinnor får lägre straff, det visas i såväl boken Gärningsmannen är en kvinna som i en ny avhandling av Angela S Ahola vid Stockholms universitet. Regeringen har satsat en miljard kronor på ”mäns våld mot kvinnor och barn” och inte en enda krona för att komma tillrätta med ”kvinnors våld mot män och barn”. Detta trots att mängder med internationell forskning visar att det är lika vanligt att kvinnor slår män som motsatsen och att det är vanligare att kvinnor misshandlar sina barn än att män gör det. Man kan ju fundera en liten stund på vad denna ensidiga propaganda betyder för de barn som får stryk och/eller kränks av sin mamma när de ser alla affischer om pappor som slår sina barn …

När det gäller tvåan så tror jag att det numera råder stor begreppsförvirring om våldtäkt. Vad är egentligen en våldtäkt när det inte krävs våld, ingen fasthållning, inget tydligt nejsägande och ingen penetration? Om en kvinna tar med sig fem killar hem från krogen för att ha gruppsex och sedan tycker det blir lite för mycket – är hon då våldtagen? Eller får den som gett sig in i leken, leken tåla? Är kvinnor alltid utan skuld just för att de är kvinnor? Anses inte vi kvinnor förmögna att ta ansvar för våra egna handlingar? Hade de mulliga mansgrisarna i själva verket rätt?!

För ett år sedan kom den läskige professorn Christian Diesen och den brittiska professorn Liz Kellys fullständigt skitlöjliga rapport om att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa, dubbelt så många som tvåan England. Sant är att vi har dubbelt så många anmälningar som England, men det säger ju ingenting om antalet våldtäkter. Det finns amerikanska studier som visar att 50-60 procent av alla anmälda våldtäkter är falska/felaktiga medan falskanmälningarna för brott som inbrott, rån och stöld ligger mellan 1 och 5 procent.

Trean är riktigt otäck, men tyvärr sann. Jag har själv talat med ett flertal representanter för kvinnojourer som bekräftar att de aldrig ifrågasätter det en kvinna berättar för dem om sin man, att de uppmuntrar henne till att inte bara anmäla misshandel utan även våldtäkt för då blir det grovt kvinnofridsbrott, att de förbereder henne och eventuella barn på det polisförhör som ska göras genom att gå igenom frågor och svar och att de skickar intyg till Skatteverket om att kvinnan blivit misshandlad så att hon kan få skyddad identitet och försvinna med barnen. Häromåret dömdes ju till och med några kvinnor från Tranås kvinnojour för att ha gömt en kvinna och hennes barn under flera år, trots att pappan hade ensam vårdnad.

Jag har också talat med Barnhus och BUP-mottagningar som bekräftar att de inte har några som helst rutiner för att skilja mellan sanna och falska anklagelser. När en mamma stiger innanför deras dörrar utgår man från att allt hon säger är sant och talar från den stunden om pappan som ”den skyldige”. Polisen förhör barnen framför kameran men om barnen inte ”levererar” skickas de in till barnpsykologen som hjälper till att få fram anklagelser som ska hålla i domstol – dessa förhör filmas inte så ingen kan i efterhand granska vad som hände hos psykologen.

Och det riktigt fina i kråksången är att mamman kan gå dit och säga lite vagt att hon tror att pappan kanske, möjligen, eventuellt gjort något fult med barnen och eftersom socialtjänstemän och barnpsykologer har anmälningsplikt måste dessa göra polisanmälan. Mamman har då rent tekniskt inte gjort sig skyldig till falsk tillvitelse och heller inte personalen, så tilltaget är fullkomligt riskfritt.

I Brottsbalken står det:

7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det är alltså ett allvarligt brott att ljuga om att någon begått ett brott. Ändå väcks nästan inga åtal alls. Polis och åklagare rycker på axlarna och tycks resonera som så att om mannen inte blev dömd så är ingen skada skedd, vilket ju är fullständigt groteskt. Tänk om vi körde samma princip med anklagelser om mord: förutsatte att mord begåtts trots att inget lik hittats, häktade den misstänkte på enbart en anklagelse och när man sedan tvingats släppa honom i brist på bevis uppmana honom att vara glad att han inte blev dömd? Eller är det som min kollega Chris D Magnusson skriver här på Newsmill – att poliser vet hur vanligt det är med falska våldtäktsanmälningar men på grund av misandrin i samhället inte vågar säga detta offentligt?

Jag avslutar med några rader ur Ego Woman där Carolina Gynning ger sin syn på våldtäksdebatten:

Men vi måste sluta vara sådana offer. Offermentaliteten som också den präntats in i oss av feministerna, kommer aldrig att leda till verklig jämställdhet. Jag tror inte ett ögonblick på ”könsmaktsordningen och ”patriarkatet” och på att kvinnor utsätts för strukturell diskriminering. Häng inte på er den offermanteln, tjejer, den kommer att vara så tung att släpa sig fram med i livet. Gå i stället ut och ta för er av allt det livet har att erbjuda, förutsätt att du är minsta lika bra som vilken kille som helst, så ska du se att du kommer minst lika långt som de gör.

Kräv inte förmåner på bekostnad av killarna och falskanmäl inte en kille för våldtäkt för att hämnas en dumpning eller för att skyla över en otrohet. Lika hemskt som det är att vissa killar våldtar tjejer, lika hemskt är det att vissa tjejer falskanmäler våldtäkter. Det är ingen skillnad på att få sitt liv förstört av en våldtäkt eller att få sitt liv förstört av en falsk anmälan om våldtäkt.

102 svar till “Ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor

  1. Jo det är för jävligt att det ska vara så lätt att förstöra människors liv. Människor som ser sig som offer blir offer. Men att vi som samhälle ska hylla offersynen är mycket märkligt. Och att vi som land ska se män och kvinnor på det viset är urmodigt.
    Jag har en man i släkten som har blivit fråntagen sina barn genom falskanklagelser. Och mamman kunde naturligtvis göra det alldeles ostraffat. Hon har inte bara förstört sina barns och exmannens liv. Hon har tagit ifrån barnen en hel släkt. Och detta ska ses som att då är allt bra.

  2. Efter att ha råkat ut för liknande kan jag tillstyrka en hel del av ovan sagda. Men när jag bl a läst följande har jag hopp om ljusningar:
    http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2010/06/Mammans-anklagelser-om-sexuellt-gransoverskridande-handlingar-ger-pappan-ensam-vardnad/

  3. Ping: Inte mycket till straff för att anklaga ngn på falska grunder enl. Ingrid Carlqvist « Ann-Mari's Blogg

  4. Jakobsson

    I Blekinge anses en kvinna ha ”förbättrade bevis” när hon förfalskade datum i förlovningsringar för att stödja sina anklagelser mot sin tidigare sambo som dömts till 5 års fängelse.

    Enligt Lagman Conny Jörneklints motivering i den friande domen så gjordes detta inte i avsikt att FÖRVANSKA bevisen utan bara för att FÖRBÄTTRA dem.

    Förövrigt anser rätten kvinnan som trovärdig och ingen orsak finns att betvivla hennes historia.

    http://www.sydostran.se/index.52318—1.html

    Hur skall någon man kunna känna sig trygg i dagens samhälle där domstolarna intar en så inkvisitorisk förhållningsätt.

    Till saken hör också att enda bevisningen i målet förutom ringarna var kvinnans egen dagbok.

    Det skall sannerligen till en gud eller en dåre för att uttala sig lika tvärsäkert som Conny Jörneklint, om sanningshalten i kvinnans utsaga under dessa omständigheter.

    Vilken av dessa kategorier Conny Jörneklint tillhör är upp till var och en att bedöma.

    Så många viktiga frågor du berör i inlägget ovan Ingrid, inte minst de så kallade Barnahusen där de barn som inte utsatts för övergrepp när de kommer dit, utsätts för systematiska övergrepp av dem som arbetar där i syfte att framtvinga osanna berättelser/bekännelser från de stackars barnen.

  5. Katharina

    ”Detta trots att mängder med internationell forskning visar….”

    Kan du inte göra en högerkolumn med länkar eller hänvisningar till all denna forskning?

  6. Katharina

    Hur menar du att Gudrun kan vara en manshatare? Hon lever ju med en partner som är just man…

  7. Hur kan inte det här vara en självklarhet, det kan jag inte förstå…

    Mycket som är konstigt! Som att det idag står på expressen att tvångsäktenskap bör förbjudas… jag menar, varför i helskotta är det inte förbjudet sedan länge?

    Va är det för fossiler som skapar lagar och rättssystem idag?

    Om det inte vore för sådana som dig skulle vi aldrig få ett slut på det här och tyvärr så är det en lång väg kvar…

  8. Håller med. En annan ofarlig anmälarvariant, är när någon anmäler en person eller en familj till socialförvaltningen om att barnen far illa. Anmälaren kan vara helt anonym och behöver aldrig svara för sina handlingar. En falsk sådan anmälan kan ödelägga en familj. Anmälaren däremot, riskerar ingenting. Som så ofta när socialförvaltning är inblandad ställs gällande lagar helt åt sidan.

  9. Angåe Diesens undersökning ska det särskilt påpekas att den svenska statistiken avser:
    ANTAL ANMÄLDA BROTT inte antal ANMÄLNINGAR (i betydelsen anmälningstillfällen, anmälare eller anmälda). Den svenska trenden på senare år att anmäla flera hundra brott på ett bräde innebär alltså oerhörda hopp i statistiken.

  10. Vi håller med om att det är riskfritt att falskanmäla, vi vill också se en riktig kartläggning av nedlagda fall, för att få en riktig bild av hur verkligheten ser ut.

    http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2010/05/Dags-att-kartlagga-nedlagda-valdtaktsfall/

    Johann Binninge. Rättssäkerhetsorganisationen RO

  11. Väldigt bra skrivet och så oerhört viktiga frågor!

  12. Jag håller med om att falskanmäla någon för ett brott, och särskilt för ett så allvarligt brott som sexuella övergrepp av olika slag, är under all kritik. MEN jag vill samtidigt påstå att oavsett hur man ser på kvinnors och mäns olika traditionella roller i vårt samhälle; att män skall vara den som utöver våldet, och kvinnan skall vara offer, så bör man ALLTID ta en anmälning om våld och/eller sexuella övergrepp mot både kvinnor och barn (OCH mot män!) på allvar. Dessa skall enligt våra lagar utredas!

    Den kunskap jag har om att det finns ett stort mörkertal av övergrepp mot både barn och kvinnor kan jag personligen inte förbise, och det bör heller ingen annan göra. Det är många som absolut inte tar mod till sig att anmäla dessa brott, trots att man är vuxen. Detta handlar i första hand ofta om skamkänslorna kring övergreppet. Det är ju också självklart att barn som växer upp i en dysfunktionell familj själva inte berättar om att de är utsatta för våld (av olika slag). Dessa barn lever i denna verklighet och har som oftast ingen aning om hur andra familjer fungerar. De är kuvade, och blir oftast utsatta för dessa vidriga handlingar av någon person som egentligen skall vara en av de vuxna som borde älska och skydda de/den utsatta. Att under längre tid utsättas för sexuella övergrepp är att jämföra med att utsättas för tortyr. Man kan då och då läsa om vilka hemska handlingar som utövas mot krigsfångar.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sexuell-tortyr-ar-den-varsta-krankningen_144675.svd)

    Låt då en tanke gå till alla dessa mindreåriga offer som inte har någon möjlighet att själva ta sig ur sig situation.

    En av mina funderingar är;
    Är falskanmälningarna om sexuellt våld mot kvinnor och barn fler än vad mörkertalet är högt!????

  13. @The Norwegian

    Du har ju rätt i allt du skriver!

    Men du pratar inte om samma sak här, det som diskuteras här och som aldrig får plats i diskussionen i övrigt, Det som ingen vågar ta upp. Det faktum att det finns ett absolut inte obetydligt antal män som sitter oskyldigt dömda eller som får gå igenom kränkande processer. Det krävs nästan ingenting för att döma en man/kille till minimum 2 år fängelse. Detta är ett faktum som inte ändras av att det finns något mörkertal som du pratar om.

    Av ditt sätt att skriva får jag känslan att du som många andra tycker att det är viktigare att döma än att se till att ingen oskyldig blir dömd. Jag kan ha fel men jag har sett det många gånger förut…

  14. Tommy Jonsson

    Mycket välskrivet inlägg av dig Ingrid C.
    Pa 90talet minns jag en kvinna som pastod sig ha blivit valdtagen 600 ganger av sin före detta, i snitt 3 ganger om dagen. Hon stod under detta ar själv för 1/3 av alla anmälda valdtäkter. För att förbättra statestiken ändrades den sa att varje enskilt pastatt samlag var en anmälan. Därför är vi i Sverige världsbäst pa valdtäkter.
    Till saken hör att ovanstaende kvinna ej blev trodd i domstolen i sina pastaenden.

  15. Jag undrar om det finns bevis för att det finns ett så stort antal som faktiskt blir oskyldigt dömda? Jag vet ju själv att det har upptäckts ett flertal sådana fall, men hur är det då med alla de som blir friade pga bristande bevis, och fortsätter utöva sina olagliga handlingar mot oskyldiga?

    Att bevisa att ett barn har blivit/blir utsatt för sexuella övergrepp är inte alltid möjligt enligt ”vanliga” rättsliga kriterier. Detta är en av orsakerna till att man använder andra ”sätt” (ex barnets trovärdighet m.m.) att ”bevisa” att den åtalade är skyldig till sådana grova brott.

    Sen så är det nog faktiskt så att jag alltid ställer mig på barnens sida när det gäller sådana saker som vi/ni diskuterar här. Inget är värre än att se forsvarslösa barn utsättas för vidriga övergrepp, och samtidigt veta att om ingen står upp för dem så kommer de förstöras för livet.
    Vuxna har åtminstone en bra mycket större förmåga att kunna prata för sin sak, eller be någon annan göra det, och på detta sätt har de en långt större möjlighet att försvara sig oavsett vad de utsätts för i vårt rättssamhälle.

    Och på tal om vad man diskuterar här; det exemplet som används mest är just övergrepp mot kvinnor och barn. Man får ta upp fler och andra exempel om man inte vill att diskussionen skall riktas in mot just detta ämnet jag huvudsakligen fokuserar på.

    Detta är och kommer förmodligen alltid vara ett ämne som väcker starka känslor i många av läsarna här ute i cybervärlden, jag är en av dem. Vilket jag absolut inte ber om ursäkt för.

  16. @The Norwegian

    http://www.wiktzac.com/2010/05/latt-for-att-anmala-valdtakt_23.html

    http://www.aftonbladet.se/debatt/article375868.ab

    http://www.aftonbladet.se/debatt/article475103.ab

    Jag kan bara tala för mig själv och jag står självklart på utsatta kvinnor och barns sida. precis som jag tror att alla andra här gör.

    Det hemska är att nästan ingen står på dom utsatta oskyldiga männens sida!

  17. Tommy Jonsson

    Norwegian,
    Jag star ocksa pa barnets sida. Jag som far blev aldrig beskylld för att ha förgripit mig pa min dotter. Helt enkelt av det skälet att jag aldrig hade fatt möjlighet att träffa henne.
    Min fd var dock ett stra bättre än de flesta mammor i samma situation. Hon pastod nämligen att hon vissta att jagt var pedofil, sa om jag fick umgänge med henne sa skulle jag utnyttja henne sexuellt. Oslagbart eller hur?
    Detta övergrepp pa min dotters och mina mänskliga rättigheter är nagot som far förekomma utan nagot som hellst straff eller erindran fran vara myndigheter.

  18. Norwegian frågar:

    ”Är falskanmälningarna om sexuellt våld mot kvinnor och barn fler än vad mörkertalet är högt!????”

    Denna fråga är förstås helt omöjlig att ge ett faktabaserat svar på eftersom vi för det första inte har en aning om hur många falska anmälningar som sker (ingen bryr sig) och för det andra inte har en aning om hur stort mörkertalet är.

    Dock kan man säga så här: Risken för att det skulle finnas ett stort mörkertal gällande sex- och våldsbrott mot kvinnor och barn är nog försumbar. I 20-25 års tid har tv, tidningar och filmer varit fyllda av reportage om utsatta kvinnor, kvinnojourer finns överallt och kampanjerna om ”mäns våld mot kvinnor” syns ofta ute på stan. Uppskattade mörkertal bygger ju på att ett brott är icke uppmärksammat, skamligt och nertystat. Det kan ingen människa påstå att kvinnomisshandel är.

    Däremot kan vi nog vara helt säkra på att det finns ett enormt mörkertal när det gäller partnervåld mot män. Eftersom alla studier visar att kvinnor slår män lika ofta som män slår kvinnor kan helt enkelt inte den svenska polisanmälningsstatistiken beskriva verkligheten. Enligt den är de som blir misshandlade i nära relationer till 90 procent kvinnor och 10 procent män. Är då ”mansmisshandel” nedtystat, skamligt och icke uppmärksammat? SVARET ÄR JA!!!

    Jag har själv försökt sälja in reportage om kvinnors våld mot män (och barn) till ett flertal stora tidningar. Jag kan belägga allting med forskning från världens främsta universitet och jag har minst fem-sex killar som är beredda att träda fram och berätta om grov misshandel. Vi talar alltså inte om lusingar, vi talar om glasaskfat som krossats mot huvudet, cigaretter som fimpats mot kroppen och påkörningar med bil. För att bara nämna några exempel.

    Gemensamt för dessa killar är att de skämts för att anmäla och att när de väl gjort det har de blivit hånade och utskrattade av polisen. I flera fall har DE blivit gripna och anhållna och till och med dömda.

    Hittills har ingen tidning velat köpa detta reportage. Varför? Bortförklaringarna är många, men ni kan ju själva komma med förslag på den verkliga anledningen …

  19. Jag är fullt medveten om att kvinnor misshandlar män. Har själv tidigare haft en pojkvän som hade blivit utsatt för detta av sin fd. Detta var ”grov” misshandel, utan tvekan. Jag påstår inte att detta inte pågår. Förstår också att det är skammen som är orsaken till att dessa män inte anmälar eller överhuvudtaget pratar om denna misshandel.

    Ingrid påstår dock att ”Uppskattade mörkertal bygger ju på att ett brott är icke uppmärksammat, skamligt och nertystat.”

    Själv ville jag nog snarare tolka begreppet ”mörkertal” som att det även finns et antal (stort eller litet) som inte anmäls överhuvudtaget. Mao mörkertal kan finnas trots att brott inom ett specifikt område anmäls och diskuteras i olika media.

    Jag vill inte, som Ingrid, använda påståenden som:

    ”Eftersom alla studier visar att kvinnor slår män lika ofta som män slår kvinnor kan helt enkelt inte den svenska polisanmälningsstatistiken beskriva verkligheten.”

    Jag skulle däremot kunna berätta om ett förhållandesvis stort (procentuellt sätt satt i förhållande till hur många kvinnor jag har mött och blivit bekant med på en sådan nivå som gör det möjligt att komma in på sådana personliga traumatiska upplevelser) antal tjejer/kvinnors egna erfarenheter som utan tvekan skulle kunna falla in under begreppet ”mörkertal” inom brottsrubriceringen ”sexuella övergrepp”. Detta kommer jag dock självklart inte göra av hänsyn till den enskilda individens integritet.

  20. Synd att du sållar så frisk i kommentarerna. Nu skriver du det igen ”Jag kan belägga allting med forskning från världens främsta universitet…” Kan du inte redovisa för dessa källor. Jag har väldigt svårt att förstå att du inte valt att göra det, det skulle bara stärka dina argument. Istället väljer du att radera mina kommentarer där jag efterfrågar källor. Med den typen av ”bevis” är det inte konstigt att du inte får någon plats i tidningarna.

  21. @The Norwegian

    ”Själv ville jag nog snarare tolka begreppet ”mörkertal” som att det även finns et antal (stort eller litet) som inte anmäls överhuvudtaget. Mao mörkertal kan finnas trots att brott inom ett specifikt område anmäls och diskuteras i olika media.”

    Självklart finns det! och det Ingrid sa inte att det inte fanns….

    ”Jag skulle däremot kunna berätta om ett förhållandesvis stort (procentuellt sätt satt i förhållande till hur många kvinnor jag har mött och blivit bekant med på en sådan nivå som gör det möjligt att komma in på sådana personliga traumatiska upplevelser) antal tjejer/kvinnors egna erfarenheter som utan tvekan skulle kunna falla in under begreppet ”mörkertal” inom brottsrubriceringen ”sexuella övergrepp”. Detta kommer jag dock självklart inte göra av hänsyn till den enskilda individens integritet.”

    Okej! Jag skulle kunna berätta om alla Vänner jag har som är av manligt kön som har blivit misshandlade och utsatta för div sexuella övergrepp (nämligen 9/10) men jag struntar i det och ger dig en chans till!

    FRÅGAN ÄR: Hur hjälper vi dom som har blivit felaktigt dömda och hur ser vi till att inte fler blir det? ska jag ta det på Norsk?

  22. Norwegian. Visst kan mörkertal finnas även i uppmärksammade brott, men då rör det sig med största sannolikhet om små mörkertal och är knappast något stort problem. Stora mörkertal kräver att brottet är skamligt och/eller nedtystat. Mörkertalet för kvinnomisshandel torde inte vara stort.

    Varför skulle 90-10-statistiken beskriva verkligheten, menar du?

    Jag menar att vi faktiskt haft för mycket fokus på ”mäns våld mot kvinnor och barn” och att detta är en förklaring till att det nu förekommer så många falska anmälningar. Och jag menar att kunskap om vad som skiljer sanna från falska anklagelser och rutiner för detta, inte är samma sak som att inte ta anklagelser på allvar. Man kan ta dem på allvar men ändå undersöka rimligheten i anmälan innan man griper män, skiljer barn från deras pappor och gömmer undan kvinnor utan något bevis över huvud taget. Att lita på en kvinna bara för att hon är kvinna är varken rättssäkert eller särskilt klyftigt.

  23. Nej Ingrid, det är absolut inte särskilt rättssäkert eller klyftigt
    ”Att lita på en kvinna bara för att hon är kvinna…” Jag håller med dig i detta.

    Jag kan dock inte hålla med dig om att mörkertalet i uppmärksammade brott ”med största sannolikhet om små mörkertal och är knappast något stort problem”. Detta är, som jag tror nämnts tidigare i denna diskussion, omöjligt att vetenskapligt hitta bevis för.

    Jag vill även jag gärna se ett fungerande rättssamhälle oavsett vem som anklagas för vilka brott. Och självklart bör man göra seriösa förundersökningar i alla sorters anklagelser.

    Annars vill jag tacka för en intensiv och intressant diskussion! Något jag alltid uppskattar! 🙂

    Önskar dig med detta en fortsatt God Kveld!

  24. Detsamma, norska vän! I morgon får du svara på varför du tror att den svenska statistiken över anmält partnervåld speglar verkligheten. Att av de misshandlade är 90 procent kvinnor och 10 procent män!

  25. Om jag inte minns helt fel har jag inte sagt att jag tror på den statistiken, eller? (Tror jag måse gå tillbaka och kolla mina inlägg här!)

    Morgondagen kommer jag antingen tillbringa i skogen med min nya MTB-cykel eller ute på Stockholms vatten i min älskade kajak. Oavsett vilket så behövs det förmodligen efter en hel dag framför datorn!
    Om vi inte hörs vidare just i denna diskussion så hörs vi säkert angående andra teman framöver 🙂

    Ha det!

  26. Om man ser till vilka siffror som BRÅ redovisar när det gäller mened så står ungdomar, 15-20 år för drygt 60%.

    Många yngre killar som vittnar falskt för en kompis är ju något som inte är helt obekant. Men att ökningen endast skulle bero på mansföraktande feminister och kvinnojourer är väl att ta i. Speciellt om man ser att ungdomsbrottsligheten ökat med 10%.

    När det gäller partner våld så ser många det som fysiskt våld. Det många glömmer är psykiskt våld vilket inte lämnar synliga märken.

  27. Bra inlägg Ingrid! Tack!
    Men jag håller inte helt med dig Ingrid ang detta: ”Risken för att det skulle finnas ett stort mörkertal gällande sex- och våldsbrott mot kvinnor och barn är nog försumbar.”
    ‘Försumbar’ låter lite väl starkt för mig. Du kan ju ha rätt men spontant tänker jag att okej, det finns vissa människor som verkar anmäla för minsta lilla och som själva står för en stor del av statistiken, men jag tror också att det finns många som inte anmäler för att de t ex inte orkar med processen, och/eller att de inte vill se sig själva/bli sedda som offer, förövaren är någon de känner väl och som är omtyckt, de skäms osv. Det beror nog på vad de har utsatts för gissar jag. Är det inom omständigheterna ”milt” (en smäll kan väl generellt klassas som ”mild” jämfört med upprepad grov misshandel osv) så kanske vissa tänker att det inte är ”värt besväret” eller tror att det inte kommer leda någon stans. Folk är så olika. En del människor verkar älska att vara offer medan andra gör allt för att inte uppfattas som detsamma.

    ”Uppskattade mörkertal bygger ju på att ett brott är icke uppmärksammat, skamligt och nertystat.”
    Det är absolut en del av det, men som jag skrev ovan, även andra faktorer spelar in och personligen så tror jag att rädslan för en påtvingad offer-roll är av särskilt stor betydelse.

    The Norwegian
    Jag vet inte vad jag lever i för en värld men vad jag vet så känner jag INGEN kvinna som blivit våldtagen eller utsatts för ”sexuella övergrepp” och ingen av alla mina tjejkompisar har sagt att de känner någon. Beror kanske dock på hur man definierar det, en del verkar ju tolka en blick som sexuellt övergrepp. Tycker dock generellt att man kanske inte ska ha sig själv som referensram när man diskuterar sådana här saker, dvs personliga erfarenheter tillför inte alltid så mycket till ”den stora bilden”. Men det är bara min åsikt.

    Jag håller för övrigt definitivt med Ingrid ang detta:
    ”Eftersom alla studier visar att kvinnor slår män lika ofta som män slår kvinnor kan helt enkelt inte den svenska polisanmälningsstatistiken beskriva verkligheten.”

    Funderare skrev:
    ”När det gäller partner våld så ser många det som fysiskt våld. Det många glömmer är psykiskt våld vilket inte lämnar synliga märken.”

    Precis och kvinnor är lika bra som män på att utsätta sin partner för psykiskt våld.

  28. Mörker tal är det samma som att gissa vilket inte ens behöver betyda att det är en särskilt kvalificerad gissning.
    Debattörer som hänvisar till mörkertal har, vill jag påstå, en önskan om att framstå som kunniga och seriösa genom att använda uttrycket mörkertal. I stället borde den ärliga debattören säga att den tror/gissar att förhållandena är som den påstår.
    Mörkertal kan användas för att styrka i stort sätt vilka teser som önskas.
    t.ex. Många män misshandlas i hemmet men det är få som anmäler misshandeln det gör att mörkertalet är enormt.
    Vem kan motbevisa det påståendet det är redan klarlagt att brotten inte anmäls, återstår alltså en ren spekulation som ger sken av att det dock finns några ”hemliga” bevis för påståendet.

  29. Ingrid, du skriver, att det är ”skitlöjligt” ”att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa, dubbelt så många som tvåan England”.

    Två frågor:

    1. Antalet anmälda våldtäkter har ökat i Sverige. Anser du, att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat?

    2. Antalet anmälda misshandelsfall har ökat i Sverige. Anser du, att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat?

  30. Kan det inte vara så att andelen anmälda misshandelsfall som har ökat kommer från män som nu har börjat anmäla våld i hemmet, snarare än att falskanmälningar ökar?

  31. Problemet är ju precis i detta forum som i andra media, alla gissar och spekulerar.
    Det enda sättet att få fram fakta är att granska nedlagda förundersökningar. Först därefter kan en riktig debatt börja.

    Johann Binninge, Rättssäkerhetsorganisationen RO

  32. Johan Binnninge

    Nedlagda förundersökningar fångar inte de fall, som aldrig blir anmälda.

    2009 kom 2 247 personer som blivit misshandlade till Södersjukhuset. En majoritet (61%) av de misshandlade ville inte polisanmäla övergreppet.

  33. Ett nytt skydd för kvinnor som ska sätta dit männen

    http://www.expressen.se/Nyheter/1.2036020/svardkondomen-ska-stoppa-valdtaktsman

    Frågan är: Om en kvinna avsiktligt använder en sådan för att skada mannen ska man då ta det som ett kvitto på att hon har blivit våldtagen?

  34. Anders:
    Rubriken på denna debatt är ”Ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor” det tar upp rör inte det vi här pratar om.
    Vi måste hålla oss till ämnet.
    Johann Binninge

  35. det ”du” tar upp, ska det naturligtvis vara, ber om ursäkt för missen
    Johann B

  36. @Johann Binninge

    Håller med dig och ber om ursäkt för att jag inte hållit mig till ämnet i mitt senaste inlägg ang Rape axe kondomen. Jag drogs med…

  37. Johan, jag har ställt två frågor till Ingrid med anl. av att Ingrid skrev, att det är ”skitlöjligt” ”att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa, dubbelt så många som tvåan England”.

    1. Antalet anmälda våldtäkter har ökat i Sverige. Anser du, att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat?

    2. Antalet anmälda misshandelsfall har ökat i Sverige. Anser du, att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat?

  38. Anders:
    Svaret på dina frågor:
    1. Det går inte att avgöra om det är fråga om en ökning eller ej. Detta eftersom definitionen för våldtäkt har ändrats flera gånger vilket gett hopp uppåt i statistiken sedan följer en tid av inlärning för de som för in statistiken. Varken brottsligheten eller anmälningsbenägenheten behöver alltså ha ändrats under denna period.

    2. Det beror på ökad anmälningsbenägenhet. Anmälningarna har ökat från under 60 000 år 2000 till över 85 000 nu, dock är antalet som uppger sig ha varit utsatta för misshandel det samma per år under hela perioden 1990 till idag. En stor del av ökningen av andelen anmälningar beror på att skolor och offentliga arbetsplatser har ålagts att anmäla alla fall av misshandel (oavsett ålder), detta utgör i vart fall 75% av hela ökningen.

  39. Profanum vulgus, du påstår att ”antalet som uppger sig ha varit utsatta för misshandel [är] det samma per år under hela perioden 1990 till idag”, vilket du tar som intäkt för, att den dryga tredubblingen av antalet anmälda fall (per capita) av misshandel sedan 1980 ”beror på ökad anmälningsbenägenhet”.

    Det framstår isf som mycket märkligt, att antalet personer misstänkta för bott mot person har fördubblats de sista tio åren. Enl dig så är det alltså lika många personer som har blivit misshandlade – men anmälningarna ökar och antalet misstänkta gärningsmän ökar… Märkligt. En annan egendomligt fenomen i sammanhanget är de samstämmig uppgifterna från ff.a. storstädernas akutmottagningar att antalet personer, som söker akut pga att de blivit misshandlade har ökat. Men det kanske är benägenheten att söka vård, som har ökat..?

    En fråga, PV. Antalet anmälda tillgreppsbrott har minskat. Är det anmälningsbenägenheten som har minskat?

  40. Profanum vulgus

    En fråga till.. finns det någon som helst statistisk ökning av antalet anmälda våldtäkter i Sverige, som du skulle anse indikerade, att våldtäkterna hade ökat i Sverige?

  41. Ja det är sorgligt vad de ställer till det dessa manipulativa och mycket riktigt empatilösa individerna. För de som blir utsatta för brott, för de som blir falsk anklagade för brott, de som inte blir trodda för att det finns de som falskanklagar…

    Och sen finns det ytterligare en dimension, falska falskanklagelser? Kanske även det en orsak till att man inte åtalar för falska anklagelser. Jag menar om man nu blivit utsatt för ett brott och den kränkning det innebär, samt kanske inte fått upprättelse i domstol. Tänk då att bli anklagad och dömd för falsk tillvitelse som grädde på moset.

    Men även då ska naturligtvis ”hellre fria än fälla” gå först. Men då kan jag tycka att man bör öka kunskapen och stödet till de som drabbas av dessa samvetslösa individer som samhället tyvärr inte alltid kan skydda en från.

  42. Anders:
    Vad är det för märkligt med det? Med fler anmälda brott brukar ju följa fler anmälda personer.

    Akutmottagningarnas statistik är ju för ny för att man ska kunna säga något om sambandet med brottsligheten.

    När det gäller tillgreppsbrott så är det främst så att olika utvecklingar till skydd mot tillgrepp, t.ex. larm på bilar och bostäder samt mer svårstulna bilar har förskjutit dem till mer svårupptäckta tillgrepp t.ex. snatterier. Men den statistiken är jag inte lika insatt i. Även här finns det dock också en statistikförändring.

    Angående ditt andra inlägg:
    Det finns ju ingen annan statistik än den offentliga så nej. Sedan är ju frågan vad man menar med att ”våldtäkterna ökar” menar man antalet brott, antalet brottsutsatta eller antalet brottsliga? Förra året känner jag t.ex. till ett fall med 500 brott, ett med 200 brott och ett med 100 brott. I statistiken utgör dessa tre fall 800 anmälda våldtäkter, fyra misstänkta personer och tre målsäganden. Utan statistik över antalet anmälda och antalet målsäganden är det därför oerhört svårt att säga något om samhället (två personer som anmäler att de blivit våldtagna 500 gånger var ökar ju statistiken med 20% men säger ju inget om samhällsproblemet eller brottslighetens utveckling).

  43. Profanum_vulgus,

    Jag skulle tro, att du faktiskt inser det märkliga med att antalet offer (för misshandel) skulle vara oförändrat samtidigt som antalet (misstänkta) gärningsmän har fördubblats.

    Du skriver: ”Förra året känner jag t.ex. till ett fall med 500 brott, ett med 200 brott och ett med 100 brott. I statistiken utgör dessa tre fall 800 anmälda våldtäkter, fyra misstänkta personer och tre målsäganden.”

    1. Vad rör det för fall? Traficking? 2. Skiljer sig sättet att registrera sådana brott mellan Sverige och de skandinaviska grannländerna eller mellan Sverige och England&Wales?

    Jag förstår inte vad du menar med, att ”akutmottagningarnas statistik är ju för ny för att man ska kunna säga något om sambandet med brottsligheten”.

    Om antalet personer ökar, som söker vård för skador pga yttre våld, så torde det väl ha ett ”samband med brottsligheten”?

    Eller..tror du, att det är benägenheten att söka vård för sådana skador, som har ökat..?

    Jag noterar, att om anmälningarna av tillgreppsbrott minskar, så tror du att det avspeglar en verklig förändring.

    Men om anmälningarna av våldtäkter eller misshandel ökar, så anser du, att det bör betraktas som en skenbara förändringar.

    Vidare, så finns det inte någon som helst statistisk ökning av antalet anmälda våldtäkter i Sverige, som du inte skulle avfärda. Har du samma attityd till en event. minskning av antalet anmälda våldtäkter? Skulle du även avfärda en minskning av antalet anmälda våldtäkter, eftersom ”Det går inte att avgöra om det är fråga om en [minskning] eller ej”?

    Hur är det med misshandel.. finns det någon som helst statistisk ökning av antalet anmälda misshandelsfall i Sverige, som du skulle anse indikerade, att misshandelsfallen hade ökat i Sverige?

  44. Om hur och vad som räknas som våldtäkt och varför skillnaderna är så stora mellan länderna kan man läsa här:

    http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=12&id=42

    Det finna mycket annat matnyttigt hos Brå när det gäller brott och misstanke om brott. Men man får ta det med en nypa salt för det är statistik….

  45. Anders:
    Vad är det märkliga givet anledningen till det ökade antalet anmälningar (i vart fall mestadels införd anmälningsskyldighet i offentliga inrättningar)?
    Skulle de anmäla utan att ange misstänkt eller vad är det du tycker är märkligt?

    1. Det är brott inom familjen.
    2. Ja, många länder för statistik över antal anmälningar, antal målsäagnden, antal misstänkta, antal mål osv.

    Det kan också ha samband med personalens inlärningsperiod eller ändrade definitioner eller ändrat synsätt på när personalen kan avgöra orsaken osv. Men när statistiken förts längre och standardiserats så kan man säkert ha mer nytta av den.

    Du noterar fel, och kanske är det bristande språkförståelse som ligger bakom dina missförstånd och frågor?

    Nej, jag anser bara att man ska ta reda på varför de ökar och med de två brottstyperna så vet man ju varför anmälningarna ökar (precis som man vet varför tillgreppsbrottens anmälningar minskar) så man behöver inte spekulera.

    Ja statistikens form ändras inte av vad den visar. Om man t.ex. återinförde sexuellt utnyttjande så borde man se motsvarande hopp nedåt bland våldtäkterna som man såg ett hopp uppåt när det döptes om till våldtäkt. Vad är märkligt med det?

    Javisst, om anledningen till de ökade anmälningarna berodde på det.

    Jag tror att ditt frågande löser sig om du bara läser noggrannare eller ber någon hjälpa dig.

  46. Mr Galahad

    Det torde väl vara uppenbart för envar som vill se att det är en mycket liten risk att bli ställd till svars för en falsk anmälan om brott och då i synnerhet sådana typer av brott som kvinnofrids- och sexbrott enligt 6kap brb.
    Det saknas väldigt ofta bevis i sådana utredningar och det som finns bevisar ofta inte själva brottet utan bara vissa omständigheter som kan tala för eller emot att ett brott faktiskt begåtts.
    Ta Bjästa som exempel.
    I detta fall så rör det sig om rätt tveksam bevisning som fått en ung man fälld för två våldtäkter mot sitt nekande.
    (Nej jag räknar inte ett erkännande ifrån en vettskrämd 15-åring som tillförlitligt, man kan inte förvänta sig att en så ung person ska förstå vidden av ett erkännande för något h*n inte gjort.)
    Ord står ofta mot ord och i Bjästa fallet så finns det flera saker som kan ifrågasättas i offrets berättelser, saker som dock aldrig har ifrågasatts eftersom man aldrig får ifrågasätta ett offers historia. Därmed når vi kärnan i detta moment 22.

    Eftersom en utredare inte får ifrågasätta ett offers berättelser så landar bevisbördan på den anklagade för att visa sin oskuld vilket resulterar i tuffa frågor om klädsel och beteenden ifrån försvarets sida. Frågor som i princip alltid möts av stor kritik i såväl media som ifrån politiskt håll (läs feministerna).
    Detta i sin tur resulterar i en opinion som får läsa om ”sexistiska frågor” och hur ”tjejer som är fulla eller bär kort kjol får skylla sig själv” och givetvis formas de av detta.
    Ingen har väl någonsin fått läsa om våldtäktsoffret som innan ”dådet” gick för att ta ut tampongen, eller DNA träffen som aldrig testades mot mannen kvinnan hade sex med tidigare samma dag?
    Vår förra JK har slagit fast att det finns flera som blivit felaktigt dömda och det finns många rättsfall där individer (märkligt nog såvitt jag vet bara män) suttit fängslade för grova brott under lång tid och sedan helt friats efter att man under lång tid kämpar för att få resning.
    En klar topp i denna statistik är män dömda för sexbrott där de senare blivit helt friade men att ifrågasätta hur det kan ha blivit så fel i just denna kategori av brott det vill man inte föra en dialog kring.
    Många advokater har öppet och offentligt gett sig in i debatten men slås ständigt ned av människor som anser det viktigare att värna om offer än om den lagstadgade rätten till en rättvis och objektiv rättegång även för män som anklagas för sexualbrott.

    Fru Justitia är inte blind men förbannat närsynt

    //Mr G

  47. Funderare – tack för länken till Brå! Jag rekommenderar alla att läsa den artikeln för den förklarar varför statistiken om att Sverige skulle ha flest våldtäkter som just ”skitlöjlig”.

    Mr G, tanken med att Fru Justitia ska vara blind är ju just att hon inte ska döma utifrån sina fördomar om kön, ras och samhällsklass. Tyvärr stirrar hon alldeles förbaskat och dömer många män för att de är män och låter kvinnor slippa undan för att de är kvinnor. Det är en jämställdhetsfråga som ingen bryr sig om!

  48. Kanske förstod även Anders efter att hon hade läst BRÅ:s artikel.

  49. Att bli anklagad för ett brott, sättas i fängelse och vara oskyldig är nog bland det grymmaste man kan uppleva i vad som kallas ”demokratiskt samhälle” och bli oskyldigt dömd för ett av de värsta brott går inte ens att beskriva med ord.

    Det är hårresande, omänskligt och inte värdigt ett civiliserat samhälle. Bevisbördan skall vara av samma klass som vid mord, men så är det inte och jag fattar inte varför!

  50. Profanum vulgus, stort tack, för dina oerhört intressanta svar!

    Du säger, att ”givet anledningen till det ökade antalet anmälningar [är] (i vart fall mestadels införd anmälningsskyldighet i offentliga inrättningar) [för misshandel], så ser du inte något märkligt med din hypotes, att de som misshandlas (t.ex. i offentliga inrättningar) är lika många som tidigare, men det är dubbelt så många gärningsmän som utför denna misshandel. Antalet offer (för misshandel) skulle en. dig vara oförändrat samtidigt som antalet (misstänkta) gärningsmän har fördubblats.

    Du lanserar hypotesen, att antalet personer ökar, som söker vård (ff.a. på storstädernas akutmottagningar) för skador pga yttre våld pga ”personalens inlärningsperiod eller ändrade definitioner eller ändrat synsätt på när personalen kan avgöra orsaken osv”.

    Så enl dig finns det dubbelt så många misstänkta gärningsmän för misshandel men samma antal offer för misshandel. Av denna antalsmässigt oförändrade grupp misshandlade individer, så uppsöker idag möjligen fler personer i gruppen ff.a. storstädernas akutmottagningar. Alternativt så är det lika många personer i denna antalsmässigt oförändrade grupp misshandlade individer, som söker vård men sjukhusen har (av okända skäl) ändrat sina definitioner på traumatiska skador och/eller definitionen på yttre våld. Curiouser and curiouser..

    Traumatiska skador pga yttre våld som föranleder någon att uppsöka sjukhus är inte subtila förändringar, där personalen behöver någon ”inlärningsperiod” för att kunna diagnosticera skadan. Av de 2 247 personer som sökte på Södersjukhusets akutmottagningen förra året, så hade t.ex. 818 personer skallskador.

    Du säger, att när akutmottagningarnas statistik ”förts längre och standardiserats så kan man säkert ha mer nytta av den”. Vad är det för standardisering som du efterlyser? Standardisering med avseende på vad?

    Du framför, att tillgreppsbrotten minskar, då ”olika utvecklingar till skydd mot tillgrepp, t.ex. larm på bilar och bostäder samt mer svårstulna bilar har förskjutit dem till mer svårupptäckta tillgrepp t.ex. snatterier.” Jaha PV.. inbrottsstöld och bostadsinbrott, biltillgrepp samt stöld ur och från motorfordon har minskat men butiksstölder har ökat. Ökningen av butiksstölder kompenserar s.a.s. inte minskningen i de andra kategorierna – men det menar du kan bero på, att butiksstölder är svårupptäckta.

    Du kanske rentav anser, att det sammanlagda värdet på det som stjäls (oberoende vad eller ur/från vilken lokal) bör betraktas som konstant?

    Du skriver, att när det gäller brottsregistreringen av upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman, så ” för [många länder] statistik över antal anmälningar, antal målsäagnden, antal misstänkta, antal mål osv.” Min fråga till dig var emellertid betydligt mer specifik:

    Skiljer sig sättet att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman, om man jämför Sverige med de skandinaviska grannländerna?

    Skiljer sig sättet att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman, om man jämför Sverige med och England&Wales?

    Du skriver, att man ”såg ett hopp uppåt när det [sexuellt utnyttjande] döptes om till våldtäkt”.

    De anmälda åldtäkterna ökade för ”personer 15 år eller äldre” från 2 152 fall (2004) till 4 025 fall (2008). Dvs det anmäldes 1873 fler våldtäkter (för ”personer 15 år eller äldre”) 2008 jämfört med 2004.

    Anmält ”Sexuellt tvång, utnyttjande m.m.” minskade samtidigt för ”personer 15 år eller äldre” från 600 fall (2004) till 349 fall (2008).

    Dvs det anmäldes 251 färre fall av sexuellt tvång (för ”personer 15 år eller äldre”) 2008 jämfört med 2004.

    En ökning på 1 873 våldtäkter förklaras/balanseras inte av en minskning på 251 fall av ”sexuellt tvång, utnyttjande m.m.”

    —–

    Du skriver: ”med de två brottstyperna [misshandel och våldtäkt] så vet man ju varför anmälningarna ökar (precis som man vet varför tillgreppsbrottens anmälningar minskar)”.

    Det sexuella våldet i Sverige är enl. dig konstant – övergreppen bara ges olika namn.
    Misshandeln är också enl dig konstant – det är enbart offrets benägenhet att anmäla ett övergrepp som ökar, offrets vilja att söka vård som ökar (61% av de misshandlade ville inte polisanmäla övergreppet av dem sökte Södersjukhuser), eller sjukhuspersonalens definition av traumatiska skador och/eller definition av yttre våld som utvidgats.

    När tillgreppsbrotten (avs. bilar och bostäder) minskar, så har enl dig stölderna bara ”[förskjutits] till mer svårupptäckta tillgrepp t.ex snatterier”.

    Men om varje uppgift om våldtäkter eller misshandelsfall (per år) är osäker/felaktig – oavsett om uppgiften kommer från polisen eller sjukhusen – vid vilken tidpunkt anser du att sådan anmäld brottslighet på ett trovärdigt (eller åtminstone på ett acceptabelt) sätt avspeglade de brott som begicks? 50-talet? 80-talet? Eller aldrig?

  51. @ Ingrid,

    har du själv talat med Jan Andersson? Jan Andersson är mycket noga med att ha ryggen fri.

    Han skriver här, att man kan inte jämföra statistikens mellan t.ex. Grekland och Sverige – vilket är helt korrekt. Vidare jämför han Sverige med ”flertalet andra länder”, med ”flertalet andra länder i Europa”, med ”många andra länder” och talar om ”skillnader mellan länder” UNS.

    Men Jan Andersson avstår omsorgsfullt från att uttala sig om, hur pass osäker någon jämförelse mellan Sverige och grannländerna bör anses vara…

    Så hur ser du på detta:

    Två frågor:

    1. Antalet anmälda våldtäkter har ökat i Sverige. Anser du, att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat?

    2. Antalet anmälda misshandelsfall har ökat i Sverige. Anser du, att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat?

  52. Anders:
    Nej förklara gärna vad som är konstigt med att fler personer anmäls när fler brott anmäls.

    Nej, akutmottagningarna har inte fört någon statistik under någon längre period och de har heller ingen standardiserad metod för att föra statistiken. Läs vad jag skrev tidigare en fjärde gång och se om du hänger med.

    Man kan ju få skallskador av att cykla omkull, ramla i trappan, falla ner från en stege eller halka på ett bananskal också. Det krävs egentligen en mycket kostsam utredning för att avgöra vad som orsakat skadan men det kan man ju inte göra bara för att få statistik från akutmottagningar, därför ingår det bedömningar.

    Standardisering på hur bedömningarna ska göras och vad som ska föras in.

    Ja angående tillgreppen så verkar du ha förstått det mesta av vad du har läst.

    Ja det skiljer sig, framförallt som jag beskrev att man för statistik även över andra aspekter.

    Nej det infördes ju även nya sexualbrott så om man tittar på samtliga sexualbrottsanmälningar så ser man att de legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början och fram till 2004 varefter det sker en ökning med nästan 50% på fem år.

    Ja vid statistiska undersökningar så ser man att det är konstant under en lång period. Det är dock inte offren som anmäler mer när det gäller misshandel (läs igen ovan, lite långsammare den här gången). Offren söker nog inte vård oftare (läs ovan igen, lite långsammare nu fjärde gången).

    Ja när det blir svårare att stjäla bilar så slutar inte knarkarna att behöva pengar till knark, de stjäl bara andra saker för samma ändamål.

    Det är inte genom antal anmälda brott man avgör hur omfattande viss brottslighet är, så aldrig.

  53. Anders:
    Jag svarade på de frågorna du ställer till Ingrid ovan. Är du säker på att du kan svenska?

  54. Anders – svar på dina frågor:

    1. Nej, det är en kombination av att anmälningsbenägenheten ökat och att allt fler av de sexuella akterna klassas som våldtäkt.

    2. Kan inte svara på det, eftersom jag inte är insatt i frågan. Men en kvalificerad gissning är att det till stor del beror på ökad anmälningsbenägenhet eftersom numera alla incidenter på skolgårdar polisanmäls.

  55. Profanum vulgus

    Det märkliga är, att när det gäller misshandel, så har enl. dig kvoten mellan gärningsmän och offer ökat med en faktor två (2).

    Är du lika skeptisk till akutnottagningarnas statistik för t.ex. hjärtinfakter som du är till deras uppgifter om traumatiska skador pga yttre våld? Om inte, varför inte?

    Du skriver, att den patient som uppger, att han blivit utsatt för yttre våld i stället kan ha ”cyklat omkull, ramlat i trappan, fallit ner från en stege eller halkat på ett bananskal”. Har du någon förklaring till 1. varför sådana tillbud isf har ökat och 2. varför patienten idag (i större utsträckning) väljer att ljuga för sjukhuspersonalen betr. hur han/hon skadat sig?

    Du skriver, att upprepade våldtäkter från samma man mot samma kvinna/flicka i Sverige kan registreras som hundratals våldtäkter.

    Skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med de skandinaviska grannländerna?

    Skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med och England&Wales?

    Du skriver, att ”om man tittar på samtliga sexualbrottsanmälningar så ser man att de legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början och fram till 2004”. Du har inte preciserat när du anser, att sexualbrottshysterin började. Mellan vilka år anser du att ”samtliga sexualbrottsanmälningar” ”legat ganska konstant”

    Du anser, att anmälda brott ger aldrig någonsin någon som helst information om brottsligheten ökar eller minskar eller om hur stor brottsligheten är. Finns det enl. dig något sätta att avgöra hur omfattande en viss brottslighet är?

  56. @ Ingrid

    Tack för svar!

    Den förändrade lagstiftningen i Sverige berör, som du säkert vet, främst underåriga. Har du någon förklaring till, varför svenska kvinnor men inte norska eller danska kvinnor idag skulle vara så kolossalt – fyra (4) gånger mer – anmälningsbenägna än sina norska och danska systrar?

    Varför har du hela ditt fokus på OFFREN? Du tror, att de som blir våldtagna eller misshandlade i Sverige har ändrat sitt beteende – samtidigt som du bortser från att populationen gärningsmän är påtagligt förändrad (populationen ser demografiskt annorlunda ut idag)?

    För något år sedan hade norsk press en artikel där Hanne Kristin Rohde, chef för Oslopolisens våld- och sedlighetsrotel uppmärksammade, att samtliga gärningsmän till de 61 överfallsvåldtäkter som anmäldes i Oslo 2006-2009 hade ”ickevästlig” (afrikansk eller kurdisk) bakgrund. 13 identifierade män (misstänkta, åtalade eller dömda) låg bakom 35 av fallen – i de övriga fallen hade offren kunnat lämna signalement på förövaren, även om polisen inte hade någon misstänkt person.

    Varför utesluter du en motsvarande (och kvantitativt mer omfattande) utveckling i Sverige? Varför är inte Sveriges väsentligt annorlunda demografi en faktor att beakta betr. brottsutvecklingen i Sverige?

    Hur förklarar du, att sjukvårdspersonalen i de tre storstadsregionerna är samstämmiga – antalet våldsskadade har ökat påtagligt? Även om ”incidenter på skolgårdar” tidigare inte polisanmäldes, så kan det väl inte förklara fler patienter med skallskador pga yttre våld eller knivskadade?

    PV och likasinnade måste ta sin tillflykt till extremt krystade förklaringar t.ex. att den patient som uppger, att han blivit slagen i skallen med ett baseballträ av tre okända ynglingar kanske i stället ”cyklat omkull, ramlat i trappan, fallit ner från en stege eller halkat på ett bananskal” men (oklart varför) har valt att ljuga för sjukhuspersonalen.

    ”Det krävs egentligen en mycket kostsam utredning för att avgöra vad som orsakat skadan” skriver PV och avfärdar patientens anamnestiska uppgifter som varande av noll och intet värde.

    Det skulle förvåna mig, om du delade den bisarra föreställningen, att patienter idag (i större utsträckning) väljer att ljuga för sjukhuspersonalen betr. hur han/hon skadat sig.

  57. Anders:
    Det har jag aldrig påstått.

    Nej men om de när hjärtinfarkter kommer in skulle avgöra orsaken till dem genom att bara titta på patienten så skulle jag vara det. Jag är inte kritisk till om de kan avgöra vad som är en skallskada och inte, utan om de kan avgöra hur den uppkommit.

    Det finns ingen sådan skillnad. (för fjärde gången)

    Ja det skiljer sig. (för femte gången nu)

    Början av 90-talet.

    Ja, genom statistiska undersökningar som de som BRÅ genomför. (för tredje gången)

  58. @Anders
    ”Har du någon förklaring till, varför svenska kvinnor men inte norska eller danska kvinnor idag skulle vara så kolossalt – fyra (4) gånger mer – anmälningsbenägna än sina norska och danska systrar? ”

    Har du någon förklaring till varför svenska män i sådant fall skulle vara 4 gånger så benägna att begå våldtäkt än sina norska och danska bröder?

    Det går faktiskt att vända frågan så. Varför skulle män i Sverige i större utsträckning begå den typen av brott än vad som görs i relativt likartade länder?

  59. @ Håkan,

    Läs vad jag skriver till Ingrid kl 14.16. Sveriges demografi är idag inte ”relativt likartad” Norges.

  60. Anders:
    Ja det stämmer t.ex. så har Norge nästan lika stor invandring som Sverige men bara hälften så stor folkmängd, och större del av deras invandring kommer från utomeuropeiska länder.

  61. Anders och PV, tack för en livlig diskussion som jag följt länge nu=) Men den verkar inte leda till så mycket..

    Problemet är att Män blir felaktigt dömda och fängslade fast dom är oskyldiga och Det spelar ingen roll överhuvudtaget om det är 2% eller 7% eller 20% eller ännu fler felaktiga domar.. Faktum kvarstår.

    Och Anders Jag skulle om jag orkade kunna länka till säkert 1000 fall där det bevisats att tjejen har ljugit. Bara att googla!

    Och det är bara toppen på isberget med tanke på att dom flesta inte ens blir åtalade för falsk tillvitelse trots att det finns anledning att tro att så är fallet. Alltså tillkommer dom som aldrig blir upptäckta med sin lögn.

    För att det inte ska bli något krig med statistik och siffror hit och dit… Det viktiga är att konstatera att det sker OFTA.

    Människor Mördar och våldtar och misshandlar men vissa tror inte att det är fler som ljuger, helt obegripligt för mig!

    Vad gör man åt det?

    Seriösa Förslag tack!

  62. Godtyckligt: ditt inlägg sätter fingret på problemet, vad gör man åt det? jo det som vi i RO kräver, nämligen en granskning av nedlagda ärenden. Se mitt tidigare inlägg med länk till vår debattartikel. Annars blir det precis som här, en gissning.
    Johann Binninge Rättssäkerhetsorganisationen RO

  63. Om man nu har flertalet fall där man påstår att tjejen ljugit och att mannen sitter oskyldigt så måste jag ju få fråga, vem sjutton har sagt att mannen inte ljuger? Det verkar som att detta fenomen med att kvinnor ljuger bara rör kvinnor. Hur blåögda är människor? En man som säger att han är oskyldig och ord står mot ord med en kvinna, jamen självklart så är det kvinnan som ljuger.

    Kollar man runt på nätet så är det endast detta som tas upp. Kvinnor som ljuger om männen. Men hallå, männen som ljuger om män eller om kvinnor. Borde ju vara lika jäkligt och de är betydligt fler i alla fall enligt den där statistiken.

    Fy fy elaka kvinnor som bara ljuger och alla kvinnor som är dömda är verkligen dömda på sanninge för inga män ljuger.

    Sen så är det fler som ljuger precis som jag skrev tidigare. Men den ökning man sett gäller unga, 15-20 år som står för ca 60% och då oftast killar.

  64. Funderare: just därför ska förundersökningarna granskas, så vi får ett korrekt svar istället för de gissningar som du och media håller på med.

  65. Någon påstod att man inte vet något om mörkertalen.

    Jodå, det vet man. Och det har man räknat på.

    Här:

    http://www.yakida.se/forklar.html

  66. Nä du, Johann Binninge, jag gissar inte nått utan jag efterlyser lite sans och lite fakta. Och vem har sagt att man inte kan ljuga i en förundersökning? Och vilka är de gissningar jag kommer med?

    Och att många dömda anser sig vara oskyldiga finns det ju bevisat på även om de är överbevisade om sin skyldighet. Hagamannen hävdade det, Toni Alldén och Ulf Olsson likaså. Och vem har inte glömt Juha Valjakkala och Åmselemorden som han länge hävdade sin oskuld om. Idag vet vi att det var han för han har själv erkänt det. Så i hans fall så överensstämmer idag bevis med egna utsagor. Men oskyldig var han första tiden, enligt han själv och det var tjejen som ljög….

    Så, Binninge, vilka är de gissningar du påstår att jag har?

  67. Läs vår artikel så får du alla svar.
    Johann Binninge, RO

  68. Funderare, det har förstås funnits folk som falskanmäler och ljuger för polis, åklagare och domare så länge det funnits något slags rättsväsende i världen

    Men! Det nya som har hänt är att det är satt i system i vårdnadstvister och våldtäktsmål och det är såväl nytt som fruktansvärt. Aldrig förr (vågar jag påstå) har en grupp i samhället (kvinnor) kunnat peka finger åt en annan grupp (männen) utan att ö h t bli ifrågasatta. Det är därför jag är så upprörd och så engagerad för att få till stånd en förändring.

  69. @Funderare

    I ett mål där ord står mot ord enbart kan du inte jämföra medhagamannen, Toni allden och ulf olsson.

    Dessutom har jag aldrig hört någon påstå att män aldrig ljuger, löjligt påstående!

    Det som är sjukt är att mål där endast ord står mot ord kan resultera i flera års fängelse. det spelar ingen roll att man vet att både mannen och kvinnan kan ljuga, det är just det som är poängen. MAN VET INTE.

  70. Godtyckligt: Tack, du sa det jag inte orkade förklara för funderare. Det är den typen av gissande som Funderare har som vi kan få Klarhet i om nedlagda förundersökningar granskas.

  71. Ingrid, håller med om att det är helt åt fanders att oskyldiga blir dömda och att det nästan är riskfritt att falskt anklaga någon.

    Godtycklig och Binninge, jag tog upp dessa män för att visa på att män också ljuger. Sen kan ni ju kolla på nätet ang detta med att oskyldiga kvinnor blir dömda för att män ljuger…. Läs igenom kommentarerna så ser ni hur många som skriver om att män ljuger. Det skrivs om alla dessa 1000 fall som finns om att kvinnor ljuger. Då ställer jag mig frågan, hur i himelens namn vet ni vem som ljuger? Vem har sagt att den dömda talar sanning?

    Och var i detta gissar jag herr Binninge? Och vad är det som säger att ingen ljuger i en förundersökning? Detta är inget jag tänker gissa mig till men du har ju alla fakta så då får du svara på det….

  72. Funderare: Du har tydligen inte läst vår artikel, varken RO eller Du har fakta, vi kräver att fakta kommer på bordet, Läs artikeln.

  73. @Funderare

    ”Vem har sagt att den dömda talar sanning? ”

    Allt jag har sagt är att det är omöjligt att veta när ord står mot ord (i bästa fall finns extremt svag stödbevisning)

    Det är då sjukt att någon blir dömd överhuvudtaget till ett så hårt straff som fängelse, lika sjukt att det går till åtal. Det spelar ingen roll att den som döms mycket väl kan vara skyldig, För man vet inte! Jag tycker inte att lagen strängaste straff ska användas emot folk när det är baserat på gissningar. Det är svårt för till exempel en som inte kan svenska eller som har högt temperament att uppfattas som trovärdig. Dessutom är det inte ovanligt att båda anses lika trovärdiga men att dom VÄLJER att TRO på den ena.

    Alla dom 1000 länkarna som jag pratade om är en uppskattning i antal som jag skulle kunna på en relativt kort tid googla fram eftersom att jag gjort det förut. och då handlar det om fall där det är BEVISAT att tjejen ljugit och det handlar i samtliga fall om våldtäkt.

    Jag kan inte tala om andra specifika typer av brottmål för där har jag inte sökt så mycket.

    Men jag har läst mycket om vårdnadstvister där män har berövats vårdnaden ofta enbart på anklagelser av modern utan substans.

    Jag ska hädan efter endast använda ordet person ist för Man/kvinna så vi slipper genus perspektivet.

    Är det inte sjukt att person nr 1 kan få person nr 2 dömd till fängelse i flera år enbart baserat på ord och i bästa fall usel stödbevisning?

  74. Godtycklig

    ”Jag ska hädan efter endast använda ordet person ist för Man/kvinna så vi slipper genus perspektivet.”

    Det tror jag är en stor del av lösningen på problemet 😉

  75. @Mia

    ”Det tror jag är en stor del av lösningen på problemet ;)”

    Det tror jag också, folk tar det personligt och som ett angrepp på dom själva för att dom är av ett visst kön. Det förstör mycket av ett problem som självklart inte borde finnas.

  76. Det förstör mycket av en diskussion om ett problem som självklart inte borde finnas.

    Så skulle det ha stått

  77. Mr Galahad

    Ja alla individer kan ljuga det kan vi nog betrakta som ett faktum eller hur?

    Men. Om exempelvis en man ljuger och säger jag har inte gjort det så är det åklagarens och utredarens jobb att bevisa motsatsen. Man utgår också ifrån att den anklagade ljuger i alla lägen under utredningen och i domstolar och därför försöker man så långt det är möjligt att leda i bevis huruvida han ljugit eller ej.

    Jämför vi detta med en kvinna som ljuger och säger att han våldtog mig, så inträder något märkligt. I det fallet så behöver man inte alls leda hennes historia i bevis under utredningen eftersom man utgår ifrån att offret, och i synnerhet när offret är en kvinna alltid talar sanning. Kan man så är det givetvis bra men det blir försvarsadvokatens sak att visa att hennes historia har hål.

    Alltså den objektive utredaren som enligt lag ska utreda hela händelseförloppet och göra ett så objektivt, rättvist och genomlysande arbete som möjligt. Vill/vågar/får inte ifrågasätta och utreda huruvida kvinnans berättelse är sanningsenlig eller ej.

    //Mr G

  78. Rättar mig själv. Ett önsketänkande men tror inte det låter sig göras så lätt. Och till viss del tror jag även att vissa könskillnader i de strategier som dessa individer använder. däremot vore det skönt att slippa könskrigsperspektivet 🙂

  79. Mia, ungefär min tanke =)

  80. @ Godtyckligt, Ingrid m.fl

    Jag ifrågasätter inte alls, att rättsväsendet i Sverige har genomgått en mycket dubiös utveckling. Det verkar närmast vara ett lotteri vem som döms (och för vad).

    Det förbluffar dock, att Ingrid inte verkar ställa sig den imho helt självklara frågan: Om media förmedlar en falsk bild av hur besvärliga vårdnadstvister handläggs eller hur rättsväsendet fungerar – vad finns det ytterligare för falska föreställningar som media och etablissemang förmedlar?

    Ingen regering är intresserad av att själv uppmärksamma en negativ utveckling (t.ex. en ökande eller anmärkningsvärd våldsbrottslighet).

  81. Profanum vulgus

    Du skriver, att du ”har aldrig påstått”, att kvoten mellan gärningsmän och offer ökat med en faktor två (2). Det stämmer, att du aldrig har formulerat det i klartext.

    Du påstår emellertid, att A. ”antalet som uppger sig ha varit utsatta för misshandel [är] det samma per år under hela perioden 1990 till idag”, vilket du tar som intäkt för, att den dryga tredubblingen av antalet anmälda fall (per capita) av misshandel sedan 1980 ”beror på ökad anmälningsbenägenhet”. Du tillstår samtidigt, att B. antalet misstänkta gärningsmän har fördubblats.

    Av A och B följer, att kvoten mellan gärningsmän och offer isf har ökat med en faktor två (2).

    —–

    När någon söker akutmottagningen, så förlitar sig personalen som regel på patientens anamnestiska uppgifter. Uppger vederbörande, att han blivit slagen i huvudet med ett baseballträ av tre okända ynglingar, så tas uppgiften som regel ad notam. Du framför, att någon som påstår sig ha blivit utsatt för yttre våld, i stället kan ha ”cyklat omkull, ramlat i trappan, fallit ner från en stege eller halkat på ett bananskal”.

    Du skriver: ”Det krävs egentligen en mycket kostsam utredning för att avgöra vad som orsakat skadan” dvs du fäster ringa (eller ingen) vikt vid den vårdsökandes anamnestiska uppgifter.

    Har du någon förklaring till

    1. varför sådana tillbud isf (enl. akutmottagningarna) har ökat? och

    2. varför patienten idag (i större utsträckning) väljer att ljuga för sjukhuspersonalen betr. hur han/hon ådragit sig sina skador?

    —–

    Jag frågade:

    Skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med de skandinaviska grannländerna?

    Skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med England&Wales?

    Du svarar, att det finns skillnader i hur polisen i Sverige, resp. Norge, Danmark samt England&Wales registrerar sådana brott.

    Kan du belägga det, PV?

    Hur ser skillnaden ut?

    Skulle flera våldtäkter begångna av samma gärningsman mot samma offer registreras som en (1) våldtäkt i Danmark, Norge och England&Wales?

    Inom parantes – du påstår att ”Norge har nästan lika stor invandring som Sverige”.

    Invandrarbefolkningens andel av den norska befolkningen är 11% – i Sverige är motsvarande siffra 19% (och i Danmark 10%). De flesta skulle med utgångspunkt från dessa data (till skillnad från dig) förmodligen anse , att Sverige har knappt dubbelt så stor invandring som Norge resp. Danmark. Men det är möjligt PV, att du anser, att 11 är ”nästan” lika mycket som 19 – allt beror ju på, vad du anser kan betraktas som ”nästan”.

    —–

    Du skriver, att ”om man tittar på samtliga sexualbrottsanmälningar så ser man att de legat ganska konstant [från början av 90-talet] och fram till 2004″.

    1990 anmäldes 61 sexualbrott per 100.000. 2004 anmäldes 116 sexualbrott per 100.000. Har det ”legat ganska konstant”? De flesta människor skulle förmodligen (till skillnad från dig) anse, att anmälningarna av sexualbrott knappt fördubblades under denna tid. Men allt beror ju på, vad du anser kan betraktas som ”ganska”.

    —–

    Du skriver, att information om brottsligheten ökar eller minskar samt hur stor brottsligheten är endast kan inhämtas från ”statistiska undersökningar som de som BRÅ genomför”.

    Vad är det för typ av undersökningar?

  82. @Anders

    ”Jag ifrågasätter inte alls, att rättsväsendet i Sverige har genomgått en mycket dubiös utveckling. Det verkar närmast vara ett lotteri vem som döms (och för vad).”

    Här har vi exakt samma tycke.

    ”Det förbluffar dock, att Ingrid inte verkar ställa sig den imho helt självklara frågan: Om media förmedlar en falsk bild av hur besvärliga vårdnadstvister handläggs eller hur rättsväsendet fungerar – vad finns det ytterligare för falska föreställningar som media och etablissemang förmedlar?”

    Mycket bra och skrämmande fråga! Dock förbluffar det inte mig att Ingrid inte tar upp den här, Ingrid har nog ställt sig den frågan många gånger. Jag tror att i just såna här fall som vi pratar om så är konsekvenserna ofta mer allvarliga. Men du har en bra poäng!

    ”Ingen regering är intresserad av att själv uppmärksamma en negativ utveckling (t.ex. en ökande eller anmärkningsvärd våldsbrottslighet).”

    Det förstår jag inte varför dom inte skulle vara intresserade av, tvärt om kan tyckas…

  83. Ping: Dilsa Demirbag-Sten vs Malin Ullgren, Om mäns ansvar « Aktivarum

  84. Godtyckligt, ingen vill kritisera sig själv. Ingen regering vill uppmärksamma att den egna politiken har negativa konsekvenser (t.ex. resulterar i en ökande eller anmärkningsvärd våldsbrottslighet).

  85. Anders, Det kan vara som du säger, men då har man inte tillräcklig mognad som människa eller som politiker.

    Att nå utveckling som människa tror jag är väldigt svårt om man inte vågar ifrågasätta sig själv, sina handlingar och sina tankar. som Einstein sa ”bara en idiot gör samma sak flera gånger och förväntar sig nya resultat”

    Men nu ska vi inte bli så filosofiska=)

  86. Katharina, tyvärr hade dina kommentarer hamnat i spamfiltret. Kanske för att din mejladress är fejkad?

    Jag har skrivit om de här rapporterna flera gånger tidigare i bloggen, med namn på professorer och universitet. Men jag tjänar inga pengar och når inte den stora publiken med mina blogginlägg så vissa saker sparar jag till den dag jag får mina avslöjanden publicerade i en stor dagstidning!

    Men här kan du läsa lite mer:

    https://inteutanminasoner.wordpress.com/2009/06/03/garningsmannen-ar-en-kvinna/

    https://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/02/03/om-kvinnors-vald-mot-man/

    Det finns mera. Ska försöka att äntligen bli färdig att kategorisera mina in lägg!

    Glad midsommar!

  87. Ingrid!

    Du får kolla upp länkarna i din senaste kommentar. De leder bara till inloggningssidan för att administrera bloggen.

    Glad midsommar!

  88. Tack X, nu har jag fixat det!

  89. Anders:
    Nej, det följer inte alls, sök upp din mattelärare från grundskolan och klaga. Jag har heller inte sagt något om ökad anmälningsbenägenhet utan om ökad anmälningsplikt.

    Akutmottagningarna går inte på patientens uppgifter om uppkomsten, dessutom har som sagt statistiken förts för kort tid. Det kan t.ex. vara så att hela ökningen består i en ökad införsel i statistiken.

    Skillnaden ser ut som jag beskrev ovan.

    Invandring per år, dock inte sammanlagd invandrad befolkning. Sett till andel födda utanför Europa utgör dock Norges invandrade befolkning lika stor del som motsvarande i Sverige.

    Nu ljuger du igen angående vad jag sagt, jag skrev ”legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början och fram till 2004”. Om vi då t.ex. tar mitten av 90-talet till 2004 så är det 8000 respektive 10 000 sexualbrott. 2004 var folkmängden 9 milj och 1995 var den 8,5 milj. Alltså 94 respektive 111 sexbrott per 100 000 invånare. Så du ljög om statistiken också.
    Trodde du att det skulle fungera med tanke på diskussionen ovan?

    Det är undersökningar där man frågar ett stort antal personer om de varit utsatta för olika brott.

    Nu har jag upprepat de flesta svaren här 4-7 gånger, börjar det räcka eller vill du fråga igen för att bevisa att jag hade rätt om din intellektuella nivå?

  90. Nu blir jag lite överraskad av profanum vulgus påstående om hur akutmottagningar värderar patienters upplysningar om bakomliggande orsaker till fysiska skador de söker vård för. Att akuten inte ”går på” de uppgifter som patienter lämnar var en helt ny kunskap för mig.

    Samtidigt som du profanum vulgus levererar denna minst sagt sensationella nyhet vore jag tacksam om du vill ha godheten att berätta för oss alla vilka uppgifter man ”går på” i undersökning och behandling av skadade patienter, samt när denna nya bedömning av anamnes infördes av socialstyrelsen.
    Länka gärna!
    Självklart har statistiken efter den förändring av värderingen av patienters upplysningar till vårdgivare på akutmottagningar som du nämner inte förts tillräckligt länge för att man ska kunna dra några slutsatser av den.

    Är det enbart akumottagningar som omfattas av de nya värderingarna av patienters information till vårdpersonalen eller gäller de även vårdcentraler, skolhälsovård, vårdavdelningar etc?

  91. Tack för svar, Profanum_vulgus.

    Jag frågade: När någon söker akutmottagningen, så förlitar sig personalen som regel på patientens anamnestiska uppgifter.

    Uppger vederbörande, att han blivit slagen i huvudet med ett baseballträ av tre okända ynglingar, så tas uppgiften som regel ad notam.

    Du framför, att någon som påstår sig ha blivit utsatt för yttre våld, i stället kan ha ”cyklat omkull, ramlat i trappan, fallit ner från en stege eller halkat på ett bananskal”.

    Du skriver: ”Det krävs egentligen en mycket kostsam utredning för att avgöra vad som orsakat skadan” dvs du fäster ringa (eller ingen) vikt vid den vårdsökandes anamnestiska uppgifter.

    Har du någon förklaring till 1. varför sådana tillbud isf (enl. akutmottagningarna) har ökat? och 2. varför patienten idag (i större utsträckning) väljer att ljuga för sjukhuspersonalen betr. hur han/hon ådragit sig sina skador?

    Du svarar: ”Akutmottagningarna går inte på patientens uppgifter om uppkomsten, dessutom har som sagt statistiken förts för kort tid. Det kan t.ex. vara så att hela ökningen består i en ökad införsel i statistiken.”

    Eh.. det där får du nog förtydliga.. Du hävdar, att ”akutmottagningarna går inte på patientens uppgifter om uppkomsten” av skadan. Menar du allvar? Påstår du på fullt allvar, att personalen INTE tar patientens uppgifter ad notam, att han säger sig ha blivit slagen i huvudet med ett baseballträ??

    —–

    Jag frågade:

    Skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med de skandinaviska grannländerna? Skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med England&Wales?

    Skulle flera våldtäkter begångna av samma gärningsman mot samma offer registreras som en (1) våldtäkt i Danmark, Norge och England&Wales?

    Du svarar, att det finns skillnader i hur polisen i Sverige, resp. Norge, Danmark samt England&Wales registrerar sådana brott. Kan du belägga det, PV? Hur ser skillnaden ut?

    Du svarar endast: ”Skillnaden ser ut som jag beskrev ovan.”

    Poängen är PV, att du omsorgsfullt har undvikit att precisera, hur skillnaden ser ut. Du har framfört lite diffust, att det finns ”skillnader” mellan Sverige och andra länder betr. hur våldtäkt registreras. Jaha?

    Hur skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med de skandinaviska grannländerna?

    Hur skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med England&Wales?

    Skulle flera våldtäkter begångna av samma gärningsman mot samma offer registreras som en (1) våldtäkt i Danmark, Norge och England&Wales?

    Tacksam för svar. Om du (mot förmodan) skulle svara ja på den sista frågen, så önskar jag en referens.

    ——

    Jag skrev: Inom parantes – du påstår att ”Norge har nästan lika stor invandring som Sverige”.

    Invandrarbefolkningens andel av den norska befolkningen är 11% – i Sverige är motsvarande siffra 19% (och i Danmark 10%). De flesta skulle med utgångspunkt från dessa data (till skillnad från dig) förmodligen anse , att Sverige har knappt dubbelt så stor invandring som Norge resp. Danmark.

    Du svarar: ”Invandring per år, dock inte sammanlagd invandrad befolkning. Sett till andel födda utanför Europa utgör dock Norges invandrade befolkning lika stor del som motsvarande i Sverige.”

    ”Andel födda utanför Europa” utgör ”lika stor del” av vad? Utgör enl. dig ”andel födda utanför Europa” en ”lika stor del” av invandrarpopulationen i Norge (som i Sverige) – eller utgör enl. dig ”andel födda utanför Europa” en ”lika stor del” av landets totala befolkning i Norge resp. i Sverige?

    —–

    Du skriver: ”Nu ljuger du igen angående vad jag sagt, jag skrev ”legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början och fram till 2004″.

    Om vi då t.ex. tar mitten av 90-talet till 2004 så är det 8000 respektive 10 000 sexualbrott. 2004 var folkmängden 9 milj och 1995 var den 8,5 milj. Alltså 94 respektive 111 sexbrott per 100 000 invånare. Så du ljög om statistiken också.”

    Nej, PV, det är du som misstar dig – eller med din terminologi ”ljuger”.

    Jag skrev: Du skriver, att ”om man tittar på samtliga sexualbrottsanmälningar så ser man att de legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början och fram till 2004″.

    Du har inte preciserat när du anser, att sexualbrottshysterin började. Mellan vilka år anser du att ”samtliga sexualbrottsanmälningar” ”legat ganska konstant”?

    Du svarar: ”Början av 90-talet”. (Notera att du skriver ”början av 90-talet” och inte ”t.ex…mitten av 90-talet”.)

    1990 anmäldes 61 sexualbrott per 100.000. 2004 anmäldes 116 sexualbrott per 100.000 enl Brå:s egen tabell.

    1990 – 61

    1991 – 64

    1992 – 81

    1993 – 94

    1994 – 87

    1995 – 88

    1996 – 84

    1997 – 88

    1998 – 94

    1999 – 102

    2000 – 98

    2001 – 103

    2002 – 108

    2003 – 113

    2004 – 116

    Har det ”legat ganska konstant”? De flesta människor skulle förmodligen (till skillnad från dig) anse, att anmälningarna av sexualbrott knappt fördubblades under denna tid.

    —–

    Du skriver, att information om brottsligheten ökar eller minskar samt hur stor brottsligheten är endast kan inhämtas från ”statistiska undersökningar som de som BRÅ genomför”. ”Det är undersökningar där man frågar ett stort antal personer om de varit utsatta för olika brott.”

    Varför skulle offerundersökningar vara påtagligt mer tillförlitliga betr. brottslighetens omfattning och utvecklingen än t.ex. statistik från akutmottagningarna?

  92. Berit:
    Du får läsa en gång till, meddela sedan om frågan kvarstår.

    Anders:
    Orsaken till en skada ingår inte i anamnestiska uppgifter.

    Nej, utan som jag skrivit fem gånger nu så gör man en värdering av skadan.

    Början av 90-talet betyder inte 1990.

    Nej, de flesta menar inte att 111 är dubbelt så mycket som 94.

    Eftersom den förts under lång tid med jämförbara kriterier.

  93. Profanun vulgus, jag föreslår att du läser min fråga en gång till. Långasamt den här gången och återkommer med ett svar om du vill bli tagen på allvar.

  94. Ledsen Anders men jag tror inte du kommer att få något vettigt svar från profanum vulgus. Du, precis som jag, kommer bara att få svar på hans föreställning och fantasier om vad som försiggår när en patient söker vård.
    Alltså ingen fakta, bara fantasier.

  95. Frågan är ju varför det är ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor och varför det inte går att få upprättelse när man blivit felaktigt dömd?

    Det är rena lotteriet om en åklagare väljer att gå till åtal eller inte. Grunder som inte räcker för åtal för en del åklagare räcker för andra och när mål som enligt vissa åklagare inte skulle räcka för åtal drivs helt utan objektivitet av en annan så resulterar det ofta i fällande domar. Domar som resulterar i långa fängelse straff, domar baserade på vem som är mest trovärdig och stöd bevisning så lös att man blir mörkrädd.

  96. Nu är ju Beatrice ask ute och trippar igen… helt sjukt!

    http://lakonism.blogspot.com/2010/07/nu-far-vi-snart-inga-rattegangar-alls.html

    http://futuriteter.blogg.se/2010/july/asks-sverige-det-nya-kina.html

    Nu vill hon helt ta bort möjligheten att överklaga en dom.. redan efter tingsrätt.

    Man blir ju vansinnig!

  97. Profanum_vulgus

    Du påstår, att ”orsaken till en skada inte [ingår] i anamnestiska uppgifter”.

    Vad har du för källa till denna förbluffande uppgift? News to me och Berit..

    —–

    Jag frågade: Hur skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med de skandinaviska grannländerna?

    Hur skiljer sig polisens sätt att registrera upprepade våldtäkter utförda av samma gärningsman mot samma kvinna/flicka, om man jämför Sverige med England&Wales?

    Skulle flera våldtäkter begångna av samma gärningsman mot samma offer registreras som en (1) våldtäkt i Danmark, Norge och England&Wales?

    Du svarar endast: ”man [gör] en värdering av skadan”

    Kan du vara hygglig och utveckla ditt svar lite närmare. Hur görs denna värdering?

    Skulle flera våldtäkter begångna av samma gärningsman mot samma offer registreras som en (1) våldtäkt i Danmark, Norge och England&Wales? Om du (mot förmodan) skulle svara ja på denna frågen, så önskar jag en referens.

    —–

    Du skriver: ”Sett till andel födda utanför Europa utgör dock Norges invandrade befolkning lika stor del som motsvarande i Sverige.”

    ”Andel födda utanför Europa” utgör ”lika stor del” av vad? Utgör enl. dig ”andel födda utanför Europa” en ”lika stor del” av invandrarpopulationen i Norge (som i Sverige) – eller utgör enl. dig ”andel födda utanför Europa” en ”lika stor del” av landets totala befolkning i Norge resp. i Sverige?

    —-

    Du skrev, att ”om man tittar på samtliga sexualbrottsanmälningar så ser man att de legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början och fram till 2004″.

    Jag undrade: Du har inte preciserat när du anser, att sexualbrottshysterin började. Mellan vilka år anser du att ”samtliga sexualbrottsanmälningar” ”legat ganska konstant”?

    Du svarar: ”Början av 90-talet”.

    1990 anmäldes 61 sexualbrott per 100.000. 2004 anmäldes 116 sexualbrott per 100.000 enl Brå:s egen tabell. Har det ”legat ganska konstant”? De flesta människor som ser denna tabell skulle förmodligen (till skillnad från dig) anse, att anmälningarna av sexualbrott knappt fördubblades under denna tid.

    1990 – 61
    1991 – 64
    1992 – 81
    1993 – 94
    1994 – 87
    1995 – 88
    1996 – 84
    1997 – 88
    1998 – 94
    1999 – 102
    2000 – 98
    2001 – 103
    2002 – 108
    2003 – 113
    2004 – 116

    Du svarar endast, att ”början av 90-talet betyder inte 1990” och ”111 är [inte] dubbelt så mycket som 94”.

    Jasså… 1990 skulle inte vara en del av 90-talet?? Det verkar som du jämför åren 1998 och senare halvan av 2002, vilket knappast styrker ditt påstående att ”samtliga sexualbrottsanmälningar” ”legat ganska konstant från sexualbrottshysterins början [början av 90-talet] och fram till 2004”. 1998 är f.ö. inte ”början av 90-talet”.

    —–

    Du skriver, att offerundersökningar är mer tillförlitliga betr. brottslighetens omfattning och utvecklingen än t.ex. statistik från akutmottagningarna, eftersom ”den förts under lång tid med jämförbara kriterier”.

    Den? Vilken specifik offerundersökning syftar du på?

  98. En fråga till Ingrid, profanum_vulgus och alla andra.

    Norrtelje Tidning skildrar ett fall, där två män döms för barnvåldtäkt resp. medhjälp till barnvåldtäkt. Offret för övergreppet beskrivs som ”minderårigt”. Två frågor:

    1. Enligt de båda männen, så har offret ”hittat på alltihop”. Vad anser ni om den här domen?

    2. Om offret hade varit fyllda femton år och den tilltalade hävdat, att samtycke förelegat – anser ni, att då borde mannen ha frikänts?

    http://norrteljetidning.se/nyheter/1.879224-man-fick-fangelse-for-barnvaldtakt

  99. @ Anders

    Du tar upp ett specifikt fall om en beskriven avskyvärd handling och vill ha andras åsikter om domen är rätt eller inte.

    Det är nästan lite roande att du så naivt anser att någon människa alls, inklusive dig själv skulle kunna svara på dessa frågor utan att ha läst både förundersökning och själv ha bevittnat domstolsförhandlingen.

    Om vi däremot lyfter problematiken med korrekta/felaktiga domar till en avsevärt högre nivå än till en enskild tidningsartikeln och spekulativa scenarion så står det genast klart att det är svårt och komplext att avgöra någons skuld/oskuld samt att hur mycket offer en människa än framstår som så är det lika förbannat möjligt att detta offer kan ljuga likaväl som att en utpekad gärningsman kan ljuga.

    Den inställning som idag råder inom rättsväsendet är att det är mer rumsrent och förlåtligt att tro på ett ”offers” lögner än på en utpekad förövares lögner.
    Vilket också innebär att en förundersökningsledare /rådman/nämndeman som lurats att tro på en falsk våldtäkt, aldrig behöver stå till svars för sin felaktiga bedömning på samma sätt som om denne hade lurats att tro på en våldtäktsmans bedyrande oskuld.
    Det här är fundamentala mänskliga normer som alltid kommer att finnas i ett empatiskt, socialt samhälle.
    Det är också detta som är roten till att rättssamhället enligt min uppfattning, inte fungerar idag eftersom rättssamhället idag ofta värderar trovärdighet utifrån det eventuella offrets situation och inte utifrån ett förhållningsfritt, logiskt resonemang om skuld eller oskuld.

    Precis som Jakobson tar upp så är det oerhört vanligt att nämndemän söker belägg för ett offers oskuld genom att nämndemännen själva resonerar fram förklaringar till ett offers tveksamma beteende som annars skulle kunna vara till gagn för den tilltalade!

    Nej Anders… Problematiken med oskyldigt dömda eller verkliga offer som inte får någon upprättelse ligger på en mycket högre nivå än en enskild tidningsartikel i Norrtälje tidning.

    Problemet är att rättssystemet mer eller mindre medvetet har utformats på ett sätt att felaktiga domar och oskyldigt dömda skall mörkas eftersom det är viktigare att systemet upplevs som oinskränkt och fullkomlig än att det verkligen fungerar.

  100. http://gt.expressen.se/nyheter/1.2077507/inga-bevis-for-gothia-valdtakt

    Ännu ett exempel på att det i princip är bättre att falskanklaga någon än att skara sina handleder för att få uppmärksamhet eftersom det vid en falskanklagan endast är någon annan som kan råka riktigt illa ut.

    Personligen tror jag att främsta orsaken till att det finns tjejer som ljuger om detta beror på samma syndrom som att skära sig, vilket är mycket vanligt. Underligt att inte psykologer utreder detta som orsak då dessa okynnesanmälningar är relativt vanliga.
    Pengar är troligen näst vanligaste orsaken.

    I princip totalt riskfritt och lönsamt för den som inte bryr sig om andra!

  101. susanna svensson

    När det gäller den där typen av Emotjejjer som falskanklagar tror jag faktiskt inte att det är pengar som är huvuddriften bakom anklagelserna utan att de vill väcka uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om dem. När min son var 13 blev han anklagad för våldtäkt av en tjejj som han knappt visste vem hon var. Han hade varit hemma hos en kompis och spelat tv spel samtidigt som kompisens äldre bror hade haft fest. En tjejj som varit full anmälde min son och några andra killar flera månader senare för våldtäkt. Utredningen visade sedan att hon däckat på festen och itne kom ihåg vad hon gjort och anmälde för att få det utrett i fall nått hade hänt. Behöver jag påpeka att utredningen lades ner i brist på bevis. Tre killa pekades dock ut och i statestiken figurerar detta fall som tre våldtäkter.

  102. > susanna svensson: Även utan en fällande dom, så är anklagelser i sig fruktansvärda! Jag lider med dig och din son (även om han, som jag förstår, blev frikänd).
    Det är ju helt för djävligt om detta sedan skall upptas i någon våldtäktsstatistik!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s