
1900-talet var enligt Ellen Key barnens århundrade. I Sverige blev det förbjudet att aga sina barn 1979 och i skolan har lärarna snart ingen auktoritet över huvud taget eftersom elevernas rättigheter alltid räknas högre än deras skyldigheter. Men det finns uppenbarligen ett område där barn inte räknas som människor alls, där de kan behandlas precis hur som helst och efteråt får nöja sig med ett så ynkligt skadestånd att det är uppenbart att barn inte räknas som fullvärdiga människor. Jag talar om de barn vars föräldrar ser dem som sina ägodelar och tvingar iväg dem från hemmets trygghet, låser in dem, utsätter dem för farliga situationer, tvingar dem att genomgå kroppsliga förändringar som de inte önskar och låter dem leva i hopplöshet och förtvivlan, utan möjlighet att påverka sin egen situation. Jag talar om de kidnappade barnen.
Barn är visserligen inte ”fullvärdiga” människor i så måtto att deras hjärnor inte är färdigutvecklade. De behöver hjälp av kloka och kärleksfulla föräldrar som stöttar dem i deras väg mot vuxenlivet, föräldrar som i bästa fall ger dem villkorslös kärlek, uppmuntrar dem att tro på sig själva, ger dem möjlighet att få utveckla sina gåvor och lär dem skilja på rätt och fel, sanning och lögn, gott och ont. Föräldrar som ordnar praktiska saker som tak över huvudet, varm mat i magen och en trygg tillvaro.
Läs mer →