Ni minns väl Ken Thompson som cyklade runt Europa för att försöka hitta sin kidnappade son, Andrew, 6? Jag skrev om hans smått hopplösa kamp här.
Nu har det än en gång visat sig att man ALDRIG ska ge upp kampen om kidnappade barn! Australiska tidningar rapporterar nu att pojken och hans mamma hittats i Amsterdam. Det var rektorn på skolan där Andrew gick som blev misstänksam när pojkens pass hade gått ut. När hon sökte på nätet fick hon syn på pappa Kens desperata jakt på den försvunne sonen och ringde polisen.
Andrews mamma är troligtvis häktad nu och pojken omhändertagen. Förhoppningsvis kan jag snart publicera rapport från deras lyckliga återförening! Läs mer om det hela i Sydney Morning Herald
INGRID CARLQVIST 
JAAAAA! Ett innerligt, varmt hurra till dig Ken som inte gav upp.
Alltså när man läser din blogg och du tar upp såna här hopplösa fall, där man inte förstår hur föräldrarna på något vis överhuvudtaget ska kunna få träffa sina barn igen – och så kommer det ett tag senare ett inlägg där de på något mirakulöst sätt får det, då blir man verkligen förstummad… Helt otroligt! Glad blir man! Hoppas det löser sig för hela familjen.
Ping: Kidnappade Andrew Thompson hittad! (via INGRID CARLQVIST) « Ann-Mari's Blogg
De pappor som hittar på det där extra verkar välja rätt väg….
Åhhh så underbart. Men samtidigt förstår man vilket arbete som nu ligger framför far o son att återknyta en nära kontakt. Önskar dem alla lycka till
Ping: Mer nytt om återfinnandet av Andrew Thompson « Ann-Mari's Blogg
Jag vet inte om det finns , men man skulle trycka upp tröjor med bilder på barn som är försvunna med telefonnummer om var man kan ge information om man känner igen bilden av barnet på tröjan och vet var de är.
Mjaaauuuuu
Var det inte något land som satte foton på försvunna barn på mjölkpaketen?
Hurra för alla föräldrar som orkar, som kämpar och som aldrig ger upp. Det viktigaste för barnen är i slutänden att de får veta att den förälder de förnekats aldrig slutade kämpa, hoppas och tänka på dem.
Du tycks fixerad vid att lyfta fram mödrar som begått fel och gärna i infekterade vårdnadstvister. Det tycker jag är trist och deprimerande. Jobba istället för vad som är bäst för barnen, det som dom flesta föräldrar begriper och strävar efter, att man samarbetar och försöker komma överens även om det innebär att man måste ge efter på vissa punkter och kompromissa om många saker.
Det förvånar mig att du är så fixerad vid att bevisa enskilda mödrars fel och brister. Lagbrott, kidnappningar och förvrängningar av barnens syn på den andra föräldern sker av bägge kön. Det är inte bara mammor som pysslar med sådant. I Sverige har vi nått långt när det gäller jämställdhet och lika föräldraskap men vi är långt ifrån i mål. Även om vi uppnår total jämlikhet vad gäller jämställdhet kommer det finnas konflikter och vårdnadstvister, tyvärr, och då måste samhället stå på barnens sida.
Göran, jag är inte fixerad men det finns en anledning till att jag ofta lyfter fram dåliga mödrar och den är att mödrar i alla andra medier framställs som ofelbara. Tidningar skriver mycket och gärna om svartmuskiga pappor som kidnappar barnen till sina hemländer men bryr sig sällan om de barn som kidnappas av sina svenska mammor. Brottet grov egenmäktighet med barn är ett av ganska få brott som domineras av kvinnor och jag försöker skapa lite balans i vår syn på föräldraskapet.
Men givetvis är det lika förkastligt att kidnappa sina barn oavsett om man är mamma eller pappa och jag fördömer alla föräldrar som begår en sådan dödssynd mot sina barn. Det inkluderar även alla de mammor som umgängessaboterar och PASar sina barn. Det finns tyvärr en utbredd inställning i det svenska samhället att biologiska pappor är försumbara, att det ”inte spelar så stor roll vem som levererat sperman”.
Sanningen är att biologiska pappor är extremt viktiga för sina barn, jag kan rekommendera boken ”Families without Fathers” av David Popenoe för den som själv vill ta del av forskningen. Jag hörde en anstaltspastor i Ring P1 i går som sa att 90 procent av de intagna på landets fängelser har ingen eller dålig kontakt med sin pappa och över 60 procent av dem lider av adhd och liknande störningar.
Här är en intervju med Ken Thompson!
http://video.au.msn.com/watch/video/father-and-son-reunited/x4bk2h9
Lägg märke till hur han, precis som George Pesor, visar stor förståelse för att sonens mamma har ett problem som gör att hon inte förstått att det hon gjort är fel. Han vet att mamman är viktig i sonens liv och är beredd att stötta henne så att hon får hjälp att inse att hon begått ett stort misstag. Andrew kan skatta sig lycklig som har en sådan fantastisk Dad! 😉
Hvor er det så SKØNT at høre !!!!!!!!! :- ),-) ch
Jag ønsker Andrew och Kenn av hele mitt hjerte ALLT det bäste för er båda !!!!!!!!!! 🙂 🙂
Det är sant at man inte ska gi upp håbet om at se sit älskade barn igen, men ibland känns allting så meningløst när ens barn är kidnappet, man kommar alldrig att gi upp håbet för att se sina barn igen, även om allting är svårt och ingenting funker i ens liv.
KÄMPE GRATTIS TILL ER BÅDA !!!!!!!!!!!!!!!! .-)
Dessa män som kämpar så för sin barn och genom sitt agerande även skapar uppmärksamhet kring detta är fantastiska!
Härligt att läsa när de lyckas med sina ansträngningar!
Och det här att de trots att barnens mamma utsatt dem för ett sådant helvete, så ser de att mamman är viktig i sina barns liv och vill stötta en kontakt – det visar ju på det goda i mäns natur, tycker jag!
Och du Ingrid C gör ett fantastiskt jobb i att lyfta fram den här sida av livet / samhället, som drabbar barn och män bara så hårt och som massmedia och samhället inte vill prata om! Du är så viktig med det här!
Män som inte förstår din insats och ditt fokus här, anser jag att de ännu inte sett igenom extremfeminismens manipulerande och förtryckande agerande mot män, och därmed mot barn också!
En intressant (och skrämmande) video om ”Abuse Industry”:
En videoserie om Man Woman myth:
http://www.youtube.com/watch?v=YS3808PSx4k , Part 1(3)
http://www.youtube.com/watch?v=YhhVICzQ368&NR=1 , Part 2(3)
http://www.youtube.com/watch?v=aI88CzghGGs&NR=1 , Part 3(3)
När det gäller Man Woman Myth serien om domestic violence så är jag ”med”. Men detta? Tror man verkligen på denna konspirationsteori, eller så är England väsensskilt från Sverige?
Att samhället skulle föra ett slags krig mot kärnfamiljen och då särskilt mot männen/papporna för att få kontrollen över medborgarna och som någon slags public choice
tryckte skicka innan jag var klar…
?
Låter lite som radikalfeministernas konspirationsteori om könsmaktsordningen där män (patriarkatet) som kollektiv förtrycker kvinnor. Och vore man då paranoid så låter det som om MWM tycker att kvinnor ska stanna inte bara for better utan även for worse. Som jag sagt förr, eko från en tack och lov svunnen tid.
De värsta förtryckarna av kvinnor i vårt land är andra kvinnor.
Det där var ju en trevlig nyhet att börja helgen med!
Hej Ingrid! Jag hittade dig via googles sökmotor. Du verkar ha en annan blogg utöver denna, stämmer det? Såg korta utdrag där du nämnde Hanna Svenssons bok ”När blodsbanden brister”.. att denna kanske är falsk? Jag skulle gärna läsa mer om det, då jag faktiskt just nu håller på och läser den boken för andra gången. Din andra blogg är hursomhelst låst för främlingar, du skulle inte möjligtvis kunna låta mig lägga näsan i blöt? 🙂