Månadsarkiv: november 2011

Vikten av att lyssna till sin motståndare


Kommentarerna på inlägget om SDU:s demonstration börjar bli märkliga. Tänk att det ska vara så svårt att förstå innebörden av yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Fast kanske är det inte så konstigt i en demokratur som Sverige. Jag har själv, ännu en gång, fått erfara hur totalt förbjudet det är att kritisera islamiseringen som följer i spåren av multikulturalismen. Efter en enda krönika i Barometern (som de för övrigt tyckte var jättebra) fick jag sparken.

Vad var problemet? Jo, att jag på andra ställen skriver och varnar för de problem som vårt samhälle står inför. Det är skrämmande och mycket farligt när vi inte vågar lyssna på dem med en annan åsikt än den för dagen politiskt korrekta. Varför detta är så farligt, beskrev den brittiske journalisten och författaren Douglas Murray väldigt bra i sin föreläsning i Köpenhamn för en vecka sedan.

Lyssna extra noga när han varnar för vad som kommer att hända om vi förbjuder människor som historierevisionisten David Irving att framföra sina stolliga åsikter – då växer en hel generation upp som aldrig fått vända och vrida på Förintelsen och aldrig hört att det finns de som påstår att den aldrig ägt rum. Det är de som blir lätta offer för människor som påstår att de sitter på sanningen.

Det är extremt viktigt för en demokrati att alla åsikter får föras fram. Även dem man föraktar och räds. För det är inte orden som dödar! Den som varit på ett möte med Anders Behring Breivik blir inte medskyldig till hans ondskefulla gärningar. Den som kritiserar invandringen som håller på att förvandla hela Europa är inte en potentiell massmördare, lika lite som alla beslöjade kvinnor är medskyldiga till 11 september.

För ett par veckor sedan sprängdes tidningen Charlie Hebdos redaktionslokaler i Paris – för att de haft mage att skoja om att de skulle byta namn till Charia Hebdo och göra profeten Mohammed till chefredaktör. När Lars Vilks ritade Mohammed som rondellhund blev han allmänt villebråd för islamister och lever nu under ständigt livvaktsskydd. Den danske tecknaren Lars Westergaard likaså.

Över hela Europa hotas och jagas de som kritiserar islamisterna. Detta är ett allvarligt hot mot alla de friheter vi vant oss vid i vår del av världen och ändå görs nästan ingenting. Tvärtom. Det är vi som uppmärksammar dessa allvarliga frågor som pekas ut som ”de farliga” och som till varje pris måste tystas.

Varför är det så tyst i Sverige, frågade den danske journalisten Mikael Jalving i sin utmärkta bok Absolut Sverige som du kan beställa här.  Därför att den som vågar ställa de svåra frågorna och belysa de stora problemen effektivt tystas. Antingen genom utfrysning och avsked eller genom verkliga mordhot och till och med mordförsök. Se gärna min föreläsning från i vintras på danska Trykkefrihedsselskabet, där jag funderar kring varför det är så tyst i Sverige.

Snart drar vi igång Tryckfrihetssällskapet i Sverige. Vårt första möte kommer att äga rum i början av 2012 men detaljerna är ännu inte klara. Jag var tidigare aktiv i Publicistklubbens styrelse och försökte driva viktiga frågor där. När ordföranden Per Svensson stoppade Mikael Jalvings planerade medverkan där (för att han pratat om sin bok hos Nationaldemokraterna!), insåg jag att Publicistklubben inte heller värnar yttrande- och tryckfrihet trots att det är just vad som stipuleras i stadgarnas första paragraf.

Det kan inte finnas någon viktigare strid att ta just nu än den om vår frihet att uttrycka vår åsikt. Sverige behöver ett First Amendment, likt det Thomas Jefferson såg till att USA har:

Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the government for a redress of grievances.

Ingen lag får alltså stiftas för att hindra amerikanerna från att uttrycka sin åsikt. Men Europa är nedlusat med sådana här lagar. I Sverige heter den ”Lagen om hets mot folkgrupp”, i Danmark ”Racismeparagrafen 266b” och så vidare. Jag säger som Douglas Murray: De viktigare är inte om de fälls eller frias i dessa mål, det är helt oacceptabelt att en stat över huvud taget drar sina egna medborgare inför rätta för att de uttryckt sin åsikt.”
Att holländaren Geert Wilders till sist friades för sin kritik av islamiseringen har inte renderat i många artiklar i svenska tidningar. För här ska all sådan kritik förbigås med tystnad. Här ska vi fortfarande låtsas som om det är vanliga Malmöbor som kör förbi synagogan och skriker ”Judejävel” åt rabbinen. Vi som bor här vet att hatet mot judarna kommer ifrån den muslimska befolkningen, men för övriga Sverige måste vi Malmöbor framstå som nazister med stövlarna putsade i garderoben.
Hur länge ska vi fortsätta ljuga? Hur länge ska vi låtsas att problemen inte finns? Hur länge ska vi försöka lösa problem utan att ta reda på vad som orsakar problemen? Hur länge ska det vara tyst i Sverige?