Könsdiskriminerande lagar i Sverige


Nyligen avskaffades lagen om värnplikt och några debattörer jublade åt att den ”sista könsdiskrimerande lagen” i Sverige försvann. Så här beskrivs det i ne.se:

värnplikt, sedan slutet av 1800-talet en rättighet och skyldighet att delta i landets militära försvar. Värnplikten ingår i 1995 års lag om totalförsvarsplikt. I lagen anges att en svensk man är värnpliktig från det år han fyller 18 t.o.m. det år han fyller 47. Kvinnor har kunnat anmäla sig frivilligt till antagningsprövning och därefter utbildats på samma villkor som männen.

Från 1 juli 2010 är avsikten att lagen om värnplikt inte längre ska tillämpas. Regeringen får besluta att den åter ska träda i kraft då försvarsberedskapen kräver det. Om så sker ska lagen omfatta även kvinnor. Efter en frivillig mönstring genomförs frivillig grundläggande soldatutbildning under tre månader. Därefter sker uttagning av ca 6 050 personer årligen med fortsatt utbildning till stående eller kontraktsanställda förband.

Klang och jubel? Är Sverige nu äntligen ett helt jämställt land? Är alla lagar som diskriminerar och särbehandlar ett kön verkligen borta?

Den som är feminist ropar förstås ”ja” eftersom feminism inte betyder jämställdhet (lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för båda könen) utan enbart är en fråga om kvinnors rättigheter. Vi andra kan ju titta på vilka könsdiskriminerande lagar som fortfarande är inskrivna i Sveriges Rikes Lag:

1. Faderskap

En mamma vet alltid att hon är biologisk mor till det barn hon föder. Visserligen kan man nu få donerade ägg, men ingen kvinna är ju omedveten om att hon då gör valet att föda en annan kvinnas barn. En pappa däremot, kan inte vara lika säker. Om han är gift med barnets mamma blir han automatiskt pappa till det, om inte måste han skriva på faderskapspapper. Hur det här går till kan man t ex läsa här.

Om den ogifta pappan vägrar skriva på, tvingar myndigheterna honom att göra ett DNA-test. Om han inte är barnets pappa går jakten på den riktiga pappan vidare. Men vad händer den gifta pappa som känner på sig att han inte är biologisk pappa, har han laglig rätt att kräva faderskapstest?

Nej, det har han inte. Mamman får peka ut hur många presumtiva pappor som helst och alla kommer att tvingas att lämna DNA-prov tills den ”skyldige” är hittad, men pappan har ingen laglig rätt att få myndigheternas hjälp att få svar på hur det ligger till.

Med tanke på hur otroligt enkelt det i dag är att bevisa vem som är biologisk pappa är lagen både ojämställd och diskriminerande. Förr var det en omständlig procedur med blodprov där man i bästa fall fick fram den mest sannolika pappan och så fick killen finna sig i att betala. Inte spelade det någon roll att han bedyrade att han aldrig ens haft sex med kvinnan ifråga – var han den mest sannolike fick han betala. Flera av dem har först på gamla dar, efter att i många år utpekats som svikarpappor och hatats av ”sina” barn, med DNA-test kunnat bevisa det de hela tiden vetat – att de inte är dessa barns pappa.

2. Vårdnad om barn

Om en mamma och en pappa är gifta får de automatiskt vårdnad om de barn som föds inom äktenskapet – detta oavsett om maken är biologisk pappa eller inte. Jämställt och bra. Men de flesta svenska barn föds av föräldrar som inte är gifta: de kan vara sambor och leva som gifta men de kan också vara i princip helt obekanta för varandra, två människor som genom ett slumpartat möte råkar bli knutna till varandra för resten av livet.

För de icke gifta föräldrarna gäller följande: Mamman får automatiskt ensam vårdnad – pappans enda chans att få bli en likvärdig förälder är att mamman ”godkänner honom” och  frivilligt skriver under ett papper. Det gör hon så klart i de flesta samboförhållanden, men det skulle vara intressant att veta hur många mammor utan relation till sitt barns far som ”ger bort” halva vårdnaden? Mig veterligt har ingen undersökt detta, men jag har hört otaliga vittnesmål om hur det brukar gå till på socialförvaltningarna där papperna ska skrivas under:

Först ska faderskapet erkännas och skrivas på. Nu har pappan erkänt att han avlat detta barn och gått med på att försörja det i 18 år. Sedan kommer nästa papper fram, det om gemensam vårdnad. Man kunde tycka att i och med att försörjningsbördan nu delats lika så ska även den lagliga vårdnaden göra det, men nu händer det egentligen helt osannolika. Socialsekreteraren tittar på mamman och säger:

– Är du helt säker på att du vill skriva på? Om ni flyttar i sär eller blir oense, så kan du alltså inte själv bestämma över barnet …

Hur ofta det här sker kan jag förstås inte ange några siffror för, jag kan bara försäkra er om att jag hört många, många pappor vittna om att det gått till exakt såhär. Mammor också förresten. Kloka, schysta mammor som är jämställda och vill att deras barns pappor ska spela en lika stor roll som de själva i barnens liv. Många av dem har berättat att de blivit helt chockade över socialsekreterarens försök att manövrera bort pappans rättigheter.

Pappan måste nu starta en process för att få GV vilket kostar kring 80 000 kronor och i 90-95 procent av fallen inte leder någon vart. Våra domstolar är redan översköljda med vårdnadstvister, bara i Stockholms tingsrätt hanteras fem stycken – varje dag! Så det kanske är tur att de flesta pappor inte har råd att driva en vårdnadstvist …

Sedan ändringen av vårdnadslagen 2006 ökar antalet vårdnadsdomar som slutar i ensam vårdnad. Lagen från 1998 förutsatte ju att gemensam vårdnad var det bästa för barnet och därmed skulle vara regel, men sedan ändringen och HD-utslaget från 2007 där samarbetsproblem räcker för ensam vårdnad, får allt fler mammor ensam vårdnad om barnen. Är det ett steg i rätt riktning för ”världens mest jämställda land”?

3. Barnbidraget

Barnbidraget skickas alltid till mamman, även i de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Visserligen införde man för några år sedan möjligheten för föräldrarna att välja vem som ska få barnbidraget, men det förutsätter ju att de är överens. I de fall de inte är det går det till mamman, alldeles oavsett var barnen bor. Punkt, slut.

4. Grov kvinnofridskränkning

Sedan 2000 finns lagarna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i svensk lag. De tillkom sedan åklagarna haft svårigheter att bevisa att en kvinna bivit misshandlad i flera år eftersom hon inte kunde ange tid och plats för de olika brotten. Så här skriver wikipedia:

Syftet med lagstiftningen om grov fridskränkning är att angripa fall av systematisk kränkning. Sådana fall kan omfatta ett flertal handlingar som var och en för sig har ett lågt straffvärde. De kränkningar som avses är exempelvis misshandelofredandehemfridsbrott och sexuellt tvång. Brottet grov fridskränkning möjliggör således en sammanvägd bedömning.

Sen kommer den intressanta skrivningen:

Har gärningarna begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år enligt 4 kap 4a § andra st brottsbalken.

Visserligen kan en kvinna som på liknande sätt kränkt sin makes frid, dömas för grov fridskränkning men det händer ytterst sällan. Genom att söka på Google hittar jag två fall, ett från Umeå tingsrätt 2005 och ett från Luleå tingsrätt 2008. Lagen om grov fridskränkning tillämpas oftast mot föräldrar som misshandlat sina barn.

Varför är det så här? Varför pekas ett kön ut som särskilt misshandlande i svensk lag? Varför heter inte lagen kort och gott ”Lagen om grov fridskränkning” och så kan alla fall av upprepad misshandel och annan kränkning mot människor man lever med, inbegripas i den?

I min värld är det helt uppenbart att en sådan här lag befäster de fördomar som redan är mycket starka angående partnervåld. Det är på grund av den här lagen och för att polisen bestämt sig för att ”prioritera mäns våld mot kvinnor” som sådana här saker kan hända: Ett par slogs med varandra och båda var i polisförhör överens om att han gett henne en örfil och hon gett honom två knytnävsslag. Han blev åtalad och dömd, hon slapp helt undan lagföring.

5. Barnadråp

Om en kvinna dödar sitt barn vid födelsen kan hon slippa dömas för mord utan i stället för barnadråp.

Så här beskrivs det på ne.se:

Barnadråp, brott som innebär att en kvinna dödar sitt barn vid födelsen eller vid en tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål. Straff: fängelse i högst sex år.

En pappa som får en knäpp när hans barn föds har ingen möjlighet till mildare behandling. Han döms för mord (fängelse i 10 år eller livstid) eller dråp (fängelse i lägst 6 och högst 10 år).

6. Våldtäkt

Förr var det enkelt. Våldtäkt var när en man tvingat sig till ett samlag med en kvinna och hotat eller slagit henne för att kunna genomföra detta. Numera är våld inte en förutsättning och det behöver inte handla om en penis i en vagina. Men en sak förutsätter man fortfarande och det är att en penetration av något slag ägt rum.

För ett par år sedan avkunnade Högsta Domstolen två prejudicerande domar. De avgjordes samma dag och med samma ledamöter – en kvinnodominerad jury. I ena fallet var det en kvinna som vaknat upp när en man stoppat in ett finger i hennes vagina för att försöka göra henne kåt. Hon skrek, han slutade och dömdes för våldtäkt.

I det andra fallet var det en kille som vaknade av att hans manlige chef tagit fram hans könsorgan och smekte detta, för att försöka göra honom kåt. Han skrek, mannen slutade och frikändes för våldtäkt.

Vad var skillnaden mellan dessa båda fall? Penetration. Kvinnan hade fått ett finger instoppat i sitt könsorgan, mannen hade ”bara” fått händer runt omkring sitt könsorgan. Detta är otroligt könsdiskriminerande. Är mannens könsorgan inte fredat bara för att det hänger utanför kroppen?

Annonser

37 svar till “Könsdiskriminerande lagar i Sverige

  1. ”I det andra fallet var det en kille som vaknade av att hans manlige chef tagit fram hans könsorgan och smekte detta, för att försöka göra honom kåt. Han skrek, mannen slutade och frikändes för våldtäkt.”

    Och blev istället dömd för sexuellt tvång. Eftersom det var ”utanpå”. Hade det funnits penetration med i bilden hade din ilska över jämförelsen mellan dessa två fall varit lite mer förståelig. Men du anser alltså att inte bara penetration utan även en tjej/kille som blir smekt ”utanpå” ska räknas som våldtäkt? Eller tycker du snarare att båda fallen skulle ha räknats som sexuellt tvång? Ett av dessa två alternativ måste ju vara din slutsats, eftersom du är så upprörd.

    ”Detta är otroligt könsdiskriminerande. Är mannens könsorgan inte fredat bara för att det hänger utanför kroppen?”

    Hur menar du? Kvinnor har väl också delar av sitt könsorgan utanpå kroppen? De kan ju också bli utsatta för sexuellt tvång, alltså få sitt könsorgan ofrivilligt smekt ”utanpå”. Och män kan ju mycket väl bli våldtagna. Vad är skillnaden? Eller ska det bara räknas som våldtäkt när en man blir smekt utanpå?

  2. AndreasM:
    Eller så kanske man anser att lika fall ska bedömas lika oavsett kön. En möjlighet som inte ens verkade föresväva dig med tanke på ditt inlägg.

  3. profanum_vulgas: Då får du nog läsa det igen.

  4. Bra inlägg Ingrid!

    Du har många kloka klargöranden om den ojämställda lagstiftningen och är i favör för kvinnor på männens bekostnad.

    Jag förstår vad du menar när det gäller den olika bedömningen av våldtäkt.
    Förmodligen så är bihanget inte så ”intimt och utsatt” att det kan våldtas enligt svensk rättvisa – inte i fallet med mannen och hans chef i alla fall.

    Förstår dock inte varför AndreasM inte förstår ditt resonemang och ditt inlägg när det gäller skillnaden på våldtäkt och inte.

  5. AndreasM:
    Våldtäkt är ju påtvingat samlag, en kvinna som tvinga till sig ett samlag med en man begår våldtäkt även om mannen inte penetreras. När man även införde ”likvärdiga” sexuella handlingar så ska det tydligen vara olika för könen (alltså att byta ut sitt eget kön mot handen ska inte vara våldtäkt om den utsatte är man eller pojke och den som gör det är kvinna).

    Du kan tydligen fortfarande inte tänka dig att lika fall skulle kunna bedömas lika oavsett kön. Är det verkligen en sådan främmande tanke?

  6. @AndreasM

    En man som stoppar in ett finger i slidan på en tjej ”simulerar” ju ett samlag med sitt finger, Likaså Simulerar ju Någon ett samlag med sin hand om denne ”runkar” en killes penis.

    Lagen är FEL!

  7. Jag tror att skillnaden i synsätt har att göra med föreställningen om att det är hemskt att bli penetrerad. Se bara hur vissa hävdar att våldtäkt är ett öde värre än döden (kvinnor drabbas värst av krig) och att en del lesbiska feminister på fullt allvar påstår att varje heterosexuellt samlag är en våldtäkt.

    Tyvärr tror jag detta bottnar i en unken syn på våra könsorgan. Som en kompis till mig sa en gång angående att många tycker att kvinnlig otrohet är värre än manlig.

    – Jag blir så förbannad på att fittan ses som smutsig, att den inte kan ”tvättas ren” efter en otrohet. Men kuken den är minsann ren och fin, vart den än har stoppats in!

    Det liggen en hel del i det. Och så länge feminister vidmakthåller den synen kommer kvinnlig sexualitet aldrig att bli jämställd med manlig.

    Om HD hade ansett båda handlingarna likvärdiga och dömt dem för samma brott, så hade mycket varit vunnet. Det är olagligt att tafsa på en annan människas könsorgan, en människa som inte vill ha sex med dig. Det spelar ingen roll om denna människa är en man eller en kvinna. Straffet beror sedan på om det var brutalt, under hot etc och inte enbart en fråga om någon ”smutsats ner genom penetration”.

    För övrigt tycker jag det är synd att debatten bara handlar om våldtäktslagen. Det intressanta är väl att vi har så många lagar som diskriminerar pappor som föräldrar?

  8. Mr Galahad

    Applåder och visslingar…

    Det stannar tyvärr inte heller enbart vid lagstiftning utan gäller hela vårt samhälles syn på kvinnor respektive män.

    Om polisen kallats till ett lägenhetsbråk av oroliga grannar och det visar sig att en kvinna och en man befinner sig i lägenheten. Vem utgår man ifrån är gärningsmannen?

    Man separerar dem och ställer kvinnan frågan ”har han slagit dig” medan mannen får frågan ”vad har hänt här då”?.

    När jag själv stod inför detta för 8-9 år sedan var jag den enda skadade med ett antal småblessyrer (skärsår, skrapsår och rodnader) men också den enda som togs med till stationen för förhör. Gissa vem som kände sig dubbelt utsatt?

    Idag verkar det tack och lov som om man påbörjat en viss attityd förändring inom poliskåren men det lär ta flera generationer innan sådana förutfattade meningar kan raderas.
    Se bara på Leif GWP som säkert som sten kan peka ut den eller den mannen som skyldig till både det ena och det andra innan utredning ens påbörjats. Förtal någon??

    Vi har en lång väg att vandra innan vi kommit till ett samhälle som är jämställt och vi kommer att stöta på motstånd på varje steg framåt.
    En dag hoppas jag dock, främst för mina barns skull att vi faktiskt når fram.

    //Mr G

  9. MrG, det kan nog dröja rätt länge …

    Kolla här, från dagens Hallands-Posten:

    http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.826360-vittne-jo-anmaler-polisen-i-halmstad

    Tror ni polisen agerat så här om rollerna varit ombytta?

  10. Mr Galahad

    Ja varför är jag inte förvånad öht?

    Det finns ett uttryck som brukar användas av feminizterna när de ska kommentera det faktum att 20% av de som dödas av relationsvåld är män.

    ”Vad hade han gjort innan då?”

    Detta gäller dock bara män och aldrig kvinnor som det verkar.

    Att en förundersökningsledare av ett brott inte tar emot ett vittnesmål angående det brottet är faktiskt ett solklart tjänstefel och åtalbart. Men det lär vi inte heller får se eftersom man aktar sig noga för att straffa ut varandra inom ”kåren”.

    Journalisterna bär ett oerhört ansvar att granska och rapportera om dessa felaktigheter men det förutsätter givetvis då att man drivs av den objektiva bevisbördan och inte av andra mer subjektiva tankar såsom vissa populära samhällsgranskande program gjort de senaste åren.

    Det finns bokstavligen tusentals liknande händelser som samhället ser mellan fingrarna med och enskilda män betalat eller betalar priset för. Män är gärningsmän och kvinnor är offer, så är det ju eller?

    //Mr G

  11. Tycker att det ska vara som i Israel. Där är det obligatorisk 3-årig värnplikt för båda könen och det gäller alla israeliska medborgare oavsett.

    Det kallar jag jämlikhet.

  12. Mr Galahad

    mmm fast i likhet med de flesta andra nationer så hålls kvinnorna ifrån alla farliga poster och uppdrag så särskilt jämlikt vette faen om det är..

    //Mr G

  13. En intressant intervju med Sven Wollter om papparollen och ur mycket han lidit av att mista vårdnaden om barnen:
    http://www.dn.se/insidan/jag-har-lamnat-barnen-ensamma-med-sina-smartor-1.161034
    ”På den tiden (60-talet) hade ju pappor inte en smörklicks chans i helvetet”. Det ser inte ut att ha förbättrats sedan dess…

  14. Ping: Evolutionspsykologi och Littorinaffären « Aktivarum

  15. Tommy Jonsson

    Det är märkligt att en liten grupp kan driva den ojämställda lagstiftningen i Riksdagen om än med mycket pengar. Under hela 90 talet var jag med och lobbade för bättre jämställdhet i Föräldrabalken innanden nya lagen kom 1999.
    Vid många sammanträffanden med Laila Freivalds var hennes sista svar i frågan ”att tiden inte var mogen än”.
    Det är otroligt att så många barn och fäder ska förlora sina mänskliga rättigheter för att en mor ska få egna fördelar. Toppen av isberget är alla ogrundade anklagelser som leder till fällande dommar och i många fall till förlorade relationer mellan barnet och fadern.

  16. Tommy Jonsson

    Som vanligt Ingrid ett mycket bra skrivet blogginlägg av dig. Hoppas att du snart har möjligheten att göra en bok av mycket du skrivit i din blogg.

  17. Vad är bra med denna artikel? Littorin hade ju barnen varannan vecka men krävde att bara ha dem varannan helg, då hans ”viktiga” arbete inte tillät större umgänge!!! Och detta skulle vara föredömligt???

  18. Ping: Diskriminering av pappor « Ord av Jerry

  19. Tommy Jonsson

    Jag tyckte det var bra att Michael A fick in en debattartikel i Expressen och just nu så jag att det blivit 20 bloggar och 240 kommentarer.
    Jag reagerade också på att han i höstas inte hade tid för sitt arbete att ha ett växelvis boende. Det var svagt. Nu när han har avgått så han han möjlighet att återgå till det växelvisa boendet

  20. Det finns en ledig tjänst i Uppsala, som jämställdhetsspecialist – hur man nu kan ha en tjänst i något som är högst subjektivt?

    Det som är jämställt för mig behöver inte vara det för min väninna; en man kan vara ute och jobba tusen timmar i månaden och kvinnan ser inga problem med det och så kan en annan vilja att han är hemma mer osv.

    http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Hitta-lediga-jobb/Sok-jobb-i-Platsbanken.html?url=-123388378%2FStandard%2FPlatsannonser%2FVisaPlatsannonsViaArbetsort.aspx%3Fq%3Ds%2528ld%2528199%2529l%25283%2529k%2528380%2529yo%25281%2529%2529a%252820%2529sp%252865%2529sr%25281%2529c%25283B45668C%2529%26ids%3D10118850%26o%3D3%26k%3D0%26ps%3Dlan%25283%2529&sv.url=12.237ec53d11d47b612d78000171

  21. Mr Galahad

    Det där ser ut som en tjänst som man beskriver på ett sådant sätt att endast en person kan söka den. Det är rätt vanligt av myndigheter och andra som är tvingade att alltid annonsera ut alla tjänster men som redan internt har den som de vill ska göra jobbet.
    Det är förmodligen en av Professor Lundgrens adepter som ska ges en bra befattning som ger henne/honom möjligheter att använda sina kvasivetenskapliga teorier om genus utan att de automatiskt avslöjas som lall utav någon sund individ som struntar i vad som är politiskt korrekt. Jag behöver väl inte påpeka att det sker på skattebetalarnas bekostnad??

    //Mr G

  22. Jag känner igen fenomenet du beskriver. Tjänster som tillsätts internt måste ändå utlysas. Det jag finner skrämmande är att det finns just en sådan här tjänst öht.

  23. Man hör ofta att män måste vara villiga och är ovilliga att ge upp sin makt och att det är därför det går så trögt på vissa områden. Och detsamma gäller väl antagligen här också isf. Det jag är nyfiken på och skulle vilja veta är hur argumenten ser ut. När man inte är beredd att ändra lagen om vårdnad för icke gifta (och detta med barnbidraget) hur motiverar man det? Någon som vet några länkar?

  24. Barnkonventionen
    Artikel 2

    Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.
    Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

    Barns till ogifta föräldrar diskrimineras genom att inte ha samma trygghet om någon av föräldrarna dör innan alla papper är ifyllda. Dör mamman vid förlossningen är barnet helt utan vårdnadshavare och pappan ska godkännas av en tillfällig vårdnadshavare som skall utses av socialförvaltningen. Detta förfarande kan ta upp emot 7 månader och under denna tid får ”pappan” ta hand om barnet med det utgår varken barnbidrag eller föräldrapenning. Det gäller att ha en jävligt bra chef som låter dig vara hemma med semesterersättning. Utöver detta ska han ordna med begravning och sörja sin döda partner/sambo och ordna alla formaliteter kring detta! Blir så förbannad över att det ser ut så här trots att vi haft Barnkonventionen i 20 år!!

    Har analyserat och vänt ut och in på Barnkonventionen men tänker inte skriva mer om detta här för jag blir bara upprörd och arg. Det kommer att komma en skrivelse framöver som ska sändas många berörda personer så jag jobbar vidare där. Det är dock skrämmande att vissa lagar ens existerar när de är så snedvridna. Kvinnofridskränkning är en patetisk lag i mina ögon. Vad var det för fel på lagen om fridskränkning? Är det mer synd om kränkta kvinnor??

    Eftersom var tionde barn inte har den pappa de borde ha vore det kanske idé att säkerställa faderskapet innan barnet är fött. Med dagens teknik borde det inte vara så svårt.

    Dessutom borde man inte kunna TVINGA män att bli förälder mot sin vilja. Tänk om pappan skulle tvinga mamman att behålla barnet mot hennes vilja…jisses vilka ramaskri det hade blivit! På andra hållet är det dock helt ok för ”det är hennes kropp”. Det är uppenbarligen inte hans liv det handlar om… Blir det en fortsättning på sånt här är jag rädd att många killar kommer att sterilisera sig.

    Vet många kvinnor som gjort hål i kondomen bara för att bli gravida. De vill dock inte ha någon pappa till barnet! Pengarna duger dock bra…

    Är detta för barnets bästa?? Jämställt??

  25. 1. Faderskap
    Det är naturligtvis en tragedi för de barn som inte får tillgång till en pappa och själva få bilda sig en uppfatning om vem han är.
    Jag känner en numera ung kvinna med en egen liten baby (oroa dig inte, pappan finns med i bilden!) som aldrig haft kontakt med sin far. Inte för att mamman inte ville utan för att pappan inte ville. I vuxen ålder har hon kontaktat sin pappa vid flera tillfällen utan f svar. Till slut hittade hon sin halvbror (den unga damen var en produkt av faderns otrohet) på Facebook och tog kontakt. Brodrn blev chockad. Under alla år hade fadern betalat underhåll för sitt barn men inte berättat för sina barn i äktenskapet om att de hade en halvsyster. Jag vet inte hur komtakten mellan halvsyskonen avlöpt, den överrumplade brodern ville ha tid att smälta informationen.

    2. Vårdnad om barn
    Även mödrar blir misstänkliggjorda och ifrågasatta av soc vid faderskapets fastsällande. Tro inget annat!

    3. Barnbidraget
    Vid gemensam vårdanad är det säkert inga problem för vuxna människor att samarbeta om 500:-.

    4. Grov kvinnofridskränkning
    För att kunna förstå formuleringen av lagen behöver man kunskap om kvinnomisshandel och den saknar du.
    Kvinnofridslagen som trädde i kraft -98 tar hänsyn till kvinnans situation med upprepade kränkningar. Misshandel av kvinnor är en mycket komplex historia och inte fullt s enkel att den kan illustrears med örfilar utdelade av vardera parten.
    Du visar din brist på kunskap och insikt i ämnet.

    5. Barnadråp
    En relativt otidsenlig lag som har sitt ursprung i en ålderdomlig syn på ogifta mödrar. Trots det finns det fall där mödrar drabbas av förslossningspsykoser vilka i brist på adekvat omhändertagande av sjukvården möjligen skulle kunna leda till barnadråp.

    6. Våldtäkt
    ”För ett par år sedan avkunnade Högsta Domstolen två prejudicerande domar. De avgjordes samma dag och med samma ledamöter – en kvinnodominerad jury.”
    I venskt rättsväsende finns ingen jury i någon instans. I HD sitter endast erfarna jurister av båda kön.
    Ovälkomna smekningar av yttre delar av könsorganen är inte en våldtäkt. Inte ens om man är kvinna. Den typen av övergrepp förekommer överallt, på bussar, på krogen och de rubriceras aldrig som våldtäkt. Polisanmälningarna läggs ner och leder ingenstans. Man kan lika gärna strunta i att anmäla den sortens övergrepp.
    De flesta gör det också och nöjer sig med att gå därifrån eller att ge förövaren en örfil.
    Och det tyckte du var misshandel… 😀

    Du måste läsa på lite bättre om du vill vara trovärdig.
    Om profanum vulgus varit en duktig jurist och inte praktikant hade han kanske kunnat hälpa dig med definitionerna.
    Jag vet inte om jag ska gratulera dig till at ha sluppit undan sexuella övergrepp eller om jag ska beklaga dig. Du förstår ju uppenbart inget av det du skriver om övergrepp mot kvinnor och barn och du hade nog mått bra av några övergrepp. De hade kanske fått dig att begripa lite mer. Å andra sidan är övergrepp inget vi kvinnor önskar varandra.

  26. Men Berit. dina invändningar är faktiskt på en tröttsamt låg nivå.

    Hela grejen med partnervåld är ju att det inte skiljer sig mellan könen. Det är lika vanligt att kvinnor förnedrar män på det sätt man avsett att straffa med kvinnofridslagen, men detta erkänns ju inte i Sverige. Det är ju det som är hela min poäng.

    Nej, det kallas inte jury, men det är likväl en jury. En samling ledamöter som tillsammans bestämmer sig för en dom. Jag försöker variera mitt språk så att det ska bli roligare att läsa …

    Din invändning om barnbidraget är kolossalt okunnig. Du har alltså inte förstått att det finns tiotusentals mammor i det här landet som vägrar dela med sig av barnbidraget trots att barnen bor halva tiden hos pappan?

  27. Partnervåldet i Sverige vet du inte ett skit om! Det bevisar du genom dina texter.

    Du lyckades över förväntan med din ambition att variera ditt språk för underhållningens skull! 😀

  28. Jaså, Berit, gör jag inte det? Har du tagit del av John Archers metaanalys över ett hundratal studier världen över? Jag kan slå vad om att jag kan hundra gånger mer om ämnet än du. Du kan ju börja med att presentera dig, så att vi andra vet vem du är. Sedan kan du berätta vilken forskning du stödjer dig på.

  29. Mr Galahad

    Berit eftersom du uppenbarligen inte har den blekaste aning om hur likartad den fridskränkning som män utsätt för av sina kvinnor och det som faller under kvinnofridslagen så bör du läsa på om ämnet.
    Du har kanske egna erfarenheter som offer för dylika brott och det har jag med.
    Om så är fallet så skulle våra erfarenheter vara ganska likartade medan effekterna och möjlighet till förståelse och myndighetsingripanden långt skilda.

    Har du någonsin ens hört talas om att polis griper kvinnan misstänkt för fridsbrott alternativt misshandel av sin man när hon i själva verket är offret? Självfallet inte eftersom det förmodligen aldrig hänt, jag kan däremot på rak arm ge dig 4 olika fall där exakt detta hänt olika män som misshandlats och kränkts av sina partners utan minsta förståelse ifrån vare sig omvärld eller rättsväsende.

    Läs gärna om Glenn som är en av få män som gått ut med detta högst skam belagda ämne.
    http://www.aftonbladet.se/wendela/article7434664.ab

    Ingrid är en av de få journalisterna som insett att detta inte på något vis är ”ett marginellt” problem och att det ingalunda rör sig om ett könsförtryck mot kvinnor som feministrörelsen velat få oss att tro på under de sista 30 åren.
    Modern objektiv forskning har visat att de haft och har fel men detta talas det mycket lite om både medialt och politiskt.

    Mäns våld mot kvinnor har det satsats miljarder kronor för att minska, varje år får landets kvinnojourer 100+ miljoner att dela på och genus forskning likaså.
    Trots alla dessa pengar och all denna forskning samt allt det engagemang så befinner vi oss inte ett enda steg närmare en lösning på problemet idag än vi gjorde för 30 år sedan.

    Hur kommer det sig tror du?

    //Mr Galahad – en av de som själv varit där.

  30. Man i landet lagom

    ”Jag vet vad Glenn, och kanske även Galahad talar om.

    Under vårt barns första levnadsår, var min och min sambos förhållande mycket stormigt. Vi bråkade ofta. Min fru led av vad man diagnostiverat som en förlossningsdepression. Hon var vid den tiden mycket lynnig och hade alltd mycket nära till att använda fysiskt våld om jag inte svarade avvärjande eller medgivande på anklagelser eller andra missnöjen hon ofta framförde om mig som person/förälder/medmänniska.

    Vid några tillfällen förklarade min sambo att hon skulle ansöka om ensam vårdnad, och att jag inte skulle få se mina barn mer. Hon förklarade att det var lätt, och att hon redan pratat med en mycket förstående myndighetsperson. Jag bröts ned bit för bit. Samtidigt som jag försökte vara en så god far för mitt barn jag bara kunde.

    Hon hade svåra sömnproblem, och låg ofta vaken långt in på natten. Ofta riktades ångesten och frustrationen mot mig. Ofta ledde diskussionerna till slagsmål. Vi låg och sov, troode jag. Plötsligt kunde jag i det tysta rummet höra ”- Jaha, så jävla skönt för dig att du kan ligga och sova då!”. Sen var resten av natten timmar av förnedring och detaljerade utläggningar om hur dålig jag var som förälder m.m. Sade jag emot, eller inte höll med, slog hon. Jag får många år efteråt fortfarande hjärtklappning om jag vaknar och hör att personen bredvid mig ligger vaken.

    På grund av min sambos sömnproblem hade jag även tagit på mig allt nattvak av vårt barn då vi flaskmatade. All matning, alla nätter, jämt. Något jag i min sambos ögon förstås hade gjort, bara för att kunna kasta det i ansiktet på henne när hon gång efter annan omyndigförklarade mig, och tyckte att hon fink dra hela föräldrabördan själv. Jag förstår idag inte hur jag kunde genomleva den tiden.

    Sammanräknat har jag vid flera tillfällen fått trumhinnan punkterad av handflatslag över örat. Vanligt var blåtiror och rivsår i ansiktet. Blödande skärsår i skallen av slag med tillhyggen. En gång kastade hon ett tungt, vasst föremål i mitt ansikte, vilket resulterade i att området kring ögat ovangör svartnade, samt att huden sprack där föremålet träffade. Första dagen efteråt stannade jag hemma då skador i ansiktet är svåra att dölja.

    Vid ett arbetsmöte några dagar senare frågade en av tjejerna som deltog mig vad som hänt, syftandes på mina skador. Jag försökte bortförklara saken. Efter mötet stod tjejerna i grupp en bit bort och diskuterade lågmält. Efter en stund kom en av dem fram till mig och förklarade menande att jag nog ”-skulle ta det lite lugnt med frun och familjen därhemma”. Det gick inte att ta miste på vad hon menade med det. Efter det tillfället var tjejerna som deltagit vid mötet märkbart avståndstagande.

    ”-Men, herregud, du är ju man och kan värja dig”. Jag är nästan två meter lång och ganska vältränad. Hon, liten och späd. Det spelar ingen roll i sammanhanget. Efter en tid stod jag bara stilla och väntade på att hon skulle slå klart så att det skulle ta slut. Några gånger puttade jag bort henne då jag inte stod ut mer, varpå hon ylande slängde sig på golvet och skrek Hjääälp!!

    ”-Men, det är ju bara att lämna henne?” tänker säkert många av er. Skulle du lämna ditt några månader gamla barn ensamt med en sådan person? Man är inte i stånd att ens börja genomföra en separation. Stora delar av tiden känner man även att man troligtvis är skyldig till många av de anklagelser man fått höra. Kvinnor slår ofta sina män, och det finns inget de utsatta männen kan göra åt saken. Mer än att lämna situationen, men det är lika svårt för män som för kvinnor.

    Jag tror sällan att det är rädslan för de fysiska represalierna som binder en misshandlad människa till sin flickvän/pojkvän/sambo. Man klarar inte av att genomföra det rent psykiskt. Det är vidrigt, och lidandet blir inte lindrigare för att man är man. Pesonligen känner jag att lidandet för män snarare förstärks, eftersom det på grund av personer, som exempelvis Berit ovan, i verklighetens samhälle bara existerar kvinnofridsbrott, och kränkning av kvinnor.”

  31. Ping: ”Kvinnor är djur, tycker inte du det?!” « INGRID CARLQVIST

  32. Det var en mycket intressant artikel! Jag skrev igår ett blogginlägg om juridisk könstillhörighet, och utgick från att det inte finns könsdiskriminerande lagar. Sedan fick jag i en kommentar en länk hit, och skrev lite till i en kommentar till inlägget. Läs gärna, och kommentera om du tycker jag missat någonting, att något i mitt resonemang fattas, eller liknande.

  33. @Berit, även kvinnor kan upprepa ett beteende, men då heter det inte grov mansfridskränkning, inte ens ett barn är fredat rättsligt på samma sätt som en kvinna.
    Lagen är sjukligt förvriden av en radikalfeminism som tillåtits få sprida ut sig i vårt samhälle, och som leder enbart till att skillnader i straffvärde, och segregation mellan kön, vuxna/barn osv ökat.
    Även rättssäkerheten har blivit mycket mindre trygg pga dessa skillnader.

    Länk till ett fall där kvinnan i familjen terroriserade sin familj i femton år med hot och våld:

    http://www.sr.se/gotland/nyheter/artikel.asp?artikel=3499361

    Att lagen måste vara tydlig, och lika för alla, är en grundförutsättning för att en rättssäkerhet skall kunna råda, men idag har vi en hög procentuell andel oskyldigt drabbade/dömda (mest män), samtidigt som okynnesanmälningar som uppdagas sällan eller aldrig leder till ett straff för den som anklagar, vilket mycket ofta utnyttjas i dagens rättssäkerhet.

    Anton Karhu
    Styrelseledamot i Pappa-Barn Riks
    http://www.pappa-barn.se

  34. Fallexemplen ovan visar på stora, DJUPGÅENDE orättvisor i vårt samhälle på ett tydligt sätt. Fokus på penetrationen som enskilt avgörande handling vid våldtäkt speglar det tolkningsföreträde manligheten haft, och har i samhället – även inom rättsväsendet. (En kort introduktion i genusvetenskaplig teori kan förklara det mycket bättre än jag dock, för den som vill fördjupa sin förståelse.) Det är själva penetrationen som görs avgörande, för att det är den biten MANNEN fokuserar på, manlighten som norm.

    För alla människor, oavsett kön, vilka blir utsatta för olika former av sexuellt tvång/ofredande är det oerhört kränkande att det är just penetrationen som är avgörande för hur en gärningsman straffas.

    Att läsa kommentarerna här, visar dock på hur provocerande det är när normen ifrågasätts. men det är just vad som behövs om i ska uppnå jämställdhet fullt ut.

    Läs ”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg, säger jag bara!

    Ingrid, jag tror du gör ett viktigt jobb här. Jag ska rekommendera sidan för genusnätverket på jobbet. Tack.

  35. Ping: Gärna en familjemånad, men först automatisk gemensam vårdnad | Medborgarperspektiv

  36. Ping: Sedimentlagar « Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s