”Keith och jag” är på tryckeriet!


I april återsåg jag Keith Cederholm för första gången på femton år. Jag växte upp i skuggan av de ”förfärliga bröderna Cederholm” i Helsingborg men trots att vi gick på samma krogar och turade med samma färjor korsades aldrig våra vägar på 1970-talet.

När Keith och sex andra raggare från Helsingborg greps misstänkta för mordbranden på motorgården Granbacken i Malmö och för mordet på en kille vars lik flöt upp i Helsingborgs hamn några månader senare, läste jag varenda tidningsartikel jag hittade. Jag kunde bara inte tro att killar i min egen ålder kunde begå så fruktansvärda brott. En av de dömda var en gammal skolkamrat till mig – vi umgicks till och med i samma gäng på Närlunda.

Men Keith Cederholm fick resning och släpptes ur fängelset sedan journalisten Jan Guillou i sitt tv-program Magazinet bevisat att han omöjligt kunde vara skyldig. En av de största rättsskandalerna i Sveriges historia rullades upp framför allas ögon och när det väl var dags för resningsrättegång i Hovrätten över Skåne och Blekinge 1984, var jag på plats. Jag hade gått ut Journalisthögskolan några år tidigare och jobbade på Nordvästra Skånes Tidningar och lyckades övertyga min chef om att få bevaka varenda rättegångsdag. När Keith insåg att jag körde bil mellan Helsingborg och Malmö varje dag, bad han om lift och så lärde vi känna varandra under alla de där bilresorna.

Han var så lycklig och förväntansfull när han äntligen blev rentvådd, men samtidigt så förtvivlad för sin bror Ricks skull som fortfarande satt inlåst på Tidaholm. Varken han eller någon av de andra fick någonsin möjlighet att bevisa sin oskuld i nya rättegångar.

Tio år senare, när Keith satt på ett långt fängelsestraff på anstalten i Malmö, ringde han mig. Jag jobbade på Kvällsposten då och han undrade om jag ville skriva en bok om varför det gått åt helvete för honom. Det ville jag gärna, men den gången var förlagen inte intresserade. De trodde inte att någon ville veta att det gått åt helvete för Jan Guillous skyddsling.

I våras blev jag uppringd av tv-journalisten Bernard Mikulic som berättade att han höll på med en dokumentärfilm om Keith. Han sa att Keith visserligen var mycket sjuk och inte hade särskilt långt kvar, men att han fortfarande hade enormt mycket att berätta och att han så gärna ville att det skulle bli en bok, inte bara en film.

Så i april körde jag för första gången till Landskrona för att intervjua Keith. Det blev många turer dit innan han dog 28 augusti i år – på sin döde son Pierres födelsedag … Sedan dess har jag skrivit som en tok för att bli färdig med vår bok.

I går skickades den till tryckeriet och jag håller tummarna för att Keith ler i sin himmel och är nöjd med resultatet. Jag hoppas att läsarna ska upptäcka boken och förfäras över hur poliser, häktesvakter och domstolar hämnades på Keith (som en gång dragit ner byxorna på dem) genom att gripa honom för skitsaker, banka skiten ur honom och döma honom till strängare straff än andra. Så sent som i augusti greps han i sitt hem och släpades iväg till polisstationen mitt i natten misstänkt för ett knivöverfall i Ödåkra. Keith kunde inte gå ut utan rullstol eller rollator så hur kunde de tro att han var skyldig? Skulle han ha tagit färdtjänst till brottsplatsen, eller?

Fram till att boken släpps tänkte jag bjuda på några smakprov och kanske lotta ut ett par böcker. Hoppas ni hänger med!

12 svar till “”Keith och jag” är på tryckeriet!

  1. Adam Weisshaupt

    Coolt och viktigt, jag är gärna med i utlottningen!

  2. Jag med! Är med i utlottningen, alltså 🙂 Annars, heja dig, Ingrid!! =)

  3. Bara MÅSTE läsa den boken! Är gärna med i utlottningen.
    Har själv blivit illa behandlad av rättsväsendet & landets olika myndigheter under de år jag levt på flykt (med skyddad identitet)..

  4. Toppen Ingrid!

    Jag är otroligt nyfiken på denna bok om Keith.
    Jag minns hur tv-programmet Magazinet gick metodisk igenom alla punkter som fällt Keith.

    Jag vill beställa en signerad bok av dig!
    Jag gillar omslaget, det får i alla fall mina ögon att se boken bland andra böcker.

  5. På sin döde sons födelsedag, så självklart 🙂
    Jag kommer hänga med, lite på det. Oavsett som det blir en lottbok eller inte skall den hem till mig 😉
    Du är tuff bönan, utäver det vanliga.
    Kram!!

  6. Anette Ivarsson

    Intressant! Jag vill ha en bok!

  7. En gång i tiden, för länge länge länge sedan, trodde jag i min naivitet att människor som blev satta i fängelse ”alltid” var skyldiga. Nu vet jag dessvärre bättre. Idag finns det stora frivillig organisationer i USA som kämpar för oskyldigtdömda. Värst av allt är att veta att människor dömts till döden, avrättats och varit oskyldiga! Att tänka tanken, sitta oskyldigt dömd, är så horribel att tanken skjuts undan, likt en dammråtta som ligger synlig.

    Jag ska köpa och läsa boken om Keith, för jag minns precis som du Ingrid. Alltför många oskyldiga sitter bakom galler i Sverige. Landet ”mellanmjölk” har blivit landet ”Gammal sur filmjölk” som klumpar sig och där rättsväsendet blir något man vill hälla ut i vasken och spola hett vatten över!

  8. Ja, Ramona, det är fasansfullt men jag tror att majoriteten av svenska folket fortfarande lever i villfarelsen att vi inte dömer oskyldiga i Sverige. Allting sopas under mattan. Se bara på hur Thomas Quick-skandalen fortsätter. Eftersom det inte hålls några nya rättegångar utan han bara får friande domar så blir uppmärksamheten betydligt mindre och myndigheterna straffar honom för att han äntligen berättade sanningen genom att vägra släppa ut honom från Säter! Trots att deras bedömningar av hans sjukdom bygger på att han är en sinnessjuk mördare.

    Vi behöver ett resningsinstitut i Sverige. En fristående myndighet dit människor kan överklaga och få sina fall rättvist prövade. Inte av samma rättsväsende som absolut inte klarar av att erkänna att de begår fel.

    I december kommer jag att bevaka ett mål där Högsta domstolen faktiskt beviljat prövningstillstånd. Det handlar om en pappa som dömts för våldtäkter av sin son och det är ett av de värsta fall jag sett. Han friades i tingsrätten men dömdes efter rena falsarier i hovrätten.

    Jag hoppas att min bok om Keith Cederholm på något litet sätt kan bidra till att svenskarna får upp ögonen för rättsrötan i Sverige. Vi är i stort behov av en öppen debatt om detta så oerhört angelägna ämne.

  9. God morgon Ingrid!
    Jag är verkligen nyfiken på boken ”Keith och jag”. En gemensam vän till oss säger att den är helt fantastisk. Skulle vara trevligt att vinna ett exemplar, har svårt att bärga mig till den 3/12.
    Kram och lycka till!
    Birgitta

  10. Kul att se dig här, Birgitta! Kan vi inte helt enkelt byta bok med varandra?! Jag har inte läst din, men vill väldigt gärna.

  11. Hej Ingrid!
    Så bra denna bok blev klar.Mina vägar korsades flera ggr av Keith genom åren,vi var inte kompisar men gick förbi varann och hade gemensamma bekanta. Folk på internet sitter dömer ut andra utan att ha fakta.2000 talet och samhället tar fortfarande inte ansvar för de som har funktionshinder.Helt uppenbart är det vad Keith led av. Att kunna se honom normal med amfetamin i kroppen borde ju tala sitt tydliga språk.
    Uppriktigt sagt så tyckte jag synd om honom även fast jag nästan förlorade mitt barn p.g.a honom. Fy va sverige borde skämmas över att inte kunna ta hand om sina egna/Bra jobbat iaf Ingrid

  12. Ingrid Carlqvist

    Hej Susanne!
    Vad glad jqg blir over ditt inlagg! Hoppas du sprider reklam for boken till alla du kanner!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s