Brev från en orolig flickvän


Det här mejlet fick jag för en stund sedan. Med skribentens tillstånd lägger jag ut det här, för jag tycker att det på ett mycket tydligt sätt visar hur viktigt det är att journalister börjar granska vårdnadstvister och deras konsekvenser. Mitt intresse för vårdnadstvisterna har självklart ingenting med ”snaskande” att göra, vilket alla med minsta uns vett begriper, utan bottnar i en övertygelse om att journalisternas tystnad har bidragit till den fruktansvärda situation som nu råder. En situation där alkoholiserade, misshandlande och sjuka mammor så gott som alltid vinner vårdnaden över nyktra, omtänksamma och friska pappor.

Här är ytterligare ett exempel:

Hej!

Styrkt av bl. a. ditt inlägg ang kändismamman Catarina Hurtig vidarebefodrar jag följande brev till dig, vilket jag skickat till advokater mfl.

Mamman till min pojkväns 4-årige son är alkoholist. Till saken hör att hon är framstående familjerättsadvokat i X-staden. Hennes alkoholproblem har under åren mörkats av alla familjemedlemmar (de flesta känner förmodligen inte ens till hennes problem).

I fredags körde hon sonen till vårdcentralen, berusad! Hon ringer min pojkvän, berättar för honom att hon druckit och ”inte orkar mer”. Han åker till vårdcentralen. När han kommer fram, möter han henne i bilen, tillsammans med sonen. Min pojkvän kör efter dem hem till hennes bostad. Där ramlar hon ur bilen, skriker och gråter, ramlar in i trapphuset där hon blir liggande.

Min pojkvän hjälper henne upp och in i lägenheten och ringer hennes pappa. Denne kommer till lägenheten för att ta hand om och lugna sin dotter. Han och min pojkvän samtalar om hennes alkoholproblem och de konstaterar båda att hon druckit. Sonen är under hela den här tiden med i lägenheten.

Min pojkvän åker till vårdcentralen och pratar med några i personalen för att försöka få en bekräftelse av dem att hon var berusad. De berättar att hon ”uppträtt underligt” samt att förmodligen har ”synfel” eller ”problem med ögonen” och ”verkade inte må bra”. Min pojkvän åker tillbaka till hennes bostad och hämtar sonen. De har gemensam vårdnad och sonen bor hos dem varannan vecka. Detta är egentligen inte pappans helg, men han tar (med allas samtycke) med sonen ändå då det ju är uppenbart att mamman inte är kapabel att ta hand om honom.

Till saken hör att hon tidigt under morgonen samma dag, ringt min pojkvän och ”sluddrat”. Han misstänkte redan då att hon var berusad, men vet att hon blir ordinerad Antabus vilket gör att han tvivlar på det faktum att hon faktiskt är berusad då. Han får senare under dagen, av henne själv, veta att hon inte längre tar Antabus…

Sonen har tillsammans med sin pappa tillbringat helgen hos mig. Sonen har haft mardrömmar om sin mamma som var ”sjuk” och berättar att det var ”läskigt” att se när hon mådde dåligt. Han har under helgen också berättat att ”mamma är elak och slåss”. Han berättar om ett tillfälle då hon slagit honom i magen då han ville titta på Pippi på TV, istället för ”bröllop” (antar att det var helgen före midsommar: det kungliga bröllopet). Vi är försiktiga med att lägga för stor vikt vid detta, men blir ändå förstås oroliga över att det faktiskt gått till precis så som han säger…

Idag ska de fira hans födelsedag i efterskott hemma hos mamman, tillsammans med mammans syskon med familjer m.fl. Min pojkvän ringer idag i desperation till Polisen och försöker göra en anmälan. De skickar honom vidare till Socialjouren där de meddelar att han gjort vad han kunnat i läget som var och rekommenderar honom att han och mamman ska försöka ”komma överens”.

Han ringer sonens mamma och meddelar henne att han tänker skjutsa sonen till kalaset (sonen ser ju självklart fram emot detta, att få träffa sina kusiner mm.). men sen ta honom hem till sig. Mamman har sagt att hon går med på detta.

Kommande vecka ska sonen vara hos sin pappa. Nästkommande vecka är det mammans vecka och hon har bokat en resa till Grekland till sig själv och sonen… Pappan är förstås fruktansvärt nervös och förtvivlad inför detta och vill att hon ska avboka resan.

Hur ska han gå tillväga? Kan han neka henne att ta med sonen? Vad har han för rättigheter?

Imorgon är det måndag och han ska ringa till Socialen igen och försöka få hjälp med hur han ska gå tillväga. Anledningen till varför jag skriver detta mail är att jag känner att han behöver all hjälp han kan få. Han är medberoende och hon har alldeles för stor makt över honom, samt då till det faktum att hon är framgångsrik advokat och har just vårdnadstvister som sin specialitet!

Hon har berättat för honom att han inte skulle ha en chans mot henne vid en vårdnadstvist…

Vad finns det för vägar att gå här? Han vill inte ta mamman ifrån sin son och vice versa, men nu har det gått för långt. Det är kanske bara en tidsfråga innan hon kör ihjäl både sig själv och sonen. Han vill att hon söker hjälp. Hon har lovat gå till sin läkare och få Antabus igen, men problemen sitter ju förstås djupare än så hos henne. Hon är själv uppväxt i ett hem med alkoholmissbruk…

Min pojkvän vill ha enskild vårdnad tills hon verkligen får bukt med sina problem. Hur stora är hans möjligheter vid en vårdnadstvist? Sonen står skriven hos sin mamma. Jag vet inte om det finns några direkt ”bevis” för hennes missbruk, allt har ju tystats ner. Det finns människor som sett henne ”bete sig underligt”, men det räcker väl inte? Min pojkvän är rädd för att smutskasta henne och hennes familj, men inser samtidigt vidden av problemet efter hennes fyllekörning med sonen i bilen och måste gå vidare med detta. Men hur?

Tillägg till ovanstående:

Måndag: Mamman vägrar lämna sonen till pappan, trots att det nu är pappans umgängestid. Hon har också fabricerat en helt annan version av det som hänt de senaste dagarna. Dessutom gjorde hon en polisanmälan och fick min pojkvän arresterad för mordhot! Han släpptes dock efter några timmar och en motanmälan om falsk angivelse är gjord, då hennes påståenden är påhitt och lögner.

Tisdag: Sonen är fortfarande kvar hos mamman. Hon ringde idag min pojkvän och försökte få honom att komma till henne och skriva under ett avtal hon påstod sig skrivit. Han vågade inte ens åka dit för att titta på detta avtal, i rädsla för att hon då åter skulle anmäla honom för något han inte gjort sig skyldig till.

Onsdag, Torsdag: Pojken är kvar hos mamman. Pappan fortsätter ha kontakt med soc vilka försöker få föräldrarna att ”komma överens”.

Pappan får tid hos en advokat han kontaktat, tisdag den 13 juli.

Fredag: Mamman går med på att lämna sonen till pappan om denne skriver under ett umgängesavtal. Pappan är nu desperat och går med på detta. De skriver under avtalet (som gäller umgänge varannan vecka) och han får sonen till sig. Avtalet lämnas till soc.

Lördag den 10 juli: Pappan har nu sonen hos sig och denne berättar att ”mamma är dum, jag vill vara hos dig pappa”. Pappan vill göra en stämningsansökan till Tingsrätten då han inte vill lämna sonen till mamman igen, eftersom hon fortsätter leva i förnekelse och inte på allvar inser sina problem. Pappan får också veta att sonen under den här veckan tagits hand om av sin morfar. Mamman åker, som hon planerat, till Grekland imorgon, men inser att hon får åka utan sonen.

Går det att häva avtalet om umgänge? Hon har sagt att hon kommer och hämtar sonen hos pappan när hon kommit hem från sin resa. Har pappan rätta att stoppa henne då? Enligt avtalet är det ju då pappans vecka.

Det är frustrerande att stå vid sidan av detta och inte kunna göra något, men jag försöka i alla fall hjälpa pappan med fakta och information han kommer att behöva.

Tacksam för svar,

Annonser

176 svar till “Brev från en orolig flickvän

  1. Slutar antagligen med att mamman får ensam vårdnad och inte låter sonen träffa sin pappa mer eftersom ‘han är elak och ljuger om mamma’. Det brukar nämligen sluta så i den här typen av situationer. Soc och domstol kommer att hjälpa mamman hela vägen.

  2. Oerhört påfrestande situation. Utan tvekan mest för barnet ifråga!

    Samtidigt, mitt i tragiken, viktigt med en aktuell händelse ur verkligheten för att ytterligare belysa problematiken med vårdnadstvister och barns utsatta situation i dessa. Snaskigt är det sista ord en normal människa skulle använda.

    Tyvärr, måste jag tillägga, att jag sätter en kroppsdel på att det inom kort kommer ett ”genmäle” till detta blogginlägg (säkert med någon toeri om att detta är fabricerat) från en person som i min värld mer eller mindre maniskt (faktiskt) kontrollerar alla dina förehavanden i allmänhet, och texter i synnerhet.

    En viktig beskrivning ur verkligheten, Ingrid! Du gör så mycket nytta, men det kommer att ta en tid till, tyvärr, innan du får cred fullt ut för det. Stå på!

    /creative

  3. Det trista i hela sammanhanget är att om kvinnan förolyckas och gud förbjude även sonen i en trafikolycka och det i obduktionen visar att kvinnan haft otillåtet högt promille kommer soc skylla ifrån sig.

    Mitt råd till pappan är att han skriftligen ber soc eller polisen eller båda att ha utkik efter mamman till hans son, eftersom han misstänker att hon kör onykter. Är det skriftligen inlämnat kan de inte säga att här har ingen varit och anmält något!

    Pappan behöver inte skriva: Jag vet att hon är alkoholist utan hellre ta den mildare varianten: Jag misstänker att mitt x har alkoholproblem.

    Förstår att detta måste vara frustrerande. Hoppas att när det blir en lösning blir till barnets bästa.

  4. Blir lite som en tråd i Familjeliv.se det här.

    Mitt råd är att följa avtalet till punkt och pricka och att bara kommunicera via mail och om möjligt ha med någon vid möten/överlämningar(för att undvika ”missförstånd”).

    Att söka enskild vårdnad i detta läge tror jag bara är konfliktdrivande (och om något ska drivas så ska det enbart drivas av pappan, är han medberoende så är det hans sak att ta tag i, att vara medberoende till en medberoende är inte heller lyckat).

    Steg två är att bevaka om mamman är olämplig. Så som Ramona föreslår. Och nästa gång hon ev kör onykter är mitt råd att inte köra efter (en berusad med ett barn i bilen?!) utan antingen ta bilnycklarna eller tillkalla polis.

  5. Tommy Jonsson

    Ramona har rätt skall han göra en anmälan till soc. är det bäst att det är skriftligt.
    Polisanmälan om den fysiska misshandeln av pojken vore också relevant.
    Dessutom att omgående gå till domstol och begära ensam vårdnad och behålla sonen tills domstolen ger en interemistisk dom kring hennes umgänge.
    Det är en tuff väg men modern behöver hjälp för att komma på fötter med sitt alkoholmissbruk och fysiska misshandel av sonen.
    För din del bör du ligga lågt och inte ge henne intrycket att du går in och blir grabbens nya mor.
    Det umgängesavtal han skrivit under betyder inte något, då han skrivit under det under tvång.
    Dessa råd ger jag under förutsättning att det inte finns några överdrifter eller lögner i ditt brev. Då kan din sambo sitta där med lång näsa.
    Detta är hur jag skulle ha agerat i samma situation.

  6. Tommy Jonsson

    Mias råd är korrekt och mitt är konfliktskapande det är klart. Att acceptera att hon kör bil med grabben i berusat tillstånd mm är att vara medberoende och då är frågan var gränsen skall sättas. Hon har i nuläget boendet och därmed också en större makt i relationen.
    Tydligen har fadern dock stöd av hennes föräldrar i den här situationen.

  7. flickvännen

    Måste tillägga att det är inte första gången pappan hittar henne i detta skick, men det är (vad vi vet…) första gången hon kört bil berusad.
    Det är en lång historia detta… vilken kulminerade pga fyllekörningen med sonen. Även om det var en ”engångsföreteelse” hävdar jag att det måste gått rätt långt i missbruket om man gör en sådan sak. Jag hävdar också att mamman måste få hjälp med sitt missbruk innan hon är kapabel att ha sin son varannan vecka igen.

  8. Gud vilken svår situation, men tyvärr så blir det så här i dessa fall. Och här har förstås mamman alla trumf på hand genom sin advokatroll. Men också min pappas fru har råkat ut för poliskontroll, för att någon anmälde att hon körde konstigt. Då stod polisen och väntade när hon kom hem med bilen. Hon var spik nykter förstås och blev väldigt upprörd, men i det här fallet kan det ju vara en modell. Mamman behöver hjälp, pappan behöver hjälp och framför allt barnet behöver hjälp. Jag önskar att morföräldrarna ingriper. De måste ju se hur det står till och skydda sitt barnbarn? Kära morföräldrar kan ni göra något? Hjälpa till att lyfta bördan från er dotter och er lille sonson?

  9. Väldigt otrevligt när soc säger att föräldrarna ska komma överens när det är pappan som försöker att anmäla. Men när det är mamman så får hon all tillit i världen och får hjälp att hålla pappan borta.

  10. flickvännen

    Tyvärr skyddar pojkens morfar mamman i detta, i sin iver att bibehålla fasaden utåt. Han lovade pappan att ta mamman till Missbruksakuten, men gjorde det inte. Det skulle för hela familjen vara ett stort nederlag om detta ”läckte ut”, vilket det ju skulle göra vid en stämningsansökan till Tingsrätten…..

  11. Flickvännen: Dessa fasader som ska finnas i alla släkter. Jag känner igen det eftersom min pappa förbjöd mig att skriva en bok, där hans släkt var med. Det måste ut för som det fungerar nu är det en varböld, som drabbar pojken mest. Men håll huvudet kallt!

  12. susanna svensson

    ja börjar man köra full har missbruket gått väldigt lång. Jag har flera bekanta med svåra alkoholproblem men ingen av dom skulle dröma om att sätta sig bakom ratten fulla eller ens bakfulla. För de är medveta om att där går gränsen som får allt att att spåra ur fullständigt

  13. Vad hemskt och tragiskt om det stämmer.
    Fast, vi kan ju inte veta att detta stämmer. Kan ju vara någon som bara hittar på, för precis som framkommer i inlägget så har morsan en helt annan version.. Men antar att det är så med allt.

    Hoppas det löser sig för alla inblandade iallafall…

  14. Det är lätt att vara efterklok…

    ”I fredags körde hon sonen till vårdcentralen, berusad! Hon ringer min pojkvän, berättar för honom att hon druckit och ”inte orkar mer”. Han åker till vårdcentralen. När han kommer fram, möter han henne i bilen, tillsammans med sonen. Min pojkvän kör efter dem hem till hennes bostad. ”

    Han borde dessutom ha ringt polisen och rapporterat att en berusad bilförare hade hans son i bilen.

    Om pappan har råd, så bör han anlita en privatspanare som håller koll på mamman och rapporterar nästa rattfylla till polisen.

    En rattfylla kommer sällan ensam… 😀

  15. Till flickvännen: om du postar en mailadress till Ingrid så kan jag ge dig ett par råd.

  16. Jag måste nog också säga vad jag tror mer, med det jag vet från vårdnadstvister i Sverige: ta till vara den tid ni har med den 4-årige pojken. Ta många bilder och bry er väldigt mycket om honom. Sannolikheten är nämligen 90% att ni snart kommer att tas ifrån möjligheten att träffa honom mer. Det ska vara något extraordinärt för att det ska sluta på något annat sätt.

  17. Flickvännen:

    Det hela är väldigt enkelt, utan bevis så är era historier inte värda papperet de skrivs på hos polisen ens. Inte i dagens feministiska klimat.

    Folk ljuger för alla (inklusive sig själva ) av rädsla att annars stå i vägen för feministisk ideologi som kan döda deras karriär.

    Det räcker inte att hon har berättat han inte skulle ha en chans i vårdnadstvist. Ni måste ha det INSPELAT när hon säger så. Det är enda chansen i dagens klimat.

    Hade hon varit man så hade hennes karriär varit torsk nu.

  18. Ping: Är det könet eller enskildas inkompetens som styr? | CattasBubbla

  19. Det här är det som väntar er:

    1. Mamman kommer att få enskild vårdnad.
    2. Hon kommer att snart att vägra fortsatt umgänge mellan barnet och pappan.
    3. Eftersom ni förlorar pojken kommer rykten att spridas att ni antagligen gjort något för ni förlorat pojken.
    4. Ni kommer att försöka hitta hjälp, i många olika former. Ni kommer aldrig att få den – oavsett hur rätt ni har.
    5. Ni kommer om 1-2 år att ha en helt förändrad syn på soc, polis och rättsväsende.
    6. Ni kommer att slänga bort stora pengar under resans gång, vilket riskerar er ekonomi.
    7. Ni kommer aldrig att få upprättelse. Ni kommer för alltid att känna att ni släpats i smutsen och blivit utsatta för ett justitiemord.
    8. De flesta ni känner idag kommer att vända er ryggen.
    9. Ni kommer att vända er till media – ingen i media kommer att vilja skriva något. Oavsett vad som händer.
    10. Om ni gör er publika på Internet och väljer att publicera något privat – då kommer ni att bli förföljda av okända människor som börjar rota i ert privatliv och försöker komma åt er via arbete och annan omgivning.

    Mitt råd är: ni har nästan inte en chans. Rättvisa är inget ni kan räkna med att få.

    Rekommenderad läsning: Gellert Tamas, De apatiska.

  20. flickvännen

    Jag är inte insatt i den här vårdnadstvist-världen, men börjar förstå att här räcker det tydligen inte med sanningen… suck!
    Pojken är nu hos pappan (mamman har ju rest bort). Pojken sover oroligt på nätterna och är stundvis ledsen. Han har också sagt till pappan att han inte vill träffa mig längre. När pappan frågade varför svarade han: ”För att mamma säger att xxx(mitt namn) är dum!”
    Fy, detta börjar bli en mardröm… Allt var ”frid och fröjd” så länge mamman fick ha sitt missbruk ”ifred”…

  21. Tommy Jonsson

    Hur ser din sambo på situationen? Kan inte han skriva här?
    Modern har en rädsla för att du går in för att överta hennes modersroll därför detta med att du skulle vara dum.

  22. flickvännen:

    ”Fy, detta börjar bli en mardröm… Allt var ”frid och fröjd” så länge mamman fick ha sitt missbruk ”ifred”…”

    Ja, men bejaka detta, låt mamman supa ifred. Din man är uppenbarligen medberoende eftersom han inte agerar instinktivt och dokumenterar mammans fyllefadäser. En alkoholist blir en smart jävel, och ligger hela tiden steget före, allt för att ingen ska lägga henne/honom missbruket till last. Varje alkoholist måste nå botten, för att inse sitt beroende och kunna sluta. På vägen har personens vänner i regel lidit oerhört. Och det är dem som måste vända alkoholisten ryggen, för att sätta en gräns.

    Det ni ska göra är att dokumentera det som händer, ring polisen när ni vet att hon kör bil med sonen. Första gången ignorerar de er, men effter 20:e gången gör de inte detta, och då åker hon dit. Prata med sonen och spela in det. Prata med soc och spela även in detta samtal. En alkoholist är inte sig själv, den mamma som sonen hade är inte hon längre. Spriten har tagit över hennes hjärna.

  23. flickvännen

    Vill tillägga några fakta för att undvika missförstånd:
    Jag och pappan har ett förhållande sedan knappt ett år tillbaka, vi bor alltså inte tillsammans. Jag har en egen dotter på 7 år som jag vill skydda i detta. Vi träffas alla fyra så ofta vi kan, varje vecka, och det har fungerat bra.
    Jag har hela tiden känt till mammans alkoholproblem men har tillsammans med pappan haft en falsk förhoppning om bättring då hon sagt att hon tar Antabus. Men problemen ligger förstås djupare än så…

  24. Tommy W

    Jag skulle kunna prasentera andra historier som inte överensstämmer med din presentation ovan. Och detta tror jag är ett av problemen. Att man med en färgad bild av verkligheten får folk att känna hopplöshet och kanske i desperation ta strid istället för att agera konstruktivt.

    Precis som ”CattasBubbla” är inne på (länk ovan). Personlig ”forskning” där man samlar på historier som bekräftar ens egen ”teori” (byggd på egna erfarenheter och kontakt med andra som har samma erfarenhet) är en del av sanningen. Om man istället gör att slupmässigt urval av separationer/vårdnadstvister så får man även se fall där det ser helt annorlunda ut. Där pappor som inte borde ha vårdnaden har det, där pappor som borde ha vårdnaden får det och där mammor som borde ha den mister den (för att inte glömma majoriteten av fall som inte leder till tvister alls).

    Jag känner till fall där pappor (och mammor) agerat långsamt och metodiskt och där sanningen kommit fram till slut sas. Om man håller sig lugn, inte går in i konflikt, dvs agerar och inte reagerar så visar det sig med tiden vem som äger problemet. Jag har inbland liknat det med ett slagsmål. Har man gett igen med samma mynt så blir det svårt för polisen som kommer till pltsen att reda ut vem som började och vem som gjorde vad. Men har man inte slagit tillbaka så blir det lättare att bedöma. Och för att göra det måste man börja med sig själv (för den andra/e kan man inte ändra på).

    Pappan bör kanske utforska sitt medberoende, agera istället för att reagera? och lära sig sätta sunda gränser. Och är han inte där” ännu så är han inte och det är vad du (flickvännen) har att ta ställning till, inte hennes eventuella alkoholism.

  25. Alla varianter finns. Det kan finnas fall, och kanske vissa städer, där de rättsliga fungerar. Själv har jag de tre senaste veckorna råkat ut för flera ganska extrema händelser, sådant man inte tror kan hända en själv. Det kan påverka min syn på saker och ting. När jag hänvisade till Gellert Tamas bok De apatiska så var det för att den boken beskriver hur rättstillämpning kan gå till även i den typ av tvister vi diskuterar här.

  26. Tommy Jonsson

    Catta kräver vetenskapliga bevis för att barnet och fadern blir föfödelade i vårdnadstvister men vägrar att studera de fakta som finns i denna och andra bloggar.
    De flesta barn som föds i dag ca. 55% föds av en ogift mor och hon har då ensam vårdnad. Fadern får då göra en faderskapsbekräftelse och modern kan på samma formulär bekräfta att de skall ha gemensam vårdnad. Vill hon ha ensam vårdnad och att fadern inte skall få något umgänge eller ta del av föräldraledigheten så är faderns enda möjlighet att gå till domstol för att få del i vårdnaden och ett umgänge med barnet.
    I Lunds Tingsrätt fick modern vårdnaden i 100% av fallen.
    Det finns också anledning att misstänka att många pappor inte ens bryr sig om att gå till domstol beroende på de höga kostnader det innebör och att de bedömmer chanserna till framgång som så små.

  27. Det de flesta inte förstår är att vilken mamma som helst som vill ta bort pappan kan göra det utan problem. Det som aldrig helle uttalas är en grundbult: varför döms det inte alltid först ut en 50-50-dom? Som den ena parten sedan kan överklaga om det finns grund för det. Och varför kan man ta bort ett barn från en pappa helt utan skäl?

  28. Tommy W

    ”Det de flesta inte förstår är att vilken mamma som helst som vill ta bort pappan kan göra det utan problem.”

    Fel, jag vet fall där mamman verkligen försökt men alltså inte lyckats, tack och lov.

  29. Ok Mia. Jag köper det. Skulle ha stått: Det de flesta inte förstår är att en mamma som vill ta bort pappan utan grund i många fall kommer att lyckas med det genom manipulation och lögner.

  30. Tommy W

    Ja, och även om man dömer till enskild vårdnad så finns det ju heller inget som säger att man inte kan döma till vv eller iaf umgänge som i fallet CH.

  31. Catta:
    ”… hur män missgynnas i vårdnadstvister, hur det är med den saken kan jag inte uttala mig om då jag inte sett några rapporter eller vetenskapliga undersökningar som visar att män mister vårdnaden för att de är män och enbart därför…”

    Att ogifta kvinnor har rätten att godkänna om fadern ska ha gemensam vårdnad är ett bevis nog för att juridiken gynnar kvinnan och missgynnar mannen. På något annat sätt kan det omöjligen vara, om man inte har en egen hemmasnickrad idé om lagen. Men den gäller i så fall inte i domstolen. Vi kan även tillägga den prejudicerade domen från 2007 där HD dömde ensam vårdnad för mamman enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigheter. Samma sak här; lagen gynnar kvinnan och missgynnar mannen. Det om något visar att män mister vårdnaden för att de är just män. Tydligare än så kan man inte vara. Därmed är det ingen slump att Lund dömer ensam vårdnad för kvinnan i 100 procent.

  32. Det är hemskt att en pappa inte kan bli en laglig pappa om inte mamman godkänner det. Men jag har för mig att soc redovisat att ca 97% av alla mammor skriver under papper för gemensam vårdnad när de skriver på faderskapsbeviset. Och då ska vi ha i bakhuvudet att en viss pappa-profil går ut med att detta är mycket ovanligt att soc ens informerar om detta, att man kan skriva på dessa papper samtidigt.

    Då är frågan, vems fakta är fel och vems fakta lyssnar man på? Är någons fakta felaktiga och det kanske är så att man läser ut det man vill av allt, så att det passar den åsikt man har?

    Och jag tror att det är detta som Catta motsätter sig och likaså jag, att man hänvisar till fakta som få har. Som detta med att kvinnor slipper undan straff för att de skyller på mens. Men så är det hävdar vissa medans inga fakta finns om det i alla fall inte hittade.

    Som att man använder skrämselpropaganda, detta med Lund, vilket är rent åt helsingland. Men att siffrorna i Kristianstad och Malmö är 50% och 40% glömmer man att nämna. Så att det skulle vara kört för en pappa på förhand är bara ……., tyvärr. Visst, i Lund i alla fall. Men nu är de ju under granskning så vi får hoppas att papporna i Lund får en fair chans för de förtjänar de.

  33. Tommy Jonsson: ”Catta”…” men vägrar att studera de fakta som finns i denna och andra bloggar.”…

    Vad baserar du det uttalandet på?

  34. Gunilla Englund

    Vet inte vem som påstått att kvinnor slipper undan straff för att de har mens. Därmot finns fakta på att kvinnor slipper lindrigare undan i brottsmål just beroende på att de är kvinnor.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnor-far-lagre-straff-an-man-1.1108664

  35. @Gunilla

    Det skulle vara intressant att läsa hela avhandlingen inte bara en artikel.
    En intressant sak som stod var iallafall.

    ”Bland annat visade det sig att gruppen domare och nämndemän både bedömde och dömde åtalade personer av samma kön som de själva hårdare än åtalade av det motsatta könet.”

    Då kan vi lösa denna fråga genom att utse fler kvinnliga domare och nämndemän.

  36. Vad är det pappan säger till soc egentligen?
    Soc uppgift är att skydda barnet.
    Om pappan redogör för att sonen skulle fara illa av att leva med en alkoholiserad mamma så får han inte svaret att de ska ”komma överens” då missbruk inte handla om osäja.
    Han redogörelse till soc verkar alltså inte överensstämma med vad som berättats här.

    Att pappan låter mamman ta med sig barnet i bilen från vårdcentralen trots att han vet att hon är berusad är mycket märkligt! Jag skulle aldrig gjort samma sak!

    Självklart går hennes alkoholism att bevisa! Hon ordineras ju Antabus. Av vem? Inte av vårdcentralen tydligen, men det finns en läkare som ställer diagnos och som ordinerar.
    Såvid hon inte konsulterar en journalist förstås i stället för en läkare.

  37. Berit, du lever i föreställningen att socialförvaltningarna är neutrala i sin syn på mammor och pappor. Tyvärr är så inte fallet. Om en mamma gör en orosanmälan händer det alltid saker: pappan avskiljs direkt och en utredning startar. Om en pappa gör en orosanmälan så lierar sig soc med mamman, de förringar anklagelserna och vänder kikarsiktet mot pappan i stället. Se bara på hur det gick för Daddy när han gjorde en orosanmälan till soc angående hur hans dotter hade det hos sin mamma …

    Som jag uppfattar det så lät inte pappan mamman köra iväg med sonen, de satt redan i en körande bil när han fick syn på dem. Felet han gjorde var kanske att inte ringa polisen direkt, men han var ju inte säker på att hon var full. Skulle han då riskera att polisanmäla sitt barns mor, om det inte var så?

    Vem ska bevisa att hon går på antabus? Läkaren som har tystnadsplikt?

  38. Hela historien låter mest som en av dessa manipulerande styvmammor som står och hetsar i bakgrunden. Svartsjuka för att deras man har barn med någon annan och därmed måste ha kontakt med sitt ex. Har sett detta så många gånger i min närhet. Helt plötsligt tror dem att de kan göra ett bättre jobb än den biologiska mamman. dem lägger all sin tid och energi på att manipulera och förstöra. Medans föräldrarna försöker göra det bästa för barnet så gör dessa styvmammor allt för att förstöra den relationen man måste ha till sina barns biologiska mor. Hon är svartsjuk och omogen.

    Att ta upp daddy som något sorts referensobjekt är bara löjligt. Den killen har ju seriösa problem att skapa stabilitet och struktur i sitt liv. Det har han haft hela tiden och det har inget med den situationen han är i ny. Han befinner sig i den situation för att han har dem problemen han har.
    Vissa söker konflikt i alla lägen andra försöker lösa i samförstånd.

  39. Ingrid säger något som är otroligt att veta för alla Sveriges pappor: om ni anmäler oro för ert barn till soc är risken stor att ni inte kommer att få träffa ert barn mer. Man tror inte det är sant, men det är så det fungerar. Med andra ord, pappor: anmäl ALDRIG oro till soc! Det är ett absolut no-no!

  40. flickvännen

    David:
    Jag har själv en liten dotter tillsammans med en annan man, så jag vet och accepterar att man måste ha kontakt resten av livet med den andre föräldern. Både jag och min pojkvän har passerat 40 med goda marginaler (kanske man inte kallar varandra pojk- och flickvän då… :)).
    Detta har inget med omognad och svartsjuka att göra. Detta handlar om att vi måste försöka sätta stopp för mammans missbruk innan det går för långt och det händer något allvarligt.
    Den enda ”egoistiska aspekten” jag har i detta är att jag måste skydda min dotter från att växa upp, och bli påverkad av, en ”bror” som kommer att få allvarliga men för livet om inget görs.
    Men visst finns det tyvärr många historier av den sorten du beskriver och de är minst lika tragiska som denna…

  41. David, det var en intressant iakttagelse du gjort. Det kan säkert vara så att många kvinnor ogillar att deras män har barn med en annan. Men är inte det vanligaste då att de har svårt att ta till sig dessa barn? Det har ju skrivits flera böcker om hur tufft det kan vara att älska sina bonusbarn. Dessa kvinnor brukar nog ha som strategi att försöka få mannen att avstå från sina barn och koncentrera sig på hennes och deras framtida barn.

    I det här fallet är flickvännen ännu inte att betrakta som styvmamma eftersom de inte bor ihop. Dessutom har hon redan ett eget barn. Dessutom tycks hon bekymra sig otroligt mycket för pojkvännens barn, hon tycks inte vilja att han ska överge sitt barn för då kunde hon ju uppmuntra honom att strunta i vilket och låta mamman ”vinna”. Det faktum att hon engagerar sig så starkt för att hjälpa sin pojkvän att skydda och ta hand om sitt barn, ger mig känslan av att det här är en mycket kärleksfull person som gör vad hon kan för att ett litet barn inte ska behöva fara illa.

    Jag tycker det verkar som om det oftare är mammorna som inte står ut med att dela sina barn med pappan, särskilt inte när det kommit in en ny kvinna i hans liv. Män tycks acceptera att andra män träder in i deras barns liv, men kvinnor verkar ha mycket svårare för detta.

  42. Det finns alla möjliga varianter av detta.

    Men sammantaget för alla är att jag tycker det verkar drabba män som är väldigt osäkra i sin föräldraroll.
    Då stiger det in kvinnor som tror att de behöver styra upp.
    Vi män behöver generellt sätt ta större ansvar för våra barn. Många gör det, det ser man ju på att de flesta faktiskt har gemensam vårdnad.
    Men tyvärr finns det dem som inte gör det.
    Man kan inte bara komma med svaret att man
    inte släpps in, då får man se till att ta plats.

  43. David, i teorin är det ett bra råd – att ta plats. I praktiken hjälper det inte. Det finns tusentals exempel på pappor som straffats hårt för att de tagit plats. Av mammor som inte vill ha dem i barnens liv längre och av myndigheter som förutsätter att mammor alltid talar sanning och alltid är den bästa vårdnadshavaren.

    I praktiken är det kanske till och med ett farligt råd. Ju större plats en pappa tar desto värre kommer anklagelserna mot honom att bli. Om han haft oturen att träffa fel sorts kvinna, vill säga. En som ser män som spermadonatorer som vid en skilsmässa automatiskt ska mista även sina barn. Så att hon kan gå ut och skaffa en ny pappa till barnen.

    Det är för ändra dessa fördomar och (van)föreställningar som jag bloggar. Pappor är lika viktiga som mammor och diskrimineringen och förlöjligandet av dem måste upphöra. För barnens skull.

  44. Fast där tycker jag att du har fel, dem straffas inte för att dem tar plats.
    Många borde varit lika delaktiga innan skilsmässan som de hävdar att de vill vara efter.
    Däri anser jag att problemet ligger.

    Du har din åsikt gällande detta, jag delar inte den eftersom jag anser att du hela tiden lägger ansvaret på den ena parten.
    Men du har givetvis rätt att ha din åsikt.

  45. David, den uppfattning du företräder är tyvärr vida spridd. Att pappor struntar i sina barn före skilsmässan och mest kräver GV för att jäklas med mammorna efteråt. Men enligt min erfarenhet är det tvärtom de verkligt jämställda papporna – de som varit hemma lika länge eller t o m längre än mamman och som tagit ett mycket stort ansvar från dag ett – det är det som råkar allra mest illa ut.

    De backar inte undan som forna tiders pappor gjorde, de vet att de är lika viktiga som mammorna och kan absolut inte tänka sig att lämna sina barn vid en skilsmässa. Jag har många exempel på pappor som varit den främsta vårdnadshavaren men utmålats som värsta skurken efter skilsmässa, anklagad för såväl misshandel som incestövergrepp.

    Jag tror det är en generationsfråga. Yngre, jämställda pappor vägrar vika ner sig för mammorna och då smäller det. Kvinnor vill ha halva makten på arbetsmarknaden men vill fortfarande ha hela makten i hemmet. Inte alla förstås, men tillräckligt många för att cirka fyrtiotusen barn i dag inte har någon kontakt alls med sin biologiska pappa och ytterligare 150 000 bara kontakt en gång i månaden eller mindre.

    Den som bryr sig om barn och deras liv bör bli väldigt upprörd över dessa siffror. Forskning visar tydligt att barn påverkas mycket negativt av att inte växa upp med sin biopappa, ändå ägnar myndigheterna enorma summor på att skilja barn från pappor. Man kan undra varför …

  46. Det är ungefär det här jag menar.
    Du har din bestämda åsikt av hur det är sen väljer du ut fakta för att stödja din åsikt.

    Moderna pappor är och vill vara delaktiga i sina barns uppväxt. Men dem får inte.
    200000 barn har ingen el lite kontakt med sina föräldrar, bara i hur du skriver detta så antyder du att detta beror på att kvinnor väljer bort männen. Du har egentligen ingen aning om det bara handlar om 600 barn där kvinna stöter bort mannen. Men du använder statistiken väldigt fult, minns Mark Twain.

    Det som är upprörande är att så många föräldrar, kvinnor som män. Är ännu barnsligare än de barn de har valt att föda till denna jorden.

  47. David, det är inte jag som använder statistiken på ett fult sätt. Jag konstaterar att cirka 200 000 barn har ingen eller dålig kontakt med sin pappa. Detta är ett stort samhällsproblem alldeles oavsett vad det beror på, men väldigt få av dagens debattörer bryr sig.

    Låt oss säga att 80 procent av dessa pappor är ”svikarpappor” som inte vill träffa sina barn. (Observera att jag inte tror detta, men bara för exemplets skull.) I så fall är det 40 000 barn vars pappor kämpar och slåss men inte FÅR träffa sina barn. Ska vi inte hjälpa dem? Om vi har så många usla pappor ska vi då inte göra allt vi kan för att underlätta för de ansvarstagande papporna som VILL ta hand om sina barn? Ska vi acceptera att de behandlas sämre än djur av dagens socialförvaltningar och domstolar?

    Jag förstår att du och andra värjer sig, för det ÄR ofattbart det som sker. Svenskar är vana vid att kunna lita på myndigheter, vi uppfattar staten som god och tror att vi ska bli rättvist behandlade. När vi upptäcker att så inte är fallet, när vi försöker visa för andra hur förfärligt det är, då blir vi kallade alla möjliga fula saker. För svensken vill fortsätta tro på myten om den goda staten och dess tjänstemän …

  48. Men var får du 40 000 ifrån nu?
    Fast det är ju mindre än 200 000.
    Där kvinnorna väljer att mannen inte får va med alls.
    Jag har egentligen ingen aning hur många som gör så. Man kan inte använda siffror på det sättet som du gör eftersom du faktiskt inte vet. Du har ingen aning hur många det är som är svikna av sin pappa och hur många fall där pappan inte får träffa sina barn. Det går inte att se det i den statistiken.
    Utan vad du gör är att du tar dina erfarenheter och dem människor som du träffar och sen gissar du. Du har helt enkelt din uppfattning och det får du ha.
    Min uppfattning kan ju va totalt annorlunda, de jag träffar och pratar med kanske berättar en helt annorlunda historia. En historia om just pappor som sviker.
    Var ligger sanningen. Det vet vi faktiskt inte för siffrorna säger inget.

    Klart att det är problem med föräldrar som inte är delaktiga i sina barns liv. Men tror du det bara gäller barn med skilda föräldrar. Det finns många som inte är delaktiga trots att de är gifta.

    Lite väl enkelt att skylla på staten/myndigheter. Nåt vi ofta gör i Sverige. Vad jag tror det handlar är om personligt ansvar, från alla föräldrar.

  49. David, förstod du inte att jag tog ett exempel? Om så många som 80 procent är svikarpappor så återstår 20 procent som INTE är det. Det skulle i så fall innebära att 40 000 barn hindras från att träffa sina pappor trots att dessa inget hellre vill. Min gissning är att det är mycket, mycket mer än 20 procent men det var mest för att illustrera hur många barn det är även om vi skulle förutsätta att så många som 80 procent är svikarpappor.

    Nåväl. Jag tycker att det vore mycket angeläget för forskare att reda ut hur det ligger till. Men det är nog svårare att få pengar till detta, för feminister vill fortsätta hävda att mammor är goda och absolut inte tar till fula metoder för att bli av med papporna.

    Jag vet inget om hur insatt du är i dessa frågor, men själv har jag varit mer eller mindre engagerad i pappor och vårdnadstvister sedan början av 1990-talet. Eftersom jag bloggar får jag dagligen mejl från pappor som råkat mycket illa ut. Du kan förstås ha ett mycket större underlag än jag, men jag tvivlar ärligt talat på det.

    Och det jag ser är ett systemfel. Ett systemfel som drabbar pappor och barn och som måste förändras om inte ännu fler barn ska berövas sina pappor.

  50. flickvännen

    I detta fall födde mamman sonen på en fredag och var tillbaka på jobbet på måndag. Pappan var föräldraledig 1,5 år. När han började arbeta igen jobbade han natt. Första tiden efter föräldraledigheten jobbade han på nätterna och tog hand om sonen på dagarna.
    När nu mamman under soc. utredning berättade sin version i detta fall, beskyllde hon plötsligt pappan för att utmåla henne som en dålig mamma som alltid satt karriären i första hand. Pappan tyckte aldrig hans föräldraledighet var en ”uppoffring” och har aldrig kritiserat mamman för hennes val, varken tidigare eller nu under påbörjad utredning. Han försöker fokusera på gällande problem; hennes missbruk och det faktum att hon kört med sonen rattfull.
    I detta fall verkar det vara som om mamman på något sätt utgår ifrån schablonbilden av hur en Mamma ska vara och försöker därför, i något slags förebyggande försvar, fabricera kritik från pappan som aldrig förekommit.
    Här är det en fd. familj som inte alls passar in i den schablonbild som tydligen råder; pappan är föräldraledig, mamman har fullt upp med karriären, pappan är måttlig i sitt alkoholintag, mamman super sig full och kör bil berusad, pappan är den ”närvarande”, mamman det ”frånvarande”. Här är det pappan som köper kläder och skor, klipper naglar och tar sonen till frisören.
    De veckor mamman har sonen är det oftast hans morfar som tar hand om honom, eftersom hans mamma varken har tid eller ork.
    Så vad vill jag säga med detta? Är jag ute efter att svartmåla mamman?
    Svar Nej.
    Jag vill bara ventilera min oro över det faktum att det verkar som om de flesta vårdnadstvister etc. döms slentrianmässigt efter rådande klichéer…
    Alla föräldrar har ett personligt ansvar, men kanske olika ambitionsnivåer i sitt föräldraskap. Förhoppningsvis är det så att de behov barnet inte får uppfyllda hos den ene föräldern får det hos den andre.
    Min oro grundas alltså på att det verkliga problemet i detta fall; mammans alkoholmissbruk, grumlas och förvanskas, kanske tom. förringas pga. detta!

  51. Så fungerar det. I hundratals fall varje år. Eller tusentals. Det är därför denna blogg finns. Så här ser verkligheten ut för många. En pappa har aldrig en chans om han anmäler oro, det kommer nästan alltid att vändas mot honom. Det bara är så.

  52. @Ingrid

    Du tror inte det faktum att du bloggar väldigt ensidigt om detta påverkar vilka som mailar till dig. Dem 95% som har gemensam vårdnad och löser sina konflikter utanför domstolarna hör kanske inte av sig till er.
    Varje dag läser man ju i tidningarna om fall där kvinnor utsätts för exakt samma sak som du beskriver här. Men det hamnar aldrig på din eller billings blogg.

    ”Jag vet inget om hur insatt du är i dessa frågor, men själv har jag varit mer eller mindre engagerad i pappor och vårdnadstvister sedan början av 1990-talet.”

    Auktoritetsargumentet?? Men tyvärr faller det på att du inte är en auktoritet. Du har en politiskt åsikt där du sedan visar upp fakta som styrker den. Om det är rätt eller fel är ju upp till den som läser att avgöra.
    Du kan säkert rätt i mycket men ni övertolkar väldigt mycket.
    På samma sätt som er motståndare gör.
    Att skylla allt på systemfel är lite väl enkelt, och väldigt populärt i Sverige.
    Jag tror ofta att det personliga ansvaret har större del i det hela. Men det är ju min åsikt efter vad jag har sett hos mina medmänniskor.

  53. David, självklart är det pappor som råkat illa ut som vänder sig till mig eftersom jag är en av de få som för deras talan. Men om problemet var extremt litet skulle inte så många höra av sig och dessutom ha i princip exakt samma historia.

    Att det allra flesta mammor och pappor är kloka och inte hamnar i svåra vårdnadstvister är inget argument för att inte påtala den diskriminering av pappor som pågår. Det rör redan många tusen barn och de blir fler och fler i takt med att moderna pappor vägrar släppa taget om sina barn vid skilsmässa.

    Ja, tidningarna är fulla med kvinnor som råkar ut för misshandel och elände men det är bara här och hos Pelle och några till som du får läsa om männen. Vad tror du det beror på? Att det i princip aldrig inträffar eller att medierna sjunger med i feminismens tokiga teorier om könsmaktsordningen som förklaring till partnervåldet?

    Allt börjar och slutar med det personliga ansvaret. Jag menar att alldeles för många mammor ser sig själva som den enda viktiga föräldern och dessutom får stöd för dessa (felaktiga) tankar av myndigheterna. Jag tänker inte sluta skriva om orättvisor och diskriminering förrän alla människor behandlas som individer och inte som kön.

  54. Men jag läser lika mycket i tidningarna om män som råkar illa ut. Dock inte lika illa som kvinnor när det gäller relationsrelaterat våld eftersom det dödligaste våldet och det grövsta. (det som oftast hamnar i tidningen) utövas män mot kvinnor. Kvinnors våld i relationer är inte lika våldsamt, sen ska man inte förringa det för det är nära nog lika vanligt.

    Lagen är könslös.
    Tycker definitivt den ska fortsätta vara det.

  55. Nej, David, lagen är INTE könlös. Det är ju det som är så upprörande. Läs mitt inlägg om könsdiskriminerande lagar så får du klart för dig hur det ligger till: Vi har inga lagar som diskriminerar kvinnor längre men flera stycken som diskriminerar män.

    När det gäller våld i relationer är kvinnors våld visst lika våldsamt. Män är bara värre när det gäller dödligt våld, vilket i och för sig är illa nog men inte detsamma som att kvinnor endast ger sina män örfilar. Jag vet flera män som blivit påkörda med bil, blivit knivhuggna, fått cigaretter fimpade på sina armar och diverse annat grovt våld.

  56. Ja fast nu är ju dödligt våld värre, och det som oftast hamnar i just tidningar. Hade kvinnor haft ihjäl män på samma sätt så hade det stått lika mycket i tidningarna.

    Lagarna är inte diskriminerande, däremot är naturen kanske det eftersom den inte tillåter att män kan föda barn.

    Sen håller jag inte med dig om hur du tolkar lagarna eftersom det är felaktigt.

    Men din tolkning av vad som är våldtäkt är ju intressant. Intressant i skenet av Bjästa där flera ansåg att det inte var våldtäkt eftersom man inte kan våldta oralt. Det är ju bara att bita.

  57. ”Ja fast nu är ju dödligt våld värre, och det som oftast hamnar i just tidningar. Hade kvinnor haft ihjäl män på samma sätt så hade det stått lika mycket i tidningarna.”

    Jaha.. David kan sia om vad pappersmedia kommer att skriva om.
    Det måste kännas fantastiskt att ha en sådan talang.
    Hart du nästa års samtliga rätta lottorader, tack? 🙂

    Det är oerhört viktigt att inte vara högfärdig och naiv.
    Sans och lugn och bevis ger den högsta avkastningen i de flesta fall.

    Min digitalkamera kostade inte många kronor, och den kan spela in film med ljud.

    Någon som är kraftigt berusad märker troligtvis inte att kameran spelar in om man håller den lite avslappnat och diskret i handen vid byxbenet.
    Man har ju precis varit och ”fotat hos släktingarna” eller nå´t. M a o inte konstigt att man har kameran med sig då.

    Stäm träff med mamma och försök hjälpa henne istället för att springa runt med en yr hönas oro och låta den styra.
    Även om mamma har ett alkoholdilemma så kan ett sådant behandlas med gott resultat.

    Jag kan dock tänka mig att oron känns väldigt obehaglig.

  58. Oerhört skrämmande läsning.

  59. Ännu ett träffsäkert inläff Ingrid.

  60. Bra att du lyfter fram alla dessa missförhållanden Ingrid.

  61. flickvännen

    Det är nu flera veckor sedan allt detta hände och jag börjar, tyvärr, förstå att det verkligen ligger till på det sätt många här har hävdat; att mamman prioriteras i sådana här ärenden… Soc har jag inte mycket förtroende för längre… Pappans hopp är nu hans advokat, samt de inspelade samtal som finns där mamman ljuger och säger bort sig flera gånger (dessa samtal har soc inte ens haft tid att lyssna på!). Just nu ligger allt på is i väntan på att soc utredare ska komma tillbaka från semestern… om tre veckor…

  62. Tyvärr. Ni kan samla hur mycket bevis som helst mot mamman, inte ens fängelsestraff för fylla med sonen i bilen behöver ha någon betydelse för er. Dels får ni inte visa era bevis, det är många andra som inte fått det, och dels kommer ingen att lyssna på er. Det bästa ni kan göra är: ingenting. Om ni rör upp damm kommer ni snart att förlora pojken helt till mamman. Det innebär också att ni inte bör ha kontakt med soc, de kommer troligen inte att hjälpa er.

  63. Ni måste ha en advokat som är väldigt tydlig med allt som mamman gjort, och att pappan är den som kommer se till att barnet får en god kontakt med båda föräldrarna. Trycka på att mamman inte vill att barnet har någon kontakt med pappan.

    Begär en utredning angående mammans alkoholproblem utifrån er oro för barnet.
    En orosanmälan angående hennes alkoholproblem kan göras anonymt också.
    Det är bra om det kommer in fler orosanmälningar.
    adressera den/dem till enhetschefen som myndighetsperson i kommunen så att den inte kan slängas i papperskorgen utan åtgärd.

    Börjar de utreda henne så får hon gå och lämna blodprov o pissprov och även träffa en psykolog under en längre period. Vägrar hon så gynnar det inte henne. Det är ett flertal män som fått bevisa att de inte har missbruksproblem på detta sätt, men om hon har det kommer det uppdagas, och det kan inte ignoreras.

  64. flickvännen

    Pappan har ett väldigt bra ombud. Hon tar hans oro på allvar och verkar ärligt förstå att det är mamman som ljuger.
    Mamman har ju en historia med antabus (tyvärr är det väl sekretessbelagt?) och säger på de inspelade samtalen att hon går och får hjälp igen, men hon pratar om olika kliniker och i en del samtal säger hon att hon inte alls har några problem och förstår inte vad pappan pratar om… Lyssnar man på samtalen så hör man att hon ljuger och förstår att detta är en människa som verkligen har problem, men räcker det rent juridiskt? Det är ju inte så att hon erkänner vad hon gjort precis…
    Mammans pappa, alltså pojkens morfar, har tyvärr (inte oväntat) ställt sig helt på sin dotters sida och har sagt till pappan att han ska tillbringa resten av sitt liv med att göra livet så surt för honom som möjligt! Morfarn var ju på plats dagen det hände (mammans fyllekörning med sonen i bilen) och såg med egna ögon att mamman var full. Han har tyvärr ett brottsligt förflutet och kommer att blåljuga i rätten… allt för att försöka hålla snygg fasad.
    Det känns som om föräldrarna kämpar om helt olika saker;
    pappan tänker på sonens bästa och kämpar för honom, men vill också försöka hjälpa mamman att bli nykter. Han vill inget hellre än att det ska funka med ”varannan-vecka-umgänge”, men vågar inte låta sonen vara där så länge mamman inte på allvar tar itu med sina problem.
    Mamman verkar i första hand tänka på sin advokat-titel och att allt ska se bra ut utåt…
    Soc har inlett en utredning, men denna ligger som sagt på is i några veckor till pga semestrar. Men sen borde väl alla inblandade instanser bli kontaktade? Läkaren på vårdcentralen? 112-samtalet borde väl finnas inspelat? Dagispersonal? Arbetskollegor?
    Pojken har sagt till både mig och pappan att han inte vill vara hos mamma när hon är ”sjuk”, utan vill att han och pappan ska flytta till mig. Han har också bla sagt: ”Ibland slår mamma mig och hon säger aldrig förlåt!” Jag försöker vara så pedagogisk jag kan i detta och säger aldrig något dumt om hans mamma (det gör inte heller pappan). Det enda jag sagt är att det är fel att slåss… Men det skär in i märgen att höra dessa saker från ett litet barn och det är oerhört frustrerande att inte kunna göra något mer än finnas där för honom! Vi hoppas han får prata ut med någon om allt som hänt. På soc tyckte de att han kunde prata med mamman…! Sanslöst va!?
    Tyvärr har pojken också sagt till mamman att han vill flytta till mig, så nu försöker mamman vrida allt så det ska se ut som om pappan fabricerat allt som hänt för att få vårdnaden och ta sonen ifrån henne och flytta…
    Det ser ut att bli en tung höst…

  65. Det måste antagligen göras en enskild anmälan om hennes missbruk, för att en utredning om enbart henne ska göras.

    Jag rekomenderar att en sån görs.
    Det spelar ingen roll om hon slutar dricka just då, enligt dem syns det om hon druckit mycket under tiden innan också.

  66. Mammans alkoholism behöver inte påverka utgången här. Jag tror inte ni kan få henne utredd. Jag har, bara den senaste veckan, hört om tre fall där situationen varit mycket värre och där mamman fått enskild vårdnad och har utestängt barn(en) från pappans liv. Jag vill inte skriva om dem här eftersom det är vidriga berättelser.

  67. Ping: Barnporr som valfråga? // Skivad lime

  68. Dokumentera så mycket som går. För en loggbok över viktiga händelser och kanske även oviktiga till en början (för att göra det till en vana). I detta fall finns ju även stora möjligheter att videodokumentera oegentligheter och totalt oansvarigt beteende. Gör det!

    Se även till att försöka ha kontakten med mamman på ett sätt som underlättar dokumentation. Använd e-post och/eller spela in telefonsamtal vid behov.

  69. Skaffa kamerabevis. Filma när mamman är full i närheten av barnet. Många gånger. I hemlighet. Spela in hennes sluddrande samtal på telefon. Spara alla mail. Framlägg detta för soc, och för hennes familj. Sätt press på henne genom att pusha erat fall för alla i hennes närhet, hennes familj inkluderat. Visa ingen hänsyn, gör ingen urskiljning. Få alla i er närhet att intyga att hon är inkapabel att ha vårdnaden om ett barn.

    Skaffa en hållhake så fort som möjligt.

    Lägg i värsta fall upp alltihopa på youtube, och sprid länkarna till hennes arbetskamrater, så att även de fattar hur opassande hon är som moder. Maila videoklippen och ljudfilerna till hennes arbetskamrater.

    I domstol kommer det aldrig gå er väg, så ta så mycket av fallet som möjligt utanför domstol. Gå vidare först när bevisen är omfattande.

  70. Syns inte detta var ett rätt extremt förslag? Youtube och arbetskamrater? Jag skulle nog tycka det verkar lite väl om jag fick ett sådant mail gällande en kollega. Är detta något du rekommenderar att man gör med alla alkoholister som har barn? Fö träffade jag idag en pappa som fått vårdnaden om sin dotter pga mammans missbruk. Man ska aldrig säga aldrig.

  71. När Leo skriver: ‘I domstol kommer det aldrig gå er väg, så ta så mycket av fallet som möjligt utanför domstol. Gå vidare först när bevisen är omfattande.’ så är det helt korrekt uppfattat. Att få ‘visa bevis’ för socialsekreterare är något man kan glömma. Den bästa vägen är att få mamman sparkad från sitt jobb pga av alkoholismen, och då är alla metoder tillåtna. Att samla bevis är steg 1, att köra ut materialet på nätet är steg 2, ett steg man tar när inget annat fungerar.

  72. Visa bevis för socialfolk / FR kan man nog glömma. Och om man till nöds lyckas ta upp att ”OK, nu har hon sagt bu här förra gången vi träffades här hos FR, men gjort bä, och nu säger hon bu igen. Det går inte ihop.” – då får man sannolikt till svar ”Man kan säga mycket i affekt, men det är dåtid. Nu blickar vi framåt. Visst var det bu du sa?”

  73. flickvännen

    Äntligen har Soc vaknat efter sommarindolensen… och påbörjar nu en utredning, efter snart två månaders orolig väntan…
    Pappan har anlitat en kontaktperson/utredare vilken ska hjälpa honom att försöka övertyga soc att det är han som talar sanning och mamman som ljuger.
    Håll tummarna!!

  74. Be kontaktpersonen/utredaren spela in alla samtal med medtagen mobiltelefon 🙂 Och lycka till!

  75. Om ni behöver en skarpare utredare i ett senare läge, en person som kan alla trick i boken – kontakta Ingrid, hon kan ge dig min adress så hjälper jag dig med den kontakten.

  76. Något att räkna på
    Var det inte Åsa Moberg som noterade i sin bok Allt är möjligt – En välfärdsdagbok, att en alkolist kostar samhället i genomsnitt 20 miljoner kr under sin livstid?

    En alkoholiserad advokat uppe i Luleå somnade mitt under en förhandling i rätten. En skolklass befann sig där på studiebesök när rådmannen tvingade avbryta rättegången och den fick göras om. Vad lärde sig barnen av det?

    En läsvärd bok om problematiken med medberoenden är Flodhästen i vardagsrummet skriven av Tommy Hellsten

  77. Utredningen på soc pågår… hoppas vi. Inte för att vi hör något från dem, men man får anta att de är i full färd med att kolla upp allt nu… eller? Jisses vad saaakta allt går!
    Mamman gör allt för att framstå som en ansvarsfull förälder, pratar illa om pappan (och mig) på dagis och till sonen, med andra ord; försöker snärja och vilseleda alla i sin omgivning… som vanligt. Dagispersonalen verkar dock ha genomskådat henne och har pratat med pappan om att sonen inte verkar må bra. Det är bara att hoppas att någon sett eller hört något och vågar vittna om det.
    Det är så tragiskt att se sonen må sämre och sämre och inget händer! Han drömmer mardrömmar om mamman och är rädd att hon ska ”smitta” honom… 😦 Pappan kämpar för att sonen ska få träffa någon och prata ut och ventilera allt han varit (och är) med om, men tiden bara går… När pappan försöker beskriva sonens vredesutbrott kallar soc det för ”trotsåldern”! Otroligt provocerande!
    Pappan försökte, för vilken gång i ordningen minns jag inte, att få soc att lyssna på de inspelade samtalen, men ingen är intresserad. ”Det spelar ingen roll för du kommer ändå inte att få använda dem som bevismaterial i rätten” fick han som svar sist. Har vi inte fri bevisprövning i det här landet???
    Soc ”diskuterar” om det är ”någon idé” att prata med läkaren på vårdcentralen eftersom det ändå står ”ord mot ord”. Jag förstår inte!? Är det då inte av väldigt stor vikt att titta på den bevisning som ändå finns? Pappan ringde ju 112 den där dagen… varför är ingen intresserad av att kolla upp det?
    Pappan har tröttnat på att vänta på soc utredning innan stämning till tingsrätten och har nu via sin advokat (och i samråd med sin stödperson) lämnat in stämningen.
    Polisen hörde dock av sig idag och ska nu kolla mammans falska angivelse (hon ringde ju och anmälde pappan falskt för mordhot när han skulle hämta sonen sin umgängesvecka!). Får hoppas att polisen i alla fall är villiga att lyssna på samtalen! Där säger hon bl.a. att hon vid tillfället ljög för polisen för att få pappan därifrån! Om hon då blir dömd för detta kanske soc vaknar till liv!?
    Soc är en trög och tragisk instans! Jag trodde verkligen inte att man år 2010 kunde dömas utifrån sitt kön, men tydligen hade jag fel…

  78. 1. Läs igenom hela denna webplats igen. 2. Läs igenom alla inlägg i denna tråd. 3. Inse att ingen pappa får visa bevis, ha en åsikt, får behålla sin son, får sin son mående utrett. 4. Ring utredaren jag rekommenderade, innan det är försent.

  79. flickvännen

    Förberedelse i Tingsrätten på gång i nästa månad…
    Mamman har gått med i förskolans styrelse och bearbetar personalen… Hon har kommit med flera falska anklagelser / anmälningar mot pappan (dessa har dock lagts ned av polisen). Försökt fått besöksförbud mot pappan (utan framgång dock). Någon måste ju snart genomskåda hennes desperata spel!
    Sonen mår dåligt, har mardrömmar om mamman, får vredesutbrott ibland…
    Fortsättning följer…

  80. Ping: Flickvän berättar: Mardröm med feministisk socialtjänst « GenusNytt

  81. flickvännen

    I år får ”S” en jul med nyktra vuxna, för han är med sin pappa och med mig och min familj :o)
    Värre kan det tyvärr bli i nyår, då han är hos sin mamma…

    Det gör ont i hjärtat av att läsa detta:
    http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8318473.ab

  82. flickvännen

    Två partiska och tämligen värdelösa utredningar avslutade… nu ligger allt i tingsrättens händer. Mamman blir alltmer desperat. Hon har (på fyllan) ringt, mejlat och hotat berörda personer samt vittnen. Anmälan har, av berörd person, gjort till Advokatsamfundet.
    Är det inte dags att VAKNA och börja AGERA nu Soc!!!???
    Trött…

  83. Kolla med Grigori om han kan titta på soc utredningar. alternativt: på Socialstyrelsens webplats finns dessa:

    http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10571/2003-101-1_20031012.pdf

    http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2004/2004-110-14

    http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2003-14

    Stäm av utredningarna efter dem. Anmäl avvikelser till Socialstyrelsen/JO och ta upp det i rätten. Advokater brukar inte orka köra denna del själva.

  84. flickvännen

    ”Anon Ym”: Grigori har tyvärr hittills bara kostat pengar, utan resultat. Men utredningsresultaten kanske är mer hans gebit?
    ”AB”: Just det!!!
    Eftersom hon nu också försökt skandalisera vittne på Handelsbanken i annat tvistemål där hon också själv är part, kanske hennes absurda krigståg snart tar slut. Hon måste ju snart drunkna i sina egna lögner! Tragiskt…

  85. flickvännen

    Fortfarande påstår soc att de inget kan göra då det ”står ord mot ord”… Detta nu trots att förskolan äntligen har reagerat och vågat göra en anmälan då sonen pratar om att mamman dricker och att han inte vill vara hos henne! Soc vet att mamman är inskriven på en beroendeklinik, de vet att hon är under utredning hos Advokatsamfundet för hot och lögner, de vet att hon motsätter sig stödsamtal för sonen. De verkar som om de inte VILL förstå hur illa det egentligen är!
    Tyvärr verkar det inte bättre än att det är som min pojkväns advokat sa i ett tidigt skede, att det bästa är om hon kör berusad igen och fastnar i en poliskontroll!
    ”För barnets bästa”… ???

  86. flickvännen, jag lider med dig.

    Det är nästan lite extremistiskt att det är så tabu att kvinnor kan vara dåliga mödrar att det går så här långt. Får man fråga, har du funderat på att få ett reportage gjort, antingen i TV eller i tidningar där de gör reportaget anonymt?

    Politisk korrekhet är fan riktigt illa. Vad tjänar det till, egentligen? Folk säger inte vad de tycker, så allmänheten får inte reda på vad som händer. Är det inte bättre att vi är mer raka även om folk blir sårade ibland, än att det blir på detta sjuka sätt?

  87. flickvännen

    Av det pojken berättar förstår vi att mamman kört berusad vid flera tillfällen och dessutom krockat i en rondell och kört in i bla. en vägg. Pappan har själv noterat flera skador på hennes bil. Det är bara en tidsfråga innan det händer något fruktansvärt. Pappan har pratat med personal i en mataffär där mamma brukar handla med sonen och de har uppmärksammat att mamman varit där berusad med sonen. Pappan har gett dem sitt telefonnummer och bett dem ringa honom och polisen nästa gång det händer. Bara att hoppas att någon har lite civilkurage! För det är det som allt handlar om… civilkurage, att våga ingripa. Vi förstår att det finns många som sett mamman berusad med sonen men valt att se åt ett annat håll. Och ja, pappan har varit i kontakt med media och kanske det blir ett reportage till hösten… Risken är att det kan vara till pappans nackdel i vårdnadstvisten… att hänga ut mamman i pressen. Men mamman är också under utredning av Advokatsamfundets disciplinnämnd och kanske ett mediareportage kunde skynda på rättvisan och sanningen en smula… Det är synd att det ska behöva gå så långt, men just nu verkar det faktiskt vara enda lösningen.

  88. Herregud, flickvännen! Det blir ju bara värre och värre. Jag blir fullständigt tokig på att socialen inte tvekar en sekund att skära bort pappor ur barns liv efter minsta lilla viskning från mamma om inbillade övergrepp, men absolut vägrar att ingripa när mammor är uppenbart farliga för sina barn. Vad är det för fel på dem?

  89. flickvännen

    Ja, jag trodde aldrig för ett ögonblick att det kunde gå till så här. När jag läst om liknande fall har jag nog tänkt att det måste vara överdrifter och underdrifter från partiska personer… Men nu vet jag bättre… tyvärr. Socialen har yppat att de förstår att mamman ”har haft en alkoholproblematik” men eftersom mamman nu säger sig inte längre ha ett pågående alkoholmissbruk väljer socialen att tro på henne. Detta baseras på endast fyra cdt-prover under två års tid! CDT är känt för att ha låg sensitivitet och dessutom halveras värdena på 10 dagar. Hos vissa personer kan värdena helt normaliseras på två veckor. För att cdt ska ändras över huvudtaget måste man dricka minst 1,5 flaska vin varje dag i minst 2 veckors tid. Fyra prover på två år bevisar med andra ord ingenting! Trots att mamman är under utredning av familjerätten har hon inte fått ta några nya prover. I mammans nya yrkande till Tingsrätten om interimistisk ensam vårdnad (!) refererar hon fortfarande till de gamla proverna. Det finns personer där cdt-värdet inte ändras alls trots överkonsumtion av alkohol. Mamman har tidigare sagt till min pojkvän att det inte syns på proverna hur mycket hon dricker… Eftersom vi vet att hon fått vård vid flera olika kliniker tror vi att hon gått till en privat klinik för att ta prover och om proverna där varit ok har hon gått till den klinik som socialen känner till att hon varit inskriven vid och tagit samma prover där, vilka hon sedan hävdar är bevis för att hon ”lever som nykterist” (hennes egna ord). Som advokat i familjerätt kan hon det här ”spelet”, men det måste bara vara en tidsfråga nu innan hon drunknar i sina egna lögner!

  90. flickvännen

    Här är en snarlik historia:
    http://www.sigtunabygden.se/leva/nar-mamma-super-1238853.aspx#kommentaranchor
    Jag noterar att dessa barn nu bor med pappan… 🙂

  91. flickvännen

    Socialen har idag kontaktat pappan och bett honom sluta göra anmälningar då mamman hotat med att polisanmäla honom för förtal…!
    Rätta mig om jag har fel någon, men visst är det så att om man anmäler någon för förtal måste anmälaren till 100% kunna bevisa sin oskuld? I så fall vore en polisanmälan om förtal till pappans fördel!
    Imorse när pappan lämnade sonen på dagis var mamman redan där och skulle hämta honom. När sonen såg mamman gömde han sig bakom pappan och höll hårt i hans byxben, tittade inte ens på mamman. Mamman varken tittade eller hejade på sonen. Dagispersonalen vände blicken åt ett annat håll… När pappan var tvungen att gå beskriver han det för mig som om sonen ”stängde av” och lekte tyst för sig själv.
    Han blir skadad för livet, fattar ingen det!? Jag blir galen av frustration snart!

  92. Kan inte säga hur ni ska göra, men fyfan. Jag hade blivit så jävla arg att jag hade fortsatt att anmäla så länge jag hade haft grund för att göra en anmälan.

    Förtal har inget som helst att göra med anmälningar som har substans bakom sig.

  93. flickvännen

    Har i veckan fått veta att mamman motsätter sig kompletterande provtagningar till CDT; blod- och urinprover. Borde inte det faktum att hon motsätter sig det vara ett uppvaknande hos soc? Jag menar, hade hon rent mjöl i påsen skulle hon väl gladeligen göra dessa prover för att bevisa sin oskuld…!?

  94. flickvännen

    Senaste nytt är att mammans syster och man hotade oss och skrämde barnen när vi skulle hämta sonen! Eftersom inte socialjouren kunde hjälpa oss, gjorde vi en polisanmälan. Vi har också fått kännedom om att mamman kontaktat vittnet i mataffären (som sett henne handla full med sonen) och dennes chef… !! Sonen säger att han är så rädd för sin mamma att han ”inte ens vågar ta på henne”. Vi försöker få socialen att hjälpa oss att hjälpa sonen att slippa gå tillbaka till sin mamma i hennes vecka. Tror ni de hjälper till? Självklart inte! De hänvisar bara till utredaren, som har semester…
    Det verkar inte bättre än att mamman måste köra ihjäl någon på fyllan först eller misshandla sonen offentligt!
    Vad händer om pappan inte lämnar ut sonen? Kan man bryta mot lagen för att skydda sitt barn? Är det någon här som vet vilka konsekvenserna skulle bli? Läget är akut!

  95. Hej Flickvännen. Jag är också i samma sits som du. Det vill säga fru till en man som har barn han nu inte får träffa alls. Den här mamman super inte men bestämde sig när hon träffade en ny man och fick nya barn att hon ville ha alla barn hos sig. Hon fyllde dem med dynga och ljuger oavbrutet. Min make har bevisat detta samt visat på fruktansvärt skrämmande saker hon säger till barnen för att knyta dem till sig. Trots att min make i dag inte fått träffa sina barn (som han hade varannan vecka till de var 11 resp 12 år) på 6 månader bryr sig inte soc. De som sa att hon var bäst lämpad att hålla ett umgänge mellan båda föräldrarna och släkterna vid liv. Barnen har fått ett biologiskt syskon här hos oss för drygt tre månader sedan. De såg fram emot sin bror men enligt mamman vill de inte träffa honom. Barnen får vi inte kontakt med så vi vet inte vad de vill. TÄNK bara TÄNK om min sons pappa gjort så mot mig och jag anmält att jag inte ens fått kontakt med honom på 6 månader. Soc hade aldrig bara struntat i mina rop på hjälp då. Nu har mamman även påstått att JAG är elak och ute efter att skada barnen. Hon hävdar att soc uttalat sig om att jag inte bör ha någon mer kontakt med barnen. Detta skulle de alltså gjort utan att ens höra min version (min version av något hon hittat på). Jag har därför skickat in en anmälan om hur situationen ser ut och vad hon påstår. Samt fullständiga bevis igen för att barnen hade en mycket nära och bra relation med oss. Undrar vad jag får för svar. Mitt svar till dig är i alla fall att din killes chanser att få barnen är minimal. Det verkar inte spela någon som helst roll vad mamman gör. Mitt tips är att så länge det bara går hålla kontakt och umgänge med pojken hur lite det än är. Och att prata prata prata med skolor osv så att han överallt har bra kontakter om något händer (hon stämmer pappan på barnen eller så)

    All lycka till!!!!!

  96. Mjauuuuuuu

    Den här historien känner man ju väl igen. Men tyvärr kan man som pappa aldrig vinna eller åtminstonde nästan aldrig vinna mot en galen mamma. Med min erfarenhet kan jag säga som har levt och har barn med en galen
    Mamma att det spelar ingen roll om man har vittnesmål från barnen till polis, läkare, psokologer , anhöriga att en
    mamma misshandlar sina barn för i Sverige är det helt legitimt trotts att barnaga är förbjudet att en mamma våldför sig på barnen eller inte tillgodoser barnens behov. Det är bara akceptera det hur upprörd och arg man änn blir av det. För tillfället lever vi i ett land där kvinnors/mammors makt har sjukliga propotioner. Mina barn blir offrade och min rättsmedvetehet skadad för all framtid. Jag ställer mig frågan om mäns & kvinnors våld mot män & kvinnor är en konsekvens att dessa män/kvinnor blev misshandlade av sina mammor som barn utan upprättelse från samhällets skyddsnät (misshandlande män har alla sedan 1950 talet skyddats mot)t. Jag tror 50 år av en sjuklig familjelagstiftning med mamman i centrum som ett jävla helgon döljer på svar många vägrar se i vitögat.

  97. flickvännen

    Mamman bor nära dagis och skola. Hon har tidigare blivit stoppad för fortkörning utanför skolan…
    Mannen i artikeln nedan hade blivit anmäld åtskilliga gånger, men inget händer! Anmälningar är inte värda ett skit! Det är något allvarligt fel på hela systemet!
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13309927.ab

  98. flickvännen

    Beslut från Tingrätten om ny muntlig förhandling ang. interimistisk vårdnad om en månad. Pappan har, efter ”tjat”, fått en tid hos soc nästa vecka. Hoppas han slipper sitta och försvara sig som vanligt. De måste ju fatta något snart! Mamman är nu med sonen i Danmark. Vi vågar knappt tänka på vad som skulle kunna hända. Pappan har försökt kontakta henne, utan resultat…

  99. flickvännen

    Dagens möte med soc var lika värdelöst som de tidigare. Pappan blir hela tiden motarbetad och ifrågasatt. Det är helt ofattbart! Soc ber honom sluta anmäla och lämna mamman ifred. Varje gång mammans namn kom upp under mötet sa soctanterna ”bryt!, lämna henne utanför det här, du ska fokusera på X (sonens namn)”. Hur ska man kunna lämna mamman utanför när det är hennes missbruk som är problemet i sonens liv?
    Pappan har pratat med flera av mammans grannar vilka har noterat hennes asociala och deprimerade beteende, hon hejar inte ens. Deras barn får aldrig leka med sonen. De hör ständigt skrik och bråk från lägenheten. En granne har vid ett tillfälle, när han hörde sonen skrika hysteriskt i en halvtimme, ringt på och frågat om hon behöver hjälp. Samma granne har hört sonen banka på ytterdörren och skrikit ”Mamma, släpp ut mig!”. Han är övertygad om att mamman ger sonen stryk. Två grannar har noterat att mamman ständigt bär ut stora mängder tomflaskor och vinboxar ur lägenheten. Det finns tre barn i samma ålder som sonen i trapphuset. Han har aldrig fått leka med någon av dem för mamman. En granne beskriver hur sonen ofta står och tittar ut genom brevinkastet och beskriver det som att han verkar ”inlåst”.
    Tror ni soc var intresserade av att höra på detta? Svar Nej.
    Tror ni de var intresserade av att själva prata med grannarna? Svar Nej.
    Tror ni de ville prata om det faktum att mamman blivit uppmärksammad av personal i mataffären berusad med sonen? Svar Nej.
    Man kan ju förlora förståndet för mindre! Allt är som en sjuk parodi!

  100. Men allvarligt, så här får det inte gå till?! Finns det inga grundpelare som man har att luta sig mot när man jobbar på Soc? Som att faktiskt utreda och prata med alla inblandade?

    Jag hade definitivt pratat med grannen, be honom spela in nästa gång något sker. Att få film, även om filmen bara visar dörren och man hör barnet i förtvivlan där bakom måste ju ge en hel del tyngd på er sida.

  101. flickvännen

    Hej ”morrhugg” och ni andra! Och tack för allt stöd! Jag har läst igenom hela tråden och inser att om jag vore utomstående/ej involverad och läste vad jag själv skrivit här, skulle jag tro att jag bombade er med under- och överdrifter. Men hur sjukt det än låter så är det så här socialen hanterar en sådan här situation, d.v.s. inte alls! Jag trodde inte det var möjligt, men den råa sanningen är den att är du mamma har du bara rättigheter, inga skyldigheter över huvudtaget. Det spelar ingen som helst roll vad mamman gör, enligt socialen är det ändå henne man måste ta hänsyn till. Punkt!
    Mammans senaste utspel är att hon erkänt att hon ”kanske dricker lite, men inte varje dag. Å vad bra tänker ni, då har hon ju avslöjat sig själv! Nänä, nu tycker socialen sååå syyynd om henne, eftersom hon blir så pressad av pappan. Mamman har deklarerat att hon inte tänker ha någon mer kontakt med varken socialen eller pappan för det gör att hon mår sååå dåligt. Fr.o.m. nu är det hennes pappa, pojkens morfar (ja, just det, han som lovat pappan att han ska göra allt vad som står hans makt för att pappan ska förlora vårdnaden) som ska agera kontaktperson mellan mamman och pappan. Det tycker socialen är en jättebra idé. Problemet är bara att pojkens morfar inte ens svarar på tilltal, hejar inte ens. Det blir liksom lite svårt att ha en fungerande kommunikation då, eller?
    Ni kanske tycker att jag låter bitter? Ja, om jag säger så här, tålamodet börjar tryta! Trots allt, och det här menar jag av hela mitt hjärta, vill jag inte mamman något ont. Jag inser att det är hennes missbruk som gör att hon väljer de handlingar hon gör. Och jag inser också att hennes missbruk är ett symtom på att hon mår fruktansvärt dåligt. Och jag förstår att hon mår dåligt p.g.a. sin uppväxt, som var kantad av missbruk och våld. Jag önskar att jag och pappan på något sätt kunde få mamman att förstå att vi inte är hennes fiender, utan kanske de enda som verkligen ärligt bryr sig och vill att hon ska mår bra! Jag önskar att socialen stampade ner foten och sa att Nu räcker det, vi har avslöjat dig, du behöver vård, vare sig du vill inse det eller inte! De hjälper henne inte till att må bättre på det här sättet, de hjälper henne bara att fortsätta dricka!
    Om alla vårdnadstvister hanteras på det här sättet av soc (d.v.s. inte alls), kan jag förstå att föräldrar tar till desperata åtgärder.Man går ju sönder av frustration och vanmakt! Socialtjänsten ”utreder” ingenting, de bara förvarar känslig information under en bestämd tid!

  102. Jag har sett mycket värre fall. Och om pojken skulle dö i en trafikolycka förorsakad av mamman kommer det att sopas under mattan. Om ni ens skulle bli kallade till begravningen. Det fungerar så i Sverige. Räkna inte med att vinna, räkna inte med någon hjälp. Tyvärr. Så är det för oss alla.

  103. flickvännen

    Men vad är egentligen det verkliga problemet ”Anom Ym” och ni andra? Det kan ju inte vara så att alla manshatare arbetar som utredare på soc? Det känns som om det är ”för många kockar”, ingen som tar ansvar för något. Problemen slussas bara runt bland olika utredare och ingen vågar sätta ner foten och säga stopp. Inga beslut tas förrän det är försent, förrän någon dör eller något annat drastiskt, då media uppmärksammar eländet. Problemen bara lagras. Hela systemet är som ett dåligt skämt! Totalt värdelöst slöseri med tid och energi! Jag förstår att var och varannan socutredare är sjukskriven och utbränd… de måste ha svårt att sova på nätterna.

  104. Det är ett system som är väl medvetet om vad som pågår. Det är en mix av ideologi baserad på ROKS häxkonster och manshat/mansförakt. Det är ren ondska utförd av kvinnor, och i viss mån män, som lider av svåra psykiska störningar. Lägg till ett stort mått av inkompetens och brist på IQ och empati. Kolla dokumentären ”Könskriget” på Youtube. Där får du ansikten på ondskan. De skäl du uttrycker stämmer inte. Socialtjänsterna agerar mycket medvetet för att inte hjälpa en pappa i en sådan situation du beskriver. Även om ett barn skulle dö i mammans ‘vård’ betraktas det som bättre än att pappan skulle få vårdnaden.

  105. flickvännen

    Jösses, det verkar ju vara rena rama sekten i så fall…!
    En god vän till mig har tidigare arbetat som utredare hos soc. Hon berättade för mig om deras märkliga åskådning och sa till slut upp sig, kände att hon inte kunde hjälpa dem som det var menat för; barnen. Så något allvarligt fel på systemet är det i alla fall…
    Finns det ingen ”socialtant” här som kan stå till svars?

  106. flickvännen

    PAPPAN FÖRLORADE VÅRDNADEN INTERIMISTISKT! HELT SJUKT!

  107. Jag önskar att jag hade suttit här helt chockad…men min bittra erfarenhet gör att jag bara suckar och känner mig ledsen…

  108. flickvännen

    Pappans advokat försöker få utredningen ogiltigförklarad p.g.a. jäv. De personer som utreder är ju samma personer som mamman samarbetar med som advokat, i samma stadsdel: Bromma.
    Och NU meddelar familjerättens utredare att NU är det minsann dags att prata med sonen! Nu när han är i sin mammas våld. Jag bävar för hur de kommer att vinkla allt han säger till mammans fördel.
    Ursäkta, jag måste gå och spy!

  109. Bromma….kanske skulle pappans advokat läsa fallet Körner från Bromma. Där trodde de till slut på pappan – men hans liv blev i o f s inte så mkt lättare för det…

  110. Fia, jag tror tyvärr att det inte alls gick bra för pappa Körner i slutändan. Trots att han domstolarna gav honom ensam vårdnad mot ett enormt vite för mamman, så genomfördes aldrig överföringen av barnen. Mamman bytte till Kornhall och drev igenom en ny vårdnadsförhandling och där förlorade han allt.

    Jag är inte helt hundra på att detta stämmer, men jag tror det.

  111. Ja det skulle inte förvåna mig. Jag hörde att det var omöjligt för honom att vara med barnen för att de var så fyllda med hat att tillvaron blev olidlig för alla. Men det kan ju ha varit innan.

  112. flickvännen

    JO-anmälan mot Bromma stadsdelsförvaltning samt den drogliberale domaren vid Solna tingsrätt är tydligen nästa steg i eländet. Huvudförhandlingen är nu satt till den 18:e november.

  113. Mamman hoppar självsvåldigt av utredningen och bryter kontakten med Familjerätten…….!
    Hallå! Vakna Bromma stadsdelsförvaltning!

  114. Familjerätten avslutar utredningen (som knappt är påbörjad) eftersom mamman vägrar medverka längre.
    Inga anmälningar leder någonvart.
    Den tro och lillit jag en gång hade för sociala och rättsliga myndigheter är borta.
    Jag kan så här drygt ett år efteråt konstatera att det är bara att bocka av listan som ”Tommy” skrev här den 11 juli förra året…
    Vi förstår att beslutet vid huvudförhandligen i november redan är klart för länge sedan. Den 18 november kommer det bara bjudas på skådespel och lögner där den som ljuger bäst vinner…

    Pappan sökte hjälp och stöd hos socialen pga att mammans alkoholmissbruk hade uppnått en livshotande nivå för sonen och det slutar med att det är han som förlorade vårdnaden! Pga ”samarbetssvårigheter”. Ja, det är klart att det inte går att ”samarbeta” med en förnekande ljugande alkoholist!

    RUTTET är ordet!

  115. Jag beklagar verkligen. Men så här ser det ut. Ni har en alkoholiserad familjerättsadvokat mot er, vilket naturligtvis är dåligt för barnet. Själv hade jag en son som misshandlas regelbundet och utsätts för övergrepp – i ett hem där de två vuxna är yrkesverksamma socialsekreterare. Resultat: jag får inte träffa min son. Jag har aldrig polisanmälts, eftersom jag aldrig gjort något, och min son har aldrig orosanmälts. Han hålls i dag isolerad ute i skogen och har förlorat mig, sina många vänner , rätten att kommunicera med omgivningen och att gå i den skola han trivdes så bra i. Det är svenska myndigheter och rättsväsende som tagt det beslutet. Även ni kommer att förlora er son till den alkoholiserade och labila advokaten. Så fungerar Sverige. Det finns en orsak att Lasermannen, Peter Mangs och Anders Behring Breivik finns.

  116. Om mamman i framtiden skulle förorsaka ert barns död i fyllan och villan gäller att hon inte skulle ställas till svars. Hon skulle gå fri. Som kvinna, och advokat, har hon det skyddet. Det mest sannolika är, i det scenariot, att den allmänna opinionen och media skulle ge sig på pappan och försöka leda i bevis att han skulle vara skyldig till ett sådant dödsfall. Det kan låta absurt och sjukt, men Sverige fungerar så.

  117. Jag ser på tråden på Flashback att den mamma i Sigtuna som dödade sina två barn förra veckan dels får mycket sympati av Aftonbladet och övriga media och hon får ett stort stöd av sina vänner och bekanta. Däremot letar man nu skäl att komma åt pappan för morden. En bloggare (m) har uttryckligen sagt att mamman inte kan ha begått morden då hon är kvinna, en man måste han gjort det åt henne. Drevet går mot pappan, man kommer att göra allt för att smutsa ner honom och göra honom till den skyldige, oavsett vad mamman gjort = dödade båda barnen. Det här är djupt rotat i den svenska folksjälen, det fungerar så.

  118. flickvännen

    Ja, jag har reflekterat på samma sätt som du ang. Sigtunamorden. En bra och välfungerande förälder mördar inte sina barn. Hade det varit en pappa i samma situation hade den mediala beskrivningen sett annorlunda ut. Sympatin och empatin hade lyst med sin frånvaro. Han hade titulerats Mördare helt enkelt. Sorgligt.
    Beklagar din familjesituation också 😦 Hur går du vidare…?
    Pappan har fått rådet att sluta kämpa emot mamman, för ju mer han kämpar desto mindre tror omgivningen på honom. Detta har tom. familjerättens utredare sagt till pappans advokat! Det rådet han får är att ”lägga ned” och hoppas mamman åker fast i en poliskontroll nästa gång hon kör på fyllan. Bara att invänta den totala katastrofen alltså och hoppas att inte sonen dör i en trafikolycka innan han får den hjälp han behöver…
    Ett fruktansvärt SVEK är vad det är! Svikna barn blir tickande bomber…

  119. flickvännen

    Idag känner vi ett litet uns av lättnad och ett litet uns av hopp!

    Utredningen fick ju som sagt läggas ned då mamman vägrade medverka, samt förvägrade sonen enskilda samtal. Men utredaren fick några minuter ensam med honom efter det att mamman erhållit ensam vårdnad interimistiskt och det kan eventuellt vara hans räddning.

    Pappan fick idag utredningen i postlådan och för en gångs skull känner vi båda att socialen börjar förstå problemet. Där beskrivs hur mamman motsätter sig hjälp och stöd för sonen i form av bup-kontakt och enskilda samtal, vilket utredaren beskriver som allvarligt. Man kan läsa mellan raderna att utredaren förstår att mamman har en alkoholproblematik och mamman erkänner själv att hon mår psykiskt dåligt. Utredaren uppmärksammar bristen i sonens och mammans relation. Under det korta enskilda samtalet med utredaren beskriver sonen situationen hos pappan som positiv och situationen hos mamman som mindre positiv.

    Efter samtalet hör utredaren sonen säga till mamman ”Jag berättade inte att du är full mamma”. Sen säger han till mamman ”Ska vi åka och köpa lego nu!?”. Varvid mamman säger nej och sonen börjar skrika och gråta. Mamman tar sonen, lämnar rummet och åker därifrån. Efter detta hoppar hon av utredningen och kapar all kontakt. Jag förstår varför…

    Jag förstår att vi inte ska ropa hej ännu, men jag kan inte tänka mig att mamman kan fortsätta med sina lögner någon längre tid. Det kan inte vara lätt för henne att få sonen att ljuga hela tiden!

    Hoppas nu bara Tingsrätten förstår allvaret vid huvudförhandlingen den 18:e november!

  120. flickvännen

    Kära dagbok…(!)

    Jag skriver här för att sanningen någonstans ska finnas dokumenterad offentligt.
    Senaste nytt är att pappan anmält förskolan för tjänstefel då de underlåtit att anmäla trots att sonen vid upprepade tillfällen berättat om när hans mamma varit berusad och våldsam. För det första tog det personalen två terminer att göra en orosanmälan efter att sonen första gången (enligt dem) berättat om mammans missbruk. Då var det troligtvis på initiativ av en vikarie och anmälan avslutas med orden ”vi anser att detta inte är ett barns ord”… Här kan man tydligt se att personalen gjort en alldeles egen bedömning och tagit ställning. Efter förskolans orosanmälan i våras har alltså sonen vid upprepade tillfällen fortsatt berätta om att mamman dricker och slår honom. Trots allvaret i detta har personalen inte gjort nya anmälningar utan hänvisar nu i referentsamtalet till vetskapen om att utredning pågick…
    Om förskolan tagit sitt ansvar och anmält kanske familjeenhetens riskbedömning sett annorlunda och uppvaknandet hos utredarna hade kanske skett tidigare!

    Man kan ju förlora förståndet för mindre!!!

  121. Det där är standard. Inget konstigt alls. All personal i offentlig sektor ställer utan frågor och kunskap upp för att skydda modern. Om hon har alkoholproblem så tänker dom ‘det måste ju bero på att mannen gjort något så att hon börjat dricka’. Tro mig, ert fall är inte speciellt någonstans. Så här ser det alltid ut, varje dag, i hundratals fall. Det gäller även om pojken skulle dö i en trafikolycka med mamman, pappan är den som kommer att pekas ut som skyldig.

  122. flickvännen

    Pappan har nu en person som granskar utredningen (G A). Mamman har inte inkommit med kommentarer på utredningen. Vi vet inte om vi ska tolka det som att hon gett upp eller om det ingår i hennes strategi. Hur som helst är det oroande. Hon har i utredningen t o m föreslagit att sonen ska omhändertas… allt för att inte pappan ska ”vinna” (som hon själv kallat det). Fruktansvärt. Jag hoppas detta möjligtvis kan bli den konsekvens som behövs för att hon ska kapitulera och söka långsiktig vård, både för sitt alkoholmissbruk men också för hennes psykiska ohälsa. Pojken behöver en frisk mamma, inte ett alkoholiserat vrak.
    Ja, ”Anon Ym”, hon skyller alkoholmissbruket på pappan. Hon skyller t o m bristen på anknytning till sonen på pappan. Och varför mår hon psykiskt dåligt? Jo det är givetvis pappans fel det med…! När det passar gör hon sig själv till ett offer, men däremellan tvekar hon inte ens för falska beskyllningar som gör att pappan får sitta arresterad.
    Vår oro är nu stor att hon tar sitt liv, vilket hon åtskilliga gånger hotat med. Den hemska tanken finns att hon tar sonen med sig… Det låter kanske helt sinnessjukt, men hon verkar kapabel till det mesta för att ”vinna”. Och får hon inte ”vinna” så får kanske ingen annan göra det heller…

  123. Det finns flera fall med utökat självmord, Elmér bland annat. Tycker ni ska köra på LVU direkt och akut. Ander Behring Breivik var en produkt av en vårdnadstvist – psykologer ansåg att mammans mijö var starkt negativ för ABB. Trots det fick han stanna i hennes våld, pappan bortdömdes i domstol och blev istället ministerråd i Bryssel – något han ansågs klara väl. Det är samma tider nu, samma politiska och juridiska system. Jag tycker ni ska vidta helt andra åtgärder. Ring Ingrid så förmedlar hon.

  124. @flickvännen. Glömmer aldrig min dotters ord. ”Du har slagit mig”. ”Det säger mamma”. Och vad svarar en pappa på det? ”Men lilla vän pappa har aldrig slagit dig?”. Då faller hon efter en stund till föga och säger ”det var mamma som slog mig, jag fick inte ligga på mina kuddar”. Det var inget annat än den bäddade sängen i mammas sovrum och inte flickans heller. För flickan kunde inte skilja på ”mina kuddar” (mammans säng) och sin egen…. och pappan skulle ju utmålas som farlig osv…. och det fungerade utmärkt i en socialtj. som är så hänförd av sina egna fördomar och förutfattade meningar.
    Det är bedrövligt att gång på stöta på de oerhörda tecknen på att socialtj. varken vill eller kan engagera sig och alldeles för ofta inte heller verkar förstå grunderna för sitt arbete.. 30-40 år i yrket borde ju ge ganska välslipade verktyg, men här verkar organisationen totalt svältfödd adekvat arbetsglädje och motivation, förutom den avsevärda bristen på konkret kunskap.
    Att befinna sig i hetluften och känna hur strängarna spänns allt mer är plågsamt. Skaffa er så många vittnen till vad som sker som ni kan. Spela in om möjligt.
    Det är 20 år sedan de fick besked; ”mamma vill att jag berättar allt som hänt hos pappa, annars blir mamma arg”, ”Om jag säger att det varit roligt hos pappa, blir mamma ledsen”, ”Pappor ljuger”. ”Men pappa du är ju snäll…”. Det räcker ju med en enda mening för att reagera och om det som i detta fall skulle vara pappan som ständigt beskylls, så borde väl bara det resa uppmärksamhet. Fast knappast hos en myndighet som bara har fördomar och saknar vad de tycker de väsentliga pusselbitarna, som bara hämndlystna och regelrätt sjuka människor med avvikande agenda kan leverera…..
    Inget har hänt på alla dessa år i den instans som säger sig värna om barn. Snarare verkar de tillföra sina skyddslingar den värsta skadan. Sandviken, Vetlanda, Mark, Jönköping osv osv Listan är alldeles för lång och varje enskilt fall så sorgligt och bedrövligt och så förnedrande för de inblandade. Varför det i Sverige ska vara så svårt att göra något åt någonting är ju märkligt. Vår egen historielöshet verkar vara ett skydd för att övergreppen och maktmissbruket ska kunna fortgå i evighet amen och de enda som kan tänkas vinna på det är de som tjänar på sakernas orubbliga tillstånd….. Att läsa om hur Norge också i fall som detta visar rakryggat motstånd dumhet och inskränkthet är en lektion i samhällsbyggnad. Det kostar att rätta till, men vem kan påstå annat än att fel personer nu vinner på att allvarliga händelser och missgrepp ideligen får bero.
    Läs vad Rune Fardal kan berätta om Norges syn på hur man går till rätta med utredare, och andra som visat prov på synnerligen inskränkt människosyn och alldeles för stora brister i sin yrkesutövning. http://svt.se/ug/20111101204433/de_blev_oskyldigt_anklagade_for_sexuella_overgrepp
    Läs och fundera över att myndigheter faktiskt synat och friat att man på internetsajter namnger personer som måste anses olämpliga att arbeta med och utreda barns situation. Bidragande till det måste väl vara det gamla pedofilfallet och att en stor del religiösa var inblandade med allt annat än en rejäl rakryggad tro och en övertygelse som bara består av den egna förträffligheten…..

    Heja Sverige!

  125. flickvännen

    Om en mamma riktar anklagelser om missbruk och våld mot en pappa, förlorar pappan vårdnaden.

    Om en pappa riktar anklagelser om missbruk och våld mot en mamma, förlorar pappan vårdnaden.

    Dödläge!

  126. Om en pappa riktar anklagelser om övergrepp och våld av en styvson mot sitt barn förlorar pappan också vårdnaden och umgängesrätten med det barn som utsattes för övergreppen, hände mig.

  127. flickvännen

    Idag tändes ett HOPP! 🙂
    Huvudförhandlingen fortsätter nästa fredag…

  128. flickvännen

    Efter 1,5 år av ett oroligt pendlande mellan hopp och förtvivlan har nu Solna tingsrätt beslutat att pojkens mamma är den som ensam ska ha vårdnaden och boendet och pappan får bara träffa honom varannan helg! Mamman beskyller pappan för SAMARBETSSVÅRIGHETER (???) och det är tydligen allvarligare än MISSBRUK och VÅLD… Obegripligt!!!

    Detta är en mamma som har ett pågående alkoholmissbruk samt psykiska problem. En mamma som konsekvent ljugit för alla myndigheter och inte minst, för sitt eget barn. En mamma som lovat pappan att hon ska göra allt vad som står i hennes makt för att förstöra livet för honom. En mamma som slagit pojken och skrikit till honom att hon inte vill ha honom längre. En mamma som varken orkar eller har intresse av att ta hand om sitt eget barn, utan överlåter detta till pojkens morfar samt en barnflicka. För henne handlar detta om att vinna en process och dölja sina egna problem.

    Pappan är den som varit föräldraledig och som haft huvudansvaret för pojken sedan födseln, eftersom mamma i perioder knappt kunnat ta hand om sig själv. Pappan har inget missbruk eller psykiska problem. Han är stabil och pålitlig. Han har god ekonomi och ett socialt umgänge. Han önskar inget hellre än att få ta hand om sin son så länge mamman förnekar sina problem och vägrar söka långsiktig vård. Han älskar sin son över allt annat på denna jord. Pojken har, via teckningar och dockor, tydligt visat familjerättens utredare att han vill vara hos sin pappa och inte hos sin mamma. För pappan har vårdnadstvisten hela tiden handlat om att försöka ge sin son en trygg uppväxt.

    Tingsrätten förminskar mammans problem och t.o.m. negligerar vittnen som sett henne berusad med sonen. Det verkar vara prestige för rätten att, trots allt som framkommit, låta den interimistiska domen stå fast. Att mamman är advokat i familjerätt har självklart betydelse för hur rätten dömer. Pappan kommer självklart att överklaga, men är det någon idé egentligen? Mamman har hittills kunnat bete sig hur hon vill, spelat ut myndigheter och människor mot varandra, hotat och vilselett, utan någon som helst konsekvens.

    Domen är definitivt inte för pojkens bästa! Jag kommer aldrig i hela mitt liv ha någon tilltro till det svenska rättssamhället! Det är RUTTET och KORRUPT! Att läsa domen är som ett hån. Viktiga delar av vittnesmål har helt sonika plockats bort och saker som tyder på mammans brister och problem tonas ner eller nonchaleras helt. En väldigt intressant sak som står i domen är att det inkommit ett stort antal anonyma anmälningar, men rätten anser att dessa förmodligen kan härledas till pappan… VA!? Endast två personer i vår omkrets har anmält anonymt och då har de ringt in anmälningarna. Personerna är båda kvinnor, så det är ju knappast pappan som ringt och förvrängt sin röst…!! Detta betyder alltså att det finns människor där ute som vet saker, men är för rädda för att anmäla med sina namn! SNÄLLA NI, TRÄD FRAM! För pojkens skull! Han kommer att gå under i mammans våld!!!

  129. Du ska vara medveten om att svenska domstolar vill se pojkar misshandlade av sina mödrar. det är ingen tillfällighet att ni förlorade, det sa jag redan för ett år sedan. dessutom kommer mamman att umgängessabotera fr o m nu, och ni kommer att förlora sonen. Det fungerar så i Sverige. Mamman kan våldta sonen varje vecka om känner för det. inget skulle hända.

  130. Jag känner mig väldigt berörd av den här historien. Har tipsat Pelle Billing om att uppmärksamma den: http://www.pellebilling.se.

  131. flickvännen

    Andreas, tack men det verkar inte vara någon som vågar ta i detta… och konsekvensen av Tingsrättens dom blir antagligen den att det nu blir ännu svårare för pappan att få gehör och bli trodd någonstans 😦

  132. flickvännen

    http://maukonen.files.wordpress.com/2011/12/vk-2011-12-16_tio-ar-som-papparattsaktivist.pdf

    Det är något allvarligt fel i samhället! Pappan, i vårt fall, har varit i kontakt med Ulf personligen. Ulfs historia är så fruktansvärt tragisk 😦

  133. flickvännen

    Hovrätten meddelar prövningstillstånd! Hoppet tänds igen…

    Sedan mamman erhöll ensam vårdnad har hon ägnat sig åt hjärntvättning, mutning och umgängessabotage.
    Ett av hennes vittnen (under huvudförhandlingen) granskas f n av åklagarmyndigheten för mened.
    Två orosanmälningar (vad vi känner till) har gjorts till soc, varav en bla. pga. att mamman vid ett tillfälle aldrig kom och hämtade sonen på dagis efter stängning så personalen var tvungna att ringa pappan. Vad jag förstår skulle de enligt regelboken egentligen ringt soc.jouren eftersom mamman har ensam vårdnad?

    Pojken berättade för pappan idag att mamman druckit så mycket vin ”att hon inte kunde vakna”. Det är sjukt vad ett barn ska tvingas utsättas för innan det får hjälp! Vad tror ni? Är det någon idé att börja hoppas på att han till slut kan få en trygg barndom?

  134. Det är en del att ta på. Men det du räknar upp är påbörjade möjligheter, inget ni kan använda ännu. Hjärntvättningen, PAS, är något ni kan ta in en utredare som beskriver och vittnar om fenomenet. Mened är intressant, men det ska mycket till för att det ska väckas åtal, så det ni ska försöka dra ett varv till är orosanmälningarna. Se till att de utreds ordentligt och att pojken får berätta för så många andra som möjligt.

    Att pojkens pappa skulle få enskild vårdnad är svårt att tro. Hursomhelst så kan man i familjemål, börja om i rättstvisten. Oavsett utgång lär ni tröska vidare i rättssystemet genom omstämning från förlorande part.

  135. flickvännen

    Anon Ym, tack för din kommentar. Man behöver ”bolla” med insatta personer i en sån här situation.
    Vad gäller anmälan om mened finns det ett ispelat samtal som bevisar att vittnet berättat en version till pappan, om sin oro för att pojken far illa hos mamman, och en hel annan version i tingsrätten (där personen i fråga vittnade till mammans fördel efter manipulation samt förmodad rädsla för mamman). Jag vet inte om detta räcker till åtal om vittnet trots bevisningen skulle neka till anklagelserna?
    När det gäller orosanmälningarna har pappan inte längre någon insyn i vad som händer hos myndigheterna. Så vi vet inte om soc uppmärksammar anmälningarna eller inte. Pojken får heller inte komma till tals för mamman. Hon har också förvägrat honom bup-stöd under utredningen, trots att både utredarna och förskolepersonalen anser att han borde få det. Han är även remitterad till bup via bvc för flera år sedan, vilket framkommer i familjerättens referentsamtal med bvc.
    Jag förstår att det här blir en fortsatt lång och jobbig resa, speciellt för pojken. Men hur som helst så kan vi inte bara ge upp så länge vi ser att han mår dåligt.
    Vi har även anmält socialtjänsten till socialstyrelsen pga deras negligerande av mammans konsekventa samarbetsvägran genom hela utredningen. Jag antar att inte heller den anmälan kommer att leda någonvart men då har vi i alla fall gjort vad vi kunnat i det avseendet också.
    Ett stort problem i denna tragiska historia är att mammans far och syster håller henne om ryggen trots att de båda är fullt medvetna om hennes problem.
    Ett annat problem är förskolan. Personalen sa i tidigt skede att de inte vill bli involverade och det dröjde ett halvår innan de till slut gjorde en anmälan om vad pojken berättat om mammans alkoholmissbruk och våld mot honom. När pappan kommer till förskolan vid hämtning för umgänge går personalen undan… Det är uppenbart att de inte vill se och höra. Pojken har själv sagt att han berättar för personalen men att ”de hör så dåligt”. Tragiskt!

  136. Det du skriver sker i de flesta vårdnadstvisterna. Inget nytt. Jag tror inte det kommer att hjälpa er. Tyvärr.

  137. flickvännen

    Jag läste någonstans att ca 10 % av målen ändras i Hovrätten. Det är det tiondelshoppet vi lever på så länge…

  138. 10% av de mål som fått prövningstillstånd eller 10% av de som överklagats till hovrätt? Djävulen ligger i detaljerna.

  139. flickvännen

    Så sant, att ”djävulen ligger i detaljerna”. En insikt som efter en sån här resa får en att misstro varje myndighetsbeslut. En liten meningsvinkling åt ett håll kan få förödande konsekvenser. Jag hoppas dock att det gäller 10% av de mål som fått prövningstillstånd…

  140. flickvännen

    Ikväll har jag fått förklarat för mig att det är ca 10% av vårdnadsmålen som meddelas prövningstillstånd och får man prövningstillstånd betyder det i princip alltid att tingsrättens dom kommer att ändras. I så fall är det ännu bättre än jag tidigare trodde!
    Jag må vara naiv men jag väljer att tro på detta så länge… Det MÅSTE bli RÄTT till slut!

  141. Prövningstillståndet innebär bara att ett av fyra krav uppfyllts. Det kravet kan i sig bero på bara en mening i domen hr ser som felaktig. Men, ni är bara att gratulera. Håller tummarna ändå. Det är ett lotteri, rättsväsendet.

    http://www.gotahovratt.se/Om-hovratten/Provningstillstand-i-hovratten-/

  142. Jag återkommer till den här kommentarstråden ibland för att läsa hur det går. Jag förutsätter att du (”flickvännen”) är helt ärlig i det du skriver och jag känner mig otroligt besvärad av att det kan gå till så här.

    Med tiden kommer ni få rätt; om inte annat när pojken blir större och kan ta sina egna beslut och dra sina egna slutsatser. Men det kommer ju inte ta bort den skada som har skett fram tills dess.

    Världen är full av tragiska, egoistiska, fega människor. Tyvärr påverkar dom allt för ofta livet för oss andra.

  143. flickvännen

    Jag kan förstå om det finns människor som tvivlar på min uppriktighet i detta. Hade jag som utomstående själv läst detta för ett par år sedan hade jag antagligen tänkt att ”det är förmodligen något fel på den pappan” eller något liknande. ”Tyvärr” är det bara sanningen ni får läsa av mig här och jag försöker vara så objektiv som möjligt.
    Jag tycker inte illa om pojkens mamma eftersom jag förstår att alkoholism är en sjukdom och jag förstår att hon är en produkt av den miljö hon själv blivit utsatt för under hela sin uppväxt. Men jag tycker illa om det hon utsätter pojken för. Det är skillnad. Jag vill henne inget ont utan önskar att hon någon gång i framtiden kan kapitulera inför sina problem och få vård. För pojkens skull, men också för sin egen skull.
    Men fram tills dess kan vi inte göra något annat än att försöka få pojken därifrån, rädda honom, göra allt vi kan för att han ska slippa bli nästa generations produkt av samma miljö.
    Anledningen till varför jag skriver här och varför jag delger Ingrid utredningar och domslut är för att ha en slags ”sannings-bank” när allt detta är över. Jag inser förstås att när detta är ”över” börjar en annan resa som innebär att försöka få vård och hjälp till pojken att bearbeta och läka det han nu utsätts för dagligen.

    Nuläge:
    Vi har anmält socialtjänsten till socialstyrelsen och fått besked att anmälan nu handläggs som ett tillsynsärende.
    Vi väntar på interimistisk dom från Hovrätten.
    Eftersom pappan inte längre har någon insyn i pojkens vardag kan vi bara hoppas att han har det så bra det går och att han känner att vi trots allt finns där för honom…

  144. Flickvännen – det är fantastiskt det du gör. Vi får följa detta fasansfulla drama live och det är ett samhällsdokument av vikt. Vi skickar så mycket energi vi kan till dig och pojkens pappa!

  145. Jag vet inte var ni bor. Men om ni är i Stockholm så vill vi väldigt gärna bjuda över er på middag. Jag förstår till minst 100 % och jag är också ”flickvän” fast i mitt fall fru!

  146. Och Ingrid – är du i stan är du såklart också välkommen!

  147. flickvännen

    Tack Ingrid och alla andra som följer oss i detta, vi behöver all energi vi kan få! ❤

  148. I bland bara kan man stötta varandra genom att ha upplevt samma sak utan att behöva försvara saken inför tvivlare. Er berättelse är så lik vår. Vi har inte lagt ut den än, men vill. Vi vill att trygga lilla Sverige ska förstå hur det verkligen går till: Men hur underbart hade det inte varit att träffa några som inte sitter med blickan ”ingen rök utan eld” utan helt enkelt fattar hur åt helvete det är.

  149. Jag hänger gärna på. Har lärt mig mycket jag gärna delar med mig av.

  150. Härligt – låt oss ses över en middag hemma hos er nästa gång ni är i närheten av Södermalm. Vi har en bebis också och kommer inte att städa – men vi är gästvänliga ändå 🙂

  151. Haha inte hos ER utan hos oss menar jag såklart. Lyssnade på en annan konversation samtidigt

  152. flickvännen

    TACK för middagsinbjudan, men vi skulle förmodligen vara de tråkigaste middagsgäster du kan tänka dig som läget är nu. Tyvärr blir det en form av isolering när man är mitt i något sånt här, vi orkar helt enkelt inte med det sociala livet. Men om någon vill ha kontakt så har Ingrid min mejladress! Och en middag i framtiden tackar vi gärna ja till 🙂

    Här är en examensuppsats som jag såg på A-M Maukonens blogg. Den handlar om 5 pappors kamp i vårdnadstvister. Riktigt bra! Läs!

    http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:461424

  153. Jag förstår precis… ni ligger nog något år efter oss och för ett år sedan och mer så satt vi mest och stirrade i väggen och trodde inte att det som hände kunde hända…

    Tack för en mycket intressant examensuppsats… så mkt vi känner igen..tyvärr.

  154. flickvännen

    Mamman har ju som sagt förbjudit pappan att besöka pojken på dagis. Idag ringde pappan till dagis för att åtminstone få höra sonens röst och säga hej till honom, men nekades av dagispersonalen. Kan ni tänka er in i den situationen? Det är vidrigt! Pappan var helt knäckt när jag pratade med honom nyss. Han är den som tagit hand om pojken sedan födseln, den som varit föräldraledig med honom, men nu behandlas han som en kriminell!
    Nu på fredag börjar pappans umgängeshelg. På fredagar går pojken på simskola men mamman vägrar berätta för pappan vilken simhall. Förra fredagen pappan skulle ta pojken till simhallen slutade det med att mamman istället tog honom dit, på pappans umgängestid. Mamman hotade med att pojken annars inte skulle kunna gå på simskolan och då skulle hon minsann låta pojken få veta vem det var som förstörde allt det roliga för honom. Det är ofattbart att en vuxen medelålders intelligent kvinna och mamma kan bete sig på det här viset! Och det utan konsekvenser!
    Nu på fredag har pappan fått direktiv från sin advokat att hämta pojken, enligt domen, eftersom det är hans umgängestid och således han som ska ta pojken till simskolan.
    Man förstår att det kommer att bli problem igen. Man förstår vem som kommer att få skulden… Och kom ihåg, mamman är advokat i familjerätt. Hon kan det här spelet. För det är just vad hon gjort det till, ett spel!
    Vidrigt var ordet!

  155. ”Idag ringde pappan till dagis för att åtminstone få höra sonens röst och säga hej till honom, men nekades av dagispersonalen. Kan ni tänka er in i den situationen? Det är vidrigt!”

    Vad lutade sig dagispersonalen mot i det beslutet? Jag har full förståelse för att dagispersonalen styr upp det fysiska umgänget vid behov, dvs inte låter den förälder hämta som inte har ansvaret den dagen etc. Men ett telefonsamtal har ju inget med detta att göra.

    ”Förra fredagen pappan skulle ta pojken till simhallen slutade det med att mamman istället tog honom dit, på pappans umgängestid. ”

    Varför tilläts det? Det är inte ert fel att den som sitter på informationen vägra att dela den med er. Håll hårt i överenskommelser och rutiner är mitt tips!

    ”Nu på fredag börjar pappans umgängeshelg. På fredagar går pojken på simskola men mamman vägrar berätta för pappan vilken simhall.”

    Hur har ni dokumenterat detta? Som jag skrev för nästan två år sedan, se till att dokumentera allting ni gör och att skapa en dokumentationsvänlig miljö. Prioritera skriftliga överenskommelser, kontakter. Spela in telefonsamtal. Filma vid behov övergrepp som ni ser. Se också alltid till att knyta an det till myndighetspersoner. Om mamman inte delar information med er, tag direkt kontakt med soc eller liknande för att påpeka detta och be dem agera proxy.

  156. Fortfarande inget nytt. Händer tusentals pappor varje dag.

  157. flickvännen

    Vi dokumenterar allt –
    vilket ingen hittills varit särskilt intresserad av att ta del av.

    Det finns ett stort antal inspelade samtal (bla. där det framgår att mamman har ett alkoholmissbruk, att hon ljugit för polisen, att hon ljugit för förskolan, samtal som bevisar att hon fått vittne att ljuga i tingsrätten mm) –
    vilka ingen vill lyssna på.

    Vi och personer i vår omgivning har gjort ett flertal orosanmälningar till soc –
    vilket har resulterat i att soc bett pappan att säga till alla att sluta anmäla, eftersom ”anmälningarna försvårar utredningen” (öh, va?) och ”då alla anmälningar är av samma karaktär inleds ingen ny utredning” (ok…?).

    Hur får man egentligen soc att reagera och agera över huvudtaget???

    Ang. simskolan och problematiken med att pappan inte får veta i vilken simhall sonen går på simskola fick pappan vid förra umgänget rekommendationen från sitt ombud att hellre låta mamman ta pojken dit än att det blir en ”scen” på förskolan. Det skulle då mamman använda emot honom i Hovrätten som ”samarbetssvårigheter” mm (ja, det är ett effektivt ord att ta till för alla mammor).
    Nu säger ombudet att han ska hämta pojken på fredag oavsett om han kan ta honom till simskolan eller inte. Skulle han fråga pojken vilken simhall som gäller kommer mamman med stor sannolikhet att anklaga pappan för att ”dra in pojken i konflikten”. Går pappan inte med honom till simskolan kommer han anklagas för att inte ”se till barnets bästa” av mamman, och kanske han då får pojken emot sig också? Ang. pappans samtal till dagis idag så har jag nu fått förklarat för mig att personalen påstod till pappan att sonen inte ville prata med honom… det skulle i så fall vara ett första tecken på att mammans hjärntvätt börjat ta skruv… Sen sa personalen åt pappan att inte ringa dit mer eftersom han ”stör verksamheten” (ja herregud han är ju bara en engagerad pappa, sånt måste vara besvärligt för dem…).

    En sak vi funderar över: Den person på pojkens dagis vilken pappan pratade med idag är själv i en vårdnadstvist… undrar om hon ev. får någon form av konsultation…? Bara en oroande (paranoid?) tanke… Hon har ingen anledning att behandla pappan på det sättet hon gör… Pappan känner en ogrundad men utstuderad irritation från henne.

    Behöver jag tillägga att pappan känner sig både extra knäckt och kränkt idag…!?

  158. ”Hur får man egentligen soc att reagera och agera över huvudtaget???”

    Tja, efter det som Uppdrag Granskning belyste i höstas så krävs det – ibland – väldigt lite…

    ”Ang. simskolan och problematiken med att pappan inte får veta i vilken simhall sonen går på simskola fick pappan vid förra umgänget rekommendationen från sitt ombud att hellre låta mamman ta pojken dit än att det blir en ”scen” på förskolan.”

    Det är väl er dag och inte ert problem att ni inte vet det ni borde veta? Ombudet är någon ni anlitat? Hur kommer det sig att vederbörande ändrat sig:

    ”Nu säger ombudet att han ska hämta pojken på fredag oavsett om han kan ta honom till simskolan eller inte.”

    ”Ang. pappans samtal till dagis idag så har jag nu fått förklarat för mig att personalen påstod till pappan att sonen inte ville prata med honom… det skulle i så fall vara ett första tecken på att mammans hjärntvätt börjat ta skruv…”

    Eller att han helt enkelt var upptagen? Även om jag har full förståelse för att det är lätt att tolka in det värsta i en situation som den du beskriver så finns ju även andra alternativa möjligheter.

    ”Sen sa personalen åt pappan att inte ringa dit mer eftersom han ”stör verksamheten” (ja herregud han är ju bara en engagerad pappa, sånt måste vara besvärligt för dem…).”

    Har det ringts mycket tidigare då? Enstaka samtal borde ju inte kunna sägas så mycket om.

    ”En sak vi funderar över: Den person på pojkens dagis vilken pappan pratade med idag är själv i en vårdnadstvist… undrar om hon ev. får någon form av konsultation…?”

    Tja, konstigare saker har hänt. Men känns inte helt relevant i sammanhanget. Dagis och dess personal måste ju kunna motivera sitt agerande bortom en eventuell känslopartisk medarbetares inställning.

    ”Pappan känner en ogrundad men utstuderad irritation från henne.”

    Magkänslan ska man lära sig lita på men i den här typen av sammanhang så får man nog försöka koncentrera sig på det väsentliga. Håll på era rättigheter och värna dem när de trampas på.

    ”Behöver jag tillägga att pappan känner sig både extra knäckt och kränkt idag…!?”

    Klart det påverkar. 😦

  159. flickvännen

    Ja vad ska jag säga… soc. tar synnerligen godtyckliga beslut… antingen reagerar de inte alls eller så överreagerar de.

    Pappan brukade kontakta pojken via dagis ungefär en gång i veckan tidigare, ibland bara för att kolla med personalen via mejl att han verkade ok.

    Vad gäller pappans anlitade ombud förmodar jag att hon kunde lukta sig till en ”scen” från mamma, vilket enligt ombudet skulle varit till pappans nackdel… hur sjukt det än låter.

    Som jag sagt tidigare försöker jag vara så objektiv jag kan i detta, men ibland slinker det ut en och annan irrelevant och subjektiv fundering… Vi har ju så svårt att förstå varför ingen vågar öppna munnen och prata! Men det är klart, när ett helt utomstående vittne – icakassörskan, berättar i tingsrätten att mamman varit där och handlat öl full med pojken och ändå ingen tycker att det är särskilt anmärkningsvärt… ja, då förstår man att det krävs mer än så för att människor i omgivningen ska tycka att ”det där kanske inte är så bra för barnet”… Suck. Men man kan ju bara gå till själv… Vad skulle krävas för att JAG som utomstående skulle göra en orosanmälan till soc? (i ett annat sammanhang då alltså). Uppriktigt sagt så vet jag inte riktigt när jag skulle anse det nödvändigt att ”trycka på knappen”, men förmodligen skulle mitt beslut komma snabbare idag än innan den här historien…

  160. Frågan kommer upp i SVT Debatt imorgon torsdag 22:00, grundat på Hanne Kjöllers ledare.

  161. flickvännen

    Det låter spännande! Måste se! Tack för tipset ”Anon Ym”!

    ”Debatt om vårdnadstvister. Den förälder som saboterar mest belönas med vårdnaden, menar Hanne Kjöller, ledarskribent på DN. Hon möter bland andra Angela Beausang, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (Roks). ”

    Är det bara för att jag är mitt i detta eller håller vinden på att vända något…? Har blivit kontaktad av en reporter som vill ”gräva” i vårt fall! Äntligen! 🙂

  162. Det har arbetats många timmar i det fördolda med att få upp frågan. Men det är också så att det inte räcker. En TV-debatt kommer inte att ändra något. Det krävs väldigt mycket mer. Men visst, just nu har vi rört upp en del damm. ROKS var f ö uppe hos ansvarig minister i november, och där finns det inte många indianer rätt sorterat i den kanoten. Hon får besök varenda vecka av kvinnor (och vissa män) som utmålar alla män som monster.

  163. flickvännen

    Läste detta på Eskilstuna kommuns hemsida. Lek med tanken att byta ut ordet ”kvinnor” mot ordet ”män”………………(!)

    http://www.eskilstuna.se/sv/Omsorg-och-hjalp/Akut-hjalp/Vald-och-hot/Eskilstuna-kommuns-akutboende-for-kvinnor/Satelliten—akutboende-for-valdsutsatta-kvinnor-under-berusning-och-deras-barn1/

  164. flickvännen

    Besked från pappans advokat att målet sätts ut i hovrätten i maj!
    Mamman arbetar intensivt med att manipulera dagispersonal, dagisföräldrar och inte minst, sonen. Hon verkar vara kapabel till allt och det skrämmer mig ända in i märgen… Detta är en mycket mycket sjuk människa. Som pappan säger ”jag vet inte om det är hennes skådespeleri eller förnekelse som skrämmer mig mest”. En sak är i alla fall säker, får hon vårdnaden i hovrätten är sonen förlorad för alltid!

  165. flickvännen

    Vet inte om någon läser denna tråd längre, men jag måste få skriva av mig lite…
    Nu är det snart två år sedan mamman körde bil berusad med sonen och pappan var tvungen att stämma henne om ensam vårdnad. Sedan den dagen har livet varit ett helvete, speciellt för pojken. Mamman har med soc hjälp erhållit ensam vårdnad i Tingsrätten. Pappan fick dock prövningstillstånd och överklagade i Hovrätten. Frågan är om Hovrätten lyckas (läs vill) demaskera mammans alla lögner… hon är ju trots allt själv advokat i familjerätt… Domen kommer imorgon…
    Idag fick pappan besked från åklagaren att förundersökningen mot mammans granne som ljög i Tingsrätten läggs ned pga. att brott inte kan bevisas. Vad? Samtalet mellan pappan och grannen är ju inspelat, jag har själv lyssnat på det! Där säger grannen bl.a. att han ”hör att hon (mamman) är elak mot honom (sonen)” och att ”det låter som om hon låser in honom”. Grannen beskriver bl.a. hur han hör pojken skrika upp till en halvtimme och bankar på en dörr och ropar ”mamma, släpp ut mig!”. Han berättar för pappan att han vid ett tillfälle, när pojken skrek oavbrutet, var tvungen att ringa på och fråga om mamman behövde avlastning, han erbjöd sig att ta med pojken till parken. I Tingsrätten hävdade samme granne att han aldrig hört eller sett något alls. Är inte det mened? Att medvetet undanhålla sanningen? Vi fattar ingenting… som vanligt. Rättssystem, vad är det!?
    I helgen visade sonen hur mamman slagit honom igen. Den här gången med knytnäven i bröstkorgen. Jag kan inte med ord beskriva den maktlöshet och sorg vi känner!
    Domen från Hovrätten kommer som sagt imorgon. Behöver jag nämna att jag inte har mycket hopp om att det blir en dom ”för barnets bästa”!?

  166. Flickvännen, det gör ont i magen att läsa det du skriver. Vårt rättsväsende har brakat samman när det gäller vårdnadstvister och de kunde lika gärna förbjuda pappor att ens söka vårdnad. Fast motsatsen vore bättre. Som Janne Runsvik i mansjoursrörelsen brukar säga:
    – Det bästa vore att alltid ge vårdnad och boende till papporna. För då vet man att de allra flesta barn kommer att få tillgång till båda sina föräldrar.

  167. Det fungerar så i Sverige. En mamma kan döda sitt barn, misshandla och förstöra barnet psykiskt. Det är satt i system, ni är inte ensamma. Jag tycker ni kan vara lyckliga som kommit så lindrigt undan. Pappan kunde mycket väl ha suttit i fängelse vid det här laget, dömd oskyldigt för våldtäkt eller pedofilibrott. Smile, för ni är lyckligt lottade 🙂

  168. flickvännen

    Så var det ännu en gång bekräftat: Den som ljuger bäst vinner!

    Föga förvånande går Hovrätten på mamma advokatens linje. Detta trots att rätten finner det något märkligt att hon inte tillåtit familjerätten att kontakta hennes kontaktperson hos Beroendecentrum för att bevisa sin påstådda nykterhet, samt att hon inte tillåtit barnsamtal med pojken osv. Trots att sanningen finns där mitt framför ögonen på rätten så offrar de pojken. Ty de har ju ett helt rättssystem (där även mamma advokaten ingår) att upprätthålla fasaden på…

    Om man ska försöka se något positivt så fick i alla fall pappan utökat umgänge med två dagar. Men så länge mamman har ensam vårdnad kommer ju pojken aldrig att få den hjälp och det stöd han behöver för att bearbeta sina trauman.

    Så vad har vi bittert fått erfara under dessa två år av helvete, jo för det första: är du man och pappa: prata inte med socialtjänsten, för du kan aldrig övertyga soctanterna om att du är en minst lika bra förälder som mamman. Och försök absolut inte övertyga dem om att du skulle vara bättre, för det är du per automatik inte. För det andra: ansök inte om ensam vårdnad, för det kommer du aldrig att få. Håll dig till gemensam vårdnad, så har du i alla en chans att inte förlora vårdnaden helt eller få ditt umgänge reducerat. För det tredje: Tro aldrig att sanningen kommer att segra, för det gör den inte. För som sagt, den som ljuger bäst vinner!

    Förlåt Sebastian för att vuxenvärlden ännu en gång har svikit dig!!!

  169. flickvännen

    Eftersom domen är en offentlig handling; varsågoda ni som är intresserade av att hämta ut och läsa eländet!

    Svea Hovrätt målnr. T 10579-11

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s