Öppet brev till Eva-Britt Dahlström

Den märkliga nämndemannen och S-kvinnan Eva-Britt Dahlström i Karlskrona har skrivit ännu ett märkligt inlägg på sin blogg, där hon påstår att ingen lyssnar på barnen. För oss som vet hur det går till i vårdnadstvister (alla lyssnar på mamman som påstår att hon för fram barnets version) blir det lite som att läsa Kafka. Jag fick just det här öppna brevet till EBD i min mejl. Det kommer från den livaktiga och duktiga Pappa-Barn-avdelningen i Kristianstad. Ska bli mycket intressant att se om någon av lokaltidningarna vågar skriva om detta!

ÖPPET BREV

Hej,

Vi har under helgen läst din blogg från lördagen den 30 januari (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651&blogg=39092).

Min första fråga måste tyvärr bli: Vilken verklighet lever Du i???

Du säger att vi skall tro på barnen. Det är korrekt, men om barnen aldrig hörs och kvinnan är den som i de flesta fall framför anklagelserna och inte ens hennes anklagelser utreds så är det faktiskt svårt att tro på någonting.

Det som händer idag är att kvinnan är den som polisanmäler våld i hemmet (ofta mot sig själv men även mot barnen). Trenden för antalet sådana anmälningar har ökat de senaste åren och till och med Rikspolischefen har anmanat kvinnor att anmäla i än högre grad. Men: anser du att en anmälan är det samma som begånget brott???

Du säger även att dessa anmälande kvinnor (som företrädare för sina barn) i längden förlorar på detta genom att få en dålig ekonomi och genom att oftast förlora vårdnaden om de barn vilka skall skyddas mot mannan (i din blogg = förövaren). Detta är inte vår erfarenhet.

Före lagändringen för ca 3 år sedan och den omtalade och diskuterade HD-domen (som jag för övrigt tror fortfarande ligger hos Europadomstolen för avgörande) har redan tidigare höga siffror för antalet enskild vårdnad till mammorna vid vårdnadstvister (då ca 80%) ökat till att i dag ligga på över 90%.

I Lund gjordes i höstas en analys (av en sammanslutning av föräldrar som kallar sig minpappa.nu (http://www.minpappa.nu/) av samtliga domar i vårdnadstvister för åren 2007, 2008 och del av 2009. Hör och häpna: Det visade sig att 100% av alla vårdnadstvister slutade med enskild vårdnad till mamman. Med sådana siffror måste det vara svårt att ens försöka påstå att mammorna blivit förfördelade i rättssystemet/det sociala systemet vid vårdnadstvister och då oavsett om det påståtts ha förekommit våld eller ej i hemmet. För övrigt pågår samma analyser just nu avseende samtliga Tingsrätter i Skåne och några andra platser i Sverige. Resultatet får vi avvakta så vi får väl vänta med den måhända förväntade kommentaren att ”så är det inte generellt sett”.

För två år sedan anslog man 800 miljoner kronor till kvinnojourerna. Tänk om man hade anslagit 1/3 av detta belopp till vardera kvinnojourerna och de mansjourer som vill arbeta på samma sätt samt den sista tredjedelen som öronmärkta pengar till polisen för att verkligen gå till botten med varje enskild anmälan (oavsett anmälare) om våld i hemmet eller mot barnen i sina utredningar. Då kanske vi skulle få en bättre gemensam bild av hur det verkligen ser ut i verkligeheten. Därav fäljer naturligtvis att man även skall ta de falska anmälningar man upptäcker på det allvar de förtjänar (falsk tillvitelse). I utlandet har man gjort på just detta sätt med en grupp av specialister från olika vetenskapsområden och upptäckte att 90% eller så av alla anmälningar var falska.

Vi är en förening, som trots namnet, verkar för barnens rätt till båda sina föräldrar. Du kan gärna läsa mer om oss på vår hemsida (www.pappa-barn-kristianstad.se).
Just idag hade vi en insändare inne i Kristianstadsbladet om just diskrimineringen mot män. Läs den gärna på denna länk: http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100201/TYCKTTANKT/702019997/1028/ASIKTER/&/Man-diskrimineras-ocksa-pa-grund-av-kon.

Till skillnad från din blogg kan du i Kristianstadsbladet lämna dina egna kommentarer till insändaren. Men du får naturligtvis räkna med kommentarer till dina kommentarer! Du får ju också skynda dig eftersom det är svårt att få uppmärksamhet för dessa insändare efter den dag de publicerats.

Med vänliga hälsningar,

Einar Strömblad

Pressansvarig

Pappa-Barn Kristianstad

Birgitta Allmos vedervärdiga drapa

Krönikören Anna Laestadius Larsson i Svenska Dagbladet har läst Birgitta Allmos fullständigt vedervärdiga drapa Vem vågar tro på ett barn – Södertäljeflickan och verkligheten. Jag plågade mig igenom den för ett par månader sedan och skrev om den här. Att ALL tycker att boken är bra, beror med största sannolikhet på att hon är en av alla dem som trooooor på allt kvinnor säger om övergrepp, satanistritualer och incest – en sjukdom som många i medierna drabbats av. En journalists främsta uppgift är att ifrågasätta och kritiskt granska, men av någon anledning gäller inte detta när kvinnor ”talar ut” och skriver böcker om sitt hemska förflutna. Ingen har till exempel ifrågasatt Eva-Britt Dahlströms historia och det ska nu bli mycket intressant att se om någon lokal reporter följer upp det avslöjande jag gjorde om henne i går. Vågar de? Tveksamt. Det är ju så ”elakt” att ifrågasätta kvinnor och konfrontera dem med lögner. Kvinnor är ju en annan sort, lite svagare, lite dummare och man kan därför inte ställa dem till svars för sina handlingar … OBS! IRONI.

Eva-Britt Dahlströms exman talar ut

Min tro på rättssystemet i Sverige har fått sig ytterligare en knäck. Rättssäkerhetsorganisationen, RO, har nu fått svart på vitt att det är helt okej för en nämndeman att vara så tendentiös som Eva-Britt Dahlström, socialdemokraten i Karlskrona som av sitt parti fått uppdraget att sitta nämndeman i Blekinge tingsrätt. Först friades hon av lagmannen Pia Johansson och det kanske inte är förvånande med tanke på att de har varit med i samma Allers-reportage om våldsutsatta kvinnor och barn och att de ofta föreläser på samma tillställningar, vilket EBD själv skriver om här. Så de är väl kompisar, kan man förmoda. RO överklagade beslutet att låta EBD sitta kvar till nästa instans som visade sig vara kammarrätten i Sundsvall. De har nu beslutat sig för att inte ingripa mot henne. I beslutet står att bara den som beslutet angår kan överklaga och RO anses därmed inte behörig att överklaga. På ren svenska tolkar jag det som att de enda som skulle kunna anmäla Eva-Britt Dahlström för opartiskhet är de som rent personligen drabbats av en dom som hon varit med om att fälla.

Marina Engans fega försök att smita undan

En av de sista dagarna på 2009 såg det ut som om världen skulle bli lite bättre. Den självutnämnda megafonen för barnens röster, Marina Engan, fick en släng av dåligt samvete och lovade i ett blogginlägg att hon skulle göra allt för att ställa till rätta de fel hon begått angående namninsamlingen gällande Flickan E. Om hon begått några fel, vill säga. Om hon hade lurats med falska dokument skulle hon polisanmäla mamman, hon skulle göra allt för att mamman skulle bli åtalad och straffad, hon skulle göra allt i sin makt för att hjälpa barnet och barnets far och hon skulle till och med jobba för att mamman i det här fallet skulle hållas borta från barnet, för alltid.

Marina Engan – en megaloman Miss Marple?

I går verkade Marina Engan ha fått kontakt med sitt samvete – i dag är hon sitt gamla vanliga megalomana jag igen. Med inlägget ”Jävulens advokat” gav hon läsarna känslan av att hon faktiskt insett att hon blivit lurad av Flickan E:s mamma och mormor, att hon befarade att hon fått förfalskade dokument av dem och hon lovade att ”göra absolut allt i min makt för att hjälpa barnet och barnets far” om det visade sig att mamman var boven i dramat. Hon skrev:

”Jag skulle inte tveka att göra allt som skulle kunna göras för att barnet skulle hållas borta från mamman, för alltid. Jag skulle dessutom göra allt jag kunde för att hon skulle åtalas och straffas för det hon i så fall gjort mot flickan och flickans pappa. Sådana mammor har förbrukat sin rätt att kallas mamma och borde inte ens få övervakat umgänge med barnet. Sådana mammor skall straffas precis lika hårt som förövarna (borde) straffas. För en sådan mamma ÄR en förövare.”

Börjar sanningen gå upp för dig, Marina Engan?

Marina Engan har lagt upp ett inlägg som hon kallar ”Jävulens advokat” och som i princip går ut på att hon svär sig fri om det skulle visa sig att hon haft fel om Flickan E. I så fall rör det sig om dokumentförfalskning, skriver hon och en sådan skulle hon ögonblickligen polisanmäla. Jag undrar just vilket av de papper hon fått av Flickans E:s mamma och mormor som hon börjat misstänka är falskt. Kan du inte tala ur skägget, Marina? Upp med korten på bordet! Om du har blivit lurad så är det i och för sig hemskt, men inte det minsta förvånande för oss som sett vad mamma och mormor gjort för att bryta kontakten mellan Flickan E och hennes pappa.

Men, Marina! Det är DITT ANSVAR att ta reda på sanningen innan du far iväg och skriver ihop en lögnaktig namninsamling som hittills lurat 14 000 personer att Flickan E svävar i fara hos sin pappa. Om du inte hade utgått från att mammor som gråter och kidnappar sina barn alltid talar sanning, så hade du vetat det som jag och Lina Lundin på Saknade Barns Nätverk vet, nämligen att det är hos pappa Johan som Flickan E är trygg och slipper sexualiseras genom att ständigt prata om ”tjockt kiss” och andra dumheter.

Gör det enda rätta nu. Dra genast in namninsamlingen, skriv ett inlägg på din blogg där du ber Johan och Flickan E om ursäkt och önska dem ett gott nytt 2010. Om du inte lägger mer ved på brasan så kanske även mamman tar sitt förnuft till fånga och så småningom börjar samarbeta för flickans bästa. Flickan E förtjänar ett bra liv där båda föräldrarna ingår och det kommer hon aldrig att få så länge du och andra fanatiker eldar på mammas och mormors vanföreställningar.

Beviset för att Marina Engan inget vet

Monica Antonsson har lagt ut intressanta saker på sin blogg om Marina Engan. Jag tänkte fylla på med några fler, nämligen ett solklart bevis för att hon ljuger och sprider sin lögnaktiga propaganda till intet ont anande godtrogna ”do-gooders”.  Den vidriga namninsamlingen om Flickan E, som de kallar vid hennes andranamn Matilda, är nu uppe i 13 630 namn. Stackars vilseledda människor som tror på Marina Engan, på Flickan E:s besatta mamma och mormor, en kvinna lika förfaren i lögnens konster som Engan själv. Har ni glömt vad hon påstod skulle ha utspelat sig på barnhemmet i Köpenhamn när pappa kom för att hämta hem Flickan E så läs hela härvan på Saknade Barns Nätverk.

På Engans egen blogg frågar Lilla My:

Marina

En fråga om din namninsamling.
Har du sett alla papper om det ärendet?
Har du sett polisrapporter om bilderna i datorn?
Vilka utöver mamman har du pratat med om ärendet?

Är nyfiken eftersom du startar en namninsamling angående detta.

Chefskobran själv – Carina Sällberg

Minns ni Carina Sällberg? Ordförande för kvinnojouren Kobra i Helsingborg, ledamot i folkpartiets avdelningsstyrelse i samma stad och nämndeman vid Helsingborgs tingsrätt. På min förra blogg upprepade jag flera gånger de tre frågor jag skickade till Kobra om deras eventuella inblandning i kidnappningen av George Pesors barn. Hon svarade aldrig – i stället gick hon till attack mot mig genom att skriva till alla ordföranden i Publicistklubbarna runt om i Sverige och försökte hindra mig från att använda mig av min yttrandefrihet. (Jösses, när jag tänker efter så är listan över de misstänkta damerna bakom mejlen till Villalivs annonsörer ganska lång …)

Nåväl. När jag skrev boken Inte utan mina söner fick jag anledning att granska Carina Sällberg i sömmarna. Hon var ju en av dem som var mest aktiv i kampanjen som gick ut på att riva upp den välfungerande vårdnadslagen från 1998, den som förutsatte att gemensam vårdnad var det bästa för skilsmässobarn. Genom en helt igenom lögnaktig kampanj, där våra riksdagsledamöter lurades ända upp på läktaren lyckades Sällberg, signaturen Hanna Svensson bakom boken När blodsbanden brister och några till lobba fram vårdnadslagen 2006. Den som Thomas Bodström & Co snabbklubbade igenom riksdagen precis innan de förlorade valet samma år.

Kraften i vandringssägner

Min kompis Maria älskar vandringssägner eller urban legends som de kallas i Amerika. Ni vet sådana där historier som någon berättar med upphetsad ”nu-ska-du-få-höra-röst”, sådana som alltid hänt en kompis till en kompis och som är extremt pinsamt, upprörande eller allmänt otroligt. Numera sprids de här historierna ofta via mejl och det händer inte sällan att tidningar med bristande källkritik publicerar dem, inte minst under sommaren när det råder nyhetstorka och redaktionerna är befolkade av vikarier.

En av de första jag hörde var den om en kvinna som var ute i Pålsjö skog (jag bodde i Helsingborg) när bilen fick motorstopp och hur det gick till minns jag inte, men det slutade med att någon satt på hennes biltak och dunkade ett avhugget huvud mot taket. Någon som minns hur den gick?

När EuroDisney var nyöppnat i Paris ringde några upprörda människor till Kvällspostens redaktion och frågade varför vi inte skrev om de stackars, stackars svenska föräldrarna som åkt till EuroDisney med sina två barn och blivit av med dem där. Nöjesparken larmade polisen men hur de än letade så var barnen borta. Antagligen kidnappade av någon barnhandelsliga som tänkte utnyttja dem till barnporr och prostitution. Föräldrarna var fortfarande kvar i Frankrike och letade dag och natt efter barnen, men EuroDisney hade erbjudit dem stora pengar för att inte berätta för tidningarna vad som hänt.

Marina Engan och andra PAS:are

Del två av Gregory Mantell Show (tack för den, Pia och Mia!) visar mycket tydligt vilken slags människor som PAS:ar sina barn. Det är inte de psykiskt sjuka, vilket är synd för då kunde man hoppats på behandling för dem. Det är de personlighetsstörda och för deras gränslösa elakhet finns tyvärr ingen bot. Som läkaren säger: ”Domstolarna förstår inte vidden av detta problem och de vill inte sätta etiketter på folk och kalla dem borderline, histrionic personality eller sociopater men dessa personer saknar samvete, empati och medkänsla. Det är inte normala människor, men det är de som går in för att att till varje pris vinna.”

De poängterar också att både män och kvinnor kan ha sådana personlighetsstörningar. Jag gissar att anledningen till att vi ser fler mammor som PAS:ar sina barn mot pappan än tvärtom, beror på all den hjälp svenska mammor får av myndigheterna i sin kamp mot pappan, en hjälp som uppmuntrar hennes beteende. Hur skulle en empatistörd människa kunna förstå att hon gör fel när ingen av socialtjänstemännen, familjerättsutredarna, poliserna och alla andra hon möter reagerar? Inte för att jag tror att den här typen av människor någonsin kan förstå eller bry sig om att de skadar andra, men när myndigheterna dessutom belönar dem med ensam vårdnad och begränsat umgänge för den andre föräldern är det förstås helt omöjligt. Det enda som hjälper mot de personlighetsstörda är att ta ifrån dem deras vapen – barnen. Först när de förlorar vårdnaden kan det möjligen gå att resonera med dem. Om de inte själva förstår hur de skadar barnen, måste myndigheterna sätta stopp för dem.