22 april 2008 var sista gången den australiske pappan Ken Thompson såg sin pojke Andrew, 5. Han låg då i vårdnadstvist med exfrun Melinda som likt många andra mammor hade beskyllt Ken för övergrepp mot sonen. Under den rättsliga processen gjordes en utvärdering av föräldrarnas psykiska hälsa – det visade sig då att Melinda inte var frisk. När hon insåg att hon höll på att förlora vårdnadstvisten, tog hon lagen i egna händer och satte sig och pojken på ett plan till Frankfurt i Tyskland. Där slutar alla spår.
Ken Thompson är i en betydligt tuffare sits än Inte utan mina söner-pappan George Pesor var. Kens son är för liten för att kunna påverka sin situation och han har ingen aning om vart mamman tagit vägen eftersom hon också är från Australien och alltså inte ”återvänt till sitt hemland” som många kidnapparföräldrar gör. Hon talar engelska, tyska och franska flytande och kan alltså ha bosatt sig nästan var som helst i världen. Så vitt Ken kan bedöma har Melinda Thompson ”försvunnit från jordens yta”.
För att göra människor uppmärksamma på vilket enormt och växande problem barnkidnappningar är, cyklar Ken Thompson runt Europa. Han försöker få tidningar och tv-program att berätta om honom och hans pojke, men det är svårt:
– En av de mest frustrerande sakerna är att medierna är mycket pigga på att skriva om barn som blivit bortförda från deras länder, men inte om barn som kan ha blivit förda till deras land, säger Ken Thompson i den här BBC-intervjun.
Det här fick ju även George Pesor uppleva. När lilla Alicia kidnappats av sin pappa från Sverige till (visade det sig senare) Kambodja, var tidningar och tv fulla med reportage om mamma Marias kamp för att få hem sin lilla flicka. När Frank och André var kidnappade i Sverige av sin svenska mamma, var intresset betydligt svalare. George fick tjata och be journalister att skriva om hans pojkar. Trots att artiklar i svenska tidningar faktiskt hade stor betydelse för polisens möjligheter att hitta dem – när Expressen skrev den här artikeln, fick polisen flera tips om var Frank och André hade befunnit sig i början av mammans kidnappning.
Om Ken Thompson någonsin får se sin son Andrew igen beror antagligen helt och hållet på pressen. Om tidningar skriver och publicerar bilder på Andrew finns det åtminstone en liten möjlighet att någon känner igen Melinda och Andrew. Kanske en dagisfröken som känner pojken och hans mamma under helt andra namn, kanske en granne i kvarteret där de bor.
Tidigare i veckan nådde Ken Thompson fram till Haag, där konventionen om bortförande av barn skrevs under och där det finns en myndighet som ska se till att konventionen efterlevs. Han fick där träffa två representanter från myndigheten och överlämnade ett brev till dem från alla kvarlämnade föräldrar som kämpar för att få se sina barn igen. Ken skriver själv om mötet och sin cykelturné på sin blogg.
På tal om George Pesor så kan jag berätta att hans exfru nu måste börja avtjäna sitt fängelsestraff på sex månader. Högsta domstolen tog, som väntat, inte upp hennes begäran om prövningstillstånd så domen mot henne har nu vunnit laga kraft. Som ni vet tycker jag det hade varit mycket bättre om hon hade fått professionell hjälp att förstå att det hon utsatte sina söner för var ett mycket grovt brott, vilket i sin tur kunde ha hjälpt henne att i framtiden återknyta kontakten med dem. Som det nu är får hon i stället krypa in på Hinseberg eller någon av de andra anstalterna i landet som tar emot kvinnliga fångar.
Har du fortfarande inte läst Inte utan mina söner, så har du spännande läsning framför dig! Köp den på Bokus eller Adlibris eller direkt av mig – då ingår signering!
INGRID CARLQVIST 
En spontan tanke: Så snart en vårdnadstvist inleds, så borde alla inblandades pass konfiskeras (tills dess att frågan är avgjord). Kanske skulle det i någon mån kunna bidra till att minska kidnappningsrisken.
the Witch du har helt rätt. Tyvärr skulle det nog i Sverige bara ses som ett tecken på att den ene föräldern inte vill samarbeta. Ett säkert sätt att påvisa att samarbetssvårigheter finns och på så sätt förlora vårdnaden.
När den ene föräldern då har fått vårdnaden kan denne också helt på egen hand få ut pass för barnen förstås och lämna Sverige utan att man kan göra något.
Dessutom verkligen kul att se dig kommentera här på bloggen!
The Witch
ditt förslag är utmärkt bra. Det förhindrar dock inte flytt inom EU och i landet.
En domstol borde dock kunna ge föräldrarna flyttförbud. Det har jag sett att så sker i Belgien och USA. Vet inte om det är möjligt i Sverige.
Finns det inget samarbete mellan polisen i olika europeiska länder då det gäller barnkidnappning?
Är det föräldern själv som måste ta kontakt med polis i t.ex Tyskland eller finns det något samarbete/nätverk mellan länder för dessa brott?
Ursäkta om jag låter alltför novis men mina funderingar är hur mycket statlig hjälp en drabbad förälder får som råkar ut för att ens barn kidnappas.
De mest nära banden finns mellan föräldrar och barn. På gott och ont. I morgon ska jag och min lillasyster (som lämnades bort till fosterhem och som vi tappade kontakten med) träffa våra kusiner. Det blir spännande. Det är första gången många av oss ses, för släkten slogs sönder då i och med att vi flyttade åt olika håll på 1900-talet (industrialiseringen) och att min mamma dog så tidigt. Det är kvinnorna som håller ihop släkter. Det är min erfarenhet. Det är så sorgligt när de istället blir sådana att de tror att barnen är deras ägodelar, som de kan göra vad de vill med.
The Witch! Detta är ett av de många kloka förslag som Saknade Barns Nätverk fört fram. Sverige behöver göra mycket på det här området och det glädjande är att utredningen om en ny myndighet för bortförda barn, nu är ute på remiss. SBN är en av remissinstanserna så låt oss hoppas att det snart blir mycket mera fokus på dessa barn och de föräldrar som tar lagen i egna händer.
Läs mer om detta här:
http://www.saknadebarn.org/2010/07/08/sbn-onskar-en-glad-sommar-samt-uppdaterar-er-lite-kring-oss/
Måste fråga, finns det någon siffra på hur många det är som flyr med sitt/sina barn i Sverige idag? Hur många av dessa flyr utomlands? Att ta passet är väl en sak, men det känns som att flytta problemet mest? Om en förälder tänker ta saken i egna händer och fly kan de väl lika gärna ta bilen till någon håla och ta in på något boende bara? Det har ju hänt förr och jag i min enfaldhet trodde att detta var den vanligast förekommande typen, dvs att man stannar kvar i landet men gömmer sig, med eller utan Soc:s hjälp.
Tanken om att ta passen kan vara bra, men hur göra med alla de som ”kidnappar” barnen inom landet/EU?
Idag kan en förälder bara ta barnet och flytta, utan något som helst föräldraansvar att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Till sin hjälp har de myndigheterna som tycker att detta är OK och inte sällan främjar denna tvångsseparation.
Visst det finns pappor som inte tar sitt ansvar, men vad är orsakerna bakom detta?
Har de blivit pappa ofrivilligt genom krogragg eller än värre lurade av sin tjej?
En sak som verkligen skulle vara intressant att veta FAKTA om är hur många barn har kommit till världen där BÅDA föräldrarna har varit överens om att försöka skaffa barn.
Det har varit heta debatter om detta, men någon FAKTA har jag aldrig sett.
Har någon sett det?
Att läsa om att det är singelkvinnor rätt att skaffa barn får mig att må illa, det betyder att barn har ingen rätt att ha både en biologisk mamma OCH pappa i sitt liv?
Detta strider även mot barnkonventionen som Sverige sägs följa.
Kvinnor anser sig att de ska ha rätt att bestämma över sin egna kropp (vilket kan vara sunt), men är det OK att de har rätt att bestämma över andras existens?
Med det menar jag att kvinnor anser sig att de har rätt att skaffa barn, för deras biologiska klockar tickar och de kan inte leva utan att få sin bekräftelse på att de är kvinna, utan att ha fått barn, men de kan inte tänka sig att leva ihop med någon man (är de så socialt missanpassade att de inte klarar av detta tro?).
Om barn ska ses som en rättighet för kvinnor, då förstår jag varför det är så många vårdnadstvister, för ingen ska ta ifrån en kvinna sina rättigheter att vara ”fullkomlig”.
Att barn och dess pappa blir lidande, det spelar mindre roll.
Om nu pappor anses som något man inte behöver (mer än rent tekniskt för själva befruktningen) så är det väl dags att kvinnor tar sitt ansvar för detta fullt ut, för inte tar någon ansvar för mig om jag vill skaffa hund fast jag inte har varken ekonomi eller andra förutsättningar till det?
Vilka rättigheter respektive skyldigheter har vi emot varandra egentligen och vad kan vi förvänta oss att samhället ska acceptera?
Frågorna är som vanligt många, men det finns få svar, för grundfrågan glöms oftast bort i debatterna.
Jag tycker absolut att ett inlämnande av pass är en jättebra ide. Det kommer inte stoppa alla som flyr eller flyttat med sina barn. Men det kommer att innebära att det blir bra mycket svårare att fly till vissa länder i varje fall och några barn slipper vara med om den traumatiska flykten med allt det innebär.
Något jag också tycker är viktigt är att forska i den sk kontinuitetsprincipen och där faktiskt barn har flyttats till den andra föräldern trots mindre kontakt mellan barn och förälder.
Det måste till oberoende forskning, annars kommer inte domare, nämndemän samt andra myndigheter aldrig sluta att hänvisa till den.
Kontinuitetsprincipen tar bort lagens kraft till att inte vara verkbar.
Lite utanför ämnet kanske, men samtidigt är det väl så att om jag kidnappar barnen så hävdas med stor sannolikhet just kontinuitetsprincipen och jag blir vinnare (i det fallet struntar jag i barnen och tänker bara på mig själv och vad jag vill).
Som sagt; Min tanke var spontan. Och kommen ur såväl magkänsla som hjärta. Jag insåg naturligtvis redan innan jag skrev kommentaren att det skulle finnas ”luckor”, men tanken var att det skulle täppa till åtminstone några av dem.
Glädjande att SBN redan har lyft den frågan!
En annan tanke som länge har funnits i min ryggmärg;
Det borde lagstiftas om att en förälder (- oavsett kön!, naturligtvis) som kidnappar sitt barn ALDRIG sedan kan tilldömas vårdnaden ”för att det gått så lång tid” – trots att man i första läget bedömdes vara en olämplig förälder. Det kan ALDRIG vara till barnets bästa! Det skall ALDRIG ”löna sig” att hålla sig borta ”tillräcklig länge”!
Det förvånar mig inte om SBN har tänkt på även den aspekten.
theWitch: det skulle absolut täppa till luckor, det skulle innebära mindre antal barn som blir kidnappade.
Hur många barn är det som har blivit kidnappade där pass har krävts?
Exakt, det där med för lång tid dvs den berömda kontinuitetsprincipen (hur kan man förkorta detta?) måste granskas då den tar bort lagens kraft.
Men motarbetet är starkt.
Förresten, jag gillar din blogg, hittade den i går 🙂
Ping: Lite av intresse just nu « Ann-Mari's Blogg
Madde
såg en uppgift från UD om att ca. 128 barn tagits från Sverige och 58 tagits hit per år.
Hur många barn som flyttar i Sverige har jag ingen aning om och många gånger räcker det med att flytta tvärs över gatan och neka umgänge.
(En pappa, 30/7-2010, vid 19.39)
”Visst finns det pappor som inte tar sitt ansvar, men vad är orsakerna bakom detta? Har de blivit pappa ofrivilligt genom krogragg eller än värre lurade av sin tjej?”
Men vad är detta för kvalificerat skitsnack, att det alltid är kvinnans fel, om ett barn inte är så välplanerat?
Har du aldrig hört talas om att mannen själv kan ta ansvaret för preventivmedel, i stället för att bara vältra över ansvaret på sin partner?
Fy för den lede, vilken fanatiskt formulerad insändare!!!
Ännu ett träffsäkert inlägg.
Men vad gör man med de pappor som de facto våldtar sina barn eller utsätter dom för övergrepp?
Ska deras barn också tvingas till umgänge med sina förövare?
Hur ser ni föresten skillnaden på dom som är oskyldiga och dom som är skyldiga?
Hur jobbar pappagrupperna på att få bort pedofilerna ur sina organisationer? Eller tänker ni fortsätta acceptera dom som medlemmar? Det blir väldigt svårt för utomstående att tro något annat än att ni stödjer pedofilers rätt att få träffa sina offer eftersom ni tillåter dom att agera under ert flagg. Kommer ni fortsätta tillåta det?
Ingrid // 02 augusti 2010 vid 6:49
Snälla. läs vad jag verkligen skrev innan du vräker ur dig felaktiga påståenden.
Vad är det för ”fanatiskt formulerad insändare” du menar?
Jag har läst en gång till och jag har inte vräkt ur mig felaktiga påståenden. Däremot väckte dina rader några frågor och det är dessa frågor som jag riktar till dig. Vad jag menar med ”fanatiskt formulerad insändare” är att den verkar så enögd, ungefär ”allt är de onda mammornas fel och det är så synd om alla pappor”. Det finns alltid två sidor av en sak, vet du!!!
En Pappa // 02 augusti 2010 vid 23:21
Hur förklarar du detta du skrev då?
”Men vad är detta för kvalificerat skitsnack, att det alltid är kvinnans fel, om ett barn inte är så välplanerat?”
Självklart finns det 2 sidor av allt, men när alla vågar se detta, först då kan det blir en förändring.
Den debatt som förs på många ställen är om ”offerrollen”, detta leder knappast tillnågot positivt i förlängningen.
Ovanstående skulle vara svar till:
Ingrid // 03 augusti 2010 vid 7:31
Inget annat.
”Hur förklarar du detta du skrev då?”
Din artikel andas negativiteter gentemot kvinnor, tycker jag, genom nedanstående exempel:
1) Har de blivit pappa ofrivilligt genom krogragg…”
Om nu detta skulle vara fallet, kan inte pappan skylla ifrån sig då han har ett eget ansvar för preventivkontroll. Och hur skulle lösningen vara, tycker du? Att pappan skulle kunna bestämma att abort skulle utföras?
2) Och om ”båda föräldrarna” inte varit överrens om att barn ska komma till världen, VEM ska kunna avgöra detta barns rätt att födas/inte födas?
3) ”…är det OK att de har rätt att bestämma över andras existens?”
Denna fråga får du gärna vidare utveckla, så att jag förstår vad du egentligen menar.
4) ”…och de kan inte leva utan att få bekräftelse på att de är kvinna, utan att ha fått barn, …”
Och vad grundar du denna åsikt på då?
5) ”…så är det väl dags att kvinnor tar sitt ansvar för detta fullt ut.”
Menar du, att om ett barn blir till av ”misstag” för att bägge slarvat med preventivmedel och kvinnan väljer att behålla barnet mot mannens vilja, ska då mannen slippa undan ekonomiskt ansvar eller anser du att barnet ska dödas för att mannens vilja/självständighet är viktigare?
6) ”…för grundfrågan glöms oftast bort i debatterna.”
Och vilken anser du grundfrågan vara?
Fantastiskt skrivet.
Ping: Jag ska ut och cykla med Ken Thompson. | Nabil El Alaoui Sossey.
Ping: Kidnappade Andrew Thompson hittad! | INGRID CARLQVIST
Ping: Kidnappade Andrew Thompson hittad! (via INGRID CARLQVIST) « Ann-Mari's Blogg
Ping: Lille Andrew Thompson från Australien hittad efter 3 år! : SBN – Saknade Barns Nätverk
Ping: Kors i taket ! « Ann-Mari's Blogg
We need emails from as many people in as many countries as possible – please oblige and pass on to your friends and colleagues to do the same
Dear Australian and NZ Association SINGAPORE
http://www.findandrew.com http://findandrewthompsoneurope2010.blogspot.com/
As Australians overseas you might be aware of the NSW father Ken Thompson who cycled 6300 kms across Europe to locate his kidnapped child. Well he found his son and the fugitive mother was arrested in Amsterdam 6 weeks ago.
She is languishing in jail awaiting extradition papers from the Australian Attorney General to arrive – sadly the poor 6 year old boy is also in the equivalent of jail in Amsterdam.
Please ask your members to send an email to the Attorney General of Australia to ‘Bring Andrew Thompson Home Now’.
Kind regards,
James Middleton
6 year old ANDREW THOMPSON WAS FOUND on September 6th when his mother was arrested in Amsterdam
Since then he has been in a Care Home (jail) thus prolonging his abuse
It’s time to BRING ANDREW HOME NOW
Every email counts – write to the Australian Attorney General at the following email address :
attorney@ag.gov.au and R.McClelland.MP@aph.dot.gov.au
put ‘BRING ANDREW THOMPSON HOME NOW’ in the Subject line
Hit ‘Send’
ask your friends to do the same – imagine if this was your son how you would be feeling ?
The Attorney General of Australia
Robert McClelland MP
14th October 2010
Dear Sir,
We have been following with interest the case of Ken Thompson / Andrew Thompson and the parental abduction case which has been reported in the international press extensively.
We note that the fugitive mother was arrested in Amsterdam on an Interpol Arrest Warrant in early September due to the publicity achieved by the DIY father ‘s cycling campaign leading to the recognition of the fugitive mother and report to the Dutch police. This shows that the Interpol system works, albeit if the result came from the efforts of the father rather than the AFP.
The Family Court issued a warning about approaching the fugitive woman due to the court appointed psychologist’s report on her mental state and what might happen (to the child ) .
One presumes that the Australian AG’s Department would have had all extradition paperwork ‘ready to go’ in the event that this wanted person, (and others) were apprehended by the police authorities in other countries. The relevant file would cover all offences committed by that person in Australia that are also recognised as like offences and punishments in the country of the fugitive’s apprehension.
The fugitive mother has been in custody in the Netherlands for almost 6 weeks yet no extradition hearing has commenced there.
Is that because of Australia’s delay or the Netherlands ? People need to know.
Your website comments (below) on the Protection and Promotion of Human Rights.
What about the human rights of the poor child who is incarcerated in a Care Facility in the Netherlands pending your department getting these extradition proceedings off the ground so the child can come home to Australia ? Given the warning issued by the Family Court in a way it is good that he is kept apart from his mother and her mental state but there has to be a limit on time the poor lad is in ‘jail’.
This casts a poor light on the AG’s Department’s ability to handle international extraditions expeditiously and needs an immediate remedy.
No doubt the International Press and Media will shortly approach your department along the same lines.
Yours faithfully,
James Middleton
Hong Kong
Parliament House Office Parliament House Canberra ACT 2600 Tel: (02) 6277 7300 Fax: (02) 6273 4102 Email: attorney@ag.gov.au ; R.McClelland.MP@aph.gov.au ;
“Protecting and Promoting Human Rights The Australian Government believes that the protection and promotion of human rights is a fundamental responsibility for government.”
Ping: Det är långt kvar till frid och fröjd « Ann-Mari's Blogg
Ping: Äntligen hemma ! « Ann-Mari's Blogg
Ping: Kvinnor kan, del 4 | Medborgarperspektiv