Jens har fått vårdnaden om Ethan!

Häromdagen kom beskedet från Malmö tingsrätt – Jens beviljas interimistisk vårdnad om Ethan, 3, i väntan på att en vårdnadsutredning ska göras.

– Detta är så stort, jublar Jens. Jag är den lyckligaste pappan på jorden!

Jens historia kan du läsa i det här inlägget. Efter nästan ett års vånda och djup hopplöshet fick han äntligen hem sin son och är nu livrädd att Ethans mamma ska kidnappa pojken på nytt. Detta är anledningen till att han begärt ensam vårdnad, inte för att skära bort mamman ur pojkens liv, utan för att försäkra sig om att sonen får växa upp med båda föräldrarna i sitt liv.

Malmö tingsrätt höll med honom. Att låta Ethans mamma i det här läget ha fortsatt gemensam vårdnad, är inte rimligt. Och när man läser mammans inställning till sitt brott, slås man av häpnad. Men hennes totala förakt för sonens behov av sin pappa och pappans behov av sin son, är nog ganska typiskt för just den här sortens mammor. När hennes advokat la fram mammans syn på kidnappningen, lät det så här. Jag citerar från tingsrättsdomen:

”Mellan parterna finns förvisso en pågående osämja som förelegat under hela Ethans liv. Det är vidare riktigt att samarbetssamtalen hos familjerättsbyrån misslyckades. (Mamman) var redan vid dessa samtal tydlig med att hon vill ta med Ethan till Thailand, eftersom hennes familj vistades där. Hon genomgick en svår graviditet med sin dotter och hon behövde därför familjens stöd. Hon förklarade detta för Jens, som dock inte var lyhörd för hennes önskemål, varför samarbetssamtalen upphörde.

Det är även riktigt att (mamman) visste om att Jens motsatte sig att hon tog med Ethan till Thailand. Anledningen till att hon ändå tog med sig Ethan var att familjerättsbyrån hänvisat parterna till domstol för att lösa konflikten. Trots att hon bevakade sin post kom emellertid aldrig några handlingar från domstolen. Eftersom Jens inte vände sig till domstol trodde hon att Jens accepterat att hon skulle ta med Ethan till Thailand.

Det är riktigt att hon krävt ensam vårdnad om Ethan, men dessa uttalanden gjordes i affekt. Hon trodde inte att Jens skulle göra en sådan stor sak av att hon reste till Thailand. Omständigheterna kring hennes graviditet gjorde att hon stannade längre i Thailand än väntat. Skulle Jens tillerkännas ensam vårdnad finns risk att att han skulle diktera villkoren för umgänget mellan Ethan och (mamman).

För att Ethan ska få tillgång till både mor och far är det väsentligt att vårdnaden även fortsättningsvis är gemensam. Det är även viktigt att klargöra att Ethan i princip bara varit tillsammans med sin mor tidigare. I Thailand har hon och Ethan haft ett rörligt liv och de flyttade runt på många olika platser. Därför uppgav hon inte någon adress till Jens. Hon trodde dock att Jens skulle komma till Thailand för att hälsa på sin son.”

Detta fullständiga förakt för pappan, denna totala fixering vid sina egna behov och det hundraprocentiga negligerandet av barnets bästa, gör mig nästan mållös. Tack och lov trodde inte tingsrätten ett dugg på hennes försök att förringa sina handlingar. Men så fick de ju också se de vidriga mejl hon skickade till Jens, där hon hotade med att hålla Ethan kvar i Thailand tills han fyllde 15 om inte Jens skrev över vårdnaden på henne och betalade henne 10 000 kronor.

Så här skriver de:

”För att gemensam vårdnad ska fungera är det av största vikt att föräldrarna kan diskutera frågor rörande barnet och att de kan fatta olika beslut kring barnet tillsammans. Mot bakgrund av att (mamman) mot Jens uttryckliga vilja bortfört Ethan till Thailand, och låtit honom kvarstanna där i nästan ett helt år, anser tingsrätten att det för närvarande inte kan finnas förutsättningar för ett sådant fungerande samarbete mellan föräldrarna.

Enligt tingsrättens mening kan det inte heller i nuläget, trots att (mamman) lämnat uppgifter om att båda föräldrarnas samtycke krävs för thailändskt pass, uteslutas att det finns en risk för att (mamman) ånyo för Ethan ur landet om den gemensamma vårdnaden skulle bestå. Just nu får det därför anses vara i enlighet med Ethans bästa att Jens har ensam vårdnad om honom.”

Jens hade inget emot att mamman fick det umgänge hon begärt om några timmar i veckan – under överinseende av kontaktperson. Det enda han vill är att skapa stabilitet i Ethans liv och skydda honom från fler kidnappningar. Den dag han vågar lita på mamman igen, kanske det kan bli tal om gemensam vårdnad.

Men först ska mamman ställas inför rätta. Grov egenmäktighet med barn är ett brott som bara har fängelse i straffskalan, lägst sex månader och högst fyra år ska utdömas till den som anses skyldig.

Jens och Ethan har det bra nu. Pojken har börjat på dagis och tar snabbt igen all den danska och svenska som han glömt under året i Thailand. Förhoppningsvis kan hans mamma en dag förstå att det hon gjorde var kriminellt och förkastligt och då kan han förhoppningsvis växa upp med ett gott förhållande till både mor och far.