När myndigheterna vägrar se mammors psykiska ohälsa lever barnen mycket farligt. Då och då händer det faktiskt att mammor hellre dödar sina barn än delar vårdnaden om dem med deras pappa. Nyheten om att en australisk mamma dödat sina två söner finns bland annat i tidningen The Age (tack för tipset, George) och i Calgary Sun.
Det är en fullständigt fasansfull historia om 31-åriga australiskan Allyson McConnell som 1 februari dränkte parets två små söner i badkaret. Hon och maken Curtis bodde i Kanada men Allyson vantrivdes och längtade hem till Australien. När paret separerade i höstas hotade hon flera gånger med att ta pojkarna och sticka, vilket fick Curtis att ta hand om barnens pass.
1 februari blev Curtis uppringd av polisen som meddelade att hans fru försökt ta livet av sig genom att hoppa från en bro. Hon hade dock klarat sig med några benbrott men Curtis fylldes genast av onda aningar och for i ilfart hem till huset där mamman och barnen bodde. Där gjorde han den fruktansvärda upptäckten – tio månader gamle Jayden och 2,5-åringen Connor låg livlösa i det vattenfyllda badkaret. Dränkta av sin egen mamma.
Mamman åtalas nu för dråp. Hennes liv är förstört, pappans liv är förstört och de två små pojkarnas liv är till ända. Vi kan givetvis aldrig helt stoppa familjetragedier av det här slaget, men om vi blir bättre på att upptäcka psykisk ohälsa kan många liv räddas. Frågan är hur många barn som måste sätta livet till innan myndigheterna inser att mammor inte alltid är bäst för barnen?
När ska det hända i Sverige, undrar ni kanske. Svaret är: Det har redan hänt. Flickan hette Emma och hon mördades av sin mamma och sin mormor som sedan tog livet av sig. De tyckte sig ha rätt att avsluta Emmas liv hellre än att låta pappan träffa henne. De var övertygade om att pappan var en farlig pedofil som genast skulle utsätta Emma för nya övergrepp så fort han fick en chans. I sina avskedsbrev skrev dessa sjuka kvinnor att den nya vårdnadslag som då var på väg (1998 års lag som under några år gjorde gemensam vårdnad till det normala), var det slutgiltiga beviset på att ”samhället regerades av pedofiler”.
Jag ska återkomma och skriva mer om Emma längre fram.
INGRID CARLQVIST 
Hej Ingrid,
Här i Vallentuna där jag bor hände det två gånger under mina 15-20 år som lokalredaktör. Två barn båda gångerna.
I båda fallen var pappan den skyldige.
Konstigt va?!
As Ingrid has mentioned a very tragic case for this family.
It will certainly give the judicial system and various government authorities something to ponder and seriously debate, how such tragedies can be averted.
I have also read Monica Anotnsson’s comment posted, where she mentions that she knows of two cases in Valentuna where men had murdered their children.
What I don’t understand is that Monica views this as strange.
I would like to point out that all such crimes are horendous, ”regardless” if the perpetrator is male or female.
Ingid is simply proagating for the fact that we as a soceity should bear in mind that everyone is capable of commiting a crime, being manipulative, etc etc.
As we say here in Sweden George, ”you hit the head of the nail”.
The general consensus seems to be that it is only men who commit crimes, even more so when the victim is a child or a female. Regardless of what science and statistics tells us.
There is a common idea that the female is incapable of manipulation, harassment or even violence and that is what is holding any development in this area back.
In Sweden there has been a long discussion about gender science and how the underlaying patriarchial system is opressing the female but nowhere that I have seen at least, has there been any kind of debate as to the existance of matriarchial forces working against men. For instance in custody battles.
The sooner we embrace that all men, as in all of mankind, is subjective to variuos preconceptions and thus not allways able to see past the schemes and manipluation of and individual making for example false accusations to gain custody of a child. That is why it is imperative that we as societies start investigade such things carefully and trust evidence over a mans or a womans word.
If an individual lies about one thing, it is likely he or she lies about more things.
Kind regards
/Mr Galahad
Monica Antonsson // 26 februari 2010 vid 0:30
Det är förskräckande att läsa den känslokyla och förakt för liv som lyser igenom din kommentar! vem du nu är?
När det gäller liv så är det inte förövarens kön som är det viktigaste det är skyddet för offret inte heller då könsbundet.
Det är tragiskt att se vilka individer som mejslas fram ur extremfeministernas ideologier, människor som till o med gottar sig i små barns död om bara förövaren är man!
Att det svenska samhället håller sig med en officiell syn att (nästan) bara män kan ta till våld visade återigen Rapport prov på i morgonens nyhetssändning. Det var i ett reportage om samarbetssamtal för par som har problem som det sades att i ungefär var tionde sådant fall så förekommer redan relationsvåld. Sedan försökte reportern vara lite politiskt korrekt och sade att det inte är i alla sådana fall som våldet initieras av mannen, utan att det i en fjärdedel av fallen är båda som tar till våld. Men reportern glömde tydligen att det även förekommer att det enbart är kvinnan som står för våldet…
Monica: Att män begår mord det vet vi sedan tidigare, och det är fasansfullt när det sker. Men bilden av att en mördare är en man förvandlas lätt till att bilden av en man är en mördare (och offret är en kvinna – vilket enligt statistiken är en total vrångbild). Problemet är på det sätt det används av kvinnliga vårdnadshavare, deras advokator och domstolor som ett generellt viktigt argument i vårdnadstvister (ivrigt påhejade av bl.a. kvinnojourerna). Det lägger grogrunden för att sprida lögner om pedofili och våld där det inte finns, och som drabbar betydligt fler barn, än de som verkligen utsätts för det (och i slutändan också minskar de utsattas trovärdighet – det drabbar dem dubbelt). Därför är det viktigt att slå hål på den myten om kvinnan som den lämpligaste föräldern som framförs med menliga argument, som dina.
Vårdnadstvister borde inte avgöras p.g.a. förälderns kön, utan utifrån hennes eller hans lämplighet. Hade det gjorts så i detta fallet hade det slutat annorlunda. Tragedier som denna undvikas även om vi tyvärr aldrig verkar kunna befrias ifrån dem.
Monica, jag trodde faktiskt mer om dig. Givetvis händer det att pappor blir psykiskt sjuka och dödar sina barn – det läser vi ju om i tidningarna titt som tätt. Det jag försöker visa på är vår ovilja att ens förstå att mammor kan göra likadant. Och gör det! Hittills har jag aldrig stött på ett fall där pappan dödat barnet hellre än lämnat det till mamman i en vårdnadstvist (vilket förstås inte betyder att det aldrig har hänt eller kommer att hända), däremot ett flertal mammor.
Detta säger mig att man måste se upp med psykiskt sjuka mammor i vårdnadstvister. Dilemmat är att om mamman är psykiskt sjuk kommer barnen att fara illa hos henne om hon får vårdnaden men att om hon inte får den så kan hon ta till sådana extrema metoder som att kidnappa dem eller döda dem.
Du är återigen ute på djupt vatten Ingrid.
Du gör extrema undantag till något som är så vanligt förekommande att ”vi” (ni?) behöver lära er att identifiera psykisk ohälsa hos mammor.
Varför endast hos mammor, Ingrid?
Du saknar kunskap om är vad som är psykisk ohälsa, dess uppkomst och hur den kan manifesteras. Dina åsikter blir därmed endast intressanta för andra med samma brister.
Din enda, men iofs obestridliga, fakta inskränker sig till ett fåtal fall som du använder för att styrka dina åsikter.
Dina slutsater utifrån dessa fakta visar tydligt din totala okunnighet.
Kära hjärtanes,
Någon undrar på min mail om mitt namn är kapat bara för att jag berättat detta. Det är det inte.
Detta hände. I ena fallet dödades även kvinnan. Måste man tiga om det för att passa in i mönstret eller?
Och det är verkligen inte berättat med någon känslokyla. Tvärtom.
Författaren Lill Thorén berättade i radio om min artikel om ett av de båda fallen och sa att hon var särskilt glad för att lokalpressen hanterat det hela så empatiskt. Hur går jag inte in på här.
Jag berättade detta för att jag tycker att debatten kantrat och behöver balans.
Tycker ni inte det så får ni väl radera inlägget och ägna er åt världens psyksjuka kvinnor då.
Lite väl ensidigt, tycker jag.
Jo, det var så sant…
Jag har det i min släkt också.
Mannen kom för att hämta sonen för umgänge över helgen. Pojken var 4-5 år. Han låste in dem i lägenheten och vägrade öppna, när mamman började ana ugglor i mossen. Pojken grät och skrek och vädjade om att få komma ut. Polisen ringde mannen och försökte få honom att släppa pojken. Det slutade med katastrof. Mannen sköt sin skräckslagne son och sedan också sig själv. Kvinnan hade att leva med det i hela sitt liv. Pojken var hennes enda barn och ljus i livet.
Men det får man kanske inte heller berätta?
Allvarligt talat, Monica. Det du talar om är inte på något sätt nedtystat, tvärtom är mäns och pappors farlighet något vi läser om i tidningar varje dag. Mitt journalistiska syfte är att upplysa om sådant som gammelmedia INTE skriver om. Jag vill utmana läsarnas fördomar om hur kvinnor och män är och försöka få dem att sluta döma människor efter kön.
Mammor är inte alltid goda och friska och män är inte alltid onda och sjuka. Men enligt dessa deviser arbetar många av samhällets instanser och just därför inträffar tragedier som denna i Kanada.
Att Mia kunde lura en hel värld berodde ju egentligen inte så mycket på att boken var så fantastiskt bra, utan på att världen ville att det skulle vara sant. Allas fördomar om våldsamma invandrarmän bekräftades och halleluja så blev boken en bibel som landets alla kvinnojourer införskaffade.
Jag trodde att du såg de här sambanden, men ibland får jag känslan av att du själv tror att Mia-boken är ett undantag som bara beror på henne själv och Liza Marklund. I min värld finns det många, många fler böcker att avslöja.
Undrar också varför man aldrig kan få komma med den andra sidan här eller en annan åsikt utan att det ska bli panik bland alla som kommenterar Ingrids blogg? Och varför man alltid blir anklagad för att antingen vara radikalfeminist eller extremfeminist eller någon slags manshatare. Jag tycker det blir lite låg nivå på ”diskussionen” då. Jag undrar hur ni diskuterar med människor när ni inte sitter skyddade bakom en datorskärm? Anklagar ni dem då också för att vara extremfeminister (eller så blir man anklagad för att vara sjuk i huvudet, har hänt flera gånger) och är det någon isåfall som tar era argument på allvar? Tycker det är trist att man inte kan prata om det på vuxen nivå. Dessutom så är det ju som ni själva ofta skriver att det inte uppmärksammas av medier osv och då får man väl förstå om folk inte vet mycket om det och är av en annan åsikt eller? Ni skulle nog vinna mer på att bemöta argument på ett trevligt sätt och överbevisa utan att håna eller sätta er på höga hästar, det är bara vad jag tror.
Man blir ju inte skitsugen på att gå på föreläsningen om man ska bli förnedrad om man ställer en fråga efteråt…
Det är bara lite kritik i bemötandet och vill man inte ha kommentarer från människor med annan åsikt så kan man ju förtydliga det på sin blogg tycker jag.
Dear Monica,
I think it is time to have perpestive and see the bigger picture.
What you propogate is correct, However you have missed one vital point.
No one has said that men do not do terrible things, however the point is that it is vital to also mention that women are also capable of terrible things.
The simple fact is and I am sure you would agree from a journalistic point of view, is that a balanced reporting is also required from the press.
I am sure you will agree that this sadly and unfortunatley not the case as history clearly demonstrates.
Com on, Monica, you should know better.
Ingrid’s reporting sheds light on the other side of the coin.
Surely in the interests of the truth, I am sure you will agree that this is also an important principal.
Kind regards
George Pesor
Skillnadenär inte så stor när män respektive kvinnor dödar sina barn i samband med vårdnadstvister är väl i grund och botten samma sak. förtvivlan och hämd mot exparnern för olösta konflikter.
Inlägget handlar ett fall av (försök till) utvidgat självmord, där förövaren är en kvinna. Monica visar på andra fall där förövaren är en man. Inte är det något bevis på känslokyla! Man kan ha empati för alla fall där barn och föräldrar blir offer. Till viss del också för förövaren, denne mår sällan särskilt bra, varken före eller efter dådet. Man kan inte dra några slutsatser utifrån enskilda fall, och det är därför statistik i sådana här frågor blir intressant. Daddy har gjort ett utmärkt inlägg om detta.
Från min horisont kan jag ge två exempel på barnamord. I det första fallet dödade pappan de tre döttrarna med ett vapen, troligen en kniv, varefter han brände upp huset och sig själv. Detta hände på nyårsafton 2009: http://www.republicain-lorrain.fr/fr/permalien/article/2533903/Trois-fillettes-egorgees-leur-pere-sans-doute-suicide.html. Föräldrarna låg i skilsmässa och pappan hade blivit dömd till fängelse för våld mot mamman.
Det andra fallet är en guldgruva för psykologer, eftersom förövaren, en mamma, överlevde självmordsförsöket efter att ha knivhuggit sina fem barn till döds. Detta hände i februari 2007 och hon blev i december 2008 dömd till livstids fängelse. Här finns information om vad som hände, vad som var bakgrunden till dådet och om vad som som sades under rättegången:
http://www.lepost.fr/article/2008/12/08/1350711_elle-a-tue-ses-5-enfants-son-proces-commence.html
http://archives.lesoir.be/nivelles-le-rapport-des-psys-pour-le-2-juillet-_t-20070508-00AKZT.html (med många andra länkar)
http://www.lalibre.be/actu/belgique/article/469106/genevieve-lhermitte-condamnee-a-la-perpetuite.html
Utan att på något sätt förringa Marc Dutroux vidrigheter så kan det vara värt att uppmärksamma att det var hans fru, Michèle Martin, som lät de små flickorna Julie och Melissa svälta ihjäl i en källare medan Dutroux avtjänade ett fängelsestraff på några månader. Hon förklarade det med att hon var rädd för MD! Hon blev visserligen dömd till ett långt fängelsestraff hon också, men lever fortfarande i ett slags förnekelse över sitt eget ansvar. Så visst, kvinnor kan, men för att få en rättvisande bild av verkligheten så går det inte att förneka att män de kan också! Sedan är förmodligen rapporteringen i medierna skev, och det är bra om det blir mer balans.
BN, vad är det som är extrema undantag? Att mammor dödar sina barn?
Enligt Brå är fördelningen 48-52 procent kvinnor-män. Ändå talar du och många med dig om extrema undantag. Vem är det egentligen som är okunnig?
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=360&module_instance=12
Jag kallar ingen för extremfeminist som inte ge uttryck för extremfeministiska åsikter och jag mottar mer än gärna åsikter som går emot mina egna. Men jag tycker det är tråkigt och dumt att som du påstå att jag inget vet om psykisk sjukdom och att jag bara vill undersöka psykisk ohälsa hos kvinnor. Det jag gör är att fästa er uppmärksamhet på att ÄVEN kvinnor blir psykiskt sjuka och därmed inte alltid är de bästa vårdnadshavarna vilket ledamöterna i våra domstolar uppenbarligen tycker. Att döma av utgången av vårdnadstvisterna.
Alltså,
Jag har berättat om tre fall av mord på barn i vårdnadstvister som hänt i min närhet. I samtliga fall var pappan gärningsmannen.
Det är inte samma sak som att säga att det alltid är män som mördar barn i vårdnadstvister.
Det är bara tre exempel.
Man kan se det som kuriosa, om man föredrar det. Mord på barn hör trots allt inte vardagen till tack och lov.
Vill ni inte läsa om det alls så var god radera.
Jag berättade om detta som motpol till ert eviga tjat om elaka mammor som psykiskt sjuka och farliga för sina barn.
De finns säkert.
Och den diskussionen är onekligen viktig.
Men balans, balans…
Det hör inte heller till vanligheten.
Under min livstid har jag personligen inte stött på ett enda fall där gärningsmannen vid mord på barn var en kvinna. Men alltså tre där fallet var det motsatta.
Det kan vara en slump.
Det kan också vara lätt förklarat rent statistiskt.
Det överlåter jag åt expertisen (inte er) att avgöra.
Jag är verkligen ingen feminist.
Det vet ni.
Så varför all denna upprördhet?
För att jag inte är kvinnohatare heller?
Jämställhet (den sort som jag förespråkar) gagnas absolut inte av det kvinnoförakt som framförs här.
Inte heller av mansförakt.
Vi måste, som jag ser det, sträva efter alla människors lika värde oavsett kön, hudfärg och ålder.
Man kan inte bara klumpa ihop alla kvinnor som ”dåliga” och alla män som ”goda”.
Eller tvärtom.
Det finns bra och dåliga människor av båda könen, alla färger och i alla åldrar.
Jag menar att man måste se till individen och hans/hennes respektive gärningar.
Den åsikten måste jag i vårt demokratiska land ha rätt att uttrycka.
Eller tycker ni kanske inte det?
Det värsta man överhuvud taget kan göra är att förse sina medmänniskor med hemsnickrade psykiska diagnoser.
Det är ett övergrepp som under inga som helst omständigheter har med journalistik att göra.
Man kan tycka och tro för sig själv vad man vill om den saken men man kan definitivt inte publicera det.
Sorry, men där går min gräns.
Jag vet inte varför du känner dig besviken, Ingrid. Du trodde faktiskt mer om mig, skriver du. Varför då? Jag har aldrig givit dig uppfattningen att jag har slutat tänka själv.
George
Du har helt rätt i att myntet har två sidor. Det var just därför jag berättade om mina upplevelser.
För övrigt är jag väldigt tveksam till dig.
Jag tycker att du behandlar dina barns mor väldigt illa.
När får vi (allmänheten) höra hennes version skriven av en djupt engagerad författare?
Som sagt,
Radera mina inlägg om de inte stämmer in i er mall. Det är helt okej. Jag gör mig inga illusioner.
För min del är diskussionen avslutad här.
Monica
Jag känner inte riktigt igen din inställning har något hänt som gjort att du ändrat dig?
Jag syftade på de som kommenterade här på bloggen som börjar kalla en för allt möjligt roligt som de inte har en aning om det stämmer eller inte.
Monica: håller med om allt du skriver om, du växer i mina ögon.
Det är mycket smutskastning på mammor och ni säger ju att de flesta barn när det gäller att en förälder har ensam vårdnad så bor barnet hos mamman men då verkar det ju mycket ovanligt att mamman är förövaren enligt BRÅ:s undersökning (den ni tidigare citerat här:http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=360&module_instance=12)
Jag citerar: ”Barn som levde med ensamstående föräldrar var signifikant överrepresenterade som offer jämfört med deras frekvens i befolkningen i stort. I en stor del av dessa fall var det den förälder som inte bodde med barnen som var förövare, oftast fäder som dödade barnen när de tillfälligt var hos dem.”
Det säger ju en hel del eller???
Ingrid tar upp och belyser ett problem som drabbar många och har sin grund i ett politiskt projekt, som Monica Antonsson skickligt avslöjade.
Konsekvensen av att inte avslöja eller skriva om dessa mördare innebär att vi accepterar att bli lurade och bedragna.
Här är ett exempel som också avslöjats:
http://www.yakida.se/malin.html
Och det finns ett behov av att göra egna diagnoser över dylika individers ageranden:
http://www.yakida.se/psykopat.html
Annars kan varken du eller jag förstå vad som händer kring oss, och kan vi inte förstå, kan vi heller inte göra något åt problemen.
Bra diskussion, som klarade ut i alla fall en del ”vanliga” missförstånd!
Självklart finns det två sidor på myntet, det är ju det som kommer fram nu.
Likväl som det finns pappor som misshandlar och till och med dödar sina barn så finns det mammor.
Det är ju inget nytt under solen.
Frida: Jag kan inte se det som du ser med bemötandet kring det som Monica skriver.
Jag förstår att du tycker att Monica växer i dina ögon nu när hon ifrågasätter till och med George.
Personligt kan jag inte se samma som Monica när det gäller George, jag kan däremot se en mycket psykisk sjuk mamma som inte har någon som helst insikt i det hon gjort mot barnen.
Det spelar ingen roll om det hade varit tvärtom.
Givetvis äger vi även rätt att ändra oss, det gäller självklart Monica också.
Nej, nu tycker jag du går över gränsen, Monica. Behandlar George kvinnan som utsatte hans barn för ett fasansfullt brott illa?!?!?!?!
Någon jävla ordning får det väl ändå vara:
1. Det är pojkarna och George som är brottsoffren.
2. Det är mamman som är förövaren
3. Det är bra för alla om hon får vård i stället för fängelse.
Att George tycker det visar att han är en omtänksam och kärleksfull man som inte önskar hämnas på sitt ex utan tvärtom vill att hon ska bli frisk så att barnen och hon kan ta upp kontakten igen. Hur du kan tycka att det är fel, övergår åtminstone mitt förstånd.
Jag ägnar mig inte år hemsnickrade psykiska diagnoser men jag har ganska stor egen erfarenhet av människor med psykisk ohälsa. Att bry sig om dem och önska det bästa för dem är något gott och inget som bör bemötas med det förakt du ger uttryck för.
Tycker du på fullt allvar att mammans version inte kommer fram i min bok? Har du ens läst den? Allt hon har sagt till myndigheterna och kvinnojourerna finns med i boken och att låta henne ytterligare snärja in sig i de anklagelser hennes egen advokat bett henne att inte prata om i tings- och hovrätt, vore både korkat och kontraproduktivt.
Att nämna ”den andra sidan av myntet” är lika provocerande på båda sidor sas. Och jo jag kan förstå argumentet att man bara vill få balans i diskussionen genom att skriva om ”mammor/kvinnor som…” Jag tror dock att det bara bidrar till ”könskriget”. Bättre då med rubriker som ”Föräldrar som hellre dödar än delar vårdnaden”. Då behöver man inte förlora sig i den eviga könsdebatten utan kan använda energin på det viktigaste. Att öka medvetenheten hos allmänhet och myndigheter gällande svårare vårdnadstvister (eller partnervåld). Det finns mammor/kvinnor och pappor/män som inte kan ta en separation, som inte kan tänka sig att förlora barnen, och den kampen för de till vilket pris som helst. Sen tror jag som sagt personligen att det ofta i dessa fall finns en störning i botten hos en (eller båda) föräldrarna. Vilket inte är detsamma som att jag ställer diagnos på enskilda individer. Mönstret är ofta mer eller mindre detsamma oavsett kön.
Ni pratar ju om varandra.
Monica påpekar att det inte alls är det typiska förhållandet att barn som mördas i vårdnadstvister mördas av mamman och Ingrid påpekar att det inte alls är det typiska förhållandet att barn som mördas i vårdnadstvister mördas av pappan.
Så vad fan har ni att bli sura på varandra om? Ni har ju rätt båda två.
Sedan fattar jag att det är Ingrids uppgifter som spräcker en vedertagen syn som feminismen skapat, medan Monicas uppgifter ”bara” balanserar upp. Men de är knappast motpoler eller något att surna till över.
När det gäller Pesor däremot så fattar jag inte vad han gjort som får Monica att påstå att han behandlat barnens kidnappare illa.
Senaste nytt från TT.
16:08 Kvinna hotar sätta eld på sina barn
En kvinna i Karlskrona har låst in sig i en lägenhet tillsammans med sina tre barn och hotar att sätta eld på både sig själv och barnen. Polis och räddningstjänst är på plats och förhandlare på väg. (TT)
Oj, fy sjutton.
http://www.polisen.se/Blekinge/Aktuellt/Handelser/Blekinge/2010-02-26-0000-Sammanfattning-dygn-Blekinge/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6379456.ab
14:34 Karlskrona. En kvinna låser in sig i sin lägenhet på Marieberg tillsammans med sina tre barn. Kvinnan hotar att skada sig själv och barnen vilket gör att polis, räddningstjänst och ambulans skickas till platsen. Förhandlare kallas till platsen för att prata med kvinnan.
Uppdatering: Klockan 16:45 lyckas förhandlare får kontakt med kvinnan och klockan 17:25 rapporteras kvinnan och lägenheten vara säkrade av polispersonal. Inga personer uppges vara skadade.
TÄNK OM HON DÖDAT BARNEN !!!
Monica kanske har läst alla offentliga handlingar i fallet V-P och sett sanningen lysa igenom bland annat vårdnadsrättegången där han satt och ljög, lovade guld och gröna skogar om han fick vårdnaden. Javisst skulle barnen få träffa sin mamma och sina släktingar lovade han. Javisst skulle de få regelbundet umgänge med mamman. Bullshit!! Han drog dagen efter till landet på andra sidan jorden och lät inte barnen träffa sin mor! Hur vågar ni ljuga som ni gör? Allt finns ju dokumenterat i offentliga handlingar! Som självklart inte kommer fram vare sig här eller i boken.
Om jag hade varit i hennes skor skulle jag nog legat på en psykiatrisk klinik med stesolid i dropp!
Vem ska skriva mammans story och sanningen!!
I Mias fall befarade Soc ett sådant utvidgat självmord och tänkte ta hand om barnen efter vad jag förstått. Det var då Liza Marklund grep in och fick iväg henne och barnen, med Luis, till Chile. Resten är s a s historia.
Mårten:
Vilka handlingar framgår det av? Var det inte hela tiden uttalat att han skulle flytta till Australien? Fick de inte träffa mamman?
Fråga GP om hur umgänget sett ut efter 2005.
Media har försökt få kontakt med mamman men hon är livrädd. Så hennes version får vi kanske aldrig höra. Men det finns alltid andra insatta som berättar och det är ingen nice historia. Den borde verkligen komma ut! Det var därför jag undrade över Monicas inställning och om den grundar sig på att hon vet något av allt som inte kommit fram.
Mårten. Det tycks finnas två Mårten här just nu, i alla fall har de olika ip-adresser.
Nåväl, Mårten som tror sig veta hur det gick till i vårdnadsutredningen är gissningsvis släkt med mamman. Inte många andra skulle tolka domen på det sätt som han gör, nämligen.
Efter flera års vansinnesliv med ständigt nya anklagelser om övergrepp som kulminerade i mammans polisanmälan om att George tänkte ta livet av sig och barnen i Sala silvergruva, insåg både George och myndigheterna att det bara fanns ett enda sätt att försäkra att pojkarna fick en normal uppväxt: Att flytta till andra sidan jordklotet.
P g a mammans sjuka anmälningar blev pojkarna omhändertagna och placerade i fosterfamilj. Där fick mamman sedan besöksförbud för att hon betedde sig så konstigt.
George hade från början för avsikt att stanna i Sverige, men mamman gjorde detta omöjligt. Om en svensk mamma hade gjort samma sak, sagt till domstolen i USA, att om jag får vårdnaden så flyttar jag hem till Sverige för att få lugn och ro och de hade gett henne godkännande för detta – tycker du/ni att detta hade varit fel?
Ibland måste man göra saker som inte är optimala, men de är åtminstone bättre än alternativet. George gjorde det bästa för sig och sina pojkar, det tycker alla som satt sig in i dramat.
Ja, han förklarade sig villig att betala barnens resor men detta skrevs aldrig in i domen. Han betalade 150 000 kronor för tre resor sedan blev han arbetslös och kunde inte betala mer. I det läget kunde mamman valt att själv betala resorna, men det ville hon inte. Att umgänget upphörde 2005 berodde på att hon inte hade lust att betala för att träffa sina barn.
Efter ett stort antal telefonsamtal där mamman sa att hon tänkte behålla barnen i Sverige när de kom, vågade han inte släppa iväg dem. När mamman efter Haag-förfarandet fick rätt att ta med dem till Sverige befarade George det värsta – att hon skulle kidnappa dem.
Han fick rätt. Trots att mamman svurit på Bibeln att hon skulle sätta dem på planet tillbaka så struntade hon i sina barns mänskliga rättigheter. Den enda förmildrande omständigheten är hennes psykiska ohälsa. Om hon inte är sjuk så är hon ond.
Det skrivs om att diskussionen skall balanseras.
Ja, är det inte precis detta som Ingrid försöker göra?
Det råder en fruktansvärd obalans i sättet som män och kvinnor betraktas (och omnämns) idag. Jag har själv skrivit om det många gånger, men den som orkar se, märker snart att oförrätter som oftast drabbar män beskrivs i neutrala ordalag i medierna. Svenska ”personer” dör, när män dör (alldeles för ofta), men kvinnor dör när kvinnor dör. När en kvinna misshandlar sin man eller bränner upp hans ansikte, skrivs det som att ”36-åringen tände eld på sin partner”. Könsneutralt, eftersom det just då handlade om en kvinnlig gärningsman.
Att ta upp detta – att visa upp denna verklighet som också finns – och som är så obehaglig för statsfeminismen (och som helt klart tystas ner), innebär ju naturligtvis inte att man blundar för helheten. Att mäns våld mot kvinnor är ett problem och en grym verklighet som måste lyftas upp.
Det ena utesluter inte det andra – att säga att man OCKSÅ uppmärksammar kvinnors våld innebär naturligtvis inte att man osynliggör mäns våld. Tvärtom har vi en enorm och ekonomiskt stark lobby som gör detta omvänt, det vet alla som tänker efter; att vi alla skall uppmärksamma mäns våld mot kvinnor – men samtidigt undvika att problematisera helheten. Det är så det ser ut.
Och just detta är politiskt. Det finns en ideologi bakom denna verklighetsbeskrivning.
—————–
Balansen behövs. Men i Sverige råder en extrem obalans. Många vill helt enkelt inte se det.
I två av livets viktigaste områden, Utbildning och Familjeliv, finns en fullständigt uppenbar och säkerställd systematiserad diskriminering mot pojkar och män. Vi vet det. Myndigheter och statistik talar sitt tydliga språk.
Ändå är det tyst.
Jovisst är det också viktigt att prata om de låga lönerna i kvinnodominerade yrken, men detta sammanblandas ofta med att kvinnor inte skulle ha samma lön för samma arbete. Så är det inte.
Män och pappor som har vaknat upp och tagit strid hånas på ett fullkomligt vedervärdigt sätt, helt öppet, i medier och genom en armé av legitimerade extremister. Att ta strid för jämställdheten anses nämligen vara en gräslig sysselsättning, om det inte ligger i feminismens, kvinnornas och mammornas intressen. Ordet ”jämställdhet” har helt och fullt kidnappats av radikalfeminismen. ”Jämställdhet” handlar enkom om kvinnors intressen och förmåner. Tro inget annat.
I ett samhälle där män och pappor hånas och föraktas och döms till fängelsestraff genom känslomässiga ryktesspridningar, i ett samhälle där bara 1 av 10 pappor får vårdnaden (eller gemensam vårdnad), om barnen i en tvist (där mammorna nästan uteslutande vill bli av med papporna av skäl som oerhört sällan handlar om att papporna är förövare), i ett samhälle där män överhuvudtaget utmålas som onda och dåliga människor – och pappor som potentiella förövare. I ett samhälle där hela feminismens ursprungsidé (om jämställdhet) har bytts ut med ljusskygga teorier om könsmaktsordning och kollektiv skuld. I ett samhälle där skolpojkar betygsdiskrimineras helt utan att någon rör ett finger…
I detta samhälle lever jag och mina döttrar. Och jag hoppas innerligt att pendeln svänger tillbaka (från sitt fastlåsta läge), och hittar sin naturliga balans, innan mina flickor växer upp och skall förhålla sig till en falsk och föreställd värld, mestadels bestående av förövare och gärningsmän.
Ingrid, du vet och är min hjälte.
Jag avstår från att kommentera ytterligare om den märkliga vändningen ovan.
Om jag inte kommer ihåg fel var det kvinnor mest som tagit livet av barn enl svensk kriminalhistoria. tycker mig komma ihåg att det togs upp i ett program i tv 4 med inriktning på kriminalitet.
Vidare låter det mest troligt att våld mm oavsett mot vem är någotsånär lika fördelat även dödligt och mot barn i vår tid. Dvs personlighetsrelaterat betende.
anders
Tre små tankar :
1. Varje mord är en tragedi och förlust i samhället oavsett om det sker av en man eller en kvinna.
2. I detta elände så får vi ändå se statistiken ”7 mord per år mellan 1965 – 1999 som en relativt låg om man ser till 350 självmord per år som män begår.
3. Det som som är mest skrämmande är ändå hur könsrollerna vinklas beroende på om det är en ”kvinna” eller ”man” som begår morden.
Är det en man så stod det att han var ”svartsjuk och hämndlysten” (4 av 7). Var det däremot en kvinna (3 av 7) så framstår hon som ett offer och ”lösning på en outhärdlig livssituation”…
Vart tog objektiviteten vägen?
Tack Ingrid för att du lyfter upp den andra sidan, inte många som vågar göra det, och ännu färre tydligen som vågar beskriva att vi män faktiskt också lider och har känslor.
//Markus
The truth, the whole truth and nothing but the truth.
Det skall alltid granskas skyndsamt och utredningar skall göras ur barnens perspektiv. Hur kommer det sig att det i 9 fall av 10 är så att vårdnad och boende tillfaller mammorna?
Det borde nog handla om vilja, lämplighet och förmåga och att denna får en chans att bevisas i alla fall.
Det finns minst lika många sjuka män som kvinnor men problemet är utredningar och dommar.
Verkligheten kommer ikapp så fort som möjligt får man hoppas. Inte att det sker efter lika lång tid som for E Hermon, Osama, föräldrar och barn.
Att någon vågar säga förlåt inte bara agera för egen vinnings skull.
Leroy
Jaaaa Leroy problemet är utredningarna och att få fram sanningen.
anders
Monica Antonsson skrev till George Pesor:
”Jag tycker att du behandlar dina barns mor väldigt illa.
När får vi (allmänheten) höra hennes version skriven av en djupt engagerad författare?”
Tja, man kanske skulle kunna ge ut en bok med kidnapparens samtliga egna direktcitat från hovrättsförhandlingarna. Det skulle ju vara hennes version. Men det kanske inte skulle vara till hennes fördel.
Ping: En hemsk historia – och en sällsam en « Trollan's Tankar om stort och smått
Det är ganska sorgligt när andras människoöden debatteras i bloggar.
Hur menar du Mimmi?
För alla som är förvirrade – Ingrid har aldrig menat eller sagt att män inte begår våldsbrott. Det hon säger är att man inte per automatik bör tilldela kvinnor vårdnaden, eftersom det, bevisligen, också finns kvinnor som är synnerligen olämpliga som vårdnadshavare.
För oss som har psykiskt sjuka i familjen och i vår närhet är det en synnerligen angelägen diskussion som Ingrid lyfter – nämligen den att det inte är en anklagelse eller ett stigma att vara psykiskt sjuk, utan något som samhället och omgivningen måste ta tag i på ett adekvat sätt.
Jag, som har levt med psykiskt sjuka hela mitt liv, välkomnar den diskussionen. Och det gör också de jag känner som jobbar inom psykvården. Vad är problemet med att acceptera det faktum att det bland oss finns ett antal människor som är psyksjuka och behöver hjälp?
Ju förr vi kan acceptera att alla handikapp inte syns på utsidan, ju bättre för oss alla.
Vrför är det så farligt att skriva om en kvinna som mördat sina barn?
Att se hennes som en förövare och inte ett offer.
Människor är olika onda, goda, friska, sjuka, det har inget med kön att göra.
Ser att Ingrid gör en bra sak i att skriva rakt ut att kvinnan hellre mördade sina barn än lät pappan dela vårdnaden med henne.
Det ska hymlas när kvinnor gör hemska saker, men när männer gör samma sak skrivs det ut över allt att han var en hemsk människa.
Ingrid har ingenstans skrivit att män inte begår brott, men hon vill visa att även kvinnor gör det.
Vilket är viktigt.
Varför måste det vara en balans just här, när det är mot obalansen Ingrid jobbar för
Jobba för en balans mellan könen som ska gälla överallt istället.
Är det någon som vet hur det ser ut när män respektive kvinnor förlorar vårdnaden .
Är det fler kvinnor eller män som försvinner/mördar barnen då?
Idag vet vi ju att kvinnorna oftast får enskild vårdnad.
Vem vet vad som händer om fler och fler män får enskild vårdnad här i Sverige.
Ska vi räkna med en epidemi av kvinnor som försvinner/mördar sina barn? (lite ironi)
Monica
Är lite nyfiken på varför du tycker att George P är så hemsk mot barnens mamma?
Rospiggen: jag ska försöka förklara vad jag menar, det hänger på något vis ihop med hur man presenterar fruktansvärda händelser. Till exempel: en kvinna mördar sina barn för att hon är psykiskt sjuk. Skriver man att hon mördar sina barn hellre än att låta mannen få delad vårdnad så tycker jag att det blir en konstig vinkel på det, som hakar i diskussioner om ”onda beräknande mammor” som i stor skala gör allt för att jävlas med sina män. Och det tycker jag är ett felaktigt sätt att skriva om tragiska händelser.
Ingrid skriver:
”Det jag gör är att fästa er uppmärksamhet på att ÄVEN kvinnor blir psykiskt sjuka och därmed inte alltid är de bästa vårdnadshavarna vilket ledamöterna i våra domstolar uppenbarligen tycker. Att döma av utgången av vårdnadstvisterna.”
Alla människor kan bli psykiskt sjuka men psykisk sjukdom yttrar sig inte alltid i mord.
De som ska bedöma om sjukdom förligger ska ha adekvat utbildning och varken jurist/domare eller journalist räknas som sådan.
ATT mammor dödar sina barn är inget nytt i väldshistorien, inte heller att pappor gör det. Jag vågar påstå att ingen hyfsat normal människa tycker att barnamord är något som ska accepteras och att vi alla vill att barn ska få leva och ha det så bra som omständigheterna tillåter.
För att få ner antalet mördade barn räcker det inte att straffa dem som redan är skyldiga, man måste ta reda på VARFÖR de gjort sig skyldiga för att motverka att fler begår samma brott av samma eller liknande orsaker.
Det är där du Ingrid saknar kompetens och där ensidiga artiklar i kvällstidningsanda inte för någonting framåt.
Din uppenbara motvilja eller oförmåga att ta reda på bakomliggande orsaker eller tom projicera din egen verklighet på kvinnor som har en helt annan verklighet än din, gör dina artiklar ointressanta.
De blir reportage och redogörerlser för händelser som framstår som helt oförklarliga för dig, medan andra har ett vidare synfält och kunskap som du saknar och därför en bättre helhetsbild.
Det sätt du väljer, efter att ha konstaterat att sjukdom föreligger, att beskriva den sjuke ger en skev bild av en sadistisk mamma som använder sina barn i sitt ondskefulla spel.
När jag nu läser att du även väljer att utelämna fakta som skulle kunna tillåta en vidare tolkning av scenariot så står ditt syfte helt klart.
Och det är kanske inte fullt så oskyldigt som du vill få det att framstå.
Anonyma BN som är så rädd för att stå för dina åsikter att du måste använda anonymiseringstjänst varje gång du skriver kommentarer hos mig. Vad fruktar du?
Ditt resonemang läcker som ett såll och du har uppenbarligen varken förmågan eller viljan att förstå hur otroligt snett rättsstaten Sverige har hamnat på grund av feminismen och diskrimineringen av pappor. Men du! Jag har ett kanontips till dig:
Du behöver inte läsa mina artiklar. Du behöver inte besöka min blogg. Hej hopp, så enkelt var det problemet löst! Lev vidare i din lilla bubbla där alla kvinnor är goda och alla män är onda. En dag kanske även du vaknar upp.
Far i frid!
Bra sagt, Ingrid! Nu kan BN sitta med sitt vidare synfält (större skärm på sin soc.arbetsplatsdator) och med den kunskap (Eva Lundgrens samlade verk) som du saknar och vrida i ensamhet på sina pompösa vanföreställningar!
Det finns ju barn som dödar sina föräldrar också.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1899346/mamma-hittad-dod-dottern-mordmisstankt
Psykisk sjukdom eller inte, det lär vi få veta.
Vem gissar på det?
Boken är en partsinlaga och speglar på intet vis en oblektiv verklighet.
Mamman har aldrig fått komma till tals, vilket god journalistik kräver.
Den kan icke och kommer aldrig att kunna användas som grund för sanningen.
Jag frågar mig om mamman var så som P hävdar ”knäppgök” varför valde
han att bilda familj med henne?
Är inte han också då en ”knäppgök”?
(Listigaste Gök vann, barnen förlorar alltid)
Har hon anorledes utvecklat denna, av Pesors påsådda sinnesfövirring,
kan man då inte anta att han och de ”familjevårdande” myndigheterna är
starkt bidragande?
Det hade varit klädsamt om kritiken riktats mot de som satts att
ansvara för familjers kris.
Pesor har valt att flytta barnen till jordens andra sida, den som
själv har barn måste inse vad detta skulle betyda.
I synnerhet de som kämpar för barnens rätt till god kontakt med båda
sina föräldrar.
Att egenmäktigheten med barnen (jag väljer att kalla det P vill kalla
kidnappning, så oaktat det är juridiskt definerbart såsom, därför att
modern är biologisk och med största sannolikhet för att inte säga
självklart handlat i affekt och total maktlöshet)
Att modern handlat fel betyder icke att man har rätt att
diagniostisera henne, övergrepp, förmodligen åtalbart blir det om man
såsom part eller tagit parti gör detta, läs förtal.
Vad som emellertid är viktigt att inse är att barnen en dag växt upp
och kommer att söka sina rötter och förklaring, att de då upptäcker
det faktum att pappa försökt sjukförklara deras mor och då hon dömts
till fängelse dessutom har den dåliga smaken att avkräva henne
skadestånd, på köpet skriver han en bok och svartmålar deras mor,
kommer risken ställa dem i ytterligare trauman då gentemot sin far.
Mimmi. Jag tycker att de gånger det förhåller sig just så, att kvinnor är onda och beräknande och begår brott etc där deras barn är inblandade – då ska det skrivas ut, precis på samma sätt som tidningar skriver ut när män gör det.
Det är handlingen som sådan, när den är grym, ska det skrivas om den – oavsett om det är en mamma eller pappa som begått den. Jag tycker inte att det ska hymlas eller skrivas annorlunda om det är kvinnor som är gärningsmännen. Varför ska man det?
Ett band för livet. Ja, boken är Georges historia, inte ett journalistiskt reportage avsett för publicering i tidning. Varför skulle inte han ha rätt att berätta sin historia precis som otaliga kvinnor gjort i böcker som Gömda, När blodsbanden brister, Den tusende gången etc? Gäller det andra regler för män även i boksammanhang?
Till skillnad från böckerna jag nämnde så är Inte utan mina söner en helt sann historia. Till skillnad från Liza Marklund som bara påstod att hon hade hundratals dokument på vinden, så har jag läst igenom vartenda dokument i en låda i Georges hus i Melbourne. Mamman kommer till tals via de utredningar som har gjorts och de anmälningar hon skrivit till svensk och australisk polis. I något fall med hjälp av kvinnojouren Kobra, vars ordförande heter Carina Sällberg och är vice ordförande i Folkpartiet i Helsingborg. En kvinna som åkt runt och ljugit sig blå inför riksdagsledamöter och andra om hur hennes egen vårdnadstvist gick till. Detta finns också med i boken. Där kan man också läsa var Helsingborgs tingsrätt ansåg om att ge ensam vårdnad till Sällberg: ”Det vore en katastrof för barnen.”
Jag skulle aldrig kalla någon som drabbats av psykisk ohälsa för knäppgök. Knäppgökar är de som är medvetna om sina handlingar men ändå agerar mot sitt eget och sina barns intressen. Den mamma som själv verkligen tror att hennes barn blir utsatta för övergrepp trots massiva bevis för motsatsen, som själv tror att hennes barn tycker det är ”julafton” varje dag att sitta inlåsta i ett hus på landet utan pappa, vänner och skola – den mamman är ingen knäppgök. Den mamman har drabbats av ohälsa som gör att hon inte inser att det hon gör är både kriminellt och hemskt mot barnen.
Givetvis är det inte önskvärt för någon att ha sina barn/sin förälder på andra sidan jordklotet. Det är ju just därför det är så synd att mamman i det här fallet inte fick hjälp tidigare. Då hade George och pojkarna bott kvar i Sverige och alla hade antagligen mått mycket bättre.
Sådana kommentarer som tex Ett band för livet skriver såsom varför Goeorge valde att skaffa barn med en knäppgök (Ett barn för livets eget ord) gör att jag vet att denna person har en åsikt om denna bok utan att ha läst den.
Det står tydligt beskrivet i boken.
Läs boken vettja och kom sedan med kommentarer kring den.
Innan dess går det inte att ta dig på allvar när det gäller dina tankar kring boken.
Resten du skriver är enbart dina antaganden utifrån en bok som du uppenbarligen inte ens har läst.
Ett band för livet, skulle det självklart varit i min kommentar ovan.
Hittade en intressant länk om kvinnomord:
http://www.kvp.se/nyheter/1.1553902/kvinnor-och-mord
Så vist finns det tidningar som skriver om kvinnan som gärningskvinna…
Att det sen går 30 artiklar om vidriga män och 1 på kvinnan (30/1) *mellan tummen och pekfingret* måste man ändå tolka som en form av ”media-censur”.
– Någon som har en bättre statistik på detta?
Men herredumilde – måste det nu bevisas en rättvis könsmässig fördelning bland barnamördare!?! Vad spelar det för roll? Tack och lov är det ett mkt sällsynt brott. Jag har aldrig i mitt liv kommit på den bisarra idén att enbart människor av manligt kön blir psykotiska och begår grova/dödliga våldshandlingar mot sin egen avkomma! Det inställningen tror jag är otroligt ovanlig! Spelar det någon roll om det är mamma/kvinna eller en man/pappa som dödar sitt barn? Vad har det med att göra om man är feminist eller ej? Jag är tämligen övertygad om att de – tack och lov – fåtaliga fallen av barnamord inte har haft/har ngn som helst inverkan på utgången av vårdnadstvister i Sverige! Det är nog knappast det att domare och nämndemän i våra domstolar inbillar sig att pappor skall mörda sina barn som medfört de uppenbarligen ”orättvisa” (idiotiskt uttryck i de här samanhangen) utslagen i vårdnadstvister till mödrars fördel.
Ingrid jag har ingen aning om vad det är för ”anonymiseringstjänst” du skriver om. Vet du själv?
”Varför skulle inte han ha rätt att berätta sin historia precis som otaliga kvinnor gjort i böcker som Gömda, När blodsbanden brister, Den tusende gången etc? Gäller det andra regler för män även i boksammanhang?”
Vi vet alla att Gömda var en bluff. Även de andra titlarna du nämner är enligt dig, osanna.
Det betyder att din bok är den enda som är sann om jag förstått dig rätt.
Du skjuter över målet Ingrid. Jag läser sällan din blogg eftersom den är ovederhäftig.
Det är tragiskt att se hur en del tror på dina påhitt och hur de som har lite mer kött på benen bemöts av dig och dina anhängare. Vi får alla vara tacksamma att det finns människor som har utbildning och erfarenhet av det du skriver om.
Ingrid
Fortsätt med det du gör.
Du gör ett kanonjobb i mycket hård motvind : )
BN, du vet visst vad Ingrid pratar om kring anonymitetstjänst (på mer än en blogg, minst sagt) , spela inte dum.
Ingrid, du vet var jag står, men just i kväll får mina tankar skickas via mail till de som jag vill dela dessa med, ingen kommentar från mig i kväll på någon blogg eftersom jag minst sagt är frustrerad.
Det blir inte bra för någon.
Keep going Ingrid, det du gör är rätt och det vet du.
BN
Varva ner lite ??
jag är den siste att generalisera, det du utrycker andas icke klart som korvspad, men häng med! Ingrid är och gör en viktig insats för obalansen i vårat gemensama livsutrymme kommer ifrån halvdanska förorter och utrycker sig liksom madde hastigt och ogenomtänkt, dock har rätt i sak, trots ej när det gäller Pesor, en hybridiskt lagd person som inte nöjer sig förens sparkat på liggande och det dessutom sitt eget kött och blod.
En riktig Karl skulle aldrig bete sig så mot sina barns Mor.
Han bad om hjälp av oss bröder , det har jag inspelning på, då reella bevis kräves när allvar är på spel.
, i våran värld. han vågade aldrig, för det var inte rent mjöl i påsen.
En som du vill ha hjälp av när allt tagit slut!
Så att säga gör det du inte vågar.
Dit kom han aldrig!
dessutom har vi bevis på att han ljugit och då undrar man när ljög han annars.
Ni som ordmärker å icke hajjar söder svenska eljest andra svenska variationer läs vidare i eran nya bibel, Inte utan mina söner. (pesors personliga vendetta)
Vad den än handlar om är det på kanslisvenska osmakligt med tanke på bilden på framsidan den hånfulla bilden säger mig att jag icke vill läsa, skitsnack lyser.
vill man här gällande att det är lannes, sällberg, kobra mfl det handlar om, säg det , så varför inte en bild/framsida med orm med giftigt bett???
En bild säger mer en 1000 ord.
Pesor har varit beredd på kriminella handlingar, han har förtalat och ljugigt.
Det han gör skulle inte en person som bor och vill bo kvar i Sverige kunna göra, snart efter att talat ytterligare med åklagaren i Nyköping, ska jag berätta mera.
Bryr ni er om Barnen eller är eran agenda viktigare??
Till Ett Band för livet
Det låter som du med kluven tunga tala.
Anklagelser utan grund du mala.
Du vet och ska minnsan berätta mera
I den skog där du ensam står, inte flera.
Ett band för livet!
Om du nu har ytterligare fakta i fallet, varför redovisar du då inte dessa sakargument på ett prydligt och övertygande sätt istället för att ägna dig åt svepande personangrepp mot Georg Pesor? Det hade varit betydligt mer trovärdigt om du fokuserade på sakargumenten om du nu vill förmedla en annan bild av det som hänt än den som Georg berättat om i Ingrid Carlqvist bok.
Ett band för livet skriver:
”Han bad om hjälp av oss bröder , det har jag inspelning på, då reella bevis kräves när allvar är på spel.
, i våran värld. han vågade aldrig, för det var inte rent mjöl i påsen.
En som du vill ha hjälp av när allt tagit slut!
Så att säga gör det du inte vågar.
Dit kom han aldrig!
dessutom har vi bevis på att han ljugit och då undrar man när ljög han annars!”
Vad menar du?
Tolkar jag det rätt om jag skriver att du menar att George bad er bröder (Bur-q-ua??)om hjälp med något som är olagligt?
Är ni bröder olagliga?
Jag har sett detta innan på Daddys blogg, där det erbjuds hjälp från några bröder men som Daddy avböjde.
En bild säger kanske mer än 1000 ord, men precis som orden är det tolkarens ord utifrån text eller bild.
Du skriver att Goerge har varit beredd på kriminella handlingar, förtalat och ljugit.
Vad har du för belägg för det och då räknar jag in det inspelade du säger dig ha?
Är det lögn utifrån ditt (brödernas) synsett dvs är du/ni referensen till det sk ljuget.
Jag anser att om ni är beredda att sälja en tjänst (oavsett om det handlar om pengar, moral eller annat) så är det kanske dags för att kolla upp er.
Jag kan tåla nästan vad som helst, men eftersom jag själv varit utsatt för just det som du beskriver dvs någon var villig att betala några för att slå mig så sönder och samman så jag skulle bli mycket skadad så pass så sjukhusvistelsen skulle bli länge, så kan jag inte se varför ni skall få fortsätta denna kriminella handling genom att erbjuda er hjälp.
Du/Ni bröder står för den delen som även de gjorde som var beredda (innan uppgdragsgivaren sansade sig) att skada mig.
Jag hoppas så innerligt att jag läser/tolkar fel när det gäller din text.
”Madde” är ytterligare ett bra exempel på bemötandet på den här bloggen.
När jag skriver att jag inte anlitar någon ”anonymitetstjänst” menar ”Madde” att jag ”spelar” eller kanske rentav ljuger.
Det är ett bra exempel, om än oviktigt i sak, hur man bemöter information. Den som framför information eller synpunkter som inte sammanfaller med de gemensamma föreställningar som bloggen står för, ljuger eller har alternativt inte förstått de stora och revolutionernade tankarna.
”Ett band för livet” bör lära sig läsa, argumentera och skriva svenska.
Kommentaren var svårtydd utom i de meningar som består av 2-3 ord.
Som information till ”Ett band för livet”, som verkar ha problem med sin läsförståelse, vill jag vara mycket tydlig med att jag inte har några åsikter alls om herr Pensor eller Ingrids bok specifikt, eftersom jag inte känner herr Pensor eller har läst boken om honom och heller inte har för avsikt att göra det.
Det är fullt tillräckligt att läsa Ingrid blogg någon gång då och då, den ger en bra indikation på hur enögd vinklingen i hennes bok kan antas vara.
Och i de blindas rike är den enögde kung.
BN, det jag har allra störst problem med är att du berättat hur det är – punkt.
Här och på andra ställen.
Inte det du tycker/tror/vet, utan ditt sätt att presentera det.
Om man inte håller med dig, då får man en lektion om hur man står under dig när det gäller intelligens.
Du vet bäst, punkt.
När det gäller enögdhet är du ute och kastar sten i glashus.
Jag har också svårt för att du så ofta hävdar att andra saknar kompetens utan att kunna överbevisa det.
Som jag ser det använder du dig själv som riktlinje när det gäller kompetens och intelligens och tyvärr blir jag irriterad över det.
Det borde jag inte bli, jag borde ignorera, men tyvärr gör jag det inte.
Du vill ofta ha massa fakta som styrker andras påståenden, men själv väljer du att inte komma med fakta när den efterfrågas.
Att läsa en bogg då och då är som att läsa en text och tolka den utifrån valda meningar.
Det är vi ju de allra flesta överens om att det är så socialtjänsten i många fall arbetar.
Plocka ut, tolka ,det som passar sina syften för stunden.
Det går inte att döma någon utifrån sporadiskt läsande på en blogg likväl som det inte går att bygga en referens på en text som man inte har läst ordentligt.
Det är så jag ser det just nu.
Ingrid, jag förstår att du har mycket att smälta just nu. Ta dig tid och fundera på vad som är bästa alternativet. Själv skriver jag något om jag hinner senare under dagen.
Hon har tappat koncepterna. Jag har tappat hakan.
Stå på dig, annars gör någon annan det.
Jag anar vem Skorpan är. Hon tillhör livmodermaffian. Så nu vet du vem du har att slåss mot.
Själv undrar jag bara lätt förbryllad om inte Monica, oavsett personliga åsikter, som jag lärt känna som en samvetsgrann journalist som är noga med fakta inte inser att hon klivit ner i en galen tunna, då (om) hon läser kommentarerna här.
Nu kryper dom mest vidriga troll fram. Troll som utan en sekunds tvekan, tidigare med stor blodlust gav sig på Monica för att hon vanärat Sveriges feministdrottning.
Då tyckte dom att hon var falsk och och hemsk (bara för att nämna några av dom snällare omdömena). Nu anser plötsligt samma farliga pappskallar att hon är guds gåva till journalistiken.
Oroa er inte för mycket för trollpacket. varje sunt tänkande människa ser ju vem som har rätt och vem som har fel i den här debatten. För varje ny idiotkommentar dessa sinnesslöa människor spyr ur sig blir det bara mer tydligt.
Icke sunt tänkande människor finns det tyvärr gott om har jag fått inse efter att ha engagerat mig i frågan om barnens väl och ve i Sverige. Inget att göra åt. För varje nytt avslöjande kommer polariseringen vi ser exempel på här att öka och smutsen kommer att blottläggas. En jobbig process för varje sunt tänkande människa, men tyvärr nödvändig. Man kan inte städa utan att först blottlägga smutsen.
Och vi får väl trots allt vara glada för att smutsen gärna tycks blottlägga sig själva i det här fallet. Det besparar oss ju en del arbete trots allt.
Monica mår nog inte så bra just nu.
Jag tycker vi låter henne hållas.
Själv var jag på väg att skriva till Monica på ett dumt sätt (Monica Engan Antonsson). Vissa förstår kanske piken men inte alla.
Bättre som sagt att kanske låta Monica samla sig och ”friskna till”. För jag får uppfattningen att nått mentalt har brustit för tillfället.
Bara min tydning av antonssons sätt att föra sig.
WOW!! vilken ehh debatt??
Har allt sunt förnuft trutit?
Bloggar är uppenbarligen inte ett bra forum för att belysa Genusrasismen i samhället. Med genusrasism menar jag främst feminismens förnekande av statistik och forskning som även gör män till offer.
Medans feminismen strategiskt för sin talan genom starka personnätverk som går från enskilda kvinnomottagningar genom socialtjänsten och in på genusinstitutioner på universiteten som har direkt inflytande på lagar och politiska utredningar så befinner sig de som slåss för mäns rättigheter i slummens bakgårdar (bloggar) där meningslösa meningsutbyten knappast hörs utanför bakgårdens portar ens.
Skillnaden i politiskt och juridiskt inflytande är enormt mellan de som kämpar för mäns respektive kvinnors rättigheter.
Att se ner på och särbehandla en viss grupp människor är ju inget nytt. Slaveriet, Apartheid, Judar, Zigenare, Samer, män och kvinnor är alla olika grupper som har blivit särbehandlade både juridiskt och politiskt på olika sätt.
Jämställdhet och likvärdighet är något som verkar omöjligt för den evolutionssträvande människan att ta till sig. Kanske just därför att evolution bygger på att särskilja starka och svaga från varandra. Jämställdhet passar inte människans natur?
Madde , jag förstår att det är så du ser det. Det räcker så.
Jag förstår vad du menar med detta inlägg… Det är nästan alltid pappor som håller skulden, men det du försöker göra är att visa bara att även mammor har skulden och är inte alltid det rätta för barnet som man så gärna vill tro.
För mig så är det lika värda och borde ha lika lätt för pappor att få vårdnaden som mammor i alla situationer!!
Ping: Lägg av nu, Monica Antonsson! « Inteutanminasoner's Blog
Ping: När döden vidgas till fler « Ann-Mari's Blogg
jag är en pappa som upplever sånt här dagligen min förra fru systematiskt har misshandlat min 3,5 åriga dotter för att få sjukpeng för hon inser att hon inte får nåt jobb i sverige. Hennes son 13år är den som all pengar går till och som det ska satsas på han har ochså skarkat och slagit flickan systematiskt sedan hon föddes. Pojkvänen som hon nu har är misstänkt för att seuellt utnytja flickan men han har så mycke pengar så mamman blundar för vad han gör.sosanmälan nerlagd polisanmälan nerlagd vad ska man göra?