
Först kunde jag inte förstå varför Marina Engan, Eva-Britt Dahlström och de andra var så avogt inställda till PAS, Parental Alienation Syndrome. Varför de är så livrädda för denna diagnos att de till och med påstår att mannen bakom diagnosen, professor Richard Gardner, var pedofilvän och att han använde PAS-begreppet för att hjälpa incestförövare att få vårdnaden om sina barn?
Engan & Co säger ju att de står på barnens sida. Att de vill hjälpa barn som far illa hos föräldrar som inte behandlar dem väl. Men då så? Låt oss hjälpas åt i kampen mot de extremt olämpliga föräldrar som ljuger för sina barn och påstår att deras andra förälder utsatt dem för sexuella övergrepp! Mammor (eller pappor) som får barnen att hata en helt oskyldig och tidigare högt älskad pappa (eller mamma) och samtidigt lär barnen att se sig själva som offer kan väl ingen vettig människa stödja?
Förklaringen är dock mycket enkel. De vill inte alls hjälpa alla barn som far illa, bara barn som far illa på det sätt de själva farit illa. Och i deras värld blir varje bevis för att det finns falskanklagande och blåljugande mammor en katastrof. Då kanske inte andra tar deras kamp på allvar. Alltså skiter de högaktningsfullt i de PAS-ade barnen. Om de bara skriker tillräckligt högt om att dessa barn faktiskt blivit utsatta för övergrepp (hur ostridiga bevisen för motsatsen än är) så ska vi tro dem.

Den senaste osanningen i deras kamp är att ”Socialstyrelsen i våras kom fram till att PAS inte kunde godkännas som diagnos”. Detta upprepar de om och om igen utan att kunna visa några länkar till detta beslut. Jag mejlade Socialstyrelsen och frågade om det låg någon sanning i detta. Svaret kom från Kristina Bränd Persson, chef för klassifikationsenheten:
Hej,
Jag hittar endast två rapporter från Socialstyrelsen som innehåller ”Parental Alienation Syndrome”. Båda rapporterna refererar till vissa publikationer men innehåller i övrigt inga utsagor om begreppet vad jag kan se. Den ena rapporten är en forskningskartläggning och den andra en expertrapport.
Länkar:
Standardiserade bedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge
En systematisk kartläggning av forskningsaktiviteten
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2009/10273/2009-126-26.htm
Sexuella övergrepp mot barn – Orsaker och risker
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2000/3313/2000-36-6.htm
Återkommer om jag hittar mer information.
Mvh
Kristina
Min gissning är att Kristina borde ha hittat ett beslut som togs i våras – om det tagits. Och givetvis skulle Socialstyrelsen aldrig uttala något så korkat som att PAS aldrig kommer att bli en diagnos. Men så här skriver signaturen Betty hos Marina Engan:
”För att få slut på denna desinformation som antifeministerna, pappagrupperna mfl ägnar sig åt kommer snart färsk info från socialstyrelsen. De är helt chockade över att “debatten” fortfarande pågår. De trodde den avslutade iom de klargjort att PAS a l d r i g kommer att bli en “diagnos” och därför inte heller upptas av DSM-V. Socialstyrelsen är extremt tydlig med att PAS inte ens existerar som teori!! Dagsfärsk info. Nu är även socialstyrelsen informerad om den desinformations kampanj som pågår bland journalister mfl på nätet.”
Många av dem jag talat med tror, till skillnad från sanningsvittnet Betty, att PAS skrivs in i DSM IV/V senast 2012. DSM är alltså amerikanska psykiatersällskapets lista över psykiska sjukdomar och störningar. Att man inte skriver in nyupptäckta diagnoser där förrän det gått en tid och man verkligen kunnat leda fenomenet i bevis är ju inget konstigt. Det tog till exempel femtio år för Aspergers syndrom att komma in i DSM. Jag menar att det är synnerligen viktigt att se hur barnen drabbas av föräldrarnas vårdnadstvister. De allra flesta människor förstår nog att om ett litet barn får lära sig att svart är vitt och lögn är sanning, så påverkar det barnets verklighetsuppfattning och störd verklighetsuppfattning är ju något som förekommer i många psykiska sjukdomar.
En pojke som antagligen lider av svår PAS är Pappa C:s son Adam. Den stackars pojken har fått lära sig att pappa har våldtagit honom och sannolikt utvecklat ett trauma av detta. Se här vad Marina Engan skrev i bloggen adamsvanner.se – en blogg som numera är lösenordsskyddad men som man kan hitta cachade versioner av. Här skriver hon att Adam ”lever sin mardröm 24 timmar om dygnet” och att hon hör honom gråta i bakgrunden när hon pratar med hans mamma. Fram till dess att Pappa C greps var Adam en glad kille som älskade sin pappa och såg fram emot en Thailandsresa med honom. Nu är han tydligen ett nervvrak som gråter för att han tror att mamma ska dö. Inte konstigt alls, han har ju redan blivit av med sin pappa …
En annan PAS-ad pojke tror jag vi kan hitta här och här på s-kvinnan Eva-Britt Dahlströms blogg. Enligt EBD är pojken som de kallar Sven utsatt för en rättsskandal av stora mått därför att både tingsrätt och hovrätt genomskådat mammans försök att skära bort pappan ur hans liv. Allt fungerade bra mellan de separerade föräldrarna till dess att pappan träffade en ny kvinna som han gifte sig och skaffade barn med. Då började Svens mamma polisanmäla pappan för allt möjligt. I princip hade hon varit dödshotad av honom sedan de träffades 1997, trots detta hade hon gjort ett nytt försök att leva ihop med honom 2003-2004. När anmälningarna lades ner en efter en tog mamman till storsläggan – pappan hade utsatt Sven för sexuella övergrepp!
Ni som följer den här bloggen vet ju att det sannerligen inte är någon lätt sak för en pappa att få ensam vårdnad om sina barn. Det händer i princip bara när mamman visat sig fullständigt olämplig. Nacka tingsrätts dom är mycket tydlig och välskriven:
Anmärkningsvärt är dock att Sven således inte förrän vid det andra polisförhöret, som alltså hölls i september 2007 och i direkt anslutning till det samtal han på (mammans) initiativ hade med LM (vid barnjouren på Alla Kvinnors hus), berättat eller ens antytt att han varit utsatt för sexuella övergrepp …
Tingsrätten finner det också märkligt att inte bara (mamma) utan även förskole- och skolpersonal som levt så nära Sven under alla år inte uppmärksammat något särskilt i Svens beteende eller uppträdande i övrigt. Lika märkligt finner tingsrätten uppgiften om att Sven först vid ett tillfälle i september 2007 – och aldrig tidigare – skulle ha förknippat en febertermometer med något som hans pappa skulle ha utsatt honom för fyra-fem år tidigare.
—
Mycket talar sålunda för att (mamman) involverat sonen i parternas konflikt, en konflikt som hon dessutom tycks ha förorsakat. Detta får anses vara i högsta grad olämpligt och det är inte helt uteslutet att anledningen till att Sven numera har en så avvisande inställning till sin pappa beror på någon form av påverkan som initierats av (mamman). Detta har troligtvis underlättats av att Sven träffat (pappan) mycket litet sedan våren 2007 och inte alls sedan i början av september 2007. Det framstår alltså i vart fall inte som osannolikt utan snarare troligt, att Svens förhållningssätt i detta avseende har med (mamman) att göra.
Tingsrätten har verkligen gått till botten med hur anklagelserna uppkommit och kommer efter denna grundliga genomgång fram till att mamman helt ska fråntas vårdnaden om sin son. Rätten säger sig vara övertygad om att pappan kommer att se till att Sven får träffas och umgås med sin mamma även efter att han flyttat till pappan.
Efter domen i oktober 2008 begärde pappan verkställighet, men i december beslöt tingsrätten att avslå det eftersom hovrätten snart skulle avgöra vårdnadstvisten. I mars kom hovrättens dom – de instämmer i tingsrättens bedömning.

Enligt Eva-Britt Dahlström, som själv är nämndeman i Blekinge tingsrätt (bilden), är det nämndemännens fel att mamman förlorade vårdnaden, det är nämndemännen som ligger bakom ”rättsskandalen”. Så här skriver hon i ett svar till en läsare som kommenterat på hennes blogg:
”De som är professionella och som har gjort utrdeningar, pratat med barne5t o.s.v har samtliga uttalat sitt stöd för pojken och hans mamma. Så även de specialistutbildade domarna i hovrätten som tyvärr röstades ner och som skrev ett utomordentligt yttrande i varför de var skiljaktiga i domen.
Och mitt svar blir igen…. det här är alldeles obegripligt.
Jag som nämndeman har att förhålla mig till de proffessioner som har specialistkunskaper på ett visst område.
De här nämdemännen måste ha ansett att de vet bättre än de proffesionella vittnena.
Det är den enda förklaring jag har och jag personligen i min roll som nämndeman hade aldrig vågat gå emot så många specialister.
Därför är det här ett av de största rättsövergreppen mot barn som har gjorts på senare tid.”
Eva-Britt Dahlström tror uppenbarligen att nämndemännen är i majoritet i hovrätterna, precis som de är i tingsrätterna – därav hennes okunniga svar. Men hovrättens domar avkunnas av tre jurister och två nämndemän, vet man det inser man direkt att EBD far med osanning. Minst en av juristerna måste hålla med nämndemännen för att få majoritet och i det här fallet är det ordföranden, hovrättsrådet Mona Wildig. Referenten Per Kjellström och f d hovrättsrådet Jan-Olov Swahn har skiljaktig mening och skriver i den ungefär att visserligen kan man inte klarlägga att övergrepp ägt rum men eftersom Sven inte vill träffa sin pappa så ska han slippa det. Båda tycker dock att mamman ska sträva efter att på sikt få till stånd ett fungerande umgänge mellan Sven och hans pappa.
Dessa domar kunde inte Svens mamma acceptera så hon kidnappade pojken och gick under jorden. Se TV4:s inslag med henne här. För detta lagbrott har hon nämndeman Dahlströms stöd. Så här skriver EBD:
”Därför är mamman och Sven på flykt och jag kan tala om att vi är många som följer vad som händer i fortsättningen och det finns de som agerar öppet med namn och allt och går in i själva processen och ifrågasätter både polis, socialtjänstens och domstolens agerande.
Givetvis finns det advokater som inte sitter sysslolösa precis.
Tro mig, det är många som nu kommer att agera.
Riktigt så öppet kan jag inte agera-
men de som vet vilka de här handlar om- ska veta att både Sven och hans mamma har mitt fulla stöd och vi har kontakt av och till men på vilket sätt den sker kan jag givetvis inte tala om.”
Mig förvånar det inte ett dugg att Rättssäkerhetsorganisationen i dag skrivit till Eva-Britt Dahlströms chef och ifrågasatt hennes lämplighet som nämndeman. RO skriver så här:

Lagman Tia Johansson
Tingsrätten i Karlshamn
Annebovägen 11
371 41 KARLSHAMN
Rättssäkerhetsorganisationen RO
C/o Johann Binninge
Hemställan om entledigande av nämndeman Eva-Britt Dahlström
Efter att ha tagit del av Eva-Britt Dahlstöms blogg http://www.s-bloggar.se ifrågasätter Rättssäkerhetsorganisationen, RO, starkt Dahlströms lämplighet som nämndeman.
Enligt domstolens informationsskrift gällande en nämndemans roll och uppgifter ställs det höga krav på en nämndemans objektivitet och saklighet. Läser man inläggen på bloggen ser man bland annat att Eva-Britt Dahlström har en förutfattad mening om hur det förhåller sig med våld i nära relationer. Hon påstår att 98 procent av allt sådant våld begås av män. Det stämmer inte, varken enligt BRÅ eller de många undersökningar som gjorts världen över.
Eva-Britt Dahlström skriver också att så kallade vittnespsykologers sakkunnigutlåtanden inte ska tas på allvar.
Citat från bloggen:
”Stora summor betalas sedan många år ut för ofta fullständigt värdelösa vittnespsykologiska utredningar. Det finns anledning för rättens ledamöter att alltid iaktta stor försiktighet när det gäller att förordna en vittnespsykolog och när det gäller att lägga en sådan utredning som grund för en dom i enskilda brott- och tvistemål.”
En nämndeman kan inte och ska inte, före en rättegång med eventuellt sakkunnigutlåtande av psykologer, ta ställning till huruvida deras utlåtanden är värdelösa eller ej. Den bedömningen ska göras vid sittande rätt och från fall till fall.
I lagen står:
”Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.”
Rättssäkerhetsorganisationen RO hemställer härmed om att nämndeman Eva-Britt Dahlström entledigas från sitt uppdrag som nämndeman då hon är uppenbart olämplig och allvarligt skadar allmänhetens förtroende för rättsväsendet.
Örebro 2009-08-12
Rättssäkerhetsorganisationen RO
Johann Binninge
Kopia till: JK, Justitiekansler Göran Lambertz

Jag har inte en aning om vad ”Svens” pappa i nuläget gör för att hitta sin son. Hans tanke var att både han och pojken skulle vistas en tid på ett behandlingshem, för att försöka hitta tillbaka till varandra. Hjärntvätt, skriker Eva-Britt Dahlström om pappans vilja att på ett mjukt sätt, i närvaro av opartiska personer försöka få Sven att förstå att han inte behöver vara rädd för sin pappa. Jag har ingen kontakt med Svens pappa, anledningen till att jag beställde domarna och granskade dem var just Eva-Britt Dahlströms koleriska inlägg om saken. Men om du läser det här, Svens pappa, så får du gärna höra av dig. Ditt barn är enligt svensk lag bortfört/kidnappat och precis som vi bloggare hjälpte George Pesor att hitta sina barn, så kanske vi kan göra något för dig?