Fy fan för elaka och anonyma skvallerkärringar


För några veckor sedan kom boken ”Horungen” ut, skriven av mig. Den handlar om Donya Wihbi, som under den relativt långa tid vi skrivit boken, har kommit att bli en kär vän till mig. Det gör mig därför väldigt ont att elaka och anonyma skvallerkärringar på Flashback baktalar henne och sprider lögner om henne. Framförallt upprörs jag av att de hävdar att hennes fasansfulla barndom inte har ägt rum, att hon hittat på alltsammans. Det är ännu ett övergrepp orkestrerat av hennes pappa.

Ni som har följt min blogg vet att jag är en svuren motståndare till all form av barnkidnappning. Min ståndpunkt är mycket enkel: Ingen förälder har rätt att röva bort sitt barn från den andra föräldern, bryta bandet mellan mor/far och barn och tala illa om den frånvarande föräldern. I extrema fall kan man tänka sig att barnen måste skyddas från all kontakt med en galen eller kriminell förälder, men då ska man ha domstolarna med sig och man ska alltid vara beredd att ompröva om inte kontakt ändå är bättre. Blod är tjockare än vatten och alla barn har rätt att känna sitt ursprung och få älska båda sina föräldrar.

Jag skiter högaktningsfullt i om den bortrövande föräldern är man eller kvinna, svensk eller utlänning, kristen eller muslim, vänsterpartist eller sverigedemokrat. Ingen har rätt att skada sitt barn på detta vis.

Den första bok jag skrev om ett sådant här fall var ”Inte utan mina söner” och denna blogg startades just för att skapa diskussion om den boken. Den handlar om en svensk mamma som skilde sig från sina söners australiske pappa, men inte kunde godta att han fanns kvar i deras liv. Hon började anklaga honom för sexövergrepp, släpade pojkarna till olika läkarundersökningar och betedde sig helt enkelt mer och mer galet.

Det gick så långt att barnen omhändertogs och fosterhemsplacerades och att deras mamma fick besöksförbud hos dem. Under tiden kämpade deras pappa för att få den legala vårdnaden, vilket han till sist fick. Han berättade för domstolen att han då planerade att flytta hem till Australien för att få lugn och ro för sig själv och pojkarna, något domstolen godkände eftersom de gav honom ensam vårdnad.

Men pappan ville aldrig beröva pojkarna deras mamma. Under ett par års tid betalade han deras resor till Sverige för att de skulle få umgås med sin mamma över jul och sommar. Under ett sådant besök kidnappade hon pojkarna och gick under jorden. Polisen stod handfallen och det slutade med att pappan själv åkte till Sverige och letade upp dem. De fanns hemma hos morföräldrarna …

Tyvärr fick inte boken den uppmärksamhet den förtjänade, tycker jag. För det här med att röva bort sina barn, ett brott som i lagtexten kallas ”grov egenmäktighet med barn” ökar för varje år som går. Och det är ett av få brott där kvinnor är i majoritet. Vi behöver en diskussion om vad det innebär att vara förälder, att om man har skaffat barn med en person man sedan kommer att avsky så har man ingen rätt att försöka få barnen att avsky mamma eller pappa. Man får helt enkelt bita i det sura äpplet och låta barnen fortsätta älska och umgås med den andra föräldern.

Många anklagade mig då för att ”hata kvinnor”. De påstod att bara för att jag inte själv fått några biologiska barn, hatar jag mammor och har vigt mitt liv åt att baktala dem. Det är befängt och inte värt att besvara, men jag vill bara att ni ska komma ihåg detta när jag nu berättar vad jag anklagas för när jag skriver en bok om en pappa som kidnappade sin dotter.

Det är faktiskt mer än tre år sedan jag fick förfrågan från förlaget Lind & Co om jag ville skriva boken om Donya. Som vanligt när jag får en sådan förfrågan säger jag att vi måste träffas först och se om vi gillar varandra. Om jag ska vara språkrör för en annan människa måste jag förstå henne eller honom och kunna sätta mig i hans/hennes situation. Om jag får minsta lilla känsla för att personen ljuger eller har ondskefulla  syften med boken, tackar jag nej.

För mig är sanningen viktig. Jag är en löjligt ärlig och uppriktig person och mår fysiskt dåligt om jag ibland tvingas ta till en vit lögn. Mitt ansikte är som en öppen bok och det syns genast om jag tycker illa om någon. Av lätt insedda skäl har jag därför svårt med folk som ljuger.

Första gången jag träffade Donya upplevde jag henne som en plågad och olycklig ung kvinna som hade lämnat sin pappa efter åratals misshandel, hittat sin mamma men tappat bort henne igen. Hon var så ensam och rotlös och det var uppenbart att hon behövde  tala om allt det hemska som hände och skriva om det, både för sin egen skull och för att ge kraft och mod åt andra barn som bor med föräldrar som misshandlar dem och har berövat dem mamma eller pappa. Från första stund har Donya varit tydlig med att boken INTE bara ska vara ännu en hemsk historia ur levande livet – den ska väcka debatt och få föräldrar att tänka efter innan de förvägrar sina barn rätten till båda föräldrarna.

I början ville Donya inte gå ut med sitt namn. Hon är fortfarande orolig för att hennes pappa ska göra henne illa och hon oroade sig för de yngre syskonen. Ett tag satte vi på pausknappen och la boken åt sidan. Jag hade ett par andra böcker som brådskade och Donya behövde tänka. När vi tog upp arbetet igen var Donya säker: Hon ville inte skämmas längre. Hon ville gå ut och rakryggat berätta vad som hände henne. Hon ville starta en debatt om fega svenska lärare och myndighetspersoner som är så rädda för att bli kallade rasister att de blundar när de ser att invandrarbarn far illa. Hon ville ge mod åt andra kidnappade barn och framförallt ville hon tala om att den som blir berövad sin ena förälder ALDRIG kommer över det. Det är ett sår som inte KAN läkas och även om man återfår kontakten i vuxen ålder så är det särskilda bandet brutet och kan aldrig bli vad det  borde vara.

Och vad anklagas jag nu för? Ja, nu hatar jag pappor! Eller förlåt, eftersom jag är kritisk till islamiseringen av vårt samhälle så anklagas jag för att ha skrivit boken som ett led i min ”counter-jihadistiska kamp” – jag är en sån som hatar muslimska pappor …

De anonyma skvallerkärringarna försöker jämföra mig med Liza Marklund som med boken ”Gömda” satte igång en extremt vinklad och enögd debatt om partnervåld. Det gick inte att kontrollera sanningshalten i boken alls, eftersom huvudpersonen var anonym och man inte fick veta var i landet det utspelades. Vi förväntades bara tro på helt osannolika historier om hur ”män med vapen” lyckades springa på ”Mia” i diverse olika städer och hota henne. Vi förväntades tro att man kan haka av dörrar som är stängda och låsta och att inga myndigheter gjorde något för den stackars hotade ”Mia”. Och det gjorde folk! De trodde stenhårt på det! Lagar skärptes av Sveriges riksdag som ett resultat av denna bok.

När det så många år senare kom fram att boken var extremt överdriven och till och med falsk på sina ställen, blev människor djupt besvikna. Och denna besvikelse drabbar mig och Donya. Folk menar nu att om vi inte belägger allt vi skrivit med diverse dokument, så kan man inte lita ett enda dugg på Donya. Att allting är öppet för vem som helst att kontrollera, bryr de sig inte om. Det går utmärkt att ringa Ingrid Norrman, nyligen pensionerad från UD, och fråga om det är sant att hon fick hjälpa Donya att komma loss ur farbrödernas klor. Det går utmärkt att ringa Donyas fostermamma och fråga om Donya verkligen var så illa åtgången som hon berättar. För den som verkligen vill veta finns svaren där ute.

En annan sak som jag tycker är ledsamt är att så få verkar förstå att bara för att man har vårdnaden har man inte rätt att beröva sitt barn all kontakt med den andra föräldern. Nu hävdar ju jag och Donya att det var mamman som hade den juridiska vårdnaden medan pappan säger att han hade den. Han hänvisar också till att barn i Libanon ”tillfaller” pappan vid nio års ålder. Eftersom Donya bara var åtta år så hjälper ju inte det argumentet, men det må vara hur det vill med den legala vårdnaden. Pappan hade hur som helst ingen rätt att klippa bandet mellan Donya och hennes mamma. Hindra all kontakt mellan dem och orsaka så mycket psykiskt lidande för både mor och barn. Den som inte förstår hur fel det är kan inte vara utrustad med en enda gnutta empati, så agerar bara fullständigt egoistiska och känslokalla människor.

Men mot dumhet kämpar till och med gudarna förgäves. Och som vanligt finns det ett klockrent Churchill-citat att glädjas åt:

You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life.

95 svar till “Fy fan för elaka och anonyma skvallerkärringar

  1. GandalfGrå

    Som vanligt är du en fyrbåk i det journalistiska mörkret.! Och det där med fiender det lär man sig att handskas med ju äldre man blir..och utav någon konstig anledning börjar jag att samla på mig fler av dom ju mer frispråkig jag anser mig behöva vara med mitt ställningstagande politiskt där jag faktiskt i verkliga livet nu har börjat protestera mer högljutt och argumenterar mot både det politiska etablissemangets överkörande av alla snälla människor i det här landet som menar väl men som är förda bakom ljuset och de konsekvenser som detta leder till..! Sir Winston är en av mina idoler bra av dig att ta med ett citat av en av de stora ledarna från förra århundradet..!

    //GandalfGrå

  2. Ingrid du har så rätt!
    Skulle vilja träffa dig, krama dig och ge en puss på kinden.
    Du gör ett oerhört arbete där vi är lierade! http://venuskuriren.se
    Har själv blivit utsatt i ett ”mordförsök” av socialnämnden i Umeå.
    – Kontakta mig så får du lära mer, jag är bevisat inte ensam!

  3. Pantertanten

    Jag ska läsa detta lite nogrannare när jag få mer tid. MEN jag undrar: står du bara på pappors sida? Jag har en nära anhörig som är vårdnadshavare, och av extrema skäl inte vill att den andra parten ska få träffa deras gemensamma barn, förrän en utredning gjorts om den parten är riktigt frisk, på ren svenska. Hen vill helt enkelt inte utsatta barnet för den personen, för den skadar barnet! Men här i Sverige gäller ju bara: alla föräldrar har rätt etc etc…. Även om ena parten i extrema fall blivit fälld för diverse grova brott. t.o.m mord så har den personen rätt till umgänge med barnet!

  4. Du har fortfarande inte besvarat min tidigare kommentar, och när hänvisar pappan till att man har vårdnaden när man är nio år i Libanon? Det var inte han som hävdade det? Nu får du skärpa dig Ingrid.

  5. Lundqvist, det verkar inte meningsfullt att debattera med dig när du inte ens vet vad pappan har sagt.

  6. Ingrid det är du som inte vet vad du själv påstår, för att sedan bortförklara dina påståenden och ljuga. Jag är beredd att träffa dig personligen och hjälpa dig framföra dina påståenden om all dokumentation, men Ingrid det du gör nu det är exakt vad Liza Marklund gjorde. Bokstavligt talat sämre än Liza Marklund när du ljuger om dina påståenden och inte bemöter kritik från din följare och läsare, no offense men det är så. Ska jag behöva citera från flashback? Är du medveten om att tråden är dokument? Berätta vad du tror dig läst av trådstartaren på flashback.

  7. Lundqvist, så oerhört snäll och god du är som vill hjälpa mig att ”framföra mina påståenden”! Jag tror dock att det är bättre om du läser boken och sätter dig in i hela historien. Att du ens jämför Liza Marklunds skitbok med min är patetiskt.

  8. Det var det jag misstänkte. Du har ingen dokumentation, och argumenterar och undviker kritiken från dina läsare på ett vidrigare sätt än Liza Marklund. Hennes skitbok? Anser du att din bok är bättre? Inte för fem öre Ingrid. Ditt förtal styrkas inte av ett enda minsta bevis och sanningahalt. Det räcker att plocka fram vårdnadsrätten, hur svårt kan det vara? Antar att du inte har något då pappan verkar vara den enda som lagt upp styrkande bevis om vårdnadsrätt. Debattera är du en usling på när det gäller din fackbok. Kan man bli mer besviken? Tack för att du svarar.

  9. Lundqvist, lyssna nu noga för detta är det sista svar du får av mig. Om du inte har förstått skillnaden mellan min bok och Liza Marklunds så ber jag dig läsa detta inlägget en gång till. Om du fortfarande inte förstår så kan inte jag hjälpa dig.
    Jag har inte förtalat någon. Sanningen är inte förtal. Och hur svårt kan det vara att förstå att ÄVEN om det skulle visa sig att pappan hade juridisk vårdnad (vilket han inte hade) så hade han inte rätt att bryta all kontakt mellan mamma och dotter? Du och alla andra korkskallar på Flashback har missat hela poängen – INGEN FÖRÄLDER HAR RÄTT ATT RÖVA BORT BARNET FRÅN DEN ANDRA! Den smärta och det livslånga lidande det orsakar kan aldrig bortförklaras.

  10. Det bästa är kanske att inte läsa Flashback alls. Tror man mår bättre då, utan att missa några stora nyheter.

  11. Ping: Lögner och elakt skvaller om Horungen « Ann-Mari's Blogg

  12. Ännu en bok jag ska läsa av dig Ingrid den förra boken inte utan mina söner känner jag mig helt i samma situation fast istället är jag mor.Jag slits mellan hopp och förtvivlan för mina barns bästa

  13. Bra skrivet Ingrid!

    Det är märkligt att det är så mycket konspirationer och misstankar som flödar när du skriver och inte lika mycket när någon annan skriver.
    Det kan ju bero på att du är mer klar i budskapet och har dokumentation och vittnesmål som bekräftar vad du skriver, andra är ju lite mer slapphänt med att kunna bevisa sina skriverier som sanningar.
    Och en del skriver ju bara när sanningen passar dem och skiter fullkomligt i vilka de trampar på för att få uppmärksamhet av media och allmänheten.

    Sanningen är ju ifrågasatt av de som inte vill veta sanningen utan hellre lever med en bevkämt paketerad lögn. Totalt obegripligt enligt mig, men så har jag väldigt svårt för att blunda för verkligheten och tänka på något annat.

    Elakt skvaller och lögner flödar fritt inom många trådar på Flashback och det är skönt att inte ens bry sig om dessa trådar och de inskränkta personer som drivs av att snacka skit om andra som lyckats bättre i livet än dem själva.

    Att en del vill konfrontera och tala dig till rätta för att du inte ”begripit” en del händelser eller ”redovisat” exakt när på sekunden någon uttalade något är hysteriskt komiskt, men ändå en aning deprimerande och skrämmande på samma gång. Dessa konfrontationspersoner verkar vara extremt fokuserade på en liten detalj och skyr inga medel för att få rätt, oavsett om de verkligen har rätt eller inte.
    Jag har stött på dessa personer i olika sammanhang både i arbetslivet och privat och det går inte att föra en dialog med dem. De är enbart fokuserade på att bevisa att man har fel och skiter fullständigt i konsekvenserna at deras agerande och om någon annan blir direkt eller indirekt drabbade av deras jakt på att bevisa att jag är en lögnare.

    P.s jag tog mig friheten att tipsa på min blogg om detta inlägg, tillsammans med en länk till Bokus och media länkar till både Nyhetsmorgon och Metro.

  14. Tack, Maukonen för din solklara analys! Vill du ha ett recensionsexemplar av Horungen?

  15. Att du måste försvara din bok inför en hop av gläfsande och okunniga pajasar kan faktiskt vara till fördel. Precis som du säger så är Donyas och Marklunds bok varandras motsatser. Detta eftersom i Donyas bok finns det nämnda personer och det talas om dokument som gör att var och en på ett tämligen lätt sätt kan granska och kolla upp fakta. Så är det med ”inte utan mina söner” också. Det var i stort sett omöjligt i boken Gömda. Det är ju till och med så att i vetenskapliga verk är det upp till läsaren att köpa eller göra sig den lilla ansträngningen att faktiskt gå till biblioteket och låna litteraturen och källor och granska om de stämmer överrens med det sagda. Om dina belackare inte förstår sådana självklara saker så framstår de bara som patetiska idioter när de försöker avfärda din och Donyas berättelse. Det finfina i den här kråksången är då att detta å andra sidan gör Donyas berättelse mer trovärdig. Folk som bara vill vara elaka, har något att dölja eller agerar i panik när de blir avslöjade brukar i regel agera som dårarna i flashbacktråden.

  16. Du vet att jag älskar att läsa böcker så, ja tack!

  17. Jag har kollat flashbacktråden och den ”bevisning” som skribenten som påstår sig vara fadern är inte särskilt trovärdig för ett reflekterande sinne. Jag menar, skärmdumpar och en bild på papper som H*n påstår vara från Libanon(!?) Om vi nu leker med tanken att bilden faktiskt är på ett papper från Libanon och någon som kan arabiska bekräftar det som står där, så är det ju så att i den regionen av världen så kostar väl en sån lapp inte många shekel… eller vad det nu är för valuta där nere…

    Så den gode ”fadern” får vackert anstränga sig lite mer om han vill bli trodd av andra än den obligatoriska hejarklacken som alltid uppkommer på flashback.

  18. Har följt denna debatt från dag ett och tydliga mönster börjar nu skönjas. Du är en journalist som förändrar din story efter den kritik som du utsätts för. I tråden från flaschback så går du från ”absolut sanning” till en sanning med modifikation när det gäller bokens innehåll. Var tar då trovärdigheten vägen, och framförallt Din trovärdighet vägen? Detta ter sig mer dom ett PR jippo från din sida. Hur många böcker har för övrigt sålts?

  19. Hej Nyfiken!
    Var har jag skrivit ”absolut sanning”? Det är klart att det inte kan finnas någon absolut sanning när det gäller ett skeende där många människor är inblandade. Givetvis är detta Donyas version av vad som drabbade henne, men det som är sant är de grundläggande byggstenarna i boken:

    * Att hon kidnappades från sin mamma
    * Att hon förvägrades all kontakt med sin mamma under åtta år
    * Att skolpersonalen svek sin tystnadsplikt och utsatte Donya för livsfara när det skulle ”tala pappan tillrätta”. Inte slår du väl Donya …?!
    * Att hon blev misshandlad, såväl fysiskt som psykiskt
    * Att hon rymde från sitt elände i tonåren
    * Att hennes fosterpappa hjälpte henne att hitta mamman när hon var 16
    * Att hon på besök hos mamman i Beirut blev kidnappad av sina farbröder (med hjälp av polisen som anser att barn tillhör pappan)
    * Att UD hjälpte henne hem till Sverige igen
    * Att den dramatiska kidnappningen bevakades av svenska medier

    Jag har inte backat. Jag försöker bara förklara att även OM det skulle visa sig att Donyas mamma har ljugit för Donya när hon sa att det var hon som hade vårdnaden om henne, så hade hennes pappa ingen rätt att röva bort henne från hennes födelseland och hennes mamma. Det verkar vara extremt svårt för vissa att ta in detta.

    Tackar som frågar, boken säljer mycket bra! Första upplagan på 20 000 ex är så gott som slutsåld och en ny upplaga är på väg ut från tryckeriet.

  20. Hehe roligt att boken säljer bra ;)…det förtjänar den säkert..! Just nu har jag intresset för den men inte tiden men den kommer väl att finnas på ett bibliotek nära mig…antar jag om det finns en anständig inköpare av böcker på biblioteket vill säga..!

    //GandalfGrå

  21. Gandalf! Du kan väl höra av dig till ditt bibliotek och se till att de köper in den! 🙂

  22. Ingrid, söta goa, det finns kärringar av båda könen. Det finns kvinnor coh det finns kvinnor. Att i dag skriva något som kan tolkas negativt om kvinnor är att gå mot strömmen. Varför blev triologin av Stig Larson en hit? Jo för att det handlade om en förtryckt kvinnas kamp mot manssamhället. I övrigt fann jag ingen kvalitet i de böckerna.

  23. Instämmer helt, Sune. Jag tänkte inte ens på att ordet kärring i bemärkelsen skvallerkärring kunde tolkas som att det bra gäller kvinnor. Det gör det definitivt inte! Uttrycket gäller för både kvinnor och män.
    För övrigt avskyr jag Larsson-trilogin.

  24. Inger Ramstedt

    Det gör jag också! Larsson-trilogin är full av hat och våld som förhärligas för att den utövas av en kvinna. Ingrid, du skriver rakt, ärligt och modigt om viktiga samhällsproblem i vår tid. En av få som vågar. Tack ska du ha!

  25. Man kan bli galen för mindre, men nu har korkskallarna på Flashback helt snöat in på att Donya “nästan blev ihjälslagen flera gånger”. Jag vet inte var de har fått det ifrån. Det vi skriver i boken är att Donya flera gånger fick så mycket stryk och så otäcka hot att hon FRUKTADE att hon skulle dö av misshandeln. Vi har aldrig skrivit att hon “nästan blev ihjälslagen”. Det är så djävulskt tröttsamt att läsa alla lögner.

    Det finns inga dokument på misshandeln och vi har aldrig påstått det. Anledningen till detta är att Donya aldrig visade sin kropp för någon, hon var mer rädd för pappans straff om hon skvallrade än något annat. Det verkar vara väldigt svårt för människor att sätta sig in i hur rädd en liten flicka kan vara som blivit fråntagen sin mor och lever med en far som ständigt rackar ner på henne.

    Man blir verkligen deprimerad när man läser alla dessa oempatiska och elaka jävlar på Flashback.

  26. Ja och det är dessa empatiska människor som menar att dom sstår för all kärlek i världen, sanningen är nog närmare att dom inte vet vad kärlek är..speciellt inte kärleken till sin nästa..! Jag är uppe och skriver sent har lite svårt att sova..och värmer lite mjölk 😉 det ska bli gott..! Och jag ska fråga efter din bok på mitt bibliotek och om den inte finns där då kommer jag att påminna dem om att det är samhällsskildrande bok i vår nutid som borde finnas på biblioteket..! Ha det bra Ingrid och jag hoppas att allt är väl med dig och att du har tjock och fet fjäderdräkt som en anka 😉

  27. Angående den dåliga reklamen för er bok på Flashback så är en dålig reklam mycket bättre än ingen reklam alls.

  28. Hur är det med läsförståelsen egentligen? Jag tycker att det du skrivit i ditt inlägg Ingrid är klart som rinnande källvatten men när man sedan läser vissa kommentarer börjar man fundera om man öht. läst inlägget eller om man helt enkelt inte förstår? Tänker slänga in en knorr här, kanske du skulle pröva skriva på skånska istället? 🙂

  29. Visst är det märkligt att man ifrågasätts och blir tillsagd att man inte kan ha en åsikt i ämnet för att man struntar i Flashback och alla trådar som finns där, men att de som ifrågasätter Ingrid och hennes bok verkar vara befriade från att läsa den och ändå får ha en klar och tydlig åsikt om den ?

  30. Carlqvists svar till Ahmd på sid 32, inlägg 279, FB-tråden.
    ”Du vet ju innerst inne att du behandlade din egen dotter som en ”horunge”, slog henne gul och blå, förnedrade henne på alla sätt och att det finns gott om bevis för detta. Bevis som jag och Donya sparar till rättegången (som aldrig kommer att bli av), och givetvis inte slösar bort på en Flashbacktråd. Men oj, vad mycket det finns.”

    Hej! Det ska anmärkas att jag inte läst boken. Men något jag undrar. Varför har ni inte polisanmält pappan för misshandel? Och varför delar du inte med dig av bevisen, om så bara en smula? I mina ögon är din bok korrekt såvida förlaget inte drar tillbaka den eller en domstol inte fastslår motsatsen. Men nu har det trots allt riktats mycket hårda anklagelser mot ditt verk, och då måste de tas på stort allvar och bemötas.

  31. Kalle, det var givetvis dumt av mig att ens blanda mig i Flashbacktråden. Mot elaka och anonyma skvallerkärringar kämpar även gudarna förgäves. Men jag blev oerhört provocerad av att pappan (via den person som skriver åt honom) gick ut och framställde sig själv som ett offer. Eftersom jag suttit i så många timmar tillsammans med Donya och vet vilket helvete hon gått igenom, så blir jag kräkfärdig av denna fega usling till man som inte ens kan stå för vad han har gjort. Men han ljuger uppenbarligen ganska väl eftersom många människor tror honom. Även om jag är säker på att många av de positiva kommentarerna skrivs av hans egen familj.

    När det gäller bevis, så menar jag ju att hela boken är ett bevis. Om man efter att ha läst boken har känslan att den inte är sann, då har Donya och jag misslyckats. Men bara för att hennes pappa PÅSTÅR att han är vit som snö, så anser inte jag att vi ska börja publicera papper från socialtjänsten, från UD och gamla polisanmälningar (från tiden då han förföljde henne). Det vore att dansa efter pappans pipa.

    Många tycks ha hängt upp sig på att Donyas pappa aldrig blev polisanmäld för den grova misshandel han utsatte sin dotter för. Men om man läser boken framgår det mycket tydligt att det enda Donya ville var att komma därifrån. Under hela sin uppväxt hade hon fått höra att hon inte fick tala med andra människor om sin situation, att detta skulle splittra familjen och göra så att hennes småsyskon skulle hamna i fosterhem. Det finns också en beskrivning av hur Donyas mamma polisanmälde pappan för misshandel i Beirut och hur förtvivlad Donya blev över pappans gråt i arrestlokalen. Varför utgår alla från att det är självklart att polisanmäla sin egen pappa? Betänk också att pappan och hans nya fru fru med sina ständiga klagomål på Donya, fick henne att känna att allt var hennes eget fel. Att de var tvungna att slå henne för att uppfostra henne till en bra flicka.

    Jag hoppas att du läser boken, Kalle. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att pappans svartmålningskampanj inte får avsedd effekt, utan att det viktiga arbetet med att lyfta fram kidnappade barns situation kan fortgå. Varken Donya eller jag tjänar några pengar att tala om på boken eftersom den kommit som pocket direkt, men det är inte heller vårt syfte. Det vi vill är att sätta strålkastarljuset på barnens situation och förmå egoföräldrar att INTE röva bort barnen från den andra föräldern.

  32. Läste i helgen om den här pappan som fått tillbaka sina barn från Iran, dit de kidnappats av mamman:
    http://www.lemonde.fr/societe/article/2012/07/02/ce-pere-qui-a-convaincu-l-iran-de-lui-rendre-ses-enfants_1727374_3224.html
    Tänk att historien ständigt upprepas: Ena föräldern (oftast modern) är psykiskt instabil, anklagar fadern för övergrepp, förlorar vårdnaden, får umgänge med barnen, flyr med barnen, håller dem gömda med föräldrarnas hjälp. Fadern å sin sida gör allt för att få tillbaka barnen, lägger ut massvis med pengar, stångar sig blodig mot myndigheter osv. I det här fallet var det tack vare rättrådiga domare i Iran som barnen kunde komma till rätta. Men barnen har förstås tagit skada av den avbrutna kontakten med den andra föräldern och vill träffa den som hållit dem gömd. Så för barnens skull försöker fadern få till en kontakt med modern. De ska försöka träffas i Turkiet i sommar…

  33. Tyvärr är det Svenska problemet mer komplext sexuellt.
    I Sverige skall alla sexuella läggningar ses lika, tyvärr är det så också hos myndigheter, queerfeminismen råder trots att den även tillåter sex med barn. Vansinnet är graverande och det kan vi skylla våra sittande politiker.
    Fäder är ofta mer stabila psykiskt och det är bra för barn, övergreppen av redan instabila, könsosäkra är värre. Kan även tvinga in barn i sexuella roller de inte hör hemma i men förespråkare njuter av!

  34. Jesus Christ! Donyas pappa har tillsammans med den maniska person som skriver åt honom, lagt upp så många dumheter på Flashback nu att man inte kan göra något annat än skratta. Han påstår en massa saker som lätt kan motbevisas, men jag har varken tid eller ork att bemöta en blådåre. En sak bara – han citerar människor på nätet som påstår att jag kände eller till och med hade en ”stark relation ” med Donyas fosterpappa Donald. Det är så dumt att det inte är sant. Jag har aldrig träffat honom och jag hade inga minnen av kidnappningen av Donya när jag fick uppdraget att skriva boken.

    Det ska bli så in i bomben spännande att se hur denna misshandlande och kidnappande pappa ska stämma oss och bevisa att vi har förtalat honom. Det kommer att kosta honom stora summor att bli förnedrad och avklädd i en domstol.

  35. Helt underbart att läsa dina kommentarer Ingrid. En person i mörkare förnekelse går inte att finna, att påstå pappan vara lögnare utan argument eller bevis är skrattretande. Att du inte har ”tid” eller ”ork” bevisar ytterligare vilken hycklare du är. Jag hoppas ytterligt att fadern kan driva sakfrågan så att boken dras in.

    Mvh Mikael S

  36. Mikael, här är ingen i förnekelse. Det är Donyas pappa som är i en sådan förnekelse att han levererar den ena lögnen efter den andra om sin dotter. Vilken ynklig figur.
    Han slåss för sitt liv, för att hans andra barn inte ska förstå hur han behandlade deras storasyster, för att inte hans bluff om att han talat med henne i telefon varje vecka ska avslöjas och så vidare och så vidare. Läs boken och bilda dig en egen uppfattning.

  37. Ostmackan

    Får man fråga om du vill bli intervjuad? Möter dig gärna! Fast börjar undra om du har personlighetsstörningar, du verkar leva i förnelse när du ändrar dina påståenden hela tiden och gnäller som ett barn. Fråga inte mig var jag fått detta ifrån, du tältar på fb!

  38. Jag ställer gärna upp på intervjuer. Men eftersom du redan har din uppfattning klar om mig, känns det inte särskilt lockande att bli intervjuad av dig. Du skriver att jag lever i ”förnelse”. Jag vet inte riktigt vad det är så det får du gärna utveckla. Inte heller förstår jag vad du menar med att jag ändrar mina påståenden eller att ”tältar på fb”? Förklara gärna!

  39. Tydligen är man taskig om man står för sin åsikt och inte ändrar sig för att göra de som har läst ”sanningen” på Flashback.
    Det är fascinerande att så många anser att Flashback är bäraren av sanningen.
    Flashback, forumet som i själva verket är en källa för förtal, mobbning, rena lögner och med osynliga moderatorter som utan problem låtit användare hetsa en person till självmord.

  40. Fel i första meningen !!!!! ( i kommentaren 10:57)
    Så här ska det vara:
    Tydligen är man taskig om man står för sin åsikt och inte ändrar sig för att göra de som har läst “sanningen” på Flashback nöjda och glada.

  41. Tog du någonsin kontakt med Donyas pappa när boken skrevs? Om inte, varför? Du hade ju garanterat fått en mer objektiv bild av hela situationen och händelseförloppet.

  42. Robin, mitt uppdrag var att skriva Donyas berättelse – inte att göra ett journalistiskt reportage. Jag har hjälpt Donya att skriva om sitt liv, så som hon upplevt det och minns det. Alla människor har rätt till sin egen historia och vi vill verkligen sätta sökarljuset på de kidnappade barnens situation.

    Men föreställ dig nu vad som hände när Donyas pappa fick veta att boken var på väg ut. Han vill naturligtvis inte bli avslöjad som den kidnappare och misshandlare han varit utan tar till storsläggan för att sprida tvivel kring sanningshalten i boken. Han slåss för sin heder, kan man säga och för att hans andra barn inte ska tro på det Donya berättar. För vem vill veta att ens mor och far har behandlat ens storasyster som en slav?

    Han slänger upp en massa dokument och påståenden vars sanningshalt ingen kan veta något om. Och han har verkligen skäl att ljuga, till skillnad från Donya vars enda önskan är att få berätta hur fasansfullt det är att som litet barn vara fråntagen sin ena förälder – särskilt den föräldern som stod för all trygghet och kärlek. Att inte få nämna sin mammas namn och att aldrig få veta om hon någonsin ska få träffa henne igen. Och att tiden inte alls läker alla sår, de åtta år som Donyas pappa stal från henne och mamman gjorde irreparabel skada.

    Den som läser boken förstår hur Donya tänkte, hur ett litet barn tänker som är fråntagen sin trygghet. Detta kan ge kunskap till andra och förhoppningsvis förhindra några egoföräldrar att röva bort sina barn. Tack och lov är det en mycket begränsad skara som håller till på skvallerkärringarnas Flashback. Vi låter dem sitta där och skrika och koncentrerar oss på dem som vill göra något för de bortrövade barnen.

  43. Fadern har med hjälp av dokumenten redan bevisat att sanningshalten i boken är låg. Så om boken ska förmedla känslor och tankar varför överdramatisera det hela? För att det ska sälja mer? Får en så obehaglig känsla av det hela, det vidrigaste jag vet är när en individ med blandning av lögner och sanningar smutskastar familjen offentligt.

  44. Mikael.
    Fadern har inte bevisat ett enda dugg! Vad menar du med överdramatisera? Har inte Donya rätt att berätta om sin barndom så som hon upplevde den? Varför skulle hon inte få berätta om hur jävligt det kändes att bli bortrövad från sin mamma, att bli hånad för sin hudfärg av en styvmamma som avskydde henne och kallade henne smutsig, att bli misshandlad och hotad till livet?
    Det finns inte en enda medveten lögn i boken. Möjligen kan det vara så att Donya minns fel om vissa årtal men hennes syfte är definitivt inte att smutskasta någon – bara att berätta hur ett kidnappat barn kan uppleva sin situation.
    Och än en gång vill jag poängtera det där med vårdnaden. Själva bortrövandet har inget med juridik att göra. Tills motsatsen har bevisats är jag säker på att Donays mamma verkligen hade den juridiska vårdnaden om Donya, men det spelar ju ingen roll! Även om pappan hade lyckats få vårdnaden (för att muslimska män har laglig rätt till sina barn från en viss ålder) så hade han ingen moralisk rätt att skilja mor och barn åt. Och förhindra all kontakt under åtta år. Är det verkligen så svårt att förstå?

  45. Vår skribent har varken tid eller ork att möta kritiken men hon har sannerligen tid och ork att upprepa gång på gång att hon har varken tid eller ork:)

  46. Robert, minsann om jag inte hade tid och ork att lägga in din kommentar!

  47. Just det. Du har varken tid eller ork men sen har du både tid och ork. Och får inget sagt utom att du har minsann rätt. Precis som Winston Churchill.

    Tackar så mycket för din tid.

    Och ork.

    Urk:-)

  48. Och vad har du själv tillfört, Robert? Jag tackar allra ödmjukast för att du jämför mig med Winston Churchill som minsann hade rätt i nästan allt han sa och gjorde!

  49. Jag bara konstaterar att du verkar trots allt ha mycket tid och ork.

    (Sen tror jag att den gode Winston hade kunnat lära dig ett eller annat om ironi. Men fortsätt du att citera honom i tid och otid.)

    Allvarligt talat, jag hade aldrig brytt mig om att läsa diskussionen på¨FB om du inte hade tagit upp det själv men när jag sen läste tråden blev jag ärligt talat förvånad över hur pass dåligt du försvarade dig.

  50. Du verkar ha missförstått något här, Robert. Jag tänker inte öda min tid på att besvara dumheter som de pappan för fram. Den som verkligen är intresserad av hur utsatt och ensam ett bortrövat barn kan känna sig bör läsa boken. Att pappan försöker slå blå dunster i ögonen på folk bekymrar mig inte alls. Jag blev bara så upprörd å Donyas vägnar när jag såg tråden på Flashback, därför kunde jag inte låta bli att kommentera. Det var förstås dumt, Flashback är bara för de elaka och anonyma skvallerkärringarna och de flesta i just den tråden är ju pappans släkt och vänner.

  51. ”Flashback är bara för de elaka och anonyma skvallerkärringarna…”

    Fast i den omtalade tråden skrev du såhär:

    ”Jag skapade ett nytt konto för att inte röja det jag tidigare skrivit på forumet som anonym.”
    (2012-06-17, 22:40 #226
    ingcarl)

    Det är när du motsäger dig själv på det viset som misstankar föds om din ärlighet. Det måste du ändå kunna förstå!

  52. Robert, jag hade ett annat login för att jag var inne och sökte på ett par saker för två-tre år sedan. Det totala antalet inlägg är kanske 7 …

  53. Om man ska bara ”söka på ett par saker” på FB behöver man inte logga in. Nåja, du har i alla fall enligt egen utsago två nick (ett anonymt och ett öppet) på en sida som enligt dig bara befolkas av elaka och anonyma kärringar. (Jag har själv inget nick på FB ifall någon undrar.)

    Förresten undrar jag hur en författare (!?) kan tolka mitt påstående att du ”får inget sagt utom att du har minsann rätt. Precis som Winston Churchill.” som så att det är jag som jämför dig med Gamla Winnie. Att missuppfatta syftningen så pass grovt verkar rätt så oproffsigt gjort av någon som säger sig vara författare.

  54. Inger Ramstedt

    Kära Ingrid. Du har så rätt i att mot dumheten kämpar gudarna förgäves. Lyckligtvis är nog den svenska medvetenheten så pass långt kommen att kommentarer som Roberts eller Mikaels av de flesta möts med en medlidsam axelryckning. De får väl lära av sina misstag de också till slut.

  55. Kära Inger Ramstedt,

    Kan du uttrycka dig lite mer klart och tydligt och berätta för mig vilka misstag jag ska lära av?

    Har du förresten läst på om kontroversen? Eller har du läst boken?

    mvh

    Robert

  56. Jag ser att mitt svar till Ingrid igår kväll (03 juli 2012 kl. 20:28) har inte publicerats. Med tanke på att det är ytterst märkligt om en yttrandefrihetskämpe censurerar på sin egen blogg vill jag gärna tro att det har skett något misstag.

  57. Robert. Anledningen till att jag inte la ut din kommentar var att jag var rädd att debatten skulle snöa in på ett meningslöst sidospår – om mig och Flashback.
    Jag tar hellre en konstruktiv debatt än tjafs om vad du tror om Flashback och Churchill.

  58. Ingrid. Du har själv ett visst ansvar för att vi irrar runt på meningslösa sidospår. Om din bok är så sann som du vill att vi ska tro och om pappan är så korkad som du vill att vi ska tro borde det ha varit en enkel sak att fullständigt demolera hans argument.

    Nu har hela affären blivit så infekterad att jag i alla fall tycker att du borde känna ett visst moraliskt ansvar att reda upp soppan. För både din egen och Donyas skull.

    Nu befinner vi oss inte på Flashback här. Vi diskuterar på din egen blogg och här finns inga skvallerkärringar.

    Så kom igen nu. Att bara upprepa att de som ifrågasätter dig är elaka kärringar duger inte.

    Som sagt, det borde vara en enkel sak för dig att reda upp det här.

    mvh

    Robert

  59. Kära Ingrid, passet bevisar att Donya inte alls blev kidnappad/smuglad utan pass. Detta står på sidan 175 i boken?

    Jag vill fråga en till sak. Varför ansluter Donya sig till din fiende? Ingrid, du kanske trotts allt bara fick uppdraget om det stämmer så är Donya mest ansvarig för sin berättelse, dra dig ur detta sålänge du kan .. Jag menar du ska inte behöva ta allt skit om det är Donya som ljuger och säger emot sig själv

    / Johnsson

  60. Vad är det frågan om nu, varför kontaktar Donya Monica Antonsson? Har Monica fått sig nytt hår… Nästa är väl att Ingrid Carlqvist återskapar sin trovärdighet genom att ställa sig vid pappans sida.

  61. Tydligen så har en veckotidnigasjournalist delvis försvarat Ingrid och boken på sin blogg, men inte utan ett par antydningar att hon själv minsann utförde grävande journalistik innan boken om Sanningen kom ut.
    Fast den boken om Sanningen är ju född geon ett begär på hämnd för dem som utnyttjade henne och inte en upprättelse för de som skadats av lögnerna och sveken i alla böcker som Liza skrivit om Mia…….

  62. Johnsson. Jag vet inte hur pappan kan ha passet i sin ägo – om det nu är äkta. Men vi har aldrig påstått att Donya blev smugglad in i Sverige, vi skrev att hon kanske blev utsmugglad ur Libanon. Såvitt Donya visste så hade mamman inte lämnat ut Donyas pass till pappan, men det kan ju finnas flera tänkbara förklaringar. Han kanske fick ut ett pass trots att han inte hade vårdnaden?
    Poängen är dock, som jag skrivit flera gånger tidigare, att det INTE är den juridiska vårdnaden det handlar om här. Det handlar om att pappan rövade bort Donya från hennes mamma, förbjöd all kontakt mellan dem och dessutom behandlade Donya som skit.
    Jag är inte det minsta orolig för att Donya har ljugit. Hon är en mycket uppriktig person och jag är helt säker på att hon har berättat allt exakt så som hon minns det.

    Lollo. Anledningen till att MA har skrivit dagens inlägg är att hon har bett Donya om en intervju.

  63. Ingrid bry dig inte om det där med passet…i Somalia kan vem som helst köpa ett förfalskat pass för 50 dollar…vad är det som säger att det inte skulle gå att göra i Libanon. Jag menar i dessa regioner finns stora pengar i just handeln med falska papper p.g.a att islamister vill kunna röra sig fritt eller friare i världen än vad dom annars skulle kunna. Detta är ofta i grunden finansierat av Saudi och oljemiljarder för den ganska så exklusiva utrustning som krävs men förfalskningarna kan ingen sklija från äkta…! Han kan ha köpt ett pass från Hizbollah..som ju säkert stöder hans sak. Jag kan gå sakerna i förhand eftersom jag inte vet om denna man är muslim eller inte…men eftersom jag är fördomsfull så antar jag att han är det…!

    //GandalfGrå

  64. Det var mycket påpekande om små detaljer i dessa kommentarer just nu. Verkar som om folk verkligen läst boken noga, eller letar de fel genom att bara läsa Flashback?
    Jag har inte hunnit med att läsa boken än, men ska försöka hinna med den under helgen.

    Så någon vill intervjua Donya, månne det bero på uppmärksamheten på Flashback med alla ”bevis” om ”Sanningen” ?

  65. robert gustafson

    Små detaljer?

    ”The devil is in the details.”

    Som vår flitigt citerade vän Winston Churchill skulle ha sagt.

    /Robert

  66. Men då får man ju hålla rätt på detaljerna, Robert. Här påstås friskt att vi skrivit att Donya smugglats in i Sverige. Vad det står är att Donya kanske smugglades ut ur Libanon utan pass, kanske med hjälp av farbrödernas goda kontakter inom polisväsendet.
    Vi har aldrig påstått att hon smugglades in i Sverige. Donya var åtta år och har bara sina minnen. Men hon vet att de inte hade några asylskäl och att hon inte ville vara med sin pappa och hans fru. Hon längtade hem till sin mamma där hon bott i hela sitt liv, men togs inte bara från mamma utan förbjöds att ha någon kontakt eller ens nämna mamman.
    Den som kallar det en kärleksfull uppväxt, bör aldrig skaffa några egna barn.

  67. Dags för nästa lektion i svensk grammatik?

    ”Antagligen hade någon på flygplatsen sett mitt namn på listan över inresande – kanske samma person som hjälpte min farbror att smuggla mig ur landet utan pass?”
    – Sidan 175

    ”Kanske” i denna mening syftar på ”någon på flygplatsen” som ”kanske” var samma person som ”hjälpte min farbror att smuggla mig ur landet”.

    Att du nu skriver ” Vad det står är att Donya kanske smugglades ut ur Libanon” är inte alls detsamma som ni skrev i boken. Citatet från sid 175 kan man inte tolka på annat sätt än att farbrodern faktiskt smugglade ut henne.

    Små detaljer och grammatiska petitesser kanske men alla dessa små motsägelser undergräver din och/eller Donyas trovärdighet. Det förstår du nog ändå.

    /Robert

  68. Nej, Robert, det förstår jag verkligen inte. Du sitter och märker ord och det har inte ett dugg med hennes hemska barndom att göra. Du petar i detaljer och struntar i den viktiga frågan – att ingen förälder någonsin har rätt att skilja sitt barn från dess andra förälder. Varför har du så svårt att ta in det?

  69. Hehe, det är nästan roligt när du glider undan sådär. Nåja, man vänjer sig.

    När du dök upp och började tjafsa med de elaka kärringar på FB trodde jag först att det var någon i maskopi med pappan som låtsades vara dig. Tanken skulle ha varit att skriva så pass otrevligt och dumt att du Ingrid Carlquist skulle misskrediteras.

    Nu har denna diskussion om Carlquists heder pågått i tre veckor nu trots att du borde ha kunnat tysta alla kritiker hur enkelt som helst.

    Jag bjuder på lite ingcarl-citat:

    ”Jag är Ingrid Carlqvist som har skrivit boken om Donya. Jag har fått ta del av massvis av dokument från svenska myndigheter och UD som bekräftar allt det Donya berättat om.

    Visst kan jag och Donya börja lägga ut dokument, men det får bli en senare fråga.

    Varför ska jag lägga upp bevis? Det finns en hel bok att läsa,

    Dokument för den som tvivlar kan läggas upp vid senare tillfälle

    Det är söndag kväll och jag har inte tillgång till dokumenten.”

    Vän av ordning undrar förstås när det blir ett senare tillfälle.

    /Robert

  70. Kul att du har roligt. Jag heter Carlqvist och du har tydligen svårt med språket:

    1. Jag har sett massvis med dokument som bekräftar Donyas berättelse. Allt bör inte tolkas bokstavligt, utan som det som går att bevisa. Att hon omhändertogs, att UD fick rycka ut när hon var kidnappad i Beirut, etc.

    2.Jag och Donya har bestämt oss för att inte vara pappas nickedockor. Vi lägger därför inte ut några dokument.

    3. Om det mot förmodan blir en förtalsrättegång kommer dokumenten att visas upp.

    Detta är det senare tillfället.

    Svara nu, Robert, om du verkligen anser att detaljerna är viktigare än att pappan förstörde Donyas barndom genom att röva bort henne från mamman och hemmet.

  71. Ursäkta felstavningen.

    Din fråga kan bara besvaras om jag är övertygad om att berättelsen är sann. Så du får återkomma när du har bevisat någonting.

    Det är förresten lite oförskämt att kräva svar på hypotetiska frågor av andra när du vägrar själv att svara på de allra enklaste konkreta frågor.

    mvh

    Robert

  72. Förstår inte vad du pratar om, Robert. Vi har skrivit en bok vars tanke är att sätta igång debatten om föräldrar som kidnappar sina barn. Du hänger upp dig på småsaker och vägrar tala om vad du tycker om sakfrågan.

  73. Sakfrågan är inte om Robert är för eller emot kidnappning av barn:-)

    mvh

    Robert

  74. Jag tror inte ätt det finns någon på detta forum eller i FB:s som tycker att kidnappningar, misshandel eller andra inom familjen begångna brott är ok. Men jag tycker personligen att känslan av äkthet falnar när du slingrar dig så som du gör. Du kallar FB:s användare för skvallerkärringar och har samtidigt inte ett ko nto där utan två! Hmm. Du hävdar att bevis finns men att du inte kan ta fram dessa.
    Om det blir rättssak av detta kan detta vara klokt men för din trovärdighet gör du klokt att inte censurera sådana inlägg som du tycker är besvärliga. Tänker på Roberts kommentar. Lägg upp den så får vi se vad Han hänvisade till. Och en sista åsikt från min sida. Sluta med alla citat. Den gode winston skulle vända sig i sin grav om han hörde dessa användas i dessa sammanhang. Löjligt.
    Tack

  75. De personer som uttalar sig har registrerat sig samtidigt eller efter att tråden startades. Det är uppenbart att i tråden samlas bara familj, släktingar och nära vänner till pappan. Av den orsaken är det bara enstaka utomstående som svarar. Fast dessa personer är kända för att de brukar hänga på hatdrev. De dra sig sedan ur när alla förtal och lögner tröskats igenom allt för mycket så att tråden blir oigenkännlig och att moderatorerna därför måste låsa tråden. När en ny hattråd startas så är man genast där igen.

    Om familjen och släkten resonerar som i tråden är det uppenbart varför Donya måste ha skydd: släkten tror att de avslöjar dig på något vis, men de förstår inte att de istället framställer sig själva som monster. Hur tänker man då om man ska få stöd utanför släkten? Om Anna Wahlgren eller PG Gyllenhammar hade startat ett hatdrev mot sina döttrar på flashback hade man sågat dem jäms fotknölarna. Det spelar ingen roll om det skulle finnas felaktigheter i en självbiografi, ingen förälder arrangerar hela släkten i en hatmobb som sitter dygnet runt och skriver tusentals med ondskefulla inlägg på nätet för att ens barn har skrivit en negativ bok om sin far eller mor. Jag kan tänka mig ahmd ringer runt i släkten och berättar hur stolt han är för att han lyckas få så många läsare till tråden. Fast det är ju bara det att alla utom dem i släkten tycker att fyfan vad vidrigt gjort.

  76. Nyfiken. Jag tänker fortsätta citera min idol och är övertygad om att Winston inte alls vänder sig i sin grav. Och gör han det är det säkert p g a såna som du som bevisar hur rätt han hade när han sa: ”Framtidens fascister kommer att kalla sig anti-fascister.”

    Pär. Jag håller med om vartenda ord du skriver. Det är så lågt och så ynkligt att man mår illa. Jag har slutat läsa eländet och hoppas som du att de människor som läser den tänker exakt som du – att pappan och släkten avslöjar sig själva som de ondskefulla varelser de är.

  77. nyfiken | 07 juli 2012 kl. 8:36 |

    ”men för din trovärdighet gör du klokt att inte censurera sådana inlägg som du tycker är besvärliga. Tänker på Roberts kommentar. Lägg upp den så får vi se vad Han hänvisade till”

    Det var -robert | 03 juli 2012 kl. 20:28- som inte släpptes igenom förrän efter min replik 04 juli 2012 kl. 15:17. Varpå Ingrid svarade och la in den saknade kommentaren.

    So far so good.

    Å andra ser jag att mitt svar till Ingrid igår kväll (robert | 06 juli 2012 kl. 20:56) fortfarande ” inväntar granskning”.

    /Robert

  78. ”Å andra sidan ser jag…” ska det förstås vara.

    /R

  79. Sådärja.
    Tack, Ingrid.

    /R

  80. Men du Robert, även det inte är sakfrågan vad just DU anser om barnkidnappningar så vore det på sin plats att du berättar det.

  81. Ingrid, det är bra att du slutat läsa. Rena missförstånd och förväxlingar byts om vartannat mot påståenden som enbart syftar till att kräka ut sitt hat. Ur detta kan inget meningsfullt komma.

    Vad man gör i tråden är, förutom att kräkas på Donya, att ifrågasätta den självbiografiska konstarten. Den här genren har sina kända möjligheter och begränsningar, den är inte tänkt att vara ett bevisdokument, utan en persons berättelse om hur hon eller han uppfattade sitt liv. Med andra ord: det ligger i sakens natur att en självbiografi är en subjektiv berättelse, vilket i stort alla läsare är införstådda med när de tar del av vad som står i boken. Det var av just den orsaken som PG Gyllenhammar svarade så här på frågan om hans dotters bok ”En spricka i kristallen”: – det är hennes version, jag har en annan. På något annat sätt kunde han inte svara. Han har dessutom medgivit i andra intervjuer att han kanske alltid var så bra far. Anna Wahlgren har å sin sida avböjt helt att kommentera sin dotters självbiografi ”Felicia försvann”. Likaså paret Myrdal om deras son Jan Myrdals bok om familjen. Det gjorde även de redaktörer och journalister som blev uthängda i Maja Lundgrens bok ”Tigrar och Myggor”. Unni Drougges förre pojkvän Niclas Salomonsson valde dock att gå ut i media och berätta sin version om Drougges bok ”Boven i mitt drama kallas kärlek”. Här fick han medhåll av hans arbetsgivare, Jan Guillou, som i en tv-sänd intervju av Drougge sa att hon ljuger. Men lägg märke till att han inte sa lögnerska, han gjorde överhuvudtaget inga uttalanden om Drougge som person eller att hon förstört för familj och vänner.

    Det är inte ahmd som skrivit i tråden utan låtit en person som kan hyfsad svenska skriva åt honom. Något som ju ahmd själv har bekräftat i tråden. Låt så vara, men i så fall har han en usel rådgivare som uppenbarligen inte är insatt i litteratur och dess förutsättningar. Det är patetiskt att ondgöra sig över en självbiografi där det inte finns upplagda dokument. Du har gång på gång försökt förklara att det inte ligger i självbiografins författare att göra detta. Om man inget kan om litteratur och sedan försöker få upprättelse genom att kritisera en självbiografi genom att starta hatmobb mot författaren, så får det ju motsatt effekt. Att stoltsera med sin okunnighet av kosmiska mått och rena elakheter vinner inga sympatier annat än hos personer som redan själva är förlorare. Och de är inte många, utan en ledsam och dyster liten skara.

  82. Sakfrågan här är dina eventuella trovärdighetsproblem så jag är tacksam om du slutar med att försöka locka in oss på meningslösa sidospår.

    Låt oss säga att både du och Donya brinner för en god sak. Bra så men om boken inte håller för en kritisk granskning är det inte så långsökt att tycka att ni faktiskt gör mer skada än nytta.

    Nu tar jag inte alls för givet att pappan eller de andra som kritiserar sitter inne med hela sanningen. Jag tar inte heller för givet att boken är ett enda stort lögn.

    Det som gör mig misstänksam är ditt eget sätt att möta kritiken. Arrogant, nonchalant och oförskämt. Du hade kunnat reda upp det här för flera veckor sen men nejdå, du ska inte ”dansa efter pappans pipa”. Det är tamejfan på samma nivå som mina små barnbarn som kör sina varianter på trotsåldern så det står härligt till.

    /Robert

  83. Robert, jag föreslår att du läser Pärs kommentar. Då kanske du förstår vad det handlar om. Jag har ingen lust att debattera med någon som medvetet missförstår allt och vägrar se sakfrågan.

  84. Ingrid, var inte så feg nu. Du kan inte slingra dig hur länge som helst. Kom igen.

    Jag har läst Pärs kommentarer.

    För det första, utläggningen om den ”självbiografiska konstarten” var obetalbar. Vilket raffinerat sätt att erkänna att det kanske inte riktigt var helt sant. Fast det kanske var sannolikt i alla fall, som i Harrysburg. Hursomhelst börjar denna soppa påminna om en riktig härdsmälta.

    Och som vanligt avfärdas kritiken som en ”hatmobb” vilken gör att jag undrar om Pär verkligen har läst tråden i fråga. Det fanns ett par skribenter som var riktigt otrevliga och en av de stängdes av om jag minns rätt. I rättvisans namn får man väl nämna att ahmd fick sin beskärda del av riktigt otrevliga påhopp.

    Annars var det rätt lugnt. Vad som förvånade många var att Ingrid spelade sina kort så klumpigt att ahmd var i de flestas ögon den mer sansade av de två.

    Sakfrågan gäller fortfarande. Hur mycket av allt detta är sann?

    /Robert

  85. Robert, vad i herrans namn är det du inte fattar? Du är ju helt obegripligt larvig. Hur många gånger ska jag behöva säga att boken är Donyas version av sin barndom. De saker som har gått att kontrollera har kontrollerats och Donyas berättelse håller ihop och är helt rimlig. Hennes pappas vansinniga hetsjakt på sin egen dotter på Flashback består av dokument på arabiska och ett pass som han lät fixa innan han kidnappade Donya – det andra ligger fortfarande hemma hos Donyas mamma. Hon hade givetvis aldrig lämnat ut passet till pappan.

    Det är DU som påstår att jag ”spelade mina kort klumpigt”.För det första var det inga kort, jag blev bara oerhört upprörd å Donyas vägnar. Jag borde ha förhållit mig iskall till lögnerna och det hade jag nog gjort om det bara gällt mig själv. Så som jag gjort gällande alla Antonssons och Osamas lögner om mig.

    Hur mycket är sant, skriver du? Alla de viktiga sakerna – kidnappningen, misshandeln, rymningen, LVU-omhändertagandet, upphittandet av mamma, andra kidnappningen i Beirut, pappans förföljelse av Donya är fakta som hänt. I detaljerna kan det förstås finnas felaktiga minnesbilder, men inget i boken är medvetna lögner – jag begriper inte hur du ens kan tro något sådant.

  86. Mycket intressant att bli kallad facist av någon som censurerar i sin egen blogg. Som jag skrev i mitt inlägg så tycker jag INTE att det ok med de gärningar som D:s far eventuellt gjort. Du verkar ju vilja att man ska Ta ställning till sakfrågan, så där nu vet du min. Du tjatar ju så mycket om detta! Men fortfarande slingrar du dig. Jag har två frågor som jag vill ställa
    1. När du skrev boken, tillsammans m D, förändrade du då olika händelser för att få det att passa i berättelsens forlopp. Detta har D suttit i en morgonsoffa och sagt. Kolla YouTube.
    2. Om du ville skriva D:s historia så som hon upplevde det innebär det också att du struntade i källkritik utan svalde allt hon sa?
    3. Kan du Ta och lägga av med dina skällsord och oförskämdheter när jag försöker hålla god ton. Som jag brukar säga till min tonåring – nu får du väl fan ta och ge dig!
    Mvh nyfiken

  87. Ingrid | 06 juli 2012 kl. 18:45 Jag och Donya har bestämt oss för att inte vara pappas nickedockor. Vi lägger därför inte ut några dokument.

    Monica Antonsson8 juli 2012 00:22 Donya Wihbi insisterar på att få förse mig med den dokumentation hon har. Jag har nu på nattkröken tackat ja varpå hon meddelat att hon kopierar för fullt.

    ???

    /R

  88. Nyfiken. Du håller långtifrån någon trevlig ton. Du anklagar mig för att ljuga och censurera. Jag förbehåller mig rätten (som alla andra bloggare) att moderera bland kommentarerna, det är inte censur. Domar visar att bloggägaren är ansvarig för det folk skriver.
    1. Givetvis har jag inte ändrat någonting för att det ska passa in. Jag vet inte vad du syftar på. Donya har berättat sin historia för mig och jag har skrivit den efter bästa förmåga. Det jag som författare till andras självbiografier gör är att jag skriver så att man ska höra att det är den personens röst, men på ett språk som blir skönt att läsa.
    2. Källkritik? När man skriver någon annans berättelse? Du förstår nog inte hur det här fungerar. Jag hade uppdraget att hjälpa Donya som själv inte är någon författare att få ner sin historia på pränt. Hon är min enda källa eftersom det är hennes historia. Men under tiden som vi har arbetat har hon vänt sig till skolor, socialförvaltningar och UD som var inblandade när hon var tonåring och där har jag kunnat konstatera att det Donya berättat är sant. Om jag någon gång under arbetet med boken hade fått känslan av att hon ljög eller skarvade så hade jag dragit mig ur arbetet. För även om det är hennes historia så skulle jag inte vilja medverka till att sprida en falsk historia. Problemet med barnkidnappningar är allvarligt och gagnas inte av osanna berättelser.
    3. Vad är det för skällsord och oförskämdheter du talar om? Citatet om fascister ska tolkas så att du är en av de många som utger dig för att vara god och stå på den rätta sidan, när du i själva verket agerar helt motsatt.

  89. Robert. Vad är det du inte förstår? Vi lägger inte ut några dokument till allmän beskådan på internet. Att Donya förser en journalist med papper inför en intervju hon ska göra är en helt annan sak.

  90. Hehe, det är väldigt mycket jag inte förstår här. Det är just därför jag ställer frågor. Jag får kanske påminna om vad jag skrev för nån dag sen:
    ”Nu tar jag inte alls för givet att pappan eller de andra som kritiserar sitter inne med hela sanningen. Jag tar inte heller för givet att boken är ett enda stort lögn.”

    En förbryllande detalj är t ex Säpos påstådda medverkan. Varför skulle Säpo öht ha med detta att göra? Det låter helt befängt.

    F ö verkar det som diskussionen har flyttat över till Antonssons blogg nu. Jag antar att du har synpunkter på det men jag kan förstå om du kanske inte har lust att kommentera saken.

    /Robert

  91. Hej Ingrid. Träffade på dig inne hos Catta för drygt ett år sedan. Då var det dags för mig att läsa Patriks bok om de övergrepp han blivit utsatt för av sin styvfar och tillika tränare och jag snoppade av dig.

    Och nu är det dags för mig att sätta tänderna i dina böcker. Allihop.
    mvh Törnrosa

  92. TRYCKFRIHETSSÄLLSKAPETS YTTRANDEFRIHET

    Av okänd anledning är jag sedan en tid blockerad från att kommentera på Tryckfrihetssällskapets hemsida. Annars skulle jag till Ingrid Carlqvists nya artikel där om bl.a. hennes misstänksamhet mot svenska journalister (”I want my country back”) ha velat foga följande kommentar:

    SVERIGES RADIOS OPARTISKHET

    En röst, som jag känner igen. Ja, det hade programledaren för God Morgon Världen i P1 idag, 15/7. Inte bara känner igen. En röst som jag nästan inte kunnat undgå att undervisas av närhelst på dygnet jag slagit på radion de senaste decennierna.

    Inte bara för God Morgon Världen är hon programledare. Utan också för Ring P1, Studio Ett och P1-morgon. Dessutom är hon producent på P4 Malmö; var tidigare reporter på Ekot, chef för dagredaktionen på SR P3 och redaktionssekreterare på ABC i Sveriges Television.

    AGNETA FURVIK, f. 1962.

    Till hennes bakgrundsmeriter hör framförallt att vara objektiv, vetenskaplig forskare, närmare bestämt medieforskare:

    ”I samband med detta har hon i intervjuer uttryckt en stor avsky för nationalism, rasism och Sverigedemokraterna samt starka sympatier för Zlatan Ibrahimović och mångkultur.” (Wikipedia.)

    Till dagens politiska debattpanel i God Morgon Världen hade Agneta Furvik inbjudit Anna-Klara Bratt, red. f. Feministiskt perspektiv, anarkafeminist, Heidi Avellan, Sydsvenskan, Sd-hatare och Per Wirtén, Dagens Arena, radikalsocialistisk tidskrift.

  93. Bra rutet Ingrid.
    Såväl ”inte utan mina söner” som ”Horungen” är bra och viktiga böcker utan politiskt/genuskorrekta mallar. Otroligt ovanligt i dagens mediasverige.
    Stå på dig!
    Mvh
    Clive H

  94. Tack för dina vänlig ord, Clive. Du har väl sett att jag drar igång en tidning nu?!

    http://dispatch-international.com/

  95. Soffipropp

    Blev tipsad om din bok idag & den hamnar i min brevlåda nästa vecka!! Har tänkt på donya så många ggr och undrat va som egentligen hände,vi gick nämligen i skolan tsm & lekte ett flertal ggr som barn. Jag vill bara säga stå på dig,har småläst lite överallt ikväll om boken bl.a på flashback där både du & Donya smutskastas. Tycker de är helt otroligt att folk kan yttra sig på de sättet som en del gör. Jag vet mycket väl om vilken familj de här gäller & kan säga att så länge folk inte vet el. Har träffat hennes pappa så ska dom inte yttra sig,han är vida känd i vår lilla by & då menar jag inte på ett positivt sätt!! Tänker inte sitta här & skriva vad som sagts & gjorts,utan vill framföra mitt stöd till dig & till donya,Donya!! Jag tror på dig & vi är många som gör det!!!! Ser framemot att läsa boken,dock kommer min avsky för denna man växa sig ännu större!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s