Här är min debattartikel i tidningen Journalisten.
Andreas Ekström ägnade en hel krönika i Journalisten åt att ta heder och ära av mig och Tryckfrihetssällskapet. Det bevisar egentligen bara en sak – Andreas Ekström och hela den samlade journalistkåren är livrädda för oss som struntar i dem och hävdar vår rätt till en egen åsikt.
Vi som inte vill gulla med er andra i konsensusbubblan har nämligen en viktig uppgift och tål därför det hån och förakt ni så gärna öser över oss.
Men det kostar, var så säkra. Ekström raljerar över att man inte ”får säga vissa saker utan att drabbas av repressalier”. Ja, det är förstås inget som någonsin kommer att drabba en ynkrygg, men jag kan meddela att jag har förlorat ett uppdrag som chefredaktör, ett som krönikör och varit nära att bli av med mitt namn på mina egna böcker på grund av att jag säger saker som inte passar konsensusfolket.
Men som en av mina idoler, Winston Churchill, så klokt sa:
”A man does what he must – in spite of personal consequences, in spite of obstacles and dangers and pressures – and that is the basis of all human morality.”
Att det bildats ett svenskt Tryckfrihetssällskap borde intressera Journalisten och dess läsare. Men i stället för att intervjua mig har tidningen publicerat en artikel som var så full av faktafel och rena lögner att det var skrattretande. Reportern Johannes Nesser gick först bet på uppgiften att hitta mitt telefonnummer (trots att jag finns på såväl Hitta.se som Eniro.se) och skrev därför en artikel helt baserad på vad andra påstod om oss. Nesser lyckades dock hitta min mejladress och skickade länken (http://www.journalisten.se/nyheter/islamkritisk-grupp-ansluter-journalister).
Jag svarade att artikeln innehöll så många fel att jag inte fann det lönt att tala med honom förrän han tagit del av TFS policyförklaring som finns på vår hemsida. (http://www.tryckfrihet.com/om-tryckfrihetsallskapet)
Då misslyckades Johannes Nesser igen och läste i stället vår danska systerförenings hemsida. Att jag upprepade gånger förklarade för honom att det är danskarna som uttalat att de ser islam som ett av de värsta hoten mot vår yttrandefrihet och inte vi, så tog han sig rätten att kalla oss islamkritiska.
Knappt två veckor senare intervjuade Journalisten Annette Fröstberg som startat Facebook-gruppen Tyckfrihetssällskapet – i protest mot oss! Och i förra numret fick alltså Andreas Ekström spy ut sitt förakt i en stil som inte står de värsta hatbloggarna efter. Till skillnad från mig tycker sig Ekström uppleva ett jäkla tjattrande i medierna och fritt blås för det han kallar konspirationsteorier.
Oh ja! Visst har vi sett många grävande reportage om det asylbedrägeri som pågår. Och i princip dagligen rotar journalister fram förklaringar till våldtäktsepidemin som härjar (2011 polisanmäldes nästan 7 000 våldtäkter i Sverige mot 400 i Danmark). Och varenda redaktion har synat Moderaternas islamistiske riksdagsledamot Abdirisak Waberi i sömmarna och ifrågasatt hans kvinnosyn (tar inte kvinnor i hand och kan inte fördöma islamisten al-Qaradawis uttalanden om att ”det kan vara på sin plats att slå sin fru ibland”) och hans drömmar om Sverige som ett muslimskt sharialand …
Ekström tar till alla de klassiska knepen för att förlöjliga mig. Jag ser spöken överallt vilket är logiskt eftersom jag har kommit ut som reinkarnerad, skriver han, och jag antar att han syftar på att jag hjälper mediet Benny Rosenqvist att skriva böcker. Inte för att Ekström har med min privata tro att göra, men jag tvivlar på att han kallat mig änglatroende om jag hade konverterat till islam eller påveälskare om jag valt katolicismen.
Ekström har heller inte förstått att Facebook-gruppen är en diskussionsgrupp där folk faktiskt får lov att uttrycka åsikter som går på tvärs med dem som journalister och politiker håller fram som de korrekta. Det som sägs där är inte på något vis sällskapets åsikter – sällskapet har inga åsikter! Vi som människor har åsikter, men den enda agenda Tryckfrihetssällskapet har är kampen för det fria ordet.
Jag finner det både uppmuntrande och lite tragikomiskt att vi blivit idiotförklarade av såväl vänstern där Expo-twittrarna skrämde bort föreläsaren Roland Poirier Martinsson (http://www.friatider.se/timbro-smadar-tryckfrihetssallskapet-efter-vansterkrav) som av högern där Nationell.nu kallar oss en ”sionistisk samling fega åsiktsförtryckare” (http://www.nationell.nu/2012/02/23/tryckfrihetssallskapet-en-sionistisk-samling-fega-asiktsfortryckare/).
Mahatma Gandhi myntade de klassiska orden: ”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”
Att Andreas Ekström likt de flesta andra svenska journalister hellre lägger fokus på att kontrollera och uppfostra folket än att granska makten, är en katastrof för Sverige. Utan att ni vet om det lider ni alla av Journalistsjukan – den svårartade pressetiska varianten av mytomani. Denna virusliknande infektiösa mem leder till en tro på att främlingsfientlighet kan motas med rena falsifikat där bilder av mörkhyade brottslingar pixlas till vita blondiner i tron att medmänsklighet skapas av lögnaktig fiktion på bekostnad av verkliga fakta.
I sjukdomsbilden ingår också ett kompulsivt behov av etnisk svensk självförnedring i tron att invandrare bör slippa konfronteras med och jämföras med svenskhet.
Det är just därför Tryckfrihetssällskapet behövs. Om Journalisten plötsligt får för sig att skriva en faktabaserad artikel om oss är ni välkomna att slå en signal. Om ni lyckas hitta telefonnumret förstås…
Ingrid Carlqvist
Fotnot: Andreas Ekström har avböjt att svara på Ingrid Carlqvists kritik.
SVAR
Carlqvist gör ett nummer av ett nummer
Ingrid Carlqvist gör ett stort nummer av att jag inte kunde hitta hennes nummer. Detta är tydligen synnerligen viktigt, och därför vill jag så noggrant som möjligt redogöra för hur detta kunde komma sig. Det fanns inget telefonnummer till henne på Tryckfrihetssällskapets hemsida. Jag hittade dock en e-postadress till Ingrid Carlqvist och mejlade henne och frågade om hon ville ge en kommentar och att jag inte hittat något telefonnummer till henne. I stället för att skicka sitt telefonnummer, eller ringa tillbaka mejlade hon att jag kunde leta efter hennes nummer på Hitta.se eller på Eniro.se. Vilket jag gjorde, och efter att snabbt ha sorterat igenom de tolv personträffar jag fick på Eniro.se fick vi äntligen kontakt. Asch vad dumt, jag kunde ju ha letat där från början! Vilken dunderblunder. Och synnerligen viktigt.
I debattartikeln ovan påstår Ingrid Carlqvist att det är ”danskarna som uttalat att de ser islam som ett av de värsta hoten mot yttrandefriheten och inte vi”. Nå, det är sant att det danska Tryckfrihetssällskapet har uttalat detta. Men det är också sant att Ingrid Carlqvist har uttalat detta. Hon gjorde det i intervjun jag gjorde. Det framgår också av ett av citaten i artikeln som Ingrid Carlqvist länkat ovan. Det är dessutom lätt att inse att det förhåller sig på det sättet när man läser det Ingrid Carlqvist själv skriver på sällskapets hemsida om varför ett Tryckfrihetssällskap behövs.
Johannes Nesser
reporter, Journalisten
INGRID CARLQVIST 
Heja Ingrid C och alla ni andra på TFS!!
Ni behövs!
Jag läste just detta.
Jag måste läsa det igen nu, ty jag tror inte det är sant att vi får läsa sådan text i sverige, fortfarande?
Nuuu ska jag kolla om jag drömt eller om denna text faktiskt finns tillgänglig för alla svenskar, osv
Att den svenska journalistkåren envist vägrar att göra det som är tänkt att dom skall göra, nämligen granska makten, håller i allt snabbare takt på att utvecklas till en katastrof för välfärdssverige. Måtte, trots detta ”journalist-fiasko”, Reinfeldt´s sovande folk hinna vakna ur sin djupa politiska slummer innan det är för sent!?
Dessvärre tror jag inte det sker förrän välfärden krackelerat tillräckligt mycket att det börjar svida ordentligt i skinnet på väljarkåren och då kan det vara för sent.
Snälla ”journalister”, det gäller faktiskt även Er välfärd, sätt igång och jobba!!! Vore tacksam om Ni äntligen gör bokslut i mångkulturens konto och redovisar minussaldot för väljarna i god tid före september 2014!
Johannes Nesser satt i maktens knä redan på sin tid vid UNT, så detta beteende är inte förvånande.
KONSENSUS OCH AUTOGENOCID
Hur kunde vi godmodiga svenskar bli så onda bara över en natt? Islamofobiska och främlingsfientliga ”hatare”?
I min ungdom, före 1980-talet, fanns inte ens ordet ”islamofobi” i det svenska språket. Få hade ens hört talas om den gamla ökenvariant av judendomen som hette ”islam”.
I min ungdom fanns det inte heller några nazister i Sverige. Nazismen, en rent tysk företeelse, var beroende av Hitler och var för Sveriges del överspelad i och med hans död 1945. Inte heller fanns någon rasism. Själv tror jag mig inte ha använt eller ens tänkt detta ord före 40-årsåldern.
Den svenska ”rasismen” och ”fascismen” föddes på 1980-talet. I och med att en snabbt ökande och aldrig upphörande flod av utlänningar från främmande världsdelar plötsligt (fr.o.m. 1970-talet) började slussas in i landet för att stanna där för alltid och i och med att några modiga män då vågade föreslå en liten begäran till sina folkvalda:
”När frågade ni oss? Vi vill ha en folkomröstning om invandringsfrågan och Sveriges invandringspolitik.”
Något svar gavs aldrig. Men det var i detta ögonblick Sverige fylldes av påstådda rasister och smygrasister, nazister och fascister. Och av nästan lika många smarta entreprenörer med näsa för en splitterny, blomstrande bransch – ”högerpopulism”-bekämpning.
http://al-lodenius.com/studiematerial/studier-kring-krutdurk-europa/
http://www.resume.se/nyheter/media/2012/01/21/jag-vill-beratta-om-varfor-folk-ar-radda-for-varandra/
Statsmakten motverkade i bakgrunden en påhittad gaskammarrörelse som den kallade ”vit makt-miljön” genom bulvanstiftelser och bulvanutbildningar:
http://expo.se/2012/expo-slapper-boken-positiv-antirasism_4905.html
http://upptakt.wordpress.com/aktiviteter/
http://www.friatider.se/150-000-asiktspoliser-fran-lo
Frågan kan och får fortfarande inte ens yttras: ”Kan svenska folket få ta egen ställning till massinvandringspolitiken genom en objektivt genomförd folkomröstning?” Det är just ordkombinationen ”evig invandring-folkomröstning” som är så farlig i Sverige, att den numera inte ens kan utsägas öppet.
Sveriges politiskt underblåsta och med alla medel uppmuntrade (diktatoriskt verkställda) autogenocid eskalerar planenligt:
http://www.friatt.se/fortsatt-fler-asylsokande-och-arbetskraftsinvandrare-i-ar/
http://svenssonsfortvivlan.blogspot.com/2011/02/repris-arabisk-utbildning-hur-man.html
Just nu tar Sverige emot flest invandrare (främst från Afrika och Mellanöstern) per capita i hela västvärlden. Några med asylskäl, de flesta bidragsinvandrare utan identitet och med påhittade asylskäl, anknytningsfall eller (verkliga eller föregivna) ”anhöriga”. Sverige är också det största biståndsgivarlandet i hela världen. Bland mottagarna av svenskt, ekonomiskt bistånd befinner sig bl.a. Ryssland, Kina och Indien. Inte heller i fråga om biståndspolitiken är folket tillfrågat.
Ty denna fråga har avgjorts i ”svensk, demokratisk ordning”. Dvs. av små kretsar i slutna riksdagsrum och av apparatchikar på slutna medieredaktioner.
”Ensamkommande barn”: ”Enligt en ny studie från internationella migrationsorganet IGC toppade Sverige EU-ligan vad gäller asylansökningar från s k ensamkommande under perioden 2010-2011. Sverige tog emot 5050 ansökningar medan England intog en andraplats med 2 641 och Belgien på tredjeplats med 1941 ansökningar. – Bara under 2011 var siffran 2657 i Sverige. Och prognosen pekar på ca 3200 för 2012, enligt Migrationsverket. – Det rör sig nästan uteslutande om män, primärt från Afghanistan, Irak och Somalia som vill slippa prövas på samma villkor som alla andra. Om de söker som ´barn´ tillämpar Migrationsverket synnerligen ömmande omständigheter och chansen till PUT är närmast sannolik kontra om de varit ´vuxna´.” (Källa: Avpixlat 15/4 2012.)
Ett snabbt och fullständigt folkutbyte är målet.
Lägg de nya orden på minnet: myndighetsinternalisering och AUTOGENOCID.
Alltför många journalister sitter i maktens knä.
Johannes Nesser
Jag ser ingen troværdighet i ditt svar.
Per Hagman
Det pinsamma är, som jag ser det, att Johannes Nesser inte ens förstår att jag driver med honom. Han tror att jag till varje pris vill ha en förklaring till varför han inte ringde mig innan han skrev sin artikel, när jag i själva verket talar om för honom att man inte kan lita på något den reporter skriver som inte ens klarar att ta fram ett telefonnummer.
Sedan är det naturligtvis också så att han tillhör den skara reportrar som hellre struntar i att kolla en bra story än få den spräckt. Trots att jag förklarade för honom att hela upplägget för artikeln var fel (att vi tvångsanslöt journalister till FB-gruppen) så behöll han vinkeln. Och citerade mig när jag sa åt honom att han skulle framstå som löjlig om han inte ändrade detta.
Han lär vara son till Håkan Nesser, vilket naturligtvis inte har med någonting att göra!
I all kommunikation kring känsliga frågor, invandring, global uppvärmning, abort mm har jag märkt att de som står för de vedertagna åsikterna mycket sällan bemöter fakta och argument som motståndaren tar fram. I stället siktar de in sig på formfrågor och ordval, eller så försöker de få in lite känslopjunk, tex signalfraserna ”allas lika värde”, ”människosyn” eller ”rätten till sin egen kropp”.
Den strategi som jag tror att man måste anamma i kontakterna med de konsensusberoende är att man helt enkelt uttrycker sig kortfattat och bara kommer med ett eller ett par påståenden (underbyggda av fakta). Då tvingas motparten att bemöta med fakta eller helt enkelt erkänna sig besegrad genom att svarar med känslopjunk eller genom att tiga.
Vad har det tagit åt Andreas Ekström som gav dig en så bra recension för Keith och jag? Varför gör han på detta viset? Han hade en bra inställning i Gömdasoppan (det var han som sa att man kan inte skriva en bok om Pearl Harbor utan att nämna japanernas anfall):
””Man kan skriva en bok om Pearl Harbor och ändra vad folk åt eller vilka stridsflygplan som användes, men man kan inte skriva en historia om Pearl Harbor där japanerna inte anfaller.”
Med denna färgstarka metafor sammanfattade Sydsvenskans kulturjournalist Andreas Ekström hur man får och inte får förvanska en dokumentär berättelse (han hade tydligen fått den av Per Svensson), med en klar hint om att Liza Marklund med sin skildring i de föregivet sanna böckerna Gömda och Asyl ägnat sig åt det senare.”
Dock anar jag han är en smygfeminist efter hans hyllningar av och samarbete med Johanna Koljonen och mitt förtroende för hans smak sjönk som en sten efter det att jag läst den av honom rekommenderade boken Smärtbäraren, en av de knäppaste böcker jag läst!
Ja du, Maria, jag har undrat samma sak. Vad tog det åt Andreas Ekström? Det hat som vällde ut mot mig i hans kolumn gjorde mig helt chockad, även det faktum att han var en av dem som hetsade Poirier Martinsson att hoppa av vårt genusseminarium. Jag har bara en gissning – han måste hålla sig väl med de andra i konsensusbubblan. Det finns gränser för hur långt utanför den man kan gå …
Vilken organisation har en förkortning, som säger:
1) Vad den heter
2) Vad den är
3) Vad den inte borde vara
Svar: Publicistklubben (PK)
Får vi någonsin uppleva att en (grävande) journalist får ”Guldspaden” för sitt avslöjande av invandringhens kostnader?
Troligvis inte! Den journalisten bör snarare räkna med både sparken (en spark där bak) och Guldspaden, den får han i skallen!?
KÄMPA PÅ Ingrid!!!
Vi andra fattade att Nesser drev tillbaka så nu blev det mer än pinsamt Ingrid.
Ingrids och TFSs hånande av alla som inte vill tycka som de gör det än mer dubbelt pinsamt ändå. Att försöka mobba de som inte har samma åsikter tycks vara metoden som TFS framför andra väljer. Gud så löjligt. 🙂
Drev tillbaka?! Han gör ju allt han kan för att förklara varför han inte hittade mitt nummer. Nej du, Polla, den gubben går inte.
Och vad snackar du om mobbning? Vem mobbar vem? Och vem är löjlig?
Jag har funderat lite på Johannes Nesser och hans något bristfälliga arbete med sin artikel om det svenska Tyckfrihetssällskapet .
Det verkar som om Johannes inte begripit detta med att kolla fakta, kontrollera källkritik och att dubbelkolla allt för att slippa faktafel och osanningar.
Kanske Johannes missade just den dagen när han utbildade sig till reporter?
Men iofs så är det ju inte ovanligt att citera fel, skippa källkritisk granskning och kontrollera fakta innan man skriver en artikel om något eller någon som går emot fel ström.
Jag har lärt mig att köra en Google och leta på alla möjliga ställen för att få bekräftat att det jag skriver/bloggar om är korrekt och jag är inte ens utbildad inom media.
Man får inte alltid allt serverat på ett silverfat och mycket tid kan gå åt för att hitta pålitliga källor, men i det långa loppet är den tid jag lägger ned på att leta information väl värd.
Jag får intrycket att Johannes Nesser inte arbetar på samma sätt när det gäller material till sina artiklar.
Jag var och lyssnade på er, jag kommer igen, definitivt. Så mycket bättre.
Så istället har ni skaffat en helt egen konsensusbubbla där ingen längre får säga emot er. Smart tänkt.
Var har du fått det ifrån, The Engineer? Vad grundar du det på – att ingen får säga emot ”oss”?
Jag ser på detta som ren desperation från dem som står på nuvarande systemets sida. Men journalister är som alla andra och sitter där med huslån och räntor.. Vem vågar vara öppet kritisk mot etablerade åsikter och värderingar och riskera förlora sin utkomst? Desperationen kommer av att pendeln håller på att svänga, sakta men kännbart. Trots all indoktrinering vill inte svenska folket förlika sig med dagens invandringspolitik, feministiska vansinne, mm. Och trenden är densamma ute i Europa. Vad händer med herr journalist opportunist när pendeln har svängt över, har han hunnit betala av huslånet?…..!
Blanda inte ihop media och deras rapportering med med konsensus!
Konsensus skapar vi som grupp i våra individuella val.
Jag kan ta ett exempel från en tidigare diskussion:
Varje enskild individ gör sitt eget val efter sina egna preferenser.
Om detta (rent hypotetiskt, bara för att göra ett exempel)
betyder att 70% av kvinnorna i familjerna (kvinnorna i samråd med sina män) i sina egna fria val skulle välja att ta ut 100% av
föräldradörsäkringen, 15% skulle välja 50/50 och de sista 15% skulle vilja välja 0%
Ja, då har dessa individer, med sina fria villjor skapat en struktur i samhället,
precis som ni skapar en politisk struktur genom att gå och rösta i de allmänna valen.
Den ”strukturen” som vi har skapat med våra fria val kallas för övrigt konsensus, något som den stora massan är överens om.
Det står dig helt fritt att göra val som går utanför de strukturerna ovan, eller utanför konsensus som det innebär i praktiken.
Är dina val eftersträvansvärda kommer fler att göra samma val, och vad det lider kommer konsensus att uppstå runt det val du har gjort.
Vill inte majoriteten ha det val du gjort finns det ingen anledning att tvinga på dem det valet, om du nu inte är en diktator förstås, som vet ”bättre” än alla andra………. Och det är här både politiker och media kommer in i bilden, de försöker styra folk att ”tycka rätt” genom att släppa fram och förmedla vissa åsikter, samtidigt som de tystar ner och förlöjligar det som de facto är konsensus ute i stugorna……..
Svar till Anders Senior: Jag håller inte med om att vi har helt fria val. Alla påverkas av vad intellektuell elit, media, skolväsende och andra som har publicistprivilegiet väljer att föra fram som positivt resp negativt. Hela vår världsbild och värdegrund formas på det sättet från daghemmet till ålderdomshemmet. Eftersom detta etablissemang inte tolererar avvikande tankar mer än inom en snäv gräns, så håller systemet sig självt ”rent” från det. Inser man inte det så har man ingen chans att befria sig från påverkan.
Läs sista stycket så står precis det där!
Okej Anders Senior, miss av mig.
Kanske skall förtydliga lite angående media och politik:
Deras beteende gör att ingen vågar (förutom Ingrid här och hennes kompisar förstås) 😉 ha en annan åsikt officiellt, och därmed skapas ett falskt konsensus, folk säger bara vad de tror att andra vill höra istället för vad de verkligen tycker….
SVERIGES RADIO 26/6: SVENSKARNA ALLT MER INVANDRINGSPOSITIVA!
Allt fler svenskar tycker att Sverige skall ta emot allt fler invandrare! Som fritt skall få utöva och påverka samhället med sin religion!
”Fortsatt mer generös flyktingopinion.” Det är Morgonekots glädjebudskap idag, d. 26/6.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5166760
Det är det obskyra SOM-institutet i Göteborg, lett av statens Marie Demker, som med Sveriges radio som lydig megafon återanvänder sina sedvanliga autogenocidargument. Så här lät det t.ex. i DN i maj 2010:
”SVENSKARNA ALLT MER POSITIVA TILL INVANDRARE – Ny rapport från SOM-institutet: Svenska folket är mer generöst mot invandrare än tidigare – trots mobiliseringsförsök från Sverigedemokraterna.
Aldrig tidigare har svenskarnas attityder till invandrare varit så accepterande som nu. Även inställningen till flyktingmottagandet är mer positiv i dag än när mätningarna började 1993. – – – Trots mobiliseringsförsök är grupperna som motsätter sig invandring fortfarande en perifer politisk subkultur, skriver Marie Demker.” Och så vidare:
http://www.dn.se/debatt/svenskarna-blir-alltmer-positiva-till-invandrare
Vid varje ny undersökning finner Marie Demker och SOM-institutet att allt färre svenskar motsätter sig fortsatt massinvandring. Den enkla förklaringen (alltför komplicerad att inse för en professor i statsvetenskap) är, att andelen kvarvarande svenskar i landet blir allt mindre vid varje undersökningstillfälle. Se t.ex. Affes statistik-blogg. Många år lär det nu inte dröja, innan SOM-institutet och Sveriges radio triumferande kan utropa:
”ÄNTLIGEN: INGA SVENSKAR ALLS MOTSTÅNDARE TILL FORTSATT MASSINVANDRING!”
Det finns nämligen då inga svenskar kvar. Utom Marie Demker och några andra apparatchikar i ett inhägnat statsreservat. Autogenociden är fullbordad.
– – – – – – – – –
Anm.: Marie Demker har själv varit aktiv i Vänsterpartiet. 2008 föreslog hon i Sydsvenskan, att Sveriges nationaldag skulle avskaffas: ”Risken finns, tror Marie Demker, att nationaldagen leder till att man jagar något specifikt svenskt och att mer extrema nationella rörelser utnyttjar den för att få uppmärksamhet.”
En person som idag inte är kompetent att hitta ett telefonnummer på Hitta.se eller Eniro.se befinner sig inte i dagens verklighet, Han befinner sig i gårdagens, den med papperstelefonkataloger…
Och nån från gårdagen, är väl knappast nåt att lita på, idag?