Journalisten

”Många som skyndat före sin tid tvingas invänta den på obekväma tillflyktsorter.”

Stanislaw Jerzy Lec, 1906-1966:


Sidan är under konstruktion

5 svar till “Journalisten”

  1. karl carlsson | 27 augusti 2010 kl. 18:13 |

    Jag har skrivit om ett mycket konstigt fall om otro och psykologerna män i kris.gå in och titta på vad jag upplevt,jag skickade det inlägget till fel vebbplats.
    mvh Karl Carlsson.

  2. mats | 20 mars 2011 kl. 20:58 |

    Hej

    Fast jag inte håller med dig i allt beundrar jag dig för att du vågar vara så frispråkig som du är, senast debatten om Jalvings bok .Stå upp och låt inget trycka ner dig men var också lyhörd för andras åsikter utan att utplåna dig själv.En ny halvdansk beundrare

    Mats

  3. Ingrid Carlqvist | 20 mars 2011 kl. 21:14 |

    Hej Mats!

    Det är väl sällan man håller med om allt som en annan människa säger?! Det viktiga i mitt budskap (tycker jag själv) är att vi måste våga diskutera allt och ifrågasätta gamla sanningar. Det är inte farligt att tala med människor som har andra åsikter än vi själva – vi kanske till och med kan lära oss något av dem?

  4. David Karlgren | 13 november 2011 kl. 8:03 |

    Det är få journalister som står upp för genuin yttrandefrihet.
    Jag ser beskymrat på tillväxten av en del partier i Europa, men jag ser också att den misslyckade mångkulturella politiken förd är en klar rotorsak till det.

    Jag tror fortfarande på det mångkulturella samhället(kalla mig naiva om ni vill) men jag tror också på demokrati. Och att tysta och sparka människor från sina jobb bara för att man har andra, fullt demokratiska och legitima, åsikter än den rådande konsensus är skrämmande.

    Sådant sysslar man i diktaturer, eller det var det jag inbillade mig. Tyvärr är många inom vänstern väldigt sjaviga när det gäller yttrandefrihet, men jag hoppas att du inte dömer hela rörelsen efter (det ska erkännas) väldigt många rötägg bland eliten.

    Det finns fortfarande en hel del av oss som tror på demokrati och respekt för andra åsikter. Jag hoppas du inte ger upp din kamp, Ingrid, därför att det du i grunden kämpar för är yttrandefrihet, detta är inte(eller bör inte) vara en höger/vänster fråga.

    Men högern i Sverige är på många sätt bara nyliberal (ekonomisk) opposition. I dessa frågor är de inte sällan lika goda kålsupare. De står tyst när oberoende journalister tystas, kränks och sparkas från sina jobb. Det är skamligt och man skäms för Sverige när detta händer.

  5. Per-Olof Wikander | 04 februari 2012 kl. 19:16 |

    Hej.
    Mittnamn är Per-Olof Wikander, PO, Jag har nyligen läst färdigt din bok ”Keith och Jag”, jag blev på många sätt berörd av densamma. Jag är född i Helsingborg, uppvuxen på Eskilsminne i barnrikehusen på den tiden gula stugor,Tingsgatan,så Harlyckan och Jordbodalen är bekanta områden. Jag är född 1935. för det första är jag illa berörd av hur människa kan bli behandlad av svenskt rättsväsen, detta oavsett gärning. Alla hörde vi om Cederholmarna men vad mång inte vet är bakgrunden till deras sorgliga bakgrund, här är alla dömda på förhand.
    Vad som gjorde stort intryck på mig är berättelsen om din familj.Varför, 1965 började jag på Folksam i Helsingborg, 1967 blev jag förflyttad till Malmö och bosatt i Bjärred, Leifs väg de gula radhusen. Jag jobbade där till 1993 och under alla dessa år lärde jag känna Carl-Herman, inte lika ingående som du beskriver honom i boken, men en hel del. Vid ett av våra samtal kom det fram att vi båda hade bott på Eskilsminne så där fick vi fram en gemensam nämnare. För mig var CH. en mycket vänlg man som jag kunde rådfråga i många ärenden både vad gäller arbete eller fackligt som han mycket insatt i. En gång när vi båda träffades i tjänsten i Wäxiö räddade han mig från att få diska av notan vid ett restaurantbesök, jag hade glömt plånboken på mitt hotell men som tur var satt CH. på samma restaurant och hjälpte mig med notan, som blev återbetald.
    Vi hade en likhet, vi älskade skjulet i trädgården.
    Jag var också med vid lunchbordet när CH. kom från semestern och berättade om din lillebrors tragiska olycka,CH. blev sig aldrig efter detta.
    Jag bor nu i Malmö tvåhundra meter från där CH. bodde. Vi träffades så gott som dagligen på väg in på konsum,vistannnade en liten stund och tog upp gamla arbetsminne och om vår tid Eskilsminne och arbetskamrater.
    Med dessa rader vill jag tacka dig för en fin och välskriven.
    MVH
    PO

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s