Det är inte lätt att bli recenserad på tidningarnas kultursidor – tur att det finns vanliga läsare som recenserar böcker här på nätet! Madelene Björk har lagt in sin recension av Inte utan mina söner på flera olika ställer:
http://www.bockeronline.se/visa_recension.asp?RID=64
http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=8749
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197738263
http://www.bokia.se/bok/9789197738262/inte-utan-mina-soner-ingrid-carlqvist/
Jag vill förstås att boken ska säljas i tusentals exemplar, men det är som sagt inte lätt att synas och finnas i den enorma bokflod som strömmar ut varje vecka. Så ni som tycker att boken är viktig får mer än gärna sprida budskapet till era vänner, på recensionssajter, på bloggar och gå ut i bokhandlarna och fråga efter den. Vill ni köpa dedikerade exemplar så går det utmärkt att beställa sådana av mig! Skicka ett mejl så fixar vi det – bra julklappstips, va?!

Ni vet väl att Pappa-barn Kristianstad ordnar Barnkonventionens dag 20-21 november? Barnkonventionen fyller 20 år men fortfarande är den inte upphöjd till lag i Sverige och för att uppmärksamma detta ska ett stort antal människor hålla tal och belysa svenska barns rätt till båda sina föräldrar. Jag är en av talarna, så har ni vägarna förbi Kristianstad så kan ni väl komma dit!
Tvärtemot barnkonventionens anda fungerar det i Sverige så att familjerätter och BUP-mottagningar har fullt upp med att avskilja pappor från sina barn. Om en mamma vill bli av med barnens far behöver hon i princip bara viska sexövergrepp i örat på någon av dessa myndighetspersoner och vips är pappan ett minne blott. Några av de få undantagen från denna regel är faktiskt de tjänstemän som George Pesor träffade när hans barns mamma kom med sina falska anklagelser. Om det berodde på att dessa tjänstemän var ovanligt intelligenta eller på att mamman kom med ovanligt stolliga anklagelser, är svårt att säga. Kanske var det en kombination av dessa båda ting.
För allra vanligast är att familjerätterna, socialförvaltningarna och BUP-mottagningarna jobbar efter samma princip – ta det säkra före det osäkra (vilket jag här ska bevisa i själva verket är att ta det osäkra före det säkra). I deras värld betyder det att eftersom sexövergrepp är så vanligt förekommande (osant) och eftersom barn får så fruktansvärda störningar av att ha dragit sin pappa i snoppen (osant), så är det bäst att hindra pappan från att ha någon som helst kontakt med sitt barn. Utan att det finns minsta bevis för att övergrepp har skett och utan att ha en aning om vad detta avskiljande leder till. Myndigheterna gör nämligen inga uppföljningar av dessa barn! Hur gick det för Lisa ett år efter att hennes pappa försvunnit ur hennes liv, tre år efteråt, fem år, tio år efteråt? Ingen vet och ingen bryr sig.
Men det finns kunskap om hur det går för barn som växer upp utan kontakt med sin biologiska pappa. Peter Österberg, fil mag i socialpsykologi, har t ex gjort en studie om hur barns emotionella relationer till de egna föräldrarna påverkar deras interna och externa anpassning samt skolprestation, den kan laddas ner via hans hemsida. Den och många andra studier visar att en bedövande majoritet av de barn som hamnar snett i missbruk, kriminalitet, skolk etc är just de som har dålig eller ingen kontakt alls med sin biologiska pappa. Men trots att det alltså är bevisat skadligt för barn att avskiljas från sin pappa är det just det som familjerätter, socialförvaltningar och BUP-mottagningar ägnar sig åt. Alltså tar man i själva verket det osäkra (tron att alla barns mammor talar sanning när de anklagar pappan för övergrepp) i stället för det säkra (att barn blir tryggare och lyckligare individer när pappa finns i deras liv). Hur väl rimmar det med barnens bästa?
I Amerika har man nyligen uppmärksammat Scott Becker som efter 30 år fick kontakt med sin dotter April. Mamman försvann med henne när hon var väldigt liten och i alla år har de sökt efter varandra. Det var inte förrän April googlade ”Scott Becker looking for April” som miraklet plötsligt inträffade. Det finns ett inslag på msnbc men jag hittar det inte just nu. Men här är i all fall en länk som berättar om deras återförening. Den lycklige Scott blev inte bara pappa utan även morfar till två barn …
http://www.lugaluda.com/2009/11/07/scott-becker-looking-for-april-scott-robert-becker-looking-for-april/
Undrar inte också ni vad dessa tjänstemän och myndigheter ska säga den dagen då alla barn som miste sina pappor kräver svar på frågan: ”Varför förstörde ni våra liv genom att ta våra pappor ifrån oss?”
Politikerna är i alla fall totalt omedvetna om vad om försiggår ute på socialförvaltningar, familjerätter och BUP-mottagningar. När reportern Carina Glenning i Östgöta-Correspondentens Fars Dags-bilaga frågar Ulrik Lindgren, som är sakkunnig hos folkhälsominister Maria Larsson, varför socialen systematiskt gynnar mammor i samband med separationer och skilsmässor, svarar han såhär:
”Det låter som ett för bestämt värderande av vad socialtjänsten gör. Det överlägset vanliga är gemensam vårdnad. Enligt BO:s rapport ‘Upp till 18’ har 94 procent av de som skiljer sig gemensam vårdnad. Bland det stora flertalet av dem som inte har det har mamman ensam vårdnad i drygt 90 procent av fallen.”
Eeh …? Att mammor och pappor i de flesta fall, utan myndigheters inblandning, klarar av att ta gemensamt ansvar för sina barn har ju över huvud taget inte med saken att göra. Frågan gällde varför socialen systematiskt gynnar mammor i vårdnadstvister. Ulrik Lindgren är uppenbarligen medveten om att mammorna får vårdnaden i 90 procent av dessa fall, men förstår ändå inte frågan. Och tycker uppenbarligen inte att det är ett problem. Suck.
Läs Paus Fars Dag-special, i pdf